Kungl. Maj:ts proposition angående industripolitisk verksorganisation m.m.
1973 · 179 sidor, varav 178 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 178 av 179 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:41, Kungl. Maj:ts proposition angående industripolitisk verksorganisation m.m.
Dokumentets text
Kungl.
Maj-.ts proposition nr 41 år 1973 Prop. 1973:41
Nr 41
Kungl.
Maj:ts proposition angående industripolitisk verksorganisation, m. m.; given
Stockholms slott den 23 februari 1973.
Kungl.
Maj:t viU härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över industriärenden, föreslå riksdagen alt bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.
GUSTAF ADOLF
RUNE
B, JOHANSSON
Propositionens
huvudsakliga innehål!
I
propositionen föreslås förändringar i verksorganisationen inom
industridepartementets ansvarsområde i syfte att bygga ut och effektivisera
medlen för näringspolitiken. En ny myndighet, statens industriverk, föreslås
således bli inrättad den 1 juli 1973, varigenom en basorganisation skapas på
verksplanet för centrala industri-, energi- och mineralfrågor.
För
att tillgodose behovet av en kontinuerlig planerings- och utredningsverksamhet
på det industripolitiska området föreslås verket erhålla resurser för bl. a.
branschundersökningar och långsiktig prognosverksamhet. Likaså inordnas den
pågående utredningsverksamheten rörande mindre och medelstora företag i verket.
Vidare avses industriverket överta de uppgifter inom inrikes- och
industridepartementens verksamhetsområden som åvilar det nuvarande
kommerskollegiets industribyrå, bl, a, omställningsfrämjande åtgärder för
vissa industribranscher och administration av de statiiga
industrilånegarantierna. Verket kommer att svara även för tillsynen av
företagareföreningarna.
Vidare
föreslås en förstärkning av statens insatser i fråga om företagsservice. Under
dt särskilt anslag föreslås 2,5 milj. kr, bli anvisade budgetåret 1973/74 för
rådgivning och informationsförmedling genom företagareföreningarna.
Industriverket förordas erhålla det samordnande ansvaret för statens verksamhet
på företagsserviceområdet,
I
propositionen föreslås att industriverket övertar de arbetsuppgifter som de
nuvarande bergs- och elbyråema inom kommerskollegium sva-
1
Riksdagen 1973. 1 saml Nr 41
Prop. 1973: 41 2
rar
för, 1 samband härmed vidgas ansvarsområdet tUl att efter hand omfatta hela
energisektorn. Resurser för prognos- och utredningsarbete på energiområdet
överförs även till verket.
I
propositionen dras vissa riktlinjer upp för den statliga verksamheten på
mineralområdet. En särskild nämnd föreslås bli inrättad för förvaltningen av
statens gmvegendom, Kungl, Maj:t föreslås få möjlighet att tUl nämnden delegera
viss beslutanderätt i hithörande frågor. Nämnden knyts till industriverket,
som avses svara för dess administration.
Industriverket
avses från kommerskollegium överta funktionen som chefsmyndighet för
sprängämnesinspektionen, bergsstaten och statens elektriska inspektion.
Industriverket
föreslås få en styrelse med högst nio ledamöter. Verket skall enligt förslaget
bestå av en planerings- och utredningsenhet en industrienhet, en energienhet,
en mineralenhet och en administrativ enhet. Till verket avses även vissa
rådgivande organ bli knutna.
För
industriverket beräknas budgetåret 1973/74 113 tjänster, vilket innebär att
verket tillförs 41 tjänster för tillkommande arbetsuppgifter. Medelsbehovet för
verket under nästa budgetår beräknas till sammanlagt 10,4 milj. kr., varav 2,2
milj. kr. föreslås bli anvisade under ett särskilt anslag till utredningar m.
m.
Vidare
förordas i propositionen att statens institut för företagsutveckling (SIFU)
integreras i industriverket fr, o, m, budgetåret 1974/75. Samtidigt avses en
ytterligare regional spridning av SIFU:s nuvarande arbetsuppgifter ske,
I
propositionen föreslås vidare att en särskUd fond, statens utvecklingsfond,
inrättas med syfte att stödja riskbetonade investeringar inom industrin för
utveckling av nya produkter, processer eller system. Stöd från fonden avses
utgå i form av lån med vUlkorlig återbetalningsskyldighet. Verksamheten
föreslås inledningsvis bli finansierad genom att 30 milj, kr, av vinsten från
Sveriges investeringsbank tillförs utvecklingsfonden. Fonden leds av en
särskild styrelse. Administrativt knyts utvecklingsfonden till industriverket
genom att verket avses svara för den löpande verksamheten vid fonden,
I
propositionen läggs också fram riktlinjer för Sveriges geologiska undersöknings
(SGU) verksamhet och organisation, SGU:s karaktär av geologiskt service- och
fackorgan understryks med avseende på bl, a, geologisk kartering samt
information och dokumentation på geologins område, SGU:s
prospekteringsverksamhet avses successivt komma att bli utförd på
uppdragsbasis. Slutiigen redovisas principförslag tUl organisation för SGU och
mot bakgrand av den beslutade omlokaliseringen av SGU till Uppsala och Luleå
riktiinjer för fördelningen av SGU:s verksamhet mellan dessa två orter.
Prop. 1973: 41
Utdrag
av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 23 februari 1973.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, ODHNOFF, MOBERG, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen
för industridepartementet, statsrådet Johansson, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om industripolitisk
verksorganisation, m. m. och anför.
1.
Inledning
Sedan
början av 1960-talet har behovet av en aktiv näringspolitik gjort sig starkt
gällande. En hårdnande intemationell konkurrens och en allt snabbare teknisk
utveckling har resulterat i att strukturomvandlingen i det svenska
näringslivet har ökat i takt och omfattning.
För
att underlätta samordnade lösningar av de näringspolitiska problemen i samband
med denna omvandlingsprocess fördes den 1 mars 1967 ärenden rörande bl. a.
industri, flertalet statsägda bolag, teknisk forskning och energiförsörjning
över från handels- till finansdepartementet (prop. 1967: 21, SU 1967: 29, rskr
1967: 74). En särskild organisatorisk ram skapades genom att verksamheten och
de resurser som successivt tillkom förlades till särskilda enheter
ekonomienheterna inom finansdepartementet.
Efter
statsmaktemas beslut år 1968 (prop. 1968: 165, SU 1968: 198, rskr 1968: 407)
inrättades industridepartementet den 1 januari 1969. Till departementets
verksamhetsområde hör bl. a. ärenden rörande den allmänna näringspolitiken,
industri och hantverk, bergsbruk, energiförsörjning, teknisk forskning och utveckling
samt statsägda företag.
Inom
dessa områden hade redan före departementets tillkomst åtgärder vidtagits för
att tillgodose vissa behov av basresurser för det näringspolitiska arbetet.
Som exempel kan nämnas inrättandet av näringspolitiska rådet och styrelsen för
teknisk utveckling (STU) samt bildandet av Svenska utvecklingsaktiebolaget
(SU). Sedan departementet inrättats har den successiva uppbyggnaden av de
näringspolitiska resurserna fortsatt. Alltjämt återstår dock åtskUligt att göra
på detta område.
Som
ett led i strävandena att stärka samhällets insatser och resurser
Prop.
1973: 41 4
har
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande en lång rad utredningar tillsatts med
arbetsuppgifter på det näringspolitiska området. Flera av dessa har avlämnat förslag
som berör den industripolitiska myndighetsorganisationen. Tiden är nu inne för
en samlad översyn av dessa frågor.
Kommerskollegieutredningen
Med
stöd av Kimgl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1968 tillkallades en särskUd
sakkunniga för att utreda kommerskoUegiets arbetsuppgifter och organisation.
Utredningen,
som antog namnet kommerskoUegieutredningen (KK-ul-redningen). har avlämnat
betänkandet (SOU 1971: 69) Näringspolitiken ny verksorganisation.
Efter remiss har yttranden
över betänkandet avgetts av koUegiet för Sverige-information i utlandet,
statens strålskyddsinstitut, arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmiljöutredningen,
statskontoret, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån (SCB),
riksrevisionsverket (RRV), konjunkturinstitutet (Kl), statens personalnämnd,
statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för
miljöskydd, miljökontrollutredningen, sakkunniga för planering av
turistanläggningar och frUufts-områden, kommerskollegium (KK), marknadsrådet,
ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor (NO), statens pris- och karteUnänmd
(SPK), statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrågor, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar (ÖEF), exportkreditnämnden, exportrådet för den mindre
industrin, handdskamramas nämnd, handdssek-reterama i Chicago, Prag och
Ziirich, exportfrämjandeutredningen, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU),
industricentrautredningen, statens planverk, lantmäteristyrelsen, statens
brandinspektion, länsstyrelserna i Norrbottens, Stockholms, Södermanlands,
Västernorrlands, Västmanlands, Älvsborgs och Östergötlands län,
länsberedningen, domänverket, statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström,
statens vattenfallsverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU), statens
institut för företagsutveckling (SIFU), styrelsen för teknisk utveckling (STU),
Norrlandsfonden, delegationen för de mindre och medelstora företagen, Svenska
kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige
(LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska teknologföreningen.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Företagareföreningarnas förbund.
Kooperativa förbundet (KF), Svensk industriförening. Svenska bankföreningen.
Svenska sparbanksföreningen. Svenska turist-trafikförbundet, Sveriges
grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Centrala
driftiedningen (CDL), Industrins ut-
1
Generaldirektören Sten Lundberg.
Prop.
1973: 41 5
redningsinstitut
(lUI), Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Jernkontoret, Svenska elektriska
kommissionen. Svenska elverksföreningen. Svenska gruvföreningen. Svenska
petroleum institutet, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),
Angpanneföreningen, Sveriges investeringsbank AB (SIB), AB Atomenergi, AB
Statsgruvor, Luossa-vaaraKiirunavaara AB (LKAB), Statsföretag AB.
Gemensamma
yttranden har avgetts av dels statens vattenfallsverk. Centrala driftiedningen
och Svenska kraftverksföreningen, dels AB Stats-gravor och LKAB, dels SAF och
industriförbundet. LO har bifogat yttranden från Svenska
metallindustriarbetareförbundet, Svenska textilarbetareförbundet och
Samverkande träfacken. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från vissa
länsorgan och kommuner.
Yttranden
har dessutom inkommit från länsstyrelsen i Västerbottens län,
metallmanufakturatredningen, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och
fyra överinspektörer vid statens elektriska inspektion.
Betänkandet
om företagsservice av delegationen för de mindre och medelstora företagen.
I
ett betänkande (SOU 1972: 78) Företagsservice för utveckling av mindre och
medelstora företag har delegationen (I 1970: 17) för de mindre och medelstora
företagen lagt fram förslag om insatser från samhällets sida i fråga om
företagsservice.
Över
delegationens betänkande har efter remiss yttranden avgetts av KK, Sveriges
exportråd, Handdskamramas nämnd, AMS, ERU, länsstyrelserna i Östergötiands,
Jönköpings, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västerbottens och Norrbottens
län, statens provningsanstalt (SP), SIFU, STU, Norrlandsfonden,
metallmanufakturutredningen. Svenska kommunförbundet. Svenska
landstingsförbundet efter hörande av vederbörande landsting. Föreningen
auktoriserade revisorer (FAR, LO, SAF, SACO, TCO, Familjeföretagens förening,
Företagareföreningarnas förbund efter hörande av företagareföreningama.
Industriellt utveck lingscentrum (lUC), Svensk industriförening, Svenska
bankföreningen. Svenska företagares riksförbund, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
SHIO, Träindustrins branschorganisation. Sparbankernas redovisningstjänst AB.
Departementspromemorian
angående principer för den framtida verksamheten vid statens institut för
företagsutveckling
Den
framtida verksamheten vid SIFU påverkas bl, a, av de förslag som lagts fram av
KK-utredningen (SOU 1971: 69) och exportfrämjandeutredningen (Ds H 1972: 2)
och av frågan om upprättandet av ett nytt verk för industripolitiska frågor.
Mot denna bakgrund har en arbetsgrupp inom industridepartementet utarbetat
promemorian (Ds I
Prop. 1973: 41 6
1972:
6) Principer för den framtida verksamheten vid statens institut för
företagsutveckling.
Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av statskontoret, RRV,
skolöverstyrelsen (SÖ), KK, patent- och registreringsverket (PRV), statens
konsumentråd, AMS, länsstyrelserna i Östergötiands, Jönköpings, Västmanlands
och Västerbottens län, SP, SIFU, STU, Norrlandsfonden, Svenska
kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet LO, SAF, SACO, TCO,
Familjeföretagens förening. Företagareföreningarnas förbund, Handdskamramas
nämnd. Institutet för företagsledning (IFL), Kalmar kommun, Svensk
industriförening. Svenska företagares riksförbund, Sveriges grossistförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, IVA, SHIO,
Energikommittén
Med
stöd av Kungl. Maj:t bemyndigande den 29 april 1964 tiUkal-lades sakkunniga för
att kartlägga läge och utvecklingsperspektiv på energiområdet och därvid även
undersöka behovet av organisatoriska åtgärder.
De
sakkunniga, som antog nanrnet energikommittén, avgav år 1967 en rapport (Ds Fi
1967: 8) Sveriges energiförsörjning 195585 och framlade år 1970 sitt
slutbetänkande (SOU 1970: 13) Sveriges energiförsörjning. Energipolitik och
organisation.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts äv vattenöverdomstolen,
arbetarskyddsstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, statens vägverk,
statskontoret, SCB, RRV, kontrollstyrelsen - med bifogat yttrande av
energiskattenämnden , riksskattenämnden, statens naturvårdsverk med bifogat
yttrande av Svenska naturskyddsföreningen , koncessionsnämnden för
miljöskydd, KK, SPK, ÖEF, AMS, bostadsstyrelsen, statens planverk, statens
vattenfallsverk, SGU, STU, delegationen för atomenergifrågor, länsstyrdsen i
Stockholms län med bifogat yttrande av Stockholms stads
industriverksstyrelse , länsstyrelsen i Malmöhus län med bifogade yttranden
av drätselkammaren i Lund, drätselkammaren i Malmö, stadskollegiet i
Helsingborg samt Skånes handelskammare , länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län med bifogade yttranden av Göteborgs stadskollegium, drätselkamrarna i Uddevalla
och Mölndal, länsarkitekten i Göteborgs och Bohus län. Svenska kommunförbundets
Göteborgs och Bohus länsavdelning samt Handelskammaren i Göteborg ,
länsstyrelsen i Västmanlands län, länsstyrdsen i Norrbottens län, statens
prisregleringsnämnd för elektrisk ström, KK-utredningen, utredningen om
ledningsrätt, vattenlagsutredningen, AB Atomenergi, CDL, Föreningen för
elektricitetens rationella användning (Fera), Hyresgästernas riksförbund, IVA,
KF, LO, Landsbygdens elnämnd, Riksförbundet landsbygdens folk. Svenska
bankför-
'
Betänkandet har avgetts av departementsrådet Hans Håkansson, ordförande,
direktören Bo Aler, generaldirektören Jonas Norrby och professorn Ingemar
Ståhl.
Prop.
1973: 41 7
eningen.
Svenska elektriska kommissionen. Svenska elverksföreningen. Svenska
gasföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska kraftverksföreningen. Svenska
petroleum institutet, Svehska teknologföreningen. Svenska värmeverksföreningen,
SACO, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, TCO och
Angpanneförening.
Jag
kommer i det följande att ta upp energikommitténs förslag endast i den mån de
har betydelse för organisationen av det föreslagna industriverket. Förslaget om
upprättandet av en prognos- och utredningsverksamhet har jag anmält i samband
med tUlsättandet av energiprognosutredningen (I 1972: 3). Övriga förslag
fordrar ytterligare beredning och torde få anmälas i annat sammanhang.
Geologiutredningen
Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 januari 1964 tillkallades sakkunniga
för att utreda frågor rörande den geologiska karteringen och prospekteringen.
Våren
1971 avlämnade utredningen som antog namnet 1964 års geologiutredningen
betänkande (SOU 1971: 17) Malm Jord Vat-teni.
Efter remiss har yttranden
övd: betänkandet avgetts av styrelsen för internationell utvecklmg (SIDA),
överbefälhavaren, fortifikationsförvaltningen, civilförsvarsstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, statens jämvägar (SJ), statens vägverk, statens
väginstitut, statens geotekniska institut, SMHI, statskontoret,
byggnadsstyrelsen, RRV, naturhistoriska riksmuseet, universitetskanslersämbetet
(UKÄ), statens naturvetenskapliga forskningsråd, lantbraksstyrelsen,
skogsstyrelsen, domänverket, statens naturvårdsverk, KK, ÖEF, statens råd för
byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk,
lantmäteristyrdsen, rikets allmänna kartverk (RAK), länsstyrelserna i Uppsala,
Malmöhus, Älvsborgs, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län, statens vattenfallsverk,
SGU, STU, Norrlandsfonden, KK-utredningen, havsresurs-utredningen, AB
Atomenergi, Statsföretag AB, Jernkontoret, Svenska gruvföreningen, Sveriges
industriförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska teknologföreningen, LO efter
hörande av Svenska gruvindustri-arbetareförbundet, TCO efter hörande av
Statstjänstemannaförbundet, SACO och Kungliga vetenskapsakademien (KVA).
Till
sitt remissvar har UKÄ fogat yttranden från berörda vid universitet och
högskolor, skogsstyrelsen yttranden från skogsvårdsstyrdsema i Jönköpings,
Kopparbergs och Norrbottens län, KK yttranden från rikets bergmästare,
länsstyrelsema yttranden från berörda organ i resp, län, SACO ett av Sveriges
naturvetareförbund såsom eget yttrande åberopat utiåtande från SACO-föreningen
vid SGU samt Norrlandsfonden särskilt yttrande av styrelseledamoten direktör
Sigvard Ando,
'
Betänkandet har avgetts av landshövdingen Mats Lemne, ordförande, byråchefen
Gunnar Kautsky och direktören Sven Swarting.
Prop. 1973: 41 8
1967
års gruvutredning
Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14'aprU 1967 tiUkal-lades sakkunniga med
uppdrag att undersöka läget och utsikterna för gravindustrin i Mellansverige
samt att föreslå härav påkallade åtgärder i syfte att främja industrins
rationella utveckling och därmed sysselsättningens tryggande på längre sikt.
Den 1 januari 1969 överfördes utredningen tiU industridepartementet.
Utredningen avgav år 1970 betänkandet (SOU 1970: 51) Mellansvensk
gruvindustri.
Remissyttranden
över betänkandet har avgetts av SJ, statens vägverk, UKÄ,
organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre
Norrland, KK, AMS, länsstyrelsema i Uppsala, Värmlands, Örebro, Västmanlands
och Kopparbergs län, SGU, IVA, Jernkontoret, Svenska gmvföreningen. Svenska
teknologföreningen, SAF och Sveriges industriförbund, vilka avgett ett
gemensamt yttrande, LO, Svenska gruvindustriarbetareförbundet och Statsföretag
AB.
Statsföretag
AB har som eget yttrande överlämnat yttrande av AB Statsgravor.
Vissa
remissinstanser har bifogat yttranden från andra organ. Sålunda har UKÄ
bifogat yttrande av rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm, KK
yttranden från rikets bergmästare och länsstyrelserna yttranden från berörda
organ i resp, län,
2.
KK-utredningen 2.1 Bakgrund
KK
är central förvaltningsmyndighet för ärenden om rikets handel, industri och
bergshantering samt hantverk och slöjd. Däratöver handlägger KK bl. a. frågor
som utan att omedelbart hänföra sig till nämnda näringar är av betydelse från
allmän näringspolitisk synpunkt, KK är vidare bergsöverstyrelse och
chefsmyndighet för bergsstaten, sprängämnesinspektionen och statens elektriska
inspektion.
KK
är organiserat på dels en utrikes- och utredningsavdelning med tre byråer och
två fristående sektioner, dels ytterligare fyra byråer bergsbyrån, elektriska
byrån, industribyrån och allmänna byrån. TUl verksorganisationen är en rad rådgivande
organ knutna. Hit hör handelspolitiska rådet, hemslöjdsnämnden, nämnden för
stödprogrammet till textil- och konfektions-(TEKO-)industrierna och den
manuellt arbetande glasinduslrin.
Verksamheten
inom utrikes- och utredningsavdelningen är till övervägande del inriktad på
frågor inom tull- och handelspolitiken men avser
1
Generaldirektören Sten Lundberg, ordförande, förre bruksdisponenten Håkan
Abenius, direktören Jan Boman, förbundssekreteraren Bernt Nilsson och direktören
Sven Swarting,
Prop. 1973: 41 9
även
andra frågor som föranleds av Sveriges deltagande i det intemationella
ekonomiska samarbetet. En del av verksamheten innefattar en fortlöpande
bevakning av utvecklingen och framläggande av därav föranledda förslag tUl
åtgärder.
Vid
bergsbyrån handhas de ärenden som hör samman med KK:s ställning som central
förvaltningsmyndighet för bergsbruket. Verksamheten omfattar dels uppgifter i
anslutning tUl gruvlagstiftningen, dels uppgifter i samband med förvaltningen
av statens gravegendom. TUl byrån hör ett gruvkartekontor.
Elektriska
byrån handlägger säkerhetsärenden och koncessionsärenden på elområdet. Elbyrån
svarar för bl. a. utfärdande av säkerhetsföreskrifter för elektriska
starkströmsanläggningar och bestämmelser om kontroU av elektrisk materiel.
Byrån meddelar även behörighet att utföra elektriska starkströmsanläggningar.
TUl säkerhetsärendena hör även ett omfattande intemationellt samarbete liksom
det nationella normarbetet på elområdet. Koncessionsärendena avser beredning
och beslut i frågor om tillstånd att utföra och nyttja elektriska
starkströmsanläggningar samt registrering av sådana anläggningar. Byrån prövar
och bereder ärenden om reglering av priset på elektrisk kraft.
Industribyrån
handlägger bl. a. frågor som berör industrin med undantag för gruvindustrin
och jämhanteringen, statliga lånegarantier, frågor om hantverk och slöjd samt
ärenden om brandfarliga och explosiva varor. Till byrån har knutits
administrationen av omställningsstödet till TEKO-industriema och den manuella
glasindustrin. Industribyrån handhar även tillsynen av företagareföreningamas
verksamhet i stort och deras verksamhet i samband med fördelningen av statliga
lån,
AUmänna
byrån svarar för ärenden som rör näringslivet i allmänhet, KK:s budget- och
personalfrågor och andra internadministrativa uppgifter. Vid allmänna byrån
handläggs vidare ärenden rörande utlännings rätt att bedriva näring i riket och
att inneha uppdrag i aktiebolags och föreningars styrelse samt frågor om
ställande av säkerhet för resebyråföretags verksamhet.
De
tre lokalstatema bergsstaten, elektriska inspektionen och sprängämnesinspektionen
svarar för tillsyn i anslutning till den säkerhets-inriktade lagstiftningen
och till de säkerhetsföreskrifter KK utfärdar på resp. område. Bergsstatens
uppgifter på säkerhetsområdet har i årets statsverksproposition (prop. 1973: 1
bU. 7 s. 225) föreslagits bli överförda till arbetarskyddsverket fr. o. m. den
1 januari 1974,
KK-utredningen
tillkallades 1968 i en situation då flera utvecklingstendenser bidrog till att
aktualisera en översyn av KK:s organisation och arbetsuppgifter. Det ökade
statliga engagemanget på industripolitikens område ställde större anspråk på
resurser på verksplanet för utredningar och kontaktverksamhet, anspråk som inte
kunnat tillgodoses inom del existerande KK:s ram. Samtidigt aktualiserades i
anslutning tUl en rad
Prop.
1973: 41 10
utredningar
1964 års geologiutfedhing, 1967 års gruvutredning angående de mellansvenska
gruvornas framtid, gruvrättsutredningen, d-lagstiftningsutredningen,
utredningen rörande det fortsatta lokaliseringsstödet, energikommittén, 1966
års atomenergiutredning och utredningen rörande statens institut för hantverk
och industri frågor som berörde olika ddar av KK:s organisation och som, om
de genomfördes, skulle medföra avsevärda förändringar av KK:s arbetsuppgifter.
Redan vid de förändringar av KK:s organisation på utrikeshandelns område, som
vidtogs år 1966, hade en allmän genomgång av kollegiets verksamhet och
organisation föratskickats. KK-utredningen fick nu i uppdrag att genomföra
denna översyn i nära samråd med de utredningar som i sina förslag berört KK:s
uppgifter. Enligt direktiven skulle utredningen vid framläggandet av sina
förslag sträva efter att renodla KK:s verksamhet genom att föra över
förvaltningsuppgifter till eller från andra organ. I samband med översynen av
KK skulle utredningen pröva även organisation och arbetsuppgifter inom
bergsstaten, sprängämnesinspektionen och statens elektriska inspektion.
2.2
Huvudförslag
KK-utredningens
betänkande omfattar dels förslag till principlösning för hur en ny
näringspolitisk verksorganisation skall byggas upp, dels förslag till
omorganisation inom en rad delområden söm i dag täcks av KK och vissa andra
verk.
Principlösningen innebär
att ett antal verksamhetsgrenar med anknytning till industripolitiken,
konkurrensövervakningen och handelspolitiken förs samman i en ny organisation
som utredningen betecknar nya KK. Den nya organisationen skall vara central
myndighet för näringspolitiska frågor som rör handel och industri.
Nya
KK föreslås ha följande fem grapper av huvuduppgifter.
Uppgifter i anslutning tUl den
näruigspolitiska planeringen, konkurrensövervakningen och handelspolitiken
Uppgifter i samband med det
statiiga finansiella företagsstödet
Uppgifter i samband med vissa
statiiga åtagandena i fråga om service till företagen vad avser såväl service
tUl mindre och medelstora företag som den allmänna exportfrämjande
verksamheten
Planeringsinriktad och
reglerande verksamhet i anslutning tUl energipolitiken
Tillämpningen av
näringsrättsliga regleringar.
Det
föreslagna verksamhetsprogrammet omfattar uppgifter som hämtas från KK, SPK,
AMS och i någon mån även från andra myndigheter.
Utredningen
föreslår vidare att det nya verket t. v. övertar de säker-hetsinriktade
verksamheter som f. n. åvilar KK. Frågan om dessa ärendens inplacering på
längre sikt lämnas öppen, men utredningen skisserar
Prop.
1973:41 H
en
överföring av dem och vissa andra uppgifter med liknande inriktning till arbetarskyddsverket.
Inom vissa områden
föreslås nya KK få ett planerande ansvar för operativ verksamhet som utförs på
annat håll. Verket föreslås bli centralt planeringsorgan för det statliga
stödet till industriservice och chefsmyndighet för SIFU samt huvudman på
verksplanet för företagareföreningama. På utrikeshandelns område föreslås
verket svara för fördelningen av de statUga anslagen tUl den exportfrämjande
verksamheten.
KK-utredningen föreslår
vidare att en del av de centrala uppgifterna i samband med det finansiella
företagsstödet koncentreras inom det nya verket. Hit hör bl. a. handläggningen
av lokaliseringsstödet, som förs över från AMS tillsammans med närbesläktade
uppgifter, samt handläggningen av de statiiga kreditgarantierna och de särskilda
branschstödprogrammen som KK f. n. svarar för.
SPK:s
uppgifter på konkurrensövervakningens område föreslås likaså bli överförda
till verket. På det ekonomiska försvarets område förordas en samordning med
ÖEF i första hand: på utredningsområdet med sikte på en framtida integration av
de två verken.
På
energiområdet förespråkar utredningen att energikommitténs förslag om ett
centralt energiorgan fullföljs genom att ett sådant organs uppgifter inordnas i
nya KK:s arbetsområde.
På
mineralområdet föreslår utredningen att uppgifter i samband med förvaltningen
av statens gruvegendom förs från KK till den statliga företagsgrappen.
2.3
Principlösningen
2.3.1
Utredningen
En
utgångspunkt för utredningens förslag är bedömningen att det är nödvändigt att
vidta organisatoriska förändringar i större skala. Ett nytt mönster behövs som
gör det möjligt att både ta tUI vara tillgängliga resurser och bygga upp en
systematiserad verksamhet på nya områden, såsom den industripolitiska
utredningsverksamheten och utrednings- och prognosverksamheten i anslutning
till energipolitiken. Ett sådant nytt verksamhetsmönster föratsätter att nya
arbetsenheter inrättas och att existerande arbetsuppgifter omgrupperas. Detta
kan enligt utredningens bedömning inte genomföras i ett steg, Utrednmgen
lägger därför fram förslag tUl en principlösning som innehåller huvudlinjerna
för en ny organisation. Denna organisation kan genomföras först efter en
flerårig om-stäUnings- och uppbyggnadsperiod.
När det gäller vissa
delförslag samordningen mellan utrednings- och planeringsverksamheten inom
det ekonomiska försvaret resp. inom industripolitiken samt den
säkerhetsinriktade verksamheten inom nuva-
Prop. 1973: 41 12
rande
kommerskollegiet föreslår utredningen att ställningstagandet uppskjuts tUls
ett mera detaljerat underlag kunnat arbetas fram.
Huvudmålet
för den principlösning utredningen förordar är att utveckla organisationen på
verksplanet så att den kan ta på sig mera omfattande uppgifter än f. n. inom
det näringspolitiska fältet. I linje härmed är en av grundidéerna bakom
principlösningen att skapa en koncentrerad organisation på verksplanet för
uppgifter med anknytning tUl näringspolitiken. Det betyder bl. a. att
verksamhetsgrenar med olika departement som huvudmän bör dras samman, men
enligt utredningens bedömning innebär detta inte några avgörande svårigheter.
En sådan konstruktion är inte ovanlig och skulle i detta fall utgöra en
fortsättning av nu gällande system.
Uppgifterna
för den verksorganisation som utredningen skisserar ligger inom de delområden
av näringspolitiken, som utredningen betecknar industripolitik,
konkurrensövervakning och handelspolitik. En av de grundläggande bedömningama
bakom förslaget att sammanföra ett antal verksamhetsgrenar, som knyter an tUl
dessa tre områden, är behovet att öka effektiviteten i verksamheten genom att
bl. a. underlätta kunskapsöverföringen och omdisponering av resurser med
hänsyn till aktuella prioriteringar. Även från saklig synpunkt är det enligt
utredningen önskvärt att få ett närmande mellan verksamheten och åtgärderna
inom dessa tre områden. Det ger möjligheter tUl ett mera enhetligt grepp på de
strukturekonomiska frågoma.
Den
nya verksorganisation som utredningen föreslår och som betecknas med
arbetsnamnet nya KK ersätter det nuvarande KK och övertar de av SPK:s
funktioner som sammanhänger med konkurrensövervakningen. Uppgifterna för den
nya organisationen kommer vidare att avse administrationen av vissa
näringspolitiska medel. En väsentlig del av förslaget är således att det innebär
en koncentration av vissa uppgifter i samband med det finansiella
företagsstödet. Bl. a. föreslås arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter i samband
med lokaliseringsstödet bli överförda till den nya organisationen.
Som
instraktionsmässig nyckelformulering för nya KK föreslår utredningen att
verket skall vara "central myndighet för näringspolitiska frågor som rör
handel och industri". Verkets huvuduppgifter föreslås omfatta fem områden:
uppgifter
i anslutning tUl den näringspolitiska planeringen, till kon
kurrensövervakningen och tUl handelspolitiken,
-
uppgifter i samband med detfinansieUa företagsstödet,
uppgifter i samband med vissa
statiiga åtaganden i fråga om service till förelagen
("industriservice"); häri Hgger ett huvudansvar på verksplanet både
vad gäller stödet till de mindre och medelstora företagen och stödet till den
allmänna exportfrämjande verksamheten,
planeringsinriktad och
reglerande verksamhet i anslutning till energipolitiken,
tillämpningen av
näringsrättsHga regleringar.
Prop.
1973: 41 13
Den
volymmässigt dominerande delen av verksamheten kominer att ligga inom det
första av de här angivna områdena. Verksamheten föreslås inom flertalet
områden bli av såväl utredande som verkställande karaktär. Serviceinriktad
verksamhet bör i princip inte ingå i verkets direkta uppgifter. Däremot
föreslås verket få ansvaret för planeringen av och i övrigt vara huvudman för
statliga serviceinsatser på två områden: stödet tUl de mindre och medelstora
företagen och den exportfrämjande verksamheten. Mot denna bakgrand föreslår
utredningen att nya KK blir chefsmyndighet för SIFU och huvudman på verksplanet
i förhållande tUl företagareföreningarna.
Utredningens
förslag i fråga om det nya verkets uppgifter i anslutning tiU
energiförsörjningen och energipolitiken knyter an till de tidigare förslagen
från energikommittén. Den lösning som skisseras innebär att det nya verket
kommer att få till uppgift att fungera som ett sammanhållande organ för
utrednings- och planeringsverksamheten i anslutning till energiförsörjningen
och energipolitiken och ha ett sammanhållande ansvar också för tUlämpningen av
de regleringar som har sin utgångspunkt i energipolitiken,
I
motsats lill energikommittén vill KK-utredningen dra en skiljelinje mellan
energipolitiken i stort och de tekniska säkerhetsregleringarna på
energiområdet. För de senare föreslås en utredning av organisationen för den
säkerhetsinrktade verksamheten inom nya KK och vissa andra myndigheter.
På
mineralområdet förespråkar utredningen att förvaltningen av statens
gruvegendom förs över från KK till den statiiga företagsgruppen. Nya KK
föreslås överta de uppgifter i samband med tillämpningen av gruvlagstiftningen
som ligger hos KK av idag. Delta innebär att handlingsfriheten bevaras i
avvaktan på statsmakternas ställningstagande till förslag om ny
gruvlagstiftning. På sikt skisserar utredningen en framtidslösning som innebär
att en ny organisation nya SGU inrättas för bl, a, myndighetsuppgifterna på
mineralområdet. Vissa av bergsstatens uppgifter föreslås i samband härmed bli
överförda till ett reorganiserat arbetarskyddsverk.
KK har idag ansvaret för
säkerhetsarbetet rörande explosiva och brandfarliga varor samt materiel och
installationer på det elektriska området. Denna verksamhet ligger enligt
utredningen vid sidan av den huvudsakliga inriktningen för det nya verket.
Önskemålet att renodla verkets uppgifter och att skapa möjligheter till
oberoende bedömningar av säkerhetsfrågorna talar för en annan inplacering av
dessa frågor. Samtidigt är de säkerhetsfrågor som handläggs av KK endast en del
av ett större problemkomplex. Mot denna bakgrund förespråkar utredningen att
denna ärendegrupp provisoriskt inordnas i det nya verket och att en ny
utredning tUlsätts som parallellt med arbetsmiljöutredningen tar upp
organisationen inom ett mera vidsträckt område.
Prop. 1973:41 14
Det
verksamhetsprogram som utredningen föreslår för nya KK förutsätter en rad
medel för kontakt med företagen. Delvis kan kontaktverksamheten utgå från
verket självt men enligt utredningens bedömning är det också nödvändigt att
falla tillbaka på en regional organisation som kan ge närhetskontakt med
företagen. I princip finns det samma behov av en regional förankring för
verksamheten som exempelvis inom arbetsmarknadsverket.
Med
dagens organisation är det framför allt företagareföreningarna som kan användas
som regionala organ för det nya verket. Utredningens förslag innebär också att
företagareföreningarna används som en regional basorganisation för det nya
verket och att detta på den statliga sidan får funktionen som huvudman på
verksplanet för föreningarna. Utredningen föratsätter således att det nya
verket i likhet med det nuvarande KK blir tillsynsmyndighet för den del av
föreningarnas verksamhet som gäller kreditstödet till den mindre och medelstora
industrin.
Den
starkare anknytning av verksamheten inom företagareföreningarna till
organisationen på den statliga sidan som blir en följd av KK-utredningens
förslag gör det befogat att på nytt ta upp företagareföreningarnas StäUning
till bedömning. Utredningen förordar att en ny utredning tillkallas med
uppgift att pröva föratsättningarna alt överföra företagareföreningarnas
funktioner till en statlig organisation och i övrigt behandla uppbyggnaden av
organisationen på regionalplanet vad gäller de delar av den näringspolitiska
verksamheten på centralplanet som enligt utredningens förslag kommer att vara
förankrade inom nya KK,
2.3.2
Remissyttranden
Nära
hälften av remissinstanserna har yttrat sig över förslaget till principlösning
och det stora flertalet tUlstyrker förslaget. Hit hör bl. a, KK, Kl, flera
länsstyrelser, marknadsrådet, NO, statens planverk, statskontoret samt
flertalet av näringslivets organisationer.
KK
framhåller sålunda att vägande skäl talar för att det på verksplanet byggs upp
en organisation med såväl utredande och initierande som verkställande
uppgifter, vilken i sitt handlande, i samstämmighet med det näringspolitiska
agerandet i övrigt, kan verka för att främja och underlätta omställningar i
näringslivet.
Kl
framhåller att det synes vara en angelägen uppgift att få till stånd ett
fungerande organ på verksnivå för näringspolitiken och att utredningens
förslag med vissa av Kl föreslagna komplement torde innebära en i stora
drag tiUfredsställande lösning.
Statskontoret
finner det naturligt att organisationen på verksplanet anpassas till
utvecklingen inom det näringspolitiska området.
Marknadsrådet
hälsar med tillfredsstäUdse den strävan till renodling av nuvarande KK:s
arbetsuppgifter som KK-utredningens betänkande
Prop.
1973: 41 15
utmärks
av. Marknadsrådet delar utredningens uppfattning att utvecklingen av den
näringspolitiska verksamheten fordrar en konsolidering av den centrala
utredningsverksamheten, inte minst för ätt tillgodose industridepartementets
behov. Det skisserade nya KK synes, enligt mark-nadsrådel, ha fömtsättningar
att väl fylla detta behov.
KF
tUlstyrker utredningens förslag om ett nytt centralt verk för näringspolitiska
frågor som rör handel och industri och understryker särskilt
industridepartementets behov av ett effektivt fungerande verk för en långsiktig
näringspolitisk planering.
LO anser att
organisationsutformningen och ärendefördelningen på verksnivå måste underordnas
fördelningen av de näringspolitiska frågorna på de olika departementen en
fråga som utredningen inte berör. LO anser sig med hänsyn härtUl inte kunna ta
ställning i detalj till utredningens förslag. Däremot anser LO att en
enhetligare och mer koncentrerad verksorganisation på dét näringspoUtiska området
är nödvändig och att lösningen med flera departement som överinstans för
verket inle är tUlfredsstäUande, Strävan bör vara alt industridepartementet
görs till enda överinstans. Den nuvarande besvärande splittringen med avseende
på verktällande och utredande funktioner kan, enligt LO, förmodligen förklaras
av frånvaron av ett effektivt fungerande verk under industridepartementet. Att
industridepartementet tillförs ett verk som kan tjäna som bas för
utredningsverksamheten och vara ett verkställande organ för den politik som
initieras av departementet, ligger i linje med LO-kongressens krav att
industridepartementet skulle tUlfö-ras ökade resurser. Den principlösning till
ett nytt verk för näringsfrågor som utredningen framlägger framstår, enligt
LO, som ändamålsenlig. Att handläggandet av de olika statliga stödåtgärderna
till näringslivet samlas till ett verk under industridepartementet med
ordentiiga utredningsresurser har, enligt LO, betydande fördelar inte minst ur
sam-ordningssynpunkl,
SAF/Industriförbundet,
som gmndar sina synpunkter på en rent ef-fektivitetsmässig bedömning av de
praktiska konsekvenserna av utredningens förslag, anser att principlösningen
bör ge statsmakterna möjlighet att bygga upp ett effektivt utrednings- och
samordningsorgan i näringspolitiska frågor. På utredningssidan torde en
samordning på verksplanet ge rationaliseringsvinster och det nya verket borde
enligt organisationerna kunna bli en naturlig kanal för kontakt och samverkan
mellan myndigheterna och näringslivet,
I
en del fall är dock den positiva inställningen förenad med reservationer.
Statskontoret anser inte att utredningens förslag nu bör genomföras i sin
helhet utan att detta bör ske stegvis för att i tiden samordnas med arbetet på
att precisera och utveckla mål och medel för de näringspolitiska insatsema. En
i dagsläget angelägen uppgift är att konsolidera den utredningsverksamhet som
har industridepartementet
Prop.
1973:41 16
som
huvudman. Utredningens principlösning kan enUgt statskontoret utgöra ett
riktmärke för en organisationslösning på längre sikt varvid dock efter hand
även andra alternativ bör övervägas.
SAF/Industriförbundet
och Bankföreningen understryker alt möjligheterna till administrativa
rationaliseringsvinster vid en koncentration och "stordrift" inte bör
överskattas, vilket enligt SAF/Industriförbundet har skett i vissa fall.
I
flera fall kombineras ett allmänt tillstyrkande av principlösningen med en
negativ inställning tiU viktiga konkreta delförslag. Det gäller t. ex,
marknadsrådet, NO, statskontoret, KF, LO, Landstingsförbundet, LRF,
SAF/Industriförbundet och Grossistförbundet, som är negativa till ett eller
flera av förslagen beträffande SPK, AMS och SIFU,
TUl
de instanser som avvisar principlösningen hör SIFU som kritiserar utredningens
förslag i en rad avseenden. Utredningen borde enligt SIFU såsom underlag för
sitt förslag till principlösning lämpligen ha försökt att mera samlat och
adekvat precisera den statliga näringspolitikens mål och viktigare medel. En
närmare analys av ekonomisk-politiska faktorer hade kunnat påverka såväl
lokaliseringen av det föreslagna verket, som dess konstruktion och arbetsuppgifter.
Utredningens motivering till en sammanhållen organisation för handelspolitiken
och industripolitiken finner SIFU inte övertygande. Utredningen förbigår de
komplicerade följder som kan uppkomma med olika departementala uppdragsgivare.
Enligt SIFU måste en rimlig motsvarighet föreligga mellan organisation på
departementsnivå och på verksnivå. Även med beaktande av industripolitiken och
handelspolitiken som delar av näringspolitiken som skall bringas tUl samordning
finner SIFU den föreslagna organisatoriska modellen tveksam. Mellan
industripolitiken och handelspolitiken kan, enligt SIFU, föreUgga olika
intresselinjer som i vissa fall kan skära varandra.
Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser alt det är i hög grad angeläget alt näringspolitiken
får ett starkare inslag av långsiktighet och samtidigt integreras med övrig
samhällsplanering, Detla bör även påverka de organisatoriska förutsättningarna
för näringspoUtiken. Länsstyrelsen förklarar sig dock vara mycket tveksam om
man i detta skede skall genomföra utredningens principlösning som främst berör
ansvarsfördelningen på verksplanet innan man bedömt ansvars- och arbetsfördelningen
mellan departementen. När den interdepartementala situationen blivit föremål
för översyn torde en omorganisation på verksplanet bli menings-fuUare,
SHIO
anser att det är av vikt att få tUl stånd en samordning på verksplanet av
handläggning av frågor som rör det näringspolitiska fältet, SHIO tror dock att
det föreligger risker för att man får ett alltför stort ämbetsverk med
splittrade arbetsuppgifter, om man helt godtar KK-utredningens vitlomfamnande
principlösningar. SHIO ställer sig bl. a. tveksam till förslaget om integration
av SIFU i nya KK.
Prop.
1973: 41 17
2.4
Utredningsverksamhet med anknytning till den näringspolitiska planeringen,
handelspolitiken, det ekonomiska försvaret och konkurrens-övervakningen
2.4.1
Utredningens förslag om utredningsverksamheten på näringspolitikens,
handelspolitikens och det ekonomiska försvarets områden
Utredningen
föreslår att nya KK utrastas med en utredningsapparat med huvudsaklig
inriktning på områdena näringspolitisk planering, handelspolitik och
konkurrensövervakning.
Vad
avser den näringspolitiska planeringen fastslår utredningen att det finns behov
av att konsolidera den utredningsverksamhet som har industridepartementet som
huvudman, genom att föra över den till nya KK. Detta får bl. a. tiU konsekvens
att utredningsuppgifter som eljest skulle ha lagts hos kommittéutredningar
kommer att förankras inom det nya verket. Vid sidan av en sådan uppdragsstyrd
verksamhet kommer det att behövas en fortlöpande bevakning av de mest
väsentliga utvecklingsområdena inom näringslivet som bl. a. innebär en
kartiäggning av de aktuella föratsättningama för oUka branscher och andra
gmpper av företag. En sådan bevakning bör vara framåtblickande i den
bemärkelsen att den skall visa på sannolika förändringar i produktionsförhållandena
och företagsstrakturen. Utredningen har förutsatt att också en sådan verksamhet
bör ingå i uppgifterna för det nya verket.
Utredningen
betonar att det ligger i sakens natur att man knappast kan ge någon i detalj
preciserad beskrivning i fråga om innehållet i de kommande uppgifterna.
Utredningen gör dock några allmänna bedömningar och lyfter fram vissa
ämnesområden. Således anser utredningen att de faktorer som hittills påverkat
näringspolitikens inriktning strukturförändringarna inom näringslivet,
sysselsättningsproblemen och strävan att stärka näringslivets konkurrenskraft
kommer att ha inflytande även i fortsättningen. Samtidigt finns det anledning
att räkna med att näringspolitiken fär ett delvis annat innehåll genom ett
större inslag av långsiktighet.
Ett
dominerande inslag i den näringspolitiska utredningsverksamheten koinmer,
liksom hittills, att utgöras av branschutredningar. Dessa förutses dock i
högre grad få en inriktning motsvarande TEKO-utredningens, Det skulle betyda
att man på område efter område kommer att arbeta med undersökningar som avser
att belysa hela det spektrum av problem som knyter an till förhållandena för en
viss bransch eller annan grupp av företag.
Användningen av sådana
breda undersökningar kan också bli styrande för uppläggningen av de konkreta
ätgärdema. Det kan främja tillkomsten av integrerade program på ytterligare
områden motsvarande vad som gäller på TEKO-området och som innebär att en
kombina-. tion av åtgärder sätts in för att underlätta omställningarna för en
viss
2
Riksdagen 1973.1 saml Nr 41
Prop. 1973:41 18
bransch
eller annan gmpp av företag. Sådana åtaganden kan innebära att man på
ytterligare områden behöver bygga upp en motsvarighet till den administration
som nu finns för TEKO-programmet. Utredningen anser att nya KK bör ges en
sådan uppbyggnad att verket kan ta på sig huvudansvaret för branschutredningar
av detta slag, något som föratsätter samverkan mellan olika intressenter och
fackormåden representerade av olika förvaltningsgrenar. Utredningen räknar med
att speciella expertgrapper skall kunna stå till verkets förfogande för sådana
utredningar.
Utredningen
utgår vidare från att KK bör fungera som en informationscentral för den
näringspolitiska planeringen i stort. Det betyder bl. a. att man från verkets
sida bör ta del i det arbete som nu pågår på olika håll och som betyder att ett
mera systematiserat planeringsunderlag blir tillgängligt. Exempel på
hithörande uppgifter är arbetet på långtidsutredningen, frågor i samband med
den regionala planeringen och framtidsstudier. Ytterligare ett område som
utredningen pekar på i detta sammanhang är intresset av att kalkylera de
sociala och samhällsekonomiska effekterna av olika åtgärder genom
cost-benefitanalyser.
Ett
område som utredningen betonar speciellt är utredningsverksamheten med
anknytning tUl de mindre och medelstora företagen. Utredningen är medveten om
att det finns specifika problem för de mindre företagen. A andra sidan anser
den att det i den statligt stödda service som riktar sig till företagen
knappast finns några naturliga avgränsningar som är beroende av företagens
storlek. Då en planeringsmässig samordning av de olika formerna för statligt
stöd till företagen, oberoende av målkategori, framstår som önskvärd, bör även
utredningsverksamheten rörande de mindre företagen förenas med motsvarande
verksamhet inom ett mera vidsträckt område. Som en konsekvens härav föreslår
utredningen att nya KK får ansvaret för utredningsverksamheten med anknytning
till de mindre och medelstora företagens förhållanden och därmed de
samordningsfunktioner som med gällande organisation ligger hos delegationen för
mindre och medelstora företag.
När
det gäller det handelspolitiska området konstaterar utredningen att det i dag
finns en relativt enhetlig organisation på utrikeshandelns område med KK som
huvudorgan. Kollegiets verksamhet har under senare år breddats.
Ställningstagandena i de handelspolitiska frågorna måste vara samstämmiga med
det näringspolitiska agerandet i övrigt och en penetrering av förhållandena
inom olika branscher och varuområden har därvid blivit nödvändiga. Samtidigt
har den tekniska och stmkturmässiga utvecklingen inom det svenska näringslivet
medfört en större grad av internationalisering för de näringspolitiska
bedömningarna. En annan tendens som utredningen pekar på är att det internationella
ekonomiska samarbetet vidgas tiU nya områden som miljö- och
konsumentskyddsfrågor, intemationell konkurrensövervakning och mul-
Prop. 1973: 41 19
tinationeUa
företag, tekniska handelshinder samt de frågor som aktualiseras av avtalen om
tekniskt, vetenskapligt och industriellt samarbete med östeuropeiska stater.
De olikheter som finns i
fråga om de praktiska föratsättningama i anslutning till utredningsinsatsema
på handelspolitikens och industripolitikens område, behöver enhgt utredningens
bedömning inte lägga hinder i vägen för en utveckling mot ökad integration. Det
som för utredningen varit det avgörande argumentet för att ge organisationen
på verks-planet en utformning som underlättar en sådan integration är förutom
den växelverkan och de beroendeförhållanden som gäller i fråga om bakgranden
till de statiiga åtgärderna att kunskapsunderlaget i stor utsträckning är
gemensamt.
En
organisatorisk samordning av utredningsverksamheten i anslutning tUl
handelspolitiken och industripolitiken ger framför allt den fördelen att man
på båda områdena får en högre beredskap. De snabba bedömningar som bl, a, kan
vara nödvändiga inom det handelspolitiska Området underlättas av att det finns
en väl etablerad organisation som i sin verksamhet täcker de näringspolitiska
utvecklingsperspektiven i stort.
På
det ekonomiska försvarets område diskuterar utredningen förutsättningama för
ett nära samarbete mellan nya KK och ÖEF, ett samarbete som tänkbart kan leda
fram till fullständig samorganisation. Enligt utredningen finns det starka
skäl för en sådan samorganisation. Till detta bidrar inte minst att
utvecklingen i stort inom näringslivet och det ökade behovet av varutillförsd
utifrån tycks leda till en allt starkare samhörighet mellan den allmänna
näringspolitiska planeringen och den beredskapsmässiga försörjningsplaneringen.
SärskUt gälleif detta energiförsörjningsfrågorna. Utgångspunkten är därvid att
nya KK enligt utredningens förslag skall få ställning som central energimyndighet
med ett sammanhållande ansvar för planerings- och regleringsuppgifter som har
anknytning till den allmänna energipolitiken.
Med
hänvisning till andra pågående utredningar finner dock utredningen att tiden
knappast är mogen för en omedelbar rekonstruktion som kommer att beröra de
institutionella och organisatoriska ramama för verksamheten inom ÖEF, För att
ta upp denna problematik förordas att en särskUd utredning tillkallas. Den bör
prova olika alternativ för samorganisation mellan ÖEF och nya KK, bl. a. att
integrera överstyrelsens verksamhet i dess helhet i nya KK.
För
det närmaste skedet räknar utredningen med att en organiserad samverkan bör
komma till stånd mellan nya KK och ÖEF i syfte att få en rationell
arbetsfördelning vad gäller utredningsverksamheten.
Prop. 1973:41 20
2.4.2
Remissyttranden
Utredningens
förslag att den näringspolitiska utredningsverksamheten skall koncentreras tUl
nya KK har berörts av ett tjugotal remissinstanser, som nästan alla är
positiva. Dit hör länsstyrelsema i Östergötiands och Västergötiands län, KK,
marknadsrådet, KF, LO, Svensk industriförening, Grossistförbundet och
SAF/Industriförbundet.
Enligt
Kl:s uppfattning är den inriktning på branschstudier KK-utredningen skisserar
för den näringspolitiska utredningsverksamheten vid nya KK, knappast tUlfyllest
för att skapa underlag för de överväganden som krävs för en optimal inriktning
och samordning av näringspolitiken. Utredningar som belyser förhållanden inom
enskilda branscher är viktiga i och för sig, men ger föga vägledning i valet
mellan insatser inom olika branscher eller när det gäller att bedöma
konsekvensema av den bransch-inriktade politiken för näringslivet i övrigt. För
att tiUgodose denna helhetsanalys föreslår Kl att utredningsverksamheten vid
nya KK kompletteras med en samordnings- och prioriteringsfunktion med anknytning
till arbetet på långtidsutredningar och den fysiska riksplaneringen.
KK
framhåller att det inte förefaller runligt att till departementet koncentrera
resurser för mer systematiserad utredningsverksamhet för bevakning av skilda
sektorer av näringslivet. Den industripolitiska utredningsverksamheten bör, i
likhet med annan näringspolitisk utredningsverksamhet, förankras på verksplanet.
Länsstyrelsen
i Västmanlands län delar utredningens tankegångar beträffande
utredningsverksamheten för näringspolitiska frågor och anser det riktigt att, i
den utsträckning detta är möjligt, på ett ställe sammanföra den centrala
utredningsverksamheten på det näringspolitiska området.
Länsstyrelsen
i Östergötlands län finner att den hittills genomförda utredningsverksamheten
under industridepartementet ger intryck av viss slumpmässighet vid val av olika
industribranscher. En koncentration av utredningsverksamheten till nya KK ger
möjlighet tiU en systematisering i form av mer översiktliga, ofta återkommande
rapporter om hela den svenska industrins utvecklingsutsikter med fördelning på
branscher och med regional anknytning. Speciellt de regionala ansatserna har
hittills varit blygsamma.
NO
ansluter sig i stora delar till KK-utredningens uppfattning om behovet att
konsolidera den statliga utredningsverksamheten på det näringspolitiska
området. Det som framför allt saknats är en verksamhet som skall ha till
uppgift att bevaka och analysera problem och utveck-lingsmöjUgheter för olika
branscher och produktionsområden. NO ansluter sig därför till KK-utredningens
förslag att inom nya KK bygga upp en permanent utredningsverksamhet med
anknytning tUl den näringspolitiska planeringen. NO framhåller vidare att det
synes ange-
Prop. 1973: 41 21
läget
att resultaten av utredningama i största möjliga utsträckning delges berörda
företag och branscher, arbetsmarknadens organisationer samt statliga organ med
anknytning till näringspoUtiken. Härigenom kan underlag skapas för en debatt i
näringspolitiska frågor och dubbelarbete undvikas.
RRV
instämmer i att det behövs en utbyggd utredningsapparat på myndighetsnivå som
kan bidra till att kontinuitet i utredningsarbetet erhålles. Nya KK bör här i
samarbete med andra myndigheter ha en viktig uppgift. För policyskapande
utredningar bör dock enUgt RRV särskilt tillkallade statliga utredningar även
i framtiden vara det normala.
Som
tidigare nänrnts stöder statskontoret förslaget om nya KK som bas för den
industripoUtiska utredningsverksamheten. Denna bör omfatta såväl
branschutredningar som en fortlöpande bevakning av väsentliga
utvecklingsområden inom näringslivet En huvuduppgift är härvid att ta tillvara
kunskapsresurserna i den centrala statiiga organisationen.
SAF/Industriförbundet
framhåller att KK-utredningens i deras uppfattning vaga formuleringar om
utredningssektionens organisation leder tUl bedömningen att nya KK skulle kunna
tendera att få ett slags mo-nopolstäUning på aUt statiigt utredningsarbete inom
angivna områden. I uppbyggnaden av en tung utredningsapparat finns enligt
organisationemas mening vissa risker i form av att verket koinmer att låta
utföra sådana uppgifter som andra utredningsinstitutioner på grand av tidigare
erfarenheter m. m. kan vara bättre skickade att handha. Enligt organisationernas
mening bör nya KK:s funktion på utredningssidan anges så att verket har dels
det sammanhållande och överblickande ansvaret för branschutredningsverksamhet
och motsvarande inom den statliga sektom, dels ansvaret för kontakterna med
andra organ som bedriver sådan verksamhet. I första hand bör man eftersträva
att rationalisera nuvarande splittrade statliga utredningsresurser genom
samordning. Samtidigt bör verket förses med något sånär väl tUltagna anslag
för utredningsuppdrag som utförs vid fristående forsknings- och utredningsorgan.
Frågan
om samhörigheten mellan industri- och handelspolitiska utredningar berörs av
några få instanser.
KK
påpekar att kunskapsunderlaget i stor utsträckning är gemensamt, vilket medför
att en samorganisation ger möjlighet tUl ökad effektivitet genom att en
kunskapsöverföring underlättas och personalstyrkan lättare kan disponeras.
SAF/Industriförbundet
betonar det positiva i att frågor rörande näringspolitiken och den
intemationeUa handelspolitiken förs samman i ett ämbetsverk. Det borde få den
fördelen att internationella hänsyn gör sig gällande i de näringspolitiska
utirednmgaraa i större omfattning än vad som hittUls varit fallet.
I
konsekvens med sitt principiella avståndstagande från en gemensam
Prop. 1973: 41 22
verksorganisation
för handelspolitiken och industripolitiken, tar SIFU även avstånd från tanken
på en gemensam organisation för handelspolitiska och industripolitiska
utredningar. Enligt institutets uppfattning är KK-utredningens förslag tUl
dimensionering och inriktning av utredningsverksamheten grundat på alltför
allmänna uppskattningar. En noggrannare analys av behovet borde sålunda ha
gjorts. Likaså borde utredningen klarare ha analyserat behovet av och formerna
för samarbete med näringslivet och olika branschorganisationer vad avser den
bevak-ningsbetonade utredningsverksamheten.
Grossistförbundet
anser det vara uppenbart att utredningsverksamheten inom industripolitiken å
ena och handelspolitiken å andra sidan blir av olika karaktär. De
industripolitiska utredningama är sålunda vanligen betydligt mer omfattande
och djupgående samt belyser industri-branschema från en rad olika synpunkter.
Utredningarna på utrikeshandelns och handelspolitikens område fordrar däremot
normalt inte samma penetrering av olika frågor ur skUda aspekter. Visserligen
föreligger enligt förbundet skäl för en viss samordning mellan berörda utredningar,
men detta behöver inte nödvändigtvis ske genom en gemensam organisation.
Utredningens
förslag rörande det ekonomiska försvaret tas upp av ett fåtal instanser.
ÖEF
framhåller att ett organiserat samarbete mellan nya KK och ÖEF är både
naturligt och nödvändigt. Däremot anser ÖEF att beslut om ny utredning ej bör
fattas förrän resultat föreligger från 1969 års försvarsforsloimgsutredning och
försörjningsberedskapsutredningen.
övriga
instanser KK, RRV, statskontoret och LO tUlstyrker förslaget om en ny
utredning och förordar ett vidgat samarbete mellan ÖEF och nya KK,
2.4.3
Utredningens förslag angående konkurrensövervakningen
Utredningen
föreslår att SPK:s utredande uppgifter i samband med konkurrensövervakningen
överförs till det nya verket. Som skäl för detta anför utredningen den
betydelse konkurrensövervakningen har som ett led i samhällets bevakning av
strakturförhåUandena inom näringslivet. Utredningen har vidare tagit fasta på
den omprövning av organisationen på konsumentpolitikens område som pågick inom
konsumentutredningen.
Med
utgångspunkt i utvecklingen av organisationen i stort för verksamheten inom
det näringspolitiska fältet, kommer utredningen till slutsatsen att det är
möjligt att dela upp SPK:s uppgifter och resurser på ett sådant sätt att en
mera sammanhållen organisation erhålles för den näringspolitiska
utredningsverksamheten, samtidigt som en del av SPK:s nuvarande uppgifter
antingen kvarstår i en självständig organisation eller på ett naturligt sätt
fogas in i verksamhetsprogrammet för ett bli-
Prop.
1973: 41 23
vande
konsumentverk. Uppdelningen förutses ske i två huvudområden utredningar i
anslutning till konkurrensövervakningen och
prisregi-strering/prisövervakning/prisupplysning och därmed sammanhängande
verksamhet. Utredningen motiverar en dyUk uppdelning bl, a. med att den
verksamhet som enligt konsumentutredningens förslag kommer att höra hemma inom
ett blivande konsumentverk framför allt kommer att ha sina utgångspunkter i
hushållens situation. Prisövervakningen i detaljhandeln blir då en central uppgift
för verket. När det däremot gäller att utreda prisbUdningen i olika led, vilket
är konkurrensövervakningens syfte, är anknytningen tUl övrig näringspolitisk
utredningsverksamhet starkare än anknytningen till den bevakning av hushållens
intressen som konsumentverket avses svara för.
Som en följd av den tänkta
uppdelningen av SPK:s uppgifter föreslår utredningen att nya KK tiUsammans med
konkurrensövervakningsupp-gifterna övertar SPK:s funktioner som utredningsorgan
till näringsfrihetsombudsmannen och marknadsrådet. Utredningen tar däremot
inte ställning beträffande den närmare avgränsningen mellan nya KK och det
blivande konsumentverket när det gäller denna typ av uppdragsstyrd verksamhet
utan förordar att frågan blir föremål för fortsatta överväganden.
2.4.4
Remissyttranden
Av
det tjugotal instanser som berört denna fråga är bara fyra positiva till
utredningens förslag, nämligen Handelskamrarnas nämnd, KK, SACO och
Köpmannaförbundet.
KK biträder utredningens
förslag och anför bl. a. att detta innebär en återgång till den
ärendefördelning som gällde före 1957, då KK svarade för
konkurrensövervakningen, medan priskontrollnämnden ansvarade för prisärendena.
En ärendefördelning av samma slag ter sig motiverad nu mot bakgrund av
förslaget alt nya KK skall bli centralt utredningsorgan för handel och
industri. Härigenom skulle en samordning av konkurrensövervakningen med den
övriga strukturinriktade utredningsverksamheten kunna ske, vilket är
nödvändigt med hänsyn till att en bedömning av den framtida utvecklingen inom
näringslivet eller en enskild bransch blir meningslös om inte
konkurrensförhållandena klarläggs.
Köpmannaförbundet
förordar att de branschinriktade utrednuigar och utredningar på uppdrag av NO,
som f, n, utförs vid SPK, fors över till nya KK. Härigenom skulle denna
utredningsverksamhet i högre grad än som varit fallet inom SPK kunna komma att
omfatta även förhållandena inom de bakomliggande leden inom produktions- och
distributionskedjan, vilket skulle ge en fullständigare bild av de vertikala
förhållandena inom olika branscher och varagrapper.
Övriga
remissinstanser går emot förslaget, däribland marknadsrådet, NO, RRV, SPK, KF,
LRF, SAF/Industriförbundet, Grossistförbundet
Prop. 1973: 41 24
och
SHIO. Det viktigaste skälet som åberopas är det nära sambandet mellan SPK:s
utredande och prisövervakande verksamhet.
Marknadsrådet
säger sig inte kunna dela KK-utredningens bedömning i denna del. Rådet fäster
avsevärd vikt vid att SPK:s funktioner på konkurrensövervakningens område
bevaras. Just det förhållandet att en och samma myndighet ombesörjer såväl
pris- som konkurrensövervakningen bidrar enligt marknadsrådet till att
effektivisera verksamheten på resp. delområde. Den nödvändiga samordningen
mellan nya KK och SPK bör kunna tillgodoses genom ett samrådsförfarande.
Marknadsrådet kan inte heller instämma i KK-utrednihgens uttalande att det kan
visa sig lämpligt att NO i större utsträckning arbetar med egna resurser. Den
åtskillnad som nu råder mellan den utredande resp. åklagande funktionen
bedömer marknadsrådet som en särskild styrka, som bor bevaras. Dessutom befarar
rådet att dess önskemål om utredningar måhända inte skulle mötas lika snabbt
och flexibelt av den nya stora organisationen, som hittiUs av SPK,
NO
ställer sig tveksam till utredningsförslaget med hänvisning tUl bl. a. att det
är värdefullt att ha tillgång till en utredningsmyndighet utan partsställning.
NO betonar även i likhet med marknadsrådet det starka sambandet mellan
prisövervakning och konkurrensövervakning. Med hänsyn tUl de goda
erfarenhetema ter sig enligt NO en förändring av nuvarande tredelade
organisation, med separata utredande, åklagande och dömande myndigheter, helt
omotiverad.
SPK
kritiserar utredningsförslaget och anser att det är illa underbyggt. Nämnden pekar
på det starka samband som föreligger mellan pris- och konkurrensövervakning. En
splittring av denna verksamhet skulle enligt SPK få synnerligen menliga
konsekvenser. Vidare anser SPK att insamlandet av sekretessbdagt material
skulle försvåras om det skulle lämnas till en myndighet som kommer att arbeta
med ett så omfattande och mångsidigt verksamhetsområde som nya KK.
SAF/Industriförbundet
anför att de finner utredningens förslag om att delar av SPK skall föras över
tUl nya KK föga genomtänkt, avstyrker förslaget och anser att SPK skall
behållas intakt. Även SAF/Industriförbundet hävdar att sambanden mellan SPK:s
utredningsverksamhet i anslutning tUl konkurrensövervakning och
prisregistrering/prisöver-vakning/prisupplysning är större än skiljaktigheterna
och därmed skuUe en splittring av SPK:s nuvarande verksamhet vara en större
nackdel än fördel. Organisationema hävdar vidare att karaktären på SPK:s utredningar
är sådan att slutsatsema som kan dras av dem i regel äger relevans på både
konkurrensövervakningsområdet och prissidan.
Prop.
1973: 41 25
2.5
Det finansiella företagsstödet
2.5.1 Utredningen
Utredningen
föreslår en koncentration av den centrala organisationen för vissa delar av det
statiiga finansiella företagsstödet genom att KK:s uppgifter på detta område
liksom AMS:s uppgifter i anslutning tiU lokaUseringsstödet förs över till nya
KK.
Förslaget innebär att nya
KK övertar de uppgifter inom dagens KK som avser det särskUda kreditstödet till
hantverk och mindre industri, dvs. industrUånegarantiema och tillsynen över
företagareföreningarnas verksamhet vad gäller detta kreditstöd. Ärenden rörande
hotellånega-rantier, hemslöjdsstöd och glesbygdsstöd till företagare skulle
likaså föras över tiU nya KK. Det nya verket föreslås vidare få ett sammanhållande
ansvar för administrationen av stödprogram som riktar sig tUl bestämda
industribranscher. De nu aktuella programmen avser TEKO-industrierna och den
manuellt arbetande glasindustrin.
Förslaget om överförande
av vissa uppgifter i samband med det finansiella företagsstödet från AMS till
nya KK har som bakgrund bl. a. att olika former av finansiellt företagsstöd i
allt större utsträckning kommit att användas parallellt och i kombination med
varandra. Det har lett till samordningsproblem som man åtminstone delvis kan
komma till rätta med genom en samordnad handläggning för några av de
viktigaste medlen.
Utredningen instämmer här
i de slutsatser som tidigare dragits av 1968 års lokaliseringsutrednmg.
Bedömningar från denna ligger likaså bakom förslaget att göra nya KK till
uppföljningsorgan för hela det statiiga finansiella företagsstödet. Härmed tas
ytterligare ett steg mot ökad samordning genom att KK föreslås få i uppdrag att
företräda olika intressenter på den statiiga sidan i samband med ackord eller
konkurser för företag där staten har fordringar och eljest agera på statens
vägnar i situationer där statliga ingripanden till stöd för nedläggningshotande
företag är aktuella.
Som en konsekvens av
överflyttningen av lokaliseringsstödet från AMS till det nya verket föreslås
att administrationen av sysselsättningsstödet, bidragsgivning till utbildning
inom lokaliseringsföretagen och investeringsfondemas användning i
lokaliseringspolitiskt syfte flyttas över till nya KK. Likaså föreslås att
lokaliseringsdelegationen förankras inom det nya verket.
2.5.2 Remissyttranden
Remissinstansema
är delade beträffande detta delförslag. Till dem som tUlstyrker en
Överflyttning av lokaliseringsstödet och övriga närbesläktade ärenden från AMS
till KK, hör KK, Företagareföreningamas förbund, KF, SACO, SHIO och TCO, LO är
i prmcip positiv till en
Prop.
1973: 41 26
integration
av lokaliseringspolitiken i näringspolitiken, men anser att det i dagens läge
saknas förutsättningar att överföra de aktuella uppgifterna från AMS tiU nya
KK,
KK
pekar i sitt remissyttrande på det förhållandet att det ibland förekommit att
ett och samma företag erhållit olika typer av kreditstöd från skUda hel- eller
halvstatiiga organ och där varje ki-editbeslut fattas utan någon inbördes samordning;
eller att flera olika institutioner löst ett företags finansieringsproblem
genom beslut grundade på skUda utredningar och utan samordning. Mot den
bakgrunden ser KK med tUl-fredsställdse utredningens förslag om samordning
mellan lokaliseringsstödet och det kreditstöd som f, n. administreras av KK,
Man anser det vidare vara en stor fördel om myndighet som har att besluta i
frågor om företagsstöd även handhar en utredande näringspolitisk verksamhet t.
ex, beträffande bransch- och marknadsförhållanden,
Företagareföreningarnas
förbund anför liknande motiv för sitt tUl-styrkande av utredningsförslaget.
Förbundet instäminer i KK-utredningens bedömning att det inte främst är
insikter i arbetsmarknadssituationen som är avgörande för en framgångsrik
lokaliseringspolitik. I betydligt högre grad är det, enligt förbundet, förmågan
att bedöma lokaliseringsprojektens ekonomiska avkastning, företagsledningens
kompetens och marknadseffekten i ett vidare perspektiv som ger livskraftiga
företagsetableringar.
TCO
instämmer i utredningens förslag och påpekar dessutom att beredning och
verkställighet i lokaliseringspolitiska frågor av rent principiella skäl bör
handhas av samma myndighet.
Till de negativa hör bl.
a. AMS, SIFU, statskontoret, SAF/Industriförbundet, kommunförbundet och
landstingsförbundet. Som skäl för att stödet skall ligga kvar hos AMS anförs
bl. a, sambandet mdlan lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken,
AMS anför att om
arbetsmarknadspolitiken skall nå sitt mål krävs en differentierad uppsättning
av medel, och det har visat sig vara en obestridlig fördel att olika slag av
åtgärder har kunnat administreras inom en organisation. För att lösa
sysselsättningsproblemen på en ort måste arbetsmarknadsmyndigheterna göra den
lämpliga avvägningen mellan olika slag av rörlighetsstimulerande och
sysselsättningsskapande åtgärder. Vid dessa överväganden har det varit en
styrka att AMS disponerat över lokaliseringspolitiska stödåtgärder av olika
slag, AMS hävdar att den i sin verksamhet på fältet måste ha nära kontakt och
samarbete med företagen för att sätta in åtgärder för en ömsesidig anpassning
mellan arbetskraftsutbud och arbetstillfällen. Rörande de eventuella fördelama
med en samordning av det finansiella föreagsstödet inom en organisation, anser
AMS att syftet med de olika finansiella stödformerna kan vara helt olika. När
det gäUer lokaliseringsstödet är det sysselsättningspolitiska motivet
uppenbart, varför behovet av en
Prop.
1973: 41 27
nära
samordning med arbetsmarknadspolitiken är stort. En överföring av
handläggningen av investeringsfonderna i lokaliseringspolitiskt syfte till nya
KK skulle innebära att handläggningen av investeringsfonderna splittrades upp
på två verk, något som antas komma att leda till minskad flexibUitet i användningen
av detta medel. En utbrytning av lokalise-ringsutbUdningen från den enhet inom
AMS som handlägger arbetsmarknadsutbUdningen förefaller inte rationell. AMS
anför också att de fördelar, som enligt KK-utredningen står att vinna genom att
branschutredningsverksamheten inom nya KK koordineras med lokaliseringsstödet,
inte uppväger fördelen av att den operativa verksamheten inom
syssdsättningspoUtiken finns samlad inom ett organ som disponerar över en så
rikhaltig uppsättnmg av åtgärder som möjligt. Resultaten av branschutredningama
kan mycket väl nyttiggöras inom lokaliseringsstödet, men det är inte därför
nödvändigt att samordna utredningsverksamheten och stödverksamheten i en
organisation. Enligt AMS:s mening ger KK-utredningen inte tUlräckligt underlag
för ett ställningstagande angående utbrytning av de lokaliseringspolitiska frågorna
från arbetsmarknadsverket..
Länsstyrelsen
i Norrbottens län uttrycker tveksamhet inför förslaget och anser att en
eventuell omfördelning av handläggningen av lokaliseringsstödet från AMS till
nya KK bör ske först efter det att man fastställt arbetsfördelningen inom
departementen samt mellan departement, verk och regionala organ. AMS har nu
möjlighet att via samråd erhålla bedömningar om industri- och branschstrukturen
och dess utveckling.
Statskontoret
är inte berett att instämma i KK-utredningens förslag i dagsläget, men föreslår
att förslaget tas upp till förnyad prövning då de regionalpolitiska
riktlinjerna i stort och den näringspolitiska organisationen på verksplanet
fastställts.
Även
LO är inne på denna tanke och anser att lokaliseringspolitiken bör ligga kvar
hos AMS tills man tillskapat ett regionalpolitiskt handlingsprogram. Först då
menar man att lokaliseringspolitiken kan inordnas i en aktiv näringspolitik
och överföras till den centrala myndighet som kommer att handlägga
näringspolitiken i stort. SAF/Industriförbundet anför liknande synpunkter och
framhåller att de regionalpolitiska synpunkterna måste betraktas som
överordnade bransch- och straktur-synpunkter och att frågan kan omprövas då den
regionalpolitiska målsättningen preciserats.
Ett
drygt tjugotal instanser behandlar förslaget att nya KK skall svara för
uppföljningen av det finansiella företagsstödet. Flertalet är positiva till
utredningens förslag. Till dessa hör Handelskamrarnas nämnd, KK, RRV, SIFU,
Företagareföreningarnas förbund, KF, SACO, SHIO och TCO.
Handelskamrarnas
nämnd anför att uppföljandet av vad som händer
Prop. 1973: 41 28
med
företag som erhållit stöd är ett naturligt efterföljande led i handläggningen
av det statliga finansieUa företagsstödet, och anser det därför påkallat att
det nya verket anförtros denna uppgift. Även KK anser att nya KK, som
huvudansvarig för ifrågavarande företagsstöd och tillika huvudman för företagareföreningama,
bör lämpa sig väl att bedriva uppföljande verksamhet. KK påpekar dessutom att
om uppföljningen ligger hos annan myndighet än den som beviljat stödet, kan
dels dubbelarbete uppkomma och dels praktiska olägenheter uppstå speciellt i
brådskande krissituationer, då den uppföljande instansen rimligen måste ta del
av den bevUjande instansens underlagsmaterial.
RRV
anser att uppföljning och bevakning av den statiiga stödverksamheten i princip
bör läggas på KK. Härigenom uppnås en samordning med stödverksamheten.
Företagareföreningarnas förbund, KF och SACO anför liknande synpunkter.
Mot
förslaget går bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län, statskontoret, LO och
SAF/Industriförbundet.
Länsstyrelsen
i Norrbottens län anser att uppföljningsverksamheten även i fortsättningen kan
skötas på länsnivå av länsstyrelse, företagareförening och länsarbetsnänmd och
att det därför inte finns behov äv ett nytt centralt organ på området.
LO
anser för sin del att det nya verket synes få goda resurser att handha en
effektivare uppföljning av stödföretag, vilket man tidigare efterlyst, men
endast imder föratsättning och i den mån lokaliseringsstödverksamheten, efter
tUlkomsten av ett regionalpolitiskt program, kommer att läggas på det nya
verket.
SAF/Industriförbundet
slutligen anser att uppföljningsverksamheten bör ligga på samma organ som
ansvarar för lokaliseringsstödverksamheten, nämligen AMS, och att nya KK i
dessa sammanhang kan bidra med utredningshjälp i fråga om bransch- och
strukturpolitiska frågor. Vidare betonas att uppföljningsåtgärdema klart måste
begränsas till enbart stödföretag och företas från företagsekonomiska
utgångspunkter.
Flera
remissinstanser betonar att uppföljningen av företagsstödet bör följa
placeringen av lokaliseringsstödverksamheten.
2.6
Företagsservice
2.6.1
Utredningen
Utredningen
lägger fram förslag på industriserviceområdet. Med begreppet industriservice
avser utredningen utvecklingsstimulerande, fö-retagsinriktade insatser. Då
begreppet industriservice kan uppfattas som begränsat till enbart
industriföretag kommer i det följande begreppet företagsservice att användas i
stället.
Utredningens
förslag omfattar två huvudområden den statliga servicen till mindre och
medelstora företag samt det aktiva exportstödet.
Prop.
1973: 41 29
Inom
bägge dessa områden innebär utredningens förslag att nya KK tUIdelas vad
utredningen betecknar som "huvudmannafunktioner". Dessa innebär
att analysera behovet av statliga åtaganden
att medverka i planeringen av
utformningen och utbyggnaden av de statiiga insatsema
att fördela de medel som ställs
tUl förfogande för genomförandet av beslutade program
att medverka vid uppföljningen
och värderingen av resultatet av de statligt finansierade insatsema.
Utredningen
föreslår vidare att en skUjdinje dras mellan planerande och verkstäUande
funktioner så att det centrala verket endast får befattning med de förra,
medan de senare förläggs tUl tjänsteproducerande, serviceinriktade organ.
Beträffande
den statliga servicen tUl mindre och medelstora företag anser utredningen att
ansvaret för denna verksamhet bör knytas till nya KK som en naturlig följd av
utredningens tidigare förslag att verket skall ta över såväl
utredningsverksamheten som det finansiella stödet med inriktning på mindre och
medelstora företag. Utredningen föreslår att verket får i uppdrag att analysera
behovet av statiiga åtgärder och medverka vid planeringen och utbyggnaden av
dessa åtgärder. Verket skall vidare fungera som styrande organ vid
genomförandet av beslutade program och medverka vid utvärderingen av dessa.
De
verkställande, operativa funktionema på företagsserviceområdet skall, enligt
utredningens förslag, förläggas till SIFU. Institutet avses även framgent få en
serviceinriktad verksamhet motsvarande den som nu äger rum inom institutet.
Utredningen finner att en anknytning av denna verksamhet till nya KK är
motiverad med hänsyn till den risk för splittring som kan vara lill nackdel för
kontakterna med de regionala aktiviteterna, främst verksamheten inom
företagareföreningarna.
Utredningen
föreslår alt anknytningen av SIFU till nya KK utformas så att verket får
ställning som chefsmyndighet för institutet. Det innebär att SIFU även i
fortsättningen får ställning som en särskUd myndighet med egna ledningsorgan
och med eget ansvar för de medel som ställs tUl institutefs förfogande.
Institutets anslagsäskanden kommer enligt denna konstruktion att prövas av nya
KK.
Utredningen
tillmäter företagareföreningarnas roll som regional bas för den service som
skall nå ut till de mindre och medelstora företagen stor betydelse. Utredningen
betonar alt ett nära samarbete mellan föreningarna och nya KK bör kunna
etableras, bl. a. när det gäller att definiera behov av och utveckla nya
grenar av den service som skall stäUas till den mindre industrins förfogande.
Utredningens
förslag innebär att företagareföreningamas verksamhet knyts närmare tUl
organisationen på den statliga sidan. Detta gör det, en-
Prop. 1973: 41 30
ligt
utredningen, befogat att ta upp företagareföreningarnas ställning tUl förnyad
bedömning, i syfte att pröva föratsättningama att överföra företagareföreningamas
funktioner tUl en statlig organisation.
Beträffande
det aktiva exportstödet föreslår KK-utredningen att de fördelnings- och
ledningsuppgifter med anknytning till den kommersiellt orienterade
utiandsinformationen och statligt stöd i övrigt till exportmarknadsföringen som
nu ligger hos koUegiet för Sverige-information i utlandet förs över tUl nya
KK. Detta innebär att den allmänna Sverige-informationen och den kommersiellt
orienterade informationsverksamheten inkl. stödet till marknadsföring på utlandet
skUjs från varandra. Vidare föreslår utredningen att nya KK övertar KK:s och
handelsdepartementets uppgifter beträffande utlands-handelskamrarna, samt KK:s
uppgifter vad gäller handdssekreterar-praktikanter. De senaste årens expansion
av administrationen i anslutning tUl handelssekreterarna motiverar enligt
utredningen att huvudmannaskapet för dessa flyttas från departements- till
verksplanet. Med avseende på särskilda exportstödjande program föreslås nya KK
ta över den administration av exportstödsprogrammen för TEKO-induslrin och den
manuellt arbetande glasindustrin som i dag ligger hos KK. Nya KK skulle
slutligen få ansvaret för stödet till turistnäringen.
KK-utredningens
förslag på exportområdet har förlorat aktualitet i och med att två av
huvudförutsättningama för dess förslag principlösningen med ett verk för
såväl handel som industri, och en oförändrad avgränsning mellan statens och
näringslivets åtaganden på exportstödsområdet inte längre gäller.
2.6.2
Remissyttranden
Utredningens
förslag att nya KK skall få bli central myndighet med avseende på de statliga
företagsserviceinsatserna vinner allmänt stöd bland remissinstanserna,
KK
anför att de statliga insatserna för de mindre och medelstora företagen får
ses som ett led i det system av åtgärder med vilka samhället vill påverka
förutsättningarna för näringslivets verksamhet. Detta gäUer självfallet även
för service- och rådgivningsverksamheten tUl dessa företag. Enligt KK bör nya
KK bli väl lämpat att svara för styrande och planerande funktioner rörande
företagsservice. Härigenom skapas även goda föratsättningar för en samordning
mellan olika statliga slöd- och utvecklingsåtgärder.
Länsstyrelsen
i Östergötlands län instämmer i förslaget om företagsservice i stort men
understryker att företagareföreningarna behöver betydligt större personella
resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter väl.
SIFU
säger sig å andra sidan inte vara övertygat av KK-utredningens
Prop.1973:
41 31
argument för en samordning av industristödet tiU nya KK,
så länge nya KK:s föreslagna uppgifter i samband med det finansiella förelagsstödet
inte preciserats i omfattning.
SAF/Industriförbundet
delar utredningens uppfattning om behovet av samordning av de statiiga
företagsserviceinsatserna lill nya KK, Organisationerna framhäver att det är
viktigt att i näringspolitiken avdelas erforderliga resurser för kvalificerad
utbildnings- och rådgivnings-hjälp till mindre företag inom industri och
hantverk, SHIO anför liknande synpunkter samt finner det angeläget att denna
verksamhet blir väl förankrad bland de gmpper av företag som främst efterfrågar
och behöver företagsservice.
Rörande
förslaget att göra nya KK tUl chefsmyndighet för SIFU är remissinstanserna
delade. Positiva är Handelskamrarnas nämnd, KK, länsstyrelserna i Östergötlands
och Västmanlands län, LRF och SAF I Industriförbundet.
Med
hänvisning tUl att det är önskvärt att uppgifter i samband med den föreslagna
statliga industriservicen fogas in i ett större oCh översiktligare
näringspolitiskt sammanhang, ställer sig Handelskamrarnas nämnd positiv tiU att
nya KK blir huvudman för den verksamhet som utförs av bl. a, SIFU, RLF och
SAF/Industriförbundet anför liknande synpunkter, KK ansluter sig också till
denna syn, men tillägger att det finns skäl överväga en direkt integration av
institutet i nya KK enligt de riktiinjer som berörs i utredningen.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att förslaget är förnuftigt och
länsstyrelsen i Östergötlands län har inte några principiella invändningar mot
förslaget.
Invändningar mot förslaget anförs av delegationen för de
mindre och medelstora företagen, exportrådet för den mindre industrin, länsstyrelsen
i Älvsborgs län, RRV, SIFU, statskontoret och SHIO. Del understryks i regel att
SIFU:s uppgifter som huvudsakligen avser utbildning inte hör hemma under
nya KK utan bäst fullgörs av en frislående myndighet. Det framhålls ocksä att
uppdrag från nya KK bara skulle bli en mindre del av SIFU:s uppgifter.
Sålunda
anför delegationen för de mindre och medelstora företagen att man ställer sig
tveksam tUl utredningens förslag beträffande SIFU:s anknytning till nya KK,
Delegationen pekar på att den av utredningen föreslagna samordningen meUan nya
KK och SIFU inle framsiår som nödvändig, då nya KK kan antas komma att begagna
sig av SIFU:s tjänster endast i begränsad omfattning samt därför att SIFU
primärt är ett utbildningsproducerande organ.
Även
exportrådet för den tnindre industrin och länsstyrelsen i Älvsborgs län anser
att SIFU med sin utbildningsinriktade verksamhet inte bör kopplas in på den
operationeUa delen av industriserviceverksamheten inom det nya verket,
SIFU påpekar att beställningsarbetena från nya KK troligen
blir av
Prop. 1973: 41 32
mindre
omfattning i förhållande till institutets övriga verksamhet. Man hävdar att
SIFU:s självstyrda verksamhet, som fordrar snabbhet och flexibilitet, är så
omfattande och differentierad att en centralstyrning vore olämplig. Vidare
anser institutet att utredningen har underskattat det faktum att SIFU också
bedriver en omfattande teknologisk verksamhet, vilken faller utanför ramen för
det nya verkets tänkta verksamhetsfält.
Statskontoret
är inte berett att ta ställning till utredningens förslag om nya KK:s ställning
som huvudman för SIFU förrän en vägledande översyn har gjorts av hur det
framtida sambandet mellan SIFU:s service till små och medelstora företag och
verksamheten inom andra myndigheter på det näringspolitiska området bör se ut.
SHIO
anser att utredningen underskattat SIFU:s verksamhet speciellt på det
företagsinriktade fortbildningsområdet och att SIFU:s uppgift som
serviceinstitut för information och fortbildning för mindre företag inom
hantverk och industri bäst tillgodoses om SIFU får ha kvar sin StäUning som
fristående institut.
Vad
beträffar förslaget att företagareföreningama blir regional basorganisation
för nya KK, har drygt tjugotalet instanser berört frågan, varav flertalet är
positiva till utredningens förslag. Till dessa hör bl. a. delegationen för de
mindre och medelstora företagen. Handelskamrarnas nämnd, KK och länsstyrelsen
i Västmanlands län.
Delegationen
för de mindre och medelstora företagen anser att det är angeläget att utnyttja
de redan etablerade regionala resurserna på det företagsinriktade
serviceområdet och pekar på att företagareföreningarna i delta avseende bör
ligga främst i åtanke. För att uppnå större anpassning bör man, enligt
delegationen, göra en allmän översyn av företagareföreningarnas verksamhet.
Handelskamrarnas nämnd påpekar det felaktiga i att föreningarna uppfattas som
organ för näringslivet och understryker nödvändigheten av en renodling av
deras verksamhet tiU att bli organ för statlig näringspolitisk verksamhet på
regionalplanet. Man tillstyrker en ny utredning om ett förstatligande av
företagareföreningarna. KK betonar i sitt remissyttrande vikten av samordning
mellan olika stödåtgärder för företagen och anser att företagareföreningarna
med sin nära kontakt med berörda företag har en viktig och värdefull funktion
att fylla på regionalplanet. Därför förordar man en kraftig utbyggnad av deras
resurser och tillstyrker förslaget om en särskild utredning av föreningarnas
verksamhet. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att förslaget om företagareföreningama
som nya KK:s regionala basorganisation innebär fördelar för båda parter, A ena
sidan får föreningarna en replipunkt på central nivå, å den andra sidan får
verket en regional basorganisation. Vidare understryker man vikten av att
länsstyrelsens roll i den regionala sam-
Prop.
1973: 41 33
hällsplaneringen tas med i bUden när ny utredning görs om
företagareföreningarnas framtida centrala organisatoriska anknytning.
Bland dem som är positiva till förslaget om
företagareföreningarna som basorganisation för nya KK, är dock flera skeptiska
till den föreslagna starkare statliga anknytningen av företagareföreningarna.
Bl, a. anför Företagareföreningarnas förbund att det i utredningen inte framkommit
något bärande skäl till att föreningarnas nuvarande frislående ställning skulle
behöva närmare utredas. Man anser att föreningama mycket väl kan samordna sin
verksamhet med det nya verkels utan att en ändring av deras nuvarande status
behöver komma tUl stånd. Svensk industriförening ser förslaget om ett
förstatligande av företagareföreningama som ett uttryck för statens bristande
tro på ett förtroendefullt samarbete meUan staten och det fria näringslivet och
att staten därför tydligen ser sig nödsakad att föreslå en ny utredning
syftande till en statlig centralstyrning.
Löneberednnigen ställer sig tveksam till KK-utredningens
enligt beredningens syn ensidiga inriktning på företagareföreningarna som saknar
den nödvändiga överblicken som krävs för alt inpassa företagsslö-del i dess
regionalpolitiska sammanhang. En utbyggnad av företagareföreningarna direkt
under nya KK skulle innebära en sektionell utbyggnad som skulle strida mot den
nyligen genomförda partiella omorganisationen av den statliga
länsförvaltningen.
LO anser att det är angeläget att föratsättningarna för en
statlig regional näringspolitisk myndighet utreds skyndsamt. En lösning som
därvid bör prövas är att de av staten lill företagareföreningarna delegerade
uppgifterna övertas av en länsnäringsnämnd.
2.7 Planeringsinriktad och reglerande verksamhet i
anslutning till energipolitiken
2.7.1 Utredningen
Utgångspunkten för KK-utredningens överväganden på
energiområdet utgörs av energikommitténs förslag att ett centralt energiorgan
inrättas för prognosverksamheten, olika regleringsuppgifter samt de säkerhetsinriktade
verksamheterna på energiområdet. Energikommittén tar inle ställning tiU om det
föreslagna centrala organet skall vara frislående eller om det skall knytas
till något av de centrala verken,
KK-utredningen tar fasta på detta förslag och föreslår att
de berörda funktionema inordnas i nya KK. Delta innebär att verket får tUl
uppgift att fungera som central myndighet för energiförsörjningsfrågor.
Bakgrunden till att KK-utredningen velat föra in de
funktioner som hänger samman med den energipolitiska planeringen i en bredare
organisation är den bedömning som gjorts av såväl energikommittén som
3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 41
Prop. 1973: 41 34
KK-utredningen
att statens agerande inom energisektorn bör utformas i samstämmighet med övrig
industri- och näringspolitik.
På
en avgörande punkt skiljer sig KK-utredningens förslag tUl ny organisation från
energikommitténs, nämligen i fråga om de säkerhets-inriktade
verksamhetsgrenarna. Medan energikommittén vUl föra utfärdandet och tillsynen
av säkerhetsföreskrifter på energiområdet tUl det centrala energiorganet, menar
KK-utredningen att man mycket väl kan ha anledning att tala om programmässiga
gränslinjer mdlan de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna och sådana som
snarare knyter an till den allmänna samhällsplaneringen. Mot denna bakgrund
föreslår KK-utredningen, som nämnts, att en ny utredning får till uppgift att
studera hur organisationen i framtiden bör vara uppbyggd inom de delar av den
säkerhetsinriktade verksamheten som i dag handhas av KK. Med hänsyn till
behovet av fortsatt utredning förordar KK-utredningen att uppgifterna inom KK
av i dag bör föras över tiU nya KK och där ges en provisorisk organisation. I
konsekvens härmed anser utredningen alt en reorganisation som berör
verksamheten inom delegationen för atomenergifrågor också tills vidare bör
skjutas upp.
Som
tidigare nämnts, ställer sig KK-utredningen positiv tiU en långtgående
samordning av uppgiftema inom nya KK och ÖEF, men anser att en eventuell
omorganisation av det ekonomiska försvaret måste skjutas på framtiden. Detta
gäller även ÖEF:s funktion på energiförsörjningens område, med undantag för de
uppgifter som sammanhänger med prognos- och bränslestatiskfrågor samt rapporter
till internationella organ som f. n. sköts av bränslebyrån inom ÖEF. Dessa
uppgifter föreslås bli överförda tUl nya KK.
2.7.2
Remissyttranden
Remissinstansema
är delade i denna fråga. KK, planverket, statskontoret, ÖEF, IVA och SAF
[Industriförbundet är positiva till utredningens förslag, medan
vattenfallsverket, SIFU, CDL, Kraftverksföreningen, Elverksföreningen och
kommunförbundet ställer sig kritiska till förslaget.
KK
instämmer helt i KK-utredningens uttalande att statens agerande inom
energisektorn måste utformas i samstämmighet med den övriga näringspolitiken.
Med hänsyn till detta föredrar KK alt såväl de planerings- och
regleringsuppgifter som i dag åvilar KK, som den av energikommittén föreslagna
prognos- och utredningsverksamheten och de uppgifter rörande bedömningar av atomkraftulbyggnaden
som åvilar delegationen för atomenergifrågor, förs över till nya KK,
Beträffande den säkerhetsinriktade verksamheten anser KK att starka skäl kan anföras
för att denna för framtiden skall inordnas i nya KK,
Statskontoret
anser att en fast central organisation för energifrågor
Prop. 1973: 41 35
bör
inordnas i nya KK, även om endast delar av utredningsförslaget i övrigt
genomförs i dagsläget.
ÖEF
tUlstyrker att en enhet för energiförsörjningsfrågor inrättas inom nya KK. ÖEF
tar emellertid bestämt avstånd ifrån förslaget att från ÖEF till nya KK föra
planeringen och genomförandet av energi-beredskapsåtgärder och anför som motiv
de särskUda betingelser och krav som gäUer för denna verksamhet. Samtidigt
uttrycker ÖEF stöd för förslaget om ett nära samarbete mdlan ÖEF och den
föreslagna energienheten vid nya KK för att klarlägga de beredskapsmässiga
konsekvenserna av olika energipolitiska alternativ.
Även
SAF/Industriförbundet ansluter sig till förslaget att nya KK skall fungera som
central myndighet för energiförsörjningsfrågorna, men poängterar att prognos-
och utredningsarbetet på området bäst utförs av redan existerande
branschsammanslutningar, som t. ex. CDL. Det centrala organet föreslås få
begränsade uppgifter i detta avseende, såsom att sammanställa och värdera
resultaten av detta arbete.
Mot
förslaget går bl. a. CDL/vattenfallsverket/Kraftverksföreningen och
Elverksföreningen och Svenska kommunförbundet.
CDL/vattenfallsverket/Kraftverksföreningen
säger i sitt gemensamma yttrande att beslut om permanent organisationsform för
ett statiigt energiorgan först kan tas när man tagit ställning tUl
energikommitténs olika sakförslag, samt till de förslag som kan komma att
framläggas genom den nya utredningen om elproduktion och eldistribution, én
uppfattning som även Svenska elverksföreningen företräder. Svenska
kommunförbundet anser att t. ex. statistik- och prognosverksamhet borde
omhänderhas av ett fristående utredningsorgan med representanter för såväl
staten som andra intressenter.
Utredningens
förslag om ny utredning rörande den säkerhetsinriktade verksamheten
tillstyrkes endast av några få instanser. Dit hör tullverket, SIFU, statens
personalnämnd och Ångpanneföreningen.
Ångpanneföreningen
hälsar med tillfredsställelse förslaget om en utredning i syfte att samordna
organisationen på säkerhetsområdet. Enligt föreningen har den tekniska
utvecklingen lett till att antalet berörda myndigheter ökat och därmed
försvårat en klar ansvarsfördelning.
Elverksföreningen
stöder tanken på en ny utredning, men finner förslaget om en eventdl anknytning
av den säkerhetsinriktade verksamheten till arbetarskyddsverket diskutabel med
hänsyn till elsäker-hetsarbetets mångskiftande karaktär och den begränsade del
därav som har anknytning tUl egentligt arbetarskydd.
Arbetarskyddsstyrelsen,
arbetsmiljöutredningen, LO och TCO uttalar sig mot att en ny utredning
påbörjas innan arbetsmiljöulredningen presenterat sina förslag.
Prop. 1973: 41 36
2.8
Nya KK:s organisation
2.8.1
Utredningen
I
sina överväganden rörande uppbyggnaden av en organisation för nya KK diskuterar
utredningen bl. a. vUken typ av styrelse verket bör ha, vilka lednings- och
kontaktorgan som bör knytas tUl nya KK, samt kansliorganisationens utfonnning.
Beträffande
styrelsen anser utredningen alt valet står mellan två huvudlinjer. Den ena
innebär att ledningsansvaret koncentreras hos en styrelse uppbyggd för att ge
en bred förankring för verksamheten och som ger möjligheter tUl inflytande från
allmänna samhällsintressen och/ eller för partsintressen, som berörs av
verksamheten. Den andra huvudlinjen innebär att styrelsen består av personer
med kvalificerad kännedom om de viktigaste sektorerna i verksamheten. För att
få samma breda förankring för verksamheten som i det första alternativet krävs
i detta fall att styrelsen kompletteras med andra organ.
Utredningen
har valt att föreslå en lösning efter den senare av de här angivna
huvudlinjerna. Förslaget innebär att styrelsen kommer att bestå av fem personer
med verkschefen som ordförande.
Alla
styrelsens ledamöter kommer enligt förslaget att vara heltidsanställda
tjänstemän, var och en med ansvar för en viss sektor av verksamheten.
Det
avgörande motivet för utredningens val av styrelse anges vara praktiska
hänsynstaganden. Framför allt sammanhänger det med svårigheterna att i dag
mera definitivt fastställa vUka institutionella funktioner som det nya verket
kommer att fylla. Det ger anledning att bygga upp organisationen på
ledningsplanet så att den inte binder utvecklingen för organisationen som
helhet. Också i övrigt finns det ett behov av rörlighet som måste påverka
uppbyggnaden av organisationen på ledningsplanet och som inte minst har sina
utgångspunkter i svårigheterna att förutse vilka problem som kommer alt vara
dominerande.
Konstruktionen
med tjänstemannastyrdse gör det enligt utredningen nödvändigt att bygga ut ett
system av lednings- och kontaktorgan i syfte en trygga en bred kontaktyta med
myndigheter och organisationer på näringspolitikens område. Utredningen tänker
sig en successiv utbyggnad av lednings- och kontaktorganen med utgångspunkt i
de organ som finns i dagens situation. Sålunda föreslås ett handels- och
industripoli-tiskt råd som skall överta handelspolitiska rådets uppgifter samt
kunna fungera som forum för överläggningar i centrala näringspolitiska frågor
inom nya KK:s uppgiftsområde. Vidare föreslås ett råd för konkurrensfrågor med
en sammansättning som motsvarar den i SPK:s styrelse.
För
ett antal mera avgränsade uppgifter finns det behov av samverkan utåt i organiserade
former med ett innehåll som knappast kan till-
Prop. 1973: 41 37
godoses
direkt inom ramen för det föreslagna handels- och industripolitiska rådet.
Speciella arrangemang för samverkan utåt kan bl, a, vara nödvändiga i samband
med den uppdragsbundna utredningsverksamheten. Med tanke på att man enligt
principlösningen förutsätter att det nya verket kommer att ta över den typ av
utredningar som riktar sig till branscher eller andra gmpper av företag och som
hittills bl, a, skötts genom kommittéutredningar kan det bli aktuellt att knyta
expertgrupper tUl verket.
För
speciella områden och verksamhetsgrenar tänker sig KK-utredningen att sådana
expertgrapper kan utvecklas lill gmpper med permanenta funktioner. Utredningen
anser det vara mycket möjligt att man med tiden kommer att fä behov av ett
antal permanenta branschorien-terade kommittéer. Utredningen föreslår i linje
härmed att nya KK övertar de organ med branschinriktning hemslöjdsnämnden,
TEKO och glasexportnämnden som f. n. är knutna tUl KK. Vidare ansluter sig
KK-utredningen till gravrättsutredningens förslag om en gruvnämnd och
energikommitténs förslag om ett energipolitiskt råd. Som tidigare nämnts
föreslår utredningen att de uppgifter som f. n. åvilar delegationen för de
mindre och medelstora företagen skall föras över till nya KK. I konsekvens
härmed föreslås att en direkt motsvarighet till den nuvarande delegationen
knyts till verket. Ett kontaktorgan föreslås bli bildat även för den
exportfrämjande verksamheten.
Som
rådgivande organ för behandlingen av olika fördelningsärenden i anslutning till
det lokaliseringspolitiska stödet och kreditstödet till den mindre och
medelstora industrin viU utredningen föreslå att det bildas en nämnd för
finansiellt företagsstöd.
För
kontakterna med vissa centrala verk ÖEF, AMS och STU föreslår utredningen
samarbetsorgan i form av samarbetsdelegationer.
Kansliorganisationen
i nya KK föreslås bestå av fyra sektorer en för vardera
utredningsverksamheten, utvecklingsinsatser, energi- och bergsbruk samt en
juridisk-administrativ sektor. Vid sidan av sektororganisationen skulle ett
planeringssekretariat finnas.
2.8.2
Remissyttranden
Förslaget
om tjänstemannastyrelse behandlas av drygt 20 instanser, som samtliga går emot
det och i stället förordar en lekmannastyrdse,
KK
anser att alternativet med en styrelse med representanter för näringsliv och
arbetsmarknad är en lämpligare lösning. En sådan konstruktion torde, enligt
KK, vara en betingelse för att kunna skapa det förtroende för verksamheten som
krävs om man skall kunna bygga upp en aktiv näringspolitik.
RRV
avstyrker förslaget om tjänstemannastyrelse för nya KK och förordar att
styrelserepresentantema bör representera erfarenhet och kunnande av främst
näringspolitisk och allmänpolitisk art.
Prop. 1973: 41 38
LO
förordar bestämt att ledningsansvaret för nya KK läggs på en styrelse uppbyggd
så att en bred förankring av verksamheten uppnås. Därigenom ges utrymme för
allmänna samhällsintressen och partsintressen att direkt göra sig gällande vid
verkets ledning.
TCO
konstaterar att en fömtsättning för att TCO skall kunna tillstyrka den
föreslagna ombildningen av KK är att det kommer att ledas av en lekmannastyrdse
med representanter för löntagare och arbetsgivare.
2.9
Verksamheten på mineralområdet
2.9.1
Bakgrund
Den
svenska mineralpolitiken har sedan länge i första hand gått ut på att stimulera
till ökad prospekterings- och exploateringsverksamhet. Bedömningen har varit
och är fortfarande att man inte beträffande något mineral nått en så hög exploateringsnivå
att särskUd restriktivitet av någon anledning kan anses motiverad. Detta
avspeglar sig bl a i det regelsystem som finns i lagstiftningen på området.
Ramen
för nuvarande statiiga aktiviteter på mineralområdet utgörs av minerallagarna.
De viktigaste av dessa är gruvlagen (1938: 314), lagen (1886 nr 46 s, 1) om
stenkolsfyndigheter m. m,, uranlagen (1960: 679) och lagen (1966: 314) om
kontinentalsockeln. Rätten tUl sådana mineralfyndigheter som inte omfattas av
dessa lagar, t, ex, sand, grus och kvarts, tillkommer jordägaren.
Gruvlagen
reglerar huvudparten av den ekonomiskt mest intressanta mineralexploateringen i
landet, dvs. brytning av bl. a, malmer av järn, koppar, zink och bly. Lagen är
baserad på en i princip fri inmutoings-rätt. Delta innebär alt var och en genom
s, k. inmutning kan få ensamrätt att undersöka och bearbeta mineralfyndigheter
på egen eller annans mark. Om en fyndighet av någon betydelse kan påvisas skall
inmutaren efter ansökning anvisas arbetsområde, s, k, utmål, och får där bryta
och tillgodogöra sig fyndigheten. Genom nuvarande gruvlag, som trädde i kraft
den 1 januari 1940, infördes rätt för staten att delta i enskildas utmål, s, k,
kronoandel, I äldre utmål har jordägaren motsvarande rätt, s, k. jordägarandel.
Införandet
av regeln om kronoandel går tillbaka på önskemål att tillförsäkra samhället
inflytande över gmvbrytningen och att för samhället reservera en dd av
malmernas inneboende värde. Bestämmelsen är utformad så att staten har rätt
att inträda med upp till 50 % i ett gravprojekt och i proportion därtill dela
vinsten eller förlusten.
Vissa
områden är undantagna från den fria inmutningsrätten. Sedan år 1910 har således
ett antal s. k. statsgruvefält lagts ut i syfte att skydda vissa staten
tillhöriga fyndigheter från enskildas inmutning och förbehålla staten rätten
till eventuella ytterligare fynd inom fälten. Enligt
Prop.
1973: 41 39
statsmakternas
beslut får enskUda under åren 19631973 inte utan särskUt tillstånd beviljas
inmutning inom Norrbottens län. Vidare har staten tillförsäkrats rätten till de
mineralfyndigheter som kan påträffas på kontinentalsockeln och till sand-,
gras- och stentäkt inom allmänt vattenområde i vissa stora sjöar.
Vissa
särskilt angivna mineralfyndigheter är också undantagna från den fria
inmutningsrätten. För dessa gäller i stället att utvinning förutsätter
tillstånd, sk, koncession, av Kungl. Maj:t eller underställd myndighet.
Stenkols- och uranlagarna är sådana koncessionslagar. Stenkolslagen omfattar
utöver stenkol även vissa eldfasta leror, alunskiffer, olja, gas och salt.
Uranlagen gäller uran och torium.
Ett väsentligt inslag i
koncessionslagarna, dit även kontinentalsockdlagen kan hänföras, är att
upptäckaren av en fyndighet inte som i gravlagen får en ovillkorlig rätt att
undersöka eller bearbeta fyndigheten. Frågan om vem som skall få denna rätt och
på vilka villkor prövas av myndighet.
Denna
tämligen omfattande rättsliga reglering kräver givetvis aktiviteter från
statens sida i form av tUlståndsgivning, kontroll, teknisk tillsyn etc.
Uppgifter av ekonomisk karaktär har i ökad utsträckning tillkommit. Statens
direkta ekonomiska intressen på mineralområdet har således ökat starkt framför
allt under de senaste decenniema på grund av regeln om kronoandel och genom de
avsevärda insatser som gjorts i form av statlig malmprospektering. TUl detta
kan läggas aktieinlösningen i LKAB år 1956 som i praktiken gjorde staten till
den dominerande jämmalmsintressenten i landet och den största arbetsgivaren i
Norrbottens län.
Under
Kungl. Maj:t ligger ansvaret för de statliga aktivitetema på mineralområdet f.
n. på främst KK och SGU.
KK
svarar för tillsyn och kontroll samt lagtillämpning, för tillståndsgivning i
vissa fall samt för utredning och beredning i sådana fall där Kungl, Maj:t
beslutar. Vidare svarar KK för utredningar, förhandlingar och beredning i
övrigt inför nyttiggörandet av statlig gruvegendom, utom beträffande sådan
egendom som tUlhör de statliga aktiebolagen, KK svarar även för redovisning av
avgifter m, m.
KK
är vidare chefsmyndighet för bergsstaten, som är den regionala organisationen
för teknisk tillsyn, utmålsförrättningar, säkerhetsfrågor, yrkesinspektion
under jord m. fl. för bergshanteringen speciella uppgifter. Bergsstatens
hittillsvarande uppgifter i samband med yrkesinspektion och arbetarskydd avses
bli förda till den allmänna yrkesinspektionen (prop, 1973: 1 bU, 7 s. 225),
SGU
svarar för insamling och spridning av geologisk information, t, ex, i form av
kartor. SGU svarar vidare för malmletning för statens räkning, för geologisk
forskning i kontakt med universitet och högskolor
Prop. 1973:41 40
samt
för geologiska uppdrag av olika slag och tillhandahållande av geologisk
expertis för stat, kommuner och enskilda.
Vid
sidan av myndigheterna bör framför allt nämnas LKAB och AB Stafsgruvor, som
svarar för huvudparten av statens mineralexploatering. Undantag härifrån är
legodriften i Adakfältet och verksamheten i Ranstad.
Några
förändringar vad gäller inriktningen av statens mineralpolitik har inte
aktualiserats. Förslagen från de utredningar som på senare år arbetat inom det
mineralpolitiska området, främst gruvrättsutredningen, 1967 års gruvutredning
och 1964 års geologiutredning utgår från i stort sett oförändrade
föratsättningar.
2.9.2
Prospekteringsverksamhet och förvaltning av statens gruvegendom
2.9,2,1
Utredningen
KK-utredningen
konstaterar inledningsvis att del sedan länge föreligger ett behov av en
reorganisation av förvaltningen av statens gruvegendom. Bakgrunden härtill är
framför allt den kraftigt ökade statliga prospekteringen samt enskilda företags
aktivitet avseende fyndigheter där staten har kronoandel, vUket aktualiserat
ställningstaganden till en rad tämligen omfattande gruvprojekt. Utredningen
anser att det finns reellt underlag för att konstatera att den nuvarande
organisationen är otUlräcklig. Det finns dessutom anledning att uppmärksamma
den dubbelroll som det nuvarande KK har med anknytning tiU gruvnäringen.
Verket skaU både fungera som myndighetsorgan för tillämpningen av
gruvlagstiftningen och arbeta med affärsmässiga uppgifter. Trots att den
nuvarande ordningen i praktiken knappast betytt några svårigheter i form av
rollkonflikter är det berättigat att ifrågasätta den. I framtiden kan den visa
sig betydligt mer problematisk. En ny gruvlagstiftnuig som lämnar möjligheter
för en starkare statlig styming kan bidra därtill.
Den
principiella innebörden av utredningens bedömning är att en ny organisation bör
ge rågångar mellan myndighetsuppgifter i anslutning till gruvlagstiftningen och
uppgifter i anslutning till förvaltningen av de statliga gravrätterna samt den
statiiga prospekteringen. De senare verksamheterna måste drivas under
affärsmässiga former och bör uppfattas som en parallell till annan affärsmässig
verksamhet. Utredningen föreslår därför att de samordnas inom ramen för den
statliga företagsgruppen. Att de statliga åtgärderna på mineralområdet delvis
utgår från privilegier (kronoanddsinstitutet) bör enligt utredningens bedömning
inte hindra att det operativa ansvaret läggs hos ett aktiebolag.
Enligt
utredningen är de stathga uppgifterna i samband med exploateringen av
naturtillgångarna på kontinentalsockeln, icke inmutningsbara fyndigheter på
kronomark samt sand-, grus- och stenföre-komster inom vissa aUmänna
vattenområden parallella med uppgifterna
Prop.
1973: 41 41
i samband med de statliga gruvrätterna. För
tillståndsgivningen i fråga om e.xploateringen av dessa naturtillgångar och för
bestämningen av den ekonomiska ersättningen till kronan har KK, vissa
länsstyrelser samt vederbörande markförvaltande myndighet ansvaret. Den uppdelning
som föreslås beträffande KK:s uppgifter på gravområdet bör till-lämpas även i
detta sammanhang, anser utredningen, Tillståndsgivningen och uppgiften att på
statens vägnar träffa de ekonomiska avgörandena bör särskiljas,
Samma princip bör tillämpas i samband med beviljande av
koncession enligt den gmvrättsliga speciallagstiftningen och fastställande av
villkor om statiigt ddtagande eller om ekonomisk ersättning till staten,
Tillståndsgivningen bör i båda dessa fall läggas hos en myndighet medan det
företag som skall svara för förvaltningen av statens gruvegendom bör få till
uppgift att företräda staten i samband med bestämmandet av den ekonomiska
ersättningen,
KK-utredningen anger som förutsättning för sina förslag
angående den statliga prospekteringen att denna i framtiden kommer alt vara en
motsvarighet till den nuvarande, men att styrningen av den kan förändras. Det
material som i dag finns tiUgängligt ger enligt utredningen knappast underlag
för en ekonomisk jämförelse mellan alternativen att ha den statliga
prospekteringsverksamheten knuten till SGU resp, till den statliga
företagsgruppen. AUtså måste andra faktorer fälla utslaget. Det avgörande för
utredningens bedömning är, som tidigare nämnts, behovet att i
organisationsstrukturen skapa klara rågångar meUan allmännyttiga och
affärsmässiga uppgifter.
Utredningens förslag att prospekteringen skall brytas ut
från SGU och överföras till ett statligt bolag betyder att SGU:s ställning som
geologisk fackmyndighet för framtiden ytterligare markeras.
2.9,2,2 Remissyttranden
Utredningens förslag beträffande förvaltningen av den
statliga gruvegendomen behandlas av ett 10-tal instanser, bl, a,
statskontoret, KK, SGU, Norrlandsfonden, Jernkontoret, Svenska gruvföreningen,
AB Atomenergi, LKAB/AB Statsgruvor och Statsföretag AB. AUa tillstyrker i allt
väsentiigt utredningens förslag.
Statskontoret anser att en lösning enligt utredningens
riktlinjer skapar förutsättningar för en samordning av mineralfrågorna med
övriga näringspolitiska uppgifter.
KK tillstyrker i stort utredningens förslag och anför att
det synes ändamålsenligt att förvaltningen av statens gmvegendom förs över till
ett statiigt bolag inom ramen för Statsföretag AB, Eventuella uppkommande svårigheter
i konkurrenshänseende bör kunna lösas t. ex. genom att insynsfrågorna regleras
i avtal mellan det statiiga förvaltningsbolaget och berörda gruvföretag. KK
delar också utredningens
Prop, 1973: 41 42
uppfattning
att uppgiften att företräda staten vid träffande av ekonomiska uppgörelser om
utnyttjandet av sand, grus och sten på kontinentalsockeln och i vissa större
sjöar samt av icke inmutningsbara mineralförekomster på kronomark bör läggas på
förvaltningsbolaget.
SGU biträder helt den del
av utredningens förslag som behandlar överföringen av uppgifter i samband med
förvaltningen av statens gruvegendom tUl ett helstatiigt bolag.
Några av
remissinstanserna framhåller att förvaltning av kronoandelar o. d. inte bör
föras tUl den statliga företagsgruppen. TiU dessa remissinstanser hör bl. a.
Jernkontoret och Svenska gruvföreningen.
Jernkontoret framhåller
att statens gruvegendom har ett äganderätts-ligt mångskiftande innehåll. Mot
denna bakgrand finner Jernkontoret det naturhgt att förvaltningen av bl. a.
statligt helägda utmålsfält förs över från KK till den statliga
företagsgruppen. Beträffande t. ex. enstaka, spridda utmål och blygsamma
statliga andelar i utmål anslutande tUl större utmålsgrapper anser emellertid
Jernkontoret att dessa bör förvaltas med hänsyn till näringspolitiska aspekter
snarare än statligt företagarintresse. Organisationen för förvaltningen av
statens gravegendom bör enligt Jernkontoret ge rum såväl för en effektiv
exploatering av statens egna gravor som en god samverkan med de enskilda
gruvföretagen vad gäller statens jordägar- och kronoandelar samt perifera utmål
i företagens normala malmförsörjningsområden, Jernkontoret vill därför starkt
ifrågasätta lämpligheten av att anförtro den senare uppgiften åt ett med den
övriga gruvnäringen konkurrerande statligt företag. Dettas huvudintresse måste
vara att visa ett gott ekonomiskt resultat och inte att syssla med
näringspolitiska problem. Enligt Jemkontorets mening kan denna del av
förvaltningen med fördel bibehållas inom KK och närmast handläggas under
ledning av den gruvnämnd, som utredningen föreslår skall ingå bland de
rådgivande organen inom verket.
Svenska gruvföreningen
menar att förvaltningen av kronoanddar, med undantag av sådana som är föremål
för undersökningsarbete eller bearbetning från statens sida, tills vidare
alltjämt bör åvila en myndighet, vilken efter samhällsekonomiska och
näringspolitiska kriterier bör avgöra om och i så fall i vilken utsträckning
och på vilka villkor kronoandelarna skall upplåtas till det statliga grav och
prospekteringsbolaget eller till annat gruvföretag. Gruvföreningen erinrar om
att kronoanddsinstitutet har till syfte att tillgodose inte bara statens
privatekonomiska intresse utan även allmänna intressen av samhällsekonomisk
karaktär.
Vad gäller
prospekteringen understryker flera remissinstanser att endast kommersiellt
motiverad prospektering bör föras över till ett statligt bolag. Till dessa
remissinstanser hör bl, a, SGU, Jernkontoret, Svenska gruvföreningen, LKAB/AB
Statsgruvor och Statsföretag AB.
SGU
anser att styrningen av den företagsekonomiskt bedömbara delen av den statliga
prospekteringen bör ligga på det statiiga bolaget, me-
Prop.
1973: 41 43
dan den prospektering som motiveras av långsiktiga
malmförsörjningsbehov bör ligga kvar hos SGU. Motivet härför är att den senare
prospekteringen har mycket starka samband med övriga verksamheter vid
undersökningen. Utredningens önskemål om klara rågångar meUan affärsmässiga
och allmännyttiga uppgifter kan enbart gälla en uppdelning mellan den
företagsekonomiskt bedömbara delen och den övriga prospekteringsverksamheten,
hävdar SGU. SGU anser slutligen att ett förverkligande av KK-utredningens
förslag i detta avseende skulle medföra en splittring av statens resurser inom
geologi och geofysik med därmed ökade kostnader och sänkt effektivitet även för
den statiiga prospekteringen. Detta vore, menar SGU, tUl skada inte endast för
statens malmintressen utan också för svensk bergshantering i sin helhet.
Jernkontoret
ansluter sig till utredningens förslag i stort men framhåller att
organisationsfrågan kan fordra vidare utredning. Särskilt bör, enligt
Jernkontoret, problemet om gränsdragningen mellan å ena sidan den regionala
prospekteringen, som nära sammanhänger med den geologiska karteringen, och å
andra sidan den målinriktade lokala prospekteringen uppmärksammas. De två i
det förra ledet ingående uppgifterna förefaller enligt Jernkontoret vara SGU:s
huvuduppgift, medan målinriktade lokala prospekteringsarbeten inrymmer ett
företagsekonomiskt intresse, som av principiella skäl bör hållas skilt från
SGU:s verksamhet.
Svenska
gruvföreningen tillstyrker förslaget att överföra den statliga
prospekteringsverksamheten och förvaltningen av statens gravegendom till ett
bolag inom den statliga företagsgruppen i syfte att åstadkomma en gemensam
styrning av den affärsmässigt inriktade statiiga prospekteringsverksamheten
och exploateringen av de statliga gruvrättigheter-na. Gmvföreningen förutsätter
att det nya statliga grav- och prospekte-ringsföretaget skall konkurrera med de
enskUda gruvföretagen på lika villkor.
2.9.3 Myndighetsuppgifter pä mineralområdet
2,9,3.1 Utredningen
Med hänsyn lill planerna på ny gruvlagstiftning anser
KK-utredningen att ett definitivt ställningstagande tUl den statliga
organisationen på gruvområdet f. n. ligger utom räckhåll. Utredningen
förutsätter därför att myndighetsuppgiftema samt bergsstaten tills vidare skaU
sortera under nya KK,
Utredningen
skisserar också en framtidslösning, vilken i stort sett innebär att en
sammanhållen organisation för myndighetsuppgifterna på mineralområdet skapas.
Utredningen förutsätter att denna organisation byggs upp vid SGU. SGU skulle
då överta de myndighetsuppgifter på bergsbmksområdet som f. n. ligger hos KK.
Utredningen gör dock undantag för en dd uppgifter av mera begränsad räckvidd,
som
Prop. 1973: 41 44
anses
kunna föras över till andra organ såsom utformandet av säkerhetsföreskrifter
för olje- och gasprospektering på kontinentalsockeln. Vad gäller bergsstaten
diskuterar utredningen en framtida avveckling av denna, vilket skulle
möjliggöras bl, a, genom att den verksamhet som har anknytning tUl
arbetarskyddslagstiftningen överförs till den allmänna yrkesinspektionen.
Utredningen
förutsätter att det bör höra till uppgiftema för nya SGU att svara för en
systematisk prognos- och utredningsverksamhet med inriktning bl, a, på de
allmänna försörjningsfrågoma. Denna verksamhet har i dag knappast någon
organiserad form på den statliga sidan. Utredningsverksamheten inom SGU bör
omfatta analyser äv resurstUl-gångar och resursutnyttjande och ge underlag för
analyser av marknads- och strukturförhållanden inom näringsgrenar med
anknytning tUl mineralområdet. De senare analyserna bör enligt utredningen
utföras av nya KK, vilket bör ha ansvaret för den del av den samhälleliga bevakningen
på mineralområdet som har näringspolitiska utgångspunkter.
Utredningen
utgår från att nya SGU ställs under ledning av en styrelse. Denna bör ha ansvar
för de frågor som har att göra med planeringen i stort av verksamheten. Däremot
är en sådan styrelse knappast lämplig att vara huvudansvarig för frågor i
samband med till-lämpningen av gruvlagstiftningen. Det finns därför, menar
utredningen, ett behov av att komplettera styrelsen med ett fackorgan för
frågor i anslutning till gruvnäringen och gravlagstiftningen. Utredningen tar
fasta på gruvrättsutredningens förslag (SOU 1969: 10) om bildandet av en
gruvnämnd, men föreslår att denna ges ställning som beslutande myndighet.
Nämnden skall kunna användas också för andra frågor än de som direkt har att
göra med tUlämpningen av gruvlagstiftningen. Bl, a. kan det bli fråga om att
använda nämnden som rådgivande organ för frågor som gäller servicefunktioner
gentemot gruvindustrin och som kontaktorgan i övrigt,
2,9,3,2
Remissyttranden
Samtiiga
tio remissinstanser som yttrar sig i fråga om organisationen ställer sig
positiva tUl utredningens förslag till provisorisk lösning, dvs, att
myndighetsuppgiftema handhas av KK.
Statskontoret
ansluter sig således till utredningens förslag tUl provisorisk lösning med
motiveringen att förslaget skapar förutsättningar för en samordning av
mineralfrågorna och övriga näringspolitiska uppgifter.
Endast
några få av remissinstanserna är positivt inställda till utredningens förslag
om en framtida överföring av myndighetsuppgifterna till SGU. De flesta anser
dessa uppgifter naturligen höra till KK:s verksamhetsområde.
KK
anser att uppgifter med ett markerat inslag av samhällsekono-
Prop.
1973: 41 45
miska bedömningar, bl. a. tillståndsgivning enligt
gruvlagen, bör skötas av nya KK. Verket pekar bl. a. på att enligt
gruvrättsutredningens förslag till ny gruvlag den näringspolitiska delen av
KK:s myndighetsfunktioner skall utvidgas och samhället få möjlighet att aktivt
ingripa så att fyndigheterna utnyttjas rationellt.
Angående frågan om de gruvrättsliga myndighetsfunktionerna
inom bergsstaten anser Svenska gruvföreningen, liksom utredningen, att de måste
lösas i anslutning till statsmaktemas behandling av förslagen till ny gruvlagstiftning.
Gruvföreningen påpekar att bergsstatens uppgifter blir av avgörande betydelse
för ett ställningstagande till frågan om vart myndighetsfunktionerna på
bergsbruksområdet bör förläggas. Gravföreningen anser att tillämpnmgen av
gruvlagstiftningen i första instans i fortsättningen bör handhas av en
avdelning hos den myndighet som centralt skall svara för myndighetsuppgiftema
på området. Tillämpningen av gruvlagstiftningen bedöms ha betydligt större
samband med den näringspolitiska bevakning av förhållandena på mineralområdet,
som nya KK avses utöva, än med det tänkta verksamhetsområdet för nya SGU, som
genom utbrytningen av prospekteringen skulle bli i mindre grad orienterat mot
gruvnäringen än f. n. Den förvaltning av vissa kronoanddar, som enligt
gruvföreningens mening bör omhänderhas av en myndighet, anses höra hemma hos
nya KK, Utredningens förslag om inrättande av en gruvnämnd tillstyrks däremot
av gruvföreningen. Denna nämnd bör dock knytas tiU KK,
Beträffande en överföring av myndighetsfunktionerna på
gruvområdet från KK till SGU ifrågasätter Jernkontoret inte minst med hänsyn
till de nya funktioner, som skulle tillkomma enligt förslaget till ny gruvlag,
om SGU har möjlighet att inom sig hålla en härför kompetent personalgrupp.
Dessa funktioner ansluter sig däremot naturligt till nya KK:s näringspolitiska
verksamhet. Jernkontoret framhåller att den ofta påtalade principiella
konflikten mellan KK:s gruvförvaltande verksamhet och dess myndighetsutövning
enligt gruvlagen väsentligen bortfaller, om förvaltningen av
exploateringsobjekten skils från KK. Jernkontoret förordar därför alt
myndighetsfunktionerna bibehålls inom KK.
AB Atomenergi rekommenderar för sin del att
myndighetsuppgifter i anslutning tUl gravlagstiftningen i framtiden ligger kvar
på nya KK och inte förs samman med uppgifterna inom nya SGU. Bolaget anför
flera skäl för sitt ställningstagande. Det anser det således vara en viktig
näringspolitisk uppgift att observera läget och utvecklingen vad gäller landets
malmförsörjning. Bolaget menar att anspråken på myndighetsutövningen förstärks
om gruvrättsutredningens förslag till ny gruvlag genomförs och att SGU:s
karaktär av geologisk fackorganisation förändras om verket får
myndighetsuppgifter på gruvnäringsområdet. AB Atomenergi tillstyrker däremot
förslaget att bergsstaten i sin nuvarande form avvecklas.
Prop. 1973: 41 46
SGU
anser att den framtidslösning beträffande verket som skisserats av utredningen
inte kan genomföras utan ytterligare undersökningar.
Statsföretag
AB anför att lagtiUämpningen, som är en betydande del av myndighetsutövningen,
är starkt näringspolitiskt inriktad och därför med fördel bör behandlas
tillsammans med de övriga näringspolitiska frågor som föreslås åvila nya KK.
LKAB
och Statsgruvor avstyrker i sitt gemensamma yttrande utredningens skiss till
framtidslösning. De förordar, eftersom de anser att SGU skall bedriva
prospektering och kunna åta sig kommersiellt motiverade prospekteringsuppdrag,
att myndighetsuppgifterna på mineralområdet bör åläggas något annat organ, t,
ex, nya KK,
3.
Betänkandet om företagsservice av delegationen för de mindre och medelstora
företagen
3.1
Principiella utgångspunkter
3.1.1
Delegationen
Delegationen
konstaterar att ett ökat utnyttjande av externa tjänster kan vara ett effektivt
sätt för mindre företag att komplettera egna resurser och därmed skapa
fömtsättningar för en gynnsam utveckUng, Ett servicebehov föreligger enligt
delegationen när en komplettering av företagets resurser genom utnyttjande av
externa tjänster är fördelak-tidigare än att inom företaget bygga upp egen
kapacitet på området i fråga. De mindre och medelstora företagen saknar i
många fall både ekonomiska och personella resurser för att bygga upp egen
kapacitet på alla områden som är nödvändiga för ett framgångsrikt agerande.
Förutom
den ökade arbetsfördelningen och specialiseringen inom näringslivet grandas
delta ökade serviceberoende enligt delegationens uppfattning på att den miljö
företagen verkar i blir mer komplicerad i ett flertal avseenden. De tekniska
kraven på såväl produkter som produktionsteknik växer. Marknadsföringen blir
mer komplicerad i takt med en ökad internationell handel och genom de regler
och bestämmelser som måste iakttas till följd därav. Produktionsekonomiskt
ställs högre krav på företagen med avseende på fullt kapacitetsutnyttjande av
arbetskraft och kapital om de skall kunna uppnå ett konkurrenskraftigt
kostnadsläge. Till detta kommer ett flertal standardiserings-, patent-,
provnings-, säkerhets- och miljövårdskrav.
De
mindre företagen, som borde ha det största behovet av företagsservice, har
enligt delegationen hittills endast i liten utsträckning utnyttjat denna
möjlighet till komplettering av de egna resurserna. I de fall
serviceutnyttjande skett är emellertid erfarenheterna positiva. En förklaring
till att utnyttjandet hittills varit begränsat kan vara att det, innan ett
serviceutnyttjande kommer till stånd, ofta behövs ett relativt
Prop. 1973:41 47
tidskrävande arbete från företagens sida för att bli
orienterade på servicemarknaden. Existerande serviceorgan kan enligt
delegationen i många fall inte på för de mindre företagen acceptabla vUlkor
presentera de tjänster dessa kräver. Serviceutnyttjande betraktas t. ex. ofta
som alltför kostsamt och utbudet framstår som föga anpassat till det enskilda
företagets behov. Det låga serviceutnyttjandet kan också bero på företagen
själva. De saknar i många fall tUlräcklig förmåga eller möjlighet att
tillgodogöra sig service. Detta kan bottna i attitydmässiga, kunskaps-mässiga
eller ekonomiska orsaker. Företagen saknar med andra ord erforderlig
moltagarkapacitet.
Mot denna bakgrund anser delegationen alt ett ökat
serviceutnytl-jande bland de mindre och medelstora företagen skulle vara till
gagn inle bara för det enskUda företagets utan för hela näringslivets utveckling
och att det därför finns anledning att överväga samhälleliga insatser för att
stimulera serviceutnyttjandet främst på regional eller lokal nivå.
3.1.2 Remissyttranden
Ett drygt 30-tal remissinstanser har yttrat sig om
delegationens principiella utgångspunkter. Av dem är flertalet positiva tUl
delegationens allmänna synsätt, bl. a, SHIO, Företagareföreningarnas förbund,
några länsstyrelser, KK, SACO, TCO, Svenska kommunförbundet, några handelskamrar,
STU samt lUC.
Företagareföreningarnas förbund instämmer helt i
delegationens principiella utgångspunkter och anser att ett mera allmänt och
riktigt serviceutnyttjande från de mindre förelagens sida inle endast skulle
reducera riskema för nedläggning, utan framför allt kunna medföra en mera
medvetet styrd och balanserad utveckling inom många företag.
Länsstyrelserna i Östergötlands-, Jönköpings-, Hallands-,
Skaraborgs-, Västerbottens och Norrbottens län instämmer i delegationens
grundläggande uppfattning. Serviceinsatserna bör enligt länsstyrelsen i Norrbottens
län vara inriktade på ett långsiktigt och systematiskt utvecklingsarbete i
företagen. SACO påpekar det angelägna i att, mot bakgmnd av de mindre och
medelstora företagens andel av den samlade produktionen och sysselsättningen,
främja dessa företags effektivisering.
STU anser betänkandet utgöra en intressant genomgång av
många faktorer, som kan stimulera och påverka de mindre och medelstora företagens
fortsatta utveckling. lUC instämmer i delegationens syn och iin-. derstryker
vikten av att de mindre och medelstora företagen erbjuds konkreta
servicetjänster anpassade tUl deras behov.
Några av de remissinstanser som i princip instämmer i
delegationens synsätt har lämnat vissa kompletterande synpunkter. Sålunda anser
SIFU att delegationen ej tiUräckligt beaktat utbildning och information/
dokumentation såsom utvecklingsstimulerande åtgärder. Stockholms
Prop.
1973: 41 48
handelskammare, med instämmande av Gotlands
handelskammare, anser alt förelagsservice är en betydelsefull del av den
industriella miljön, men att det även finns andra förhållanden, t, ex.
branschstrukturella, som påverkar de mindre och medelstora företagen. Svenska
landstingsförbundet gör motsvarande bedömning.
SAF/Industriförbundet anser att delegationen i allt för
begränsad utsträckning beaktat de kvalitetsproblem, som sammanhänger med grundproblemet
att skapa praktiska och företagsnära tjänster förmedlade till företagen av
specialister med den kompetens som erfordras för att upprätta ett
förtroendefullt samarbete. Enligt organisationerna gäller det att förbättra
företagarens egna möjligheter alt avgöra huruvida han behöver ytterligare
service.
ERU delar delegationens bedömning att tUlgången tiU
regional och lokal företagsservice är väsentlig för att goda
produktionsförhållanden skall kunna utvecklas i en region. ERU anser dock att
det skulle ha varit värdefullt om en jämförelse gjorts av effekterna av
servicestöd till små, medelstora resp. stora företag. Enligt ERU borde också ha
undersökts vilka servicetyper som har en lokal, regional resp. nationeU efterfrågan.
Detta skulle ha gett möjligheter att bedöma vilka serviceutbud som kan
utvecklas spontant i olika regions- och ortstyper. Därigenom skulle man också,
enligt ERU, närmare kunna precisera vilka organ som kan vara lämpliga för resp.
form av företagsservice.
FAR anser att konsultinsatser i form av t. ex.
kvalificerade ekonomiska översikter, sannolikt skulle bidra till att många
företag, som eljest skulle ha uppskjutit en på sikt oundviklig avveckling,
redan på ett tidigt stadium kunde överväga samgående, försäljning eller
planerad avveckling.
Sveriges köpmannaförbund menar att delegationen i sitt
betänkande är alltför snävt inriktad på industriföretag.
Familjeföretagens förening anser att delegationen tar upp
ett område av stor angelägenhetsgrad. De företag som har ett speciellt behov av
tillgång till företagsservice på olika områden för sin verksamhet och då gärna
regionalt tillgänglig, är de företag som storleksmässigt icke inrymmer egna
specialistfunktioner. Enligt föreningens uppfattning föreligger dock redan med
nuvarande informationsmönster goda fömtsättningar att via näringslivets
organisationer, kreditinstitut, företagens revisorer etc, informera företagen
och bistå på skUda områden där insatser behöver göras.
Svensk industriförening delar inte helt delegationens
bedömning att förelagen i ringa utsträckning utnyttjar extern hjälp och
rådgivning. När det gäller renodlade privata konsultföretag är detta riktigt,
medan service från andra instanser, t. ex. revisorer, banker, speditörer,
advokater och branschorganisationer, enligt föreningens uppfattning utnyttjas i
stor utsträckning.
Svenska företagares riksförbund slutligen anser att
marknaden själv
Prop.
1973: 41 49
kan tUlgodose behov av företagsservice inom de områden
delegationen behandlar. Enligt förbundet har det icke framkommit några bevis på
att samhällsinsatser skulle behövas.
3.2 Statligt bidrag till vissa konsult- och
rådgivningsinsatser
3.2.1 Delegationen
Delegationen föreslår att en försöksverksamhet med
statliga bidrag till vissa konsult- och rådgivningsinsatser oavsett om
statiiga eller privata konsulter kommer att utnyttjas tas upp inom ett eller
ett par län. Viss branschavgränsning bör därvid även övervägas. Delegationen
föreslår att 800 000 kr. anvisas för detta ändamål för budgetåret 1973/74.
Bakgrunden tUl förslaget är enligt delegationen att det ur
samhällsekonomisk synpunkt kan vara motiverat att staten slår för vissa kostnader
för att göra företagen mer benägna att utnyttja externa tjänster. Speciellt
gäller detta, enligt delegationens uppfattning, vid utnyttjande av mer
kvalificerade och för företagen genomgripande konsultinsatser, Detla kan ske
genom att statiiga bidrag utgår till företagen i ett inledningsskede för att
täcka de kontakt- och tröskelkostnader som ingår i varje nytt konsultuppdrag
och vilka ur småföretagens synvinkel torde framstå som speciellt betungande och
samtidigt hämmande för intresset att utnyttja kvalificerad rådgivning.
3.2.2 Remissyttranden
Av det 20-tal remissinstanser som yttrat sig om
försöksverksamhet med statliga bidrag till' konsult- och rådgivningsinsatser är
nästan samtliga positiva, bl. a. KK, SIFU, några länsstyrelser, WC, Svenska
kommunförbundet, Företagareföreningarnas förbund och SHIO.
KK
tillstyrker således mot bakgrund av sina erfarenheter av det statliga stödet
för omslällningsfrämjande åtgärder inom vissa branscher den av delegationen
föreslagna försöksverksamheten och menar att statliga bidrag stimulerar
företagen att utnyttja konsulttjänster. Enligt SIFU:s uppfattning bör
försöksverksamheten komma till stånd och anförtros institutet och
företagareföreningarna gemensamt, varvid föreningarna närmast bör svara för
fältarbetet och SIFU för samordning, uppföljning och erfarenhetsbearbetning.
Länsstyrelserna
i Hallands, Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens län anser att den
föreslagna försöksverksamheten bör prövas i deras resp. län.
lUC anser
att försöksverksamheten lämpligen bör bedrivas inom de nordligaste länen,
beroende bl. a. på att de norrländska företagens behov av serviceåtgärder
accentueras genom de stora avstånden mellan olika orter och tiU andra regioner.
Företagareföreningarnas förbund anser att ett permanent
inslag av
4 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 41
Prop.
1973: 41 50
statliga bidrag är starkt motiverade för att täcka vissa
tröskdkoslnader. Företagen bör emellertid själva delta i koslnadsläckandet.
Försöksverksamheten anser förbundet ha värde, eftersom olika former av bidrag
torde kunna stimulera ett förstagångsutnyttjande av service hos företagen och
därigenom viljan att i framtiden utnyttja servicetjänster. SHIO tillstyrker
också försöksverksamheten men understryker att de offentliga insatserna inte
skall konkurrera med utan komplettera de privata företagens och
branschorganisationernas servicetjänster.
Länsstyrelsen i Jönköpings län tillstyrker
försöksverksamheten, även om en sådan enligt länsstyrelsens mening är
förknippad med praktiska problem,
SAF I Industriförbundet framhåller att försöksverksamheten
med bidrag lill utnyttjande av privata eller statiiga konsultinsatser är den
viktigaste delen av delegationens förslag även om organisationema har principiella
betänkligheter mot subventionerad rådgivning. Försöksverksamheten bör enligt
organisationerna kunna drivas i sådana former att den ger ökade kunskaper om
hur de mindre företagen kan använda service och förelagamas benägenhet alt
utnyttja alternativa servicefoimer. Motsvarande synpunkter framförs av
Sveriges grossistförbund.
De remissinstanser som släUer sig negativa till
delegationens förslag om försöksverksamhet är Familjeföretagens förening.
Svensk industriförening samt Svenska företagares riksförbund.
Familjeföretagens förening anser alt man generellt ej bör
belasta det allmänna genom alt företagen subventioneras för vissa
konsulttjänster. Dessutom uppställer sig enligt föreningen frågan om vilka
kriterier som skall bli vägledande vid subvenlioneringen.
Enligt Svensk industriförening kan några bestämda
slutsatser säUan dras av en sådan försöksverksamhet som delegationen föreslår,
varför föreningen ställer sig tveksam till förslaget.
Svenska företagares riksförbund finner för sin del inte
några bärande skäl för att organisera en försöksverksamhet i enlighet med delegationens
förslag och avvisar sålunda delsamma,
3.3 Länsorganisation för företagsservice
3.3.1 Delegationen
Delegationen konstaterar att det serviceutbud, som finns i
dag, inte i tUlräcklig utsträckning når företagen. För att effektivisera kommunikationerna
mellan utbjudare och mottagare av service är det, enligt delegationens
uppfattning, väsentiigt att utveckla en slagkraftig serviceorganisation på
länsnivå. Delegationen framhåller att delta inte är någon ny tanke eftersom
behovet av en regional organisation för serviceinsatser med inriktning på
näringslivet tidigare påtalats av bl, a. vissa offentiiga utredningar.
Delegationen pekar vidare på det förhållandet
Prop. 1973:41 51
att regeringen aviserat att den avser framlägga förslag om
alt inrätta ett nytt centralt verk för industripolitiken. Nödvändigheten av alt
till ett dylikt verk knyta en regional eller lokal organisation är enligt delegationen
helt uppenbar.
Det finns enligt delegationen flera organ som arbetar med
näringslivskontakter på länsnivå, men inget av dessa är i alla avseenden helt
anpassat till de uppgifter som en serviceorganisation bör ha. När det gäller
att bygga ut en serviceorganisation på länsnivå är det dock enligt delegationen
angeläget att ta vara på de resurser som redan finns. I första hand kommer här
företagareföreningarna i åtanke. Företagareföreningarna utgör i dag enligt
delegationens uppfattning den lämpligaste basen för en utbyggd
serviceorganisation. Föreningarna har kännedom om företagen inom länen och
dessutom är de redan i dag engagerade i vissa viktiga delar av serviceutbudet,
nämligen rådgivning och finansiellt företagsstöd. Företagareföreningarna
uppvisar dock samtidigt en del brister. Dels föreligger betydande skillnader
såväl kvalitelsmäs-sigt som resursmässigt mdlan föreningarna i de olika länen
vilket gör att företagarnas förtroende för föreningarna varierar. Dels är
föreningarnas associationsform den ekonomiska föreningens, varför vissa svårigheter
kan uppstå när det gäller att snabbt bygga upp dem tUl en effektiv
serviceorganisation i länen med en jämförbar slagkraft i alla delar av landet.
Dels har verksamhetsinriktningen hos föreningarna efter hand kommit att i högre
grad än tidigare gäUa utrednings-, uppföljnings- och bevakningsuppgifter i
anslutning tUl de olika regionalpolitiska stödformerna för vUka uppgifter
föreningarna dock fått sig tilldelade särskilda resurser sannolikt på
bekostnad av de övriga uppgifterna, t, ex, rådgivnings- och konsultverksamhet,
som åvUar föreningarna. Då ett ökat ansvar för näringslivets utveckling enligt
delegationen bör läggas på föreningarna är det väsentligt att åtgärder av olika
slag vidtas inom resp, förening för att effektivisera såväl styrelsearbetet som
arbetet inom kanslierna så att föreningarna därigenom blir en mer homogen grupp
och samtidigt i ökad utsträckning kommer att åtnjuta näringslivels förtroende.
Mot denna bakgrund föreslår delegationen att en
serviceorganisation som baseras på företagareföreningarna byggs ut och att
föreningarnas resurser stärks.
När det gäUer storleken på resurstillskott är det
delegationens uppfattning alt behovet av utvecklingsstimulerande eller allmänt
produk-tionsbefrämjande insatser för de mindre företagen är betydande. De
statliga medel, som f, n, utgår till företagareföreningarnas verksamhet 10
mUj, kr, under innevarande budgetår är otillräckliga inte minst med hänsyn
till föreningarnas nu i praktiken dominerande inriktning på regionalpolitiska
frågor. Delegationen viU dock framhålla att serviceorganisationen på länsnivå
bör byggas ut successivt för att därige-
Prop. 1973:41 52
nom undvika att verksamheten låses vid en viss struktur
eller inriktning.
En sådan handlingslinje innebär emellertid enligt
delegationen att de resurstiUskott som kan bli aktuella under de första åren
givetvis inte står i paritet med de totala behoven.
Delegationen anser dock att redan i initialskedet bör
resurser skapas som möjliggör insatser i fråga om information och aktiv
uppsökande verksamhet av en relativt betydande volym. Årskostnaden för en sådan
insats uppskattar delegationen till 5 mUj. kr. Delegationen föreslår all ett
anslag inrättas fr, o, m, budgetåret 1973/74 för ifrågavarande ändamål.
Anslaget bör förvaltas av det industripolitiska verket som i sin tur ansvarar
för vidarefördelningen av resurserna till företagareföreningarna.
Det föreslagna resurstillskottet bör enligt delegationen
främst inriktas på att förbättra föreningarnas möjligheter att utan kostnad för
företagen fullgöra kontakt- och informationsskapande uppgifter och att i ökad
utsträckning bedriva uppsökande verksamhet med inriktning främst på allmänna
företagsanalyser eUer företagsdiagnoser. Genom en sådan allmän diagnos på
företaget får företagsledaren väsentiigt förbättrade möjligheter att bedöma
värdet av de åtgärder, som en konsult vid en fördjupad teknisk och ekonomisk
genomgång av företaget kan komma att föreslå.
3.3.2 Remissyttranden
Av de tjugotal remissinstanser som yttrat sig är de flesta
positiva. Dit hör bl. a. KK, SIFU, STU, några länsstyrelser. Svenska kommunförbundet.
Företagareföreningarnas förbund, ett par handelskamrar, Svensk
industriförening, SHIO, AMS samt Sveriges exportråd.
KK delar delegationens uppfattning alt den rådgivande
verksamheten vid företagareföreningarna bör förstärkas avsevärt och vill
särskilt understryka vad delegationen anfört om inriktningen av en utökad verksamhet
vid föreningarna. Företagsanalyser ligger således i Unje med föreningarnas
huvuduppgift, medan det enligt KK, inte är nödvändigt att inom
företagareföreningarnas ram bygga upp en omfattande konsultorganisation med
egna specialister på olika områden. KK påpekar också det väsentliga i att
åtgärder vidtas inom föreningarna för alt effektivisera såväl styrelsearbetet
som arbetet inom kanslierna.
Liknande synpunkter framförs av SIFU, STU, länsstyrelsen i
Jönköpings-, Skaraborgs-, Hallands- och Norrbottens län, Familjeföretagens
förening. Svensk industriförening, SHIO och Företagareföreningarnas förbund.
STU understryker starkt betydelsen av ett ingående
informationsutbyte mellan de organ som engageras på detta område. Vidareutvecklingen
av en ändamålsenligt anpassad serviceorganisation måste enligt STU helt
naturUgt ske mot bakgrund av att man tUlgodoser flexibla och
Prop.
1973: 41 53
effektiva
samarbetsmöjligheter. Länsstyrelsen i Västerbottens län, Familjeföretagens
förening, SHIO, Svenska kommunförbundet samt Stockholms och Gotlands
handelskamrar anför liknande synpunkter.
Anslagsfördelningen bör,
enligt länsstyrelsen i Jönköpings län, ske på ett sådant sätt att de varierande
behov av insatser, som föreligger med hänsyn till företagens straktur m. m. i
olika län, tillgodoses och anser det viktigt att företagareföreningarna ges
relativt stor frihet att anpassa verksamheten efter förhållanden inom den egna
regionen. STU, KK och Företagareföreningarnas förbund anför också motsvarande
synpunkter.
Svensk industriförening
föreslår att även de näringslivsorganisationer som arbetar med företagsservice,
skall ges möjlighet att erhålla del av det nya anslaget, eftersom den
uppsökande verksamheten enligt föreningen bäst handhas av de organ som skall
lämna företagsservice och inte enbart genom företagareföreningarna. Föreningen
föreslår vidare att den uppsökande verksamheten byggs ut i den takt som
påkallas av efterfrågan och som möjliggörs med hänsyn tUl tillgången på lämplig
personal.
Norrlandsfonden
har inget att invända mot att företagareföreningarnas resurser förstärks, även
om förslagen om uppsökande verksamhet enligt fonden inte har några garantier
att lyckas, främst beroende på den korta tid varje företag kan ägnas. Enligt
Norrlandsfonden bör i stället en intensivare satsning göras på företag, som på
eget initiativ önskar anlita konsulter under en längre tid.
Företagareföreningarnas
förbund anser att den föreslagna uppsökande verksamheten bör kunna medföra
förbättrad information till företagsledningen om vUken typ av service som
finns att tillgå, var denna skall sökas och vad den kan tänkas kosta. Förbundet
anser emellertid det föreslagna anslaget för litet i förhållande till de behov
och problem delegationen klarlagt.
SAF/Industriförbundet
anser principiella skäl tala mot en väsentlig utvidgning av
företagareföreningarnas rådgivningsarbete, såvida inte en klar gränsdragning i
förhåUande till föreningarnas kreditgivning sker, SACO hyser liknande farhågor.
Organisationerna motsätter sig emeUertid inte delegationens förslag.
Svenska
företagares riksförbund slutligen avvisar delegationens förslag då man inte
anser att några samhällsinsatser på området är behövliga.
Vissa
remissinstanser tar i sina yttranden från olika utgångspunkter upp frågan om
företagareföreningamas framtida verksamhetsinriktning och organisatoriska
stäUning.
Länsstyrelsen
i Östergötlands län riktar uppmärksamheten på att företagareföreningama
alltmer kan få karaktären av myndighet. Enligt länsstyrelsen måste då
diskuteras en samordning av företagareföreningamas
Prop. 1973: 41 54
verksamhet
och den verksamhet som bedrivs av länsstyrelsen och länsarbetsnämnden vad
gäller regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik. Länsstyrelsen förutsätter att
en samlad bedömning sker av företagareföreningamas organisatoriska ställning
mot bakgrund av arbetsuppgifterna.
Även Svenska
landstingsförbundet anser att en översyn av kompetensfrågorna inom näringspoUtiken
på det regionala planet är påkallad. Enligt förbundet är det angeläget att
företagareföreningarnas verksamhet inriktas i första hand på en renodlad
serviceverksamhet gentemot företagen, medan utredningsfrågor med anknytning
till regionalpolitiska stödformer överförs till det organ på läns/regionnivå
som har att svara för den regionala utvecklingsplaneringen.
Enligt
metallmanufakturiitredningen måste hänsyn tas till frågan om huvudmannaskapet
för den regionala serviceorganisationen. Utredningen anser att det finns
anledning överväga huvudmannaskapet för en organisation som på centrala
punkter skulle komma att svara för förverkligandet av viktiga näringspolitiska
målsättningar. Utredningen erinrar om sitt remissvar över KK-utredningen, i
vilket man anslöt sig till ståndpunkten att företagareföreningarnas ställning
borde bli föremål för prövning i samband med att den regionala näringspolitiska
organisationen behandlades.
LO anför i sitt yttrande
att den delar delegationens uppfattning att det är nödvändigt att förbättra de
organisatoriska fömtsättningarna för att på ett bättre sätt än hittills nå ut
tiU företagen med de samhälleliga servicefunktionerna. Detta problem bör dock
enligt LO ses i samband med behovet av att utifrån en bredare utgångspunkt få
till stånd en effektivt fungerande regional organisation för näringspolitiken.
I likhet med metaUmanufakturatredningen vidhåller LO den uppfattning, som kom
tUl uttryck när organisationen biträdde KK-utredningens förslag, om en särskild
utredning med uppgift att klarlägga förutsättningarna för en statlig
näringspolitisk myndighet på regional nivå. LO anser att en statiig myndighet
är den enda möjliga lösningen på längre sikt om en nödvändig samordning av och
effektivitet i de näringspolitiska strävandena skall komma till stånd.
3.4
Central service
3.4.1
Delegationen
Delegationen
framhåller att det, för att serviceorganisationen ' företagareföreningarna
skall kunna fungera på ett tillfredsstänande sätt, också måste finnas
resurser för att vidareutveckla organisationens personal och arbetsmetoder,
bl. a. genom metodutvecklingsarbete och informationsaktiviteter i form av t.
ex. regelbundna kontaktkonferenser för personalen samt kontinuerlig
vidareutbildning. Olika centrala organ
Prop. 1973: 41 55
torde behöva engageras i detta. Delegationen anser att i
första hand SIFU bör vara lämpligt att sköta denna verksamhet. Delegationen
föreslår att 300 000 kr. anvisas för budgetåret 1973/74 för detta ändamål.
3.4.2 Remissyttranden
Av det 10-tal remissinstanser om yttrat sig om detla
förslag är nio positiva bl. a. KK, länsstyrelserna i Hallands- och
Östergötlands län. Svenska kommunförbundet, Sveriges exportråd, SIFU samt STU.
Svenska företagares riksförbund ställer sig avvisande till förslaget.
SIFU anser att de föreslagna medlen till utveckUng av
personal och metoder oavkortat bör ställas till institutets förfogande mot
bakgrund av alt SIFU bedriver utbUdning av företagareföreningarnas personal sedan
budgetåret 1969/70.
STU påpekar att de föreslagna resurserna för utbyggnad och
utveckling av olika former av service är otillräckliga, vilket också
länsstyrelsen i Östergötlands län anser.
3.5 Service på regional nivå
3.5.1 Delegationen
I vissa fall kan enligt delegationen länen vara för små
för att erbjuda tillräckligt stort underlag för mer specialiserade
serviceinsatser. Samtidigt finns ett behov för de centrala statliga organen
SIFU, STU, SP och Sveriges exportråd att arbeta på regional nivå som då omfattar
flera län. Delegationen föreslår att denna fråga löses genom att de centrala
organen i ökad utsträckning försöker regionalisera sin verksamhet, bl, a,
genom alt låta särskilda konsulenter arbeta i direkt anknytning till
serviceorganisationen,
3.5.2 Remissyttranden
Av det 10-tal remissinstanser som yttrat sig om förslaget
är bl, a. länsstyrelsen i Hallands län, lUC, Sveriges exportråd samt
SAF/Industriförbundet positiva medan Svenska företagares riksförbund ställer
sig avvisande,
lUC anför att dess hittillsvarande erfarenheter styrker att
det är önskvärt med bättre kontakter mellan centrala organ och förelagen, och
tillstyrker därför den förordade regionaliseringen,
SAF/Industriförbundet tillstyrker i sitt gemensamma
yttrande regionaliseringen men understryker att det bör vara fråga om att
omlokali-sera resurser, inte att förstärka exempelvis SIFU.
Prop. 1973: 41 56
4.
Departementspromemorian angående principer för den framtida verksamheten vid
statens institut för företagsutveckling
4.1
Bakgrund
SIFU
inrättades den 1 juli 1970 genom omorganisation av dåvarande statens institut
för hantverk och industri (SHI), (prop. 1970: 1, bU. 15, SU 1970: 13, rskr
1970: 13). Underiaget för omorganisationen utgjordes av de förslag som den s,
k. SHI-utredningen lade fram i sitt betänkande Aktiv företagsutveckling (Ds Fi
1968: 9). Med hänsyn till arbetet i vissa då pågående utredningar, främst
KK-utredningen och exportfrämjandeutredningen, genomfördes emellertid endast en
partiell omorganisation.
SIFU
har till uppgift att främja näringslivets tekniska och ekonomiska utveckling
med särskild hänsyn till de mindre och medelstora industriföretagen samt
hantverket.
Det
åligger SIFU bl. a. att bygga upp kunskaper och erfarenheter i tekniska,
administrativa, kommersiella och ekonomiska frågor av betydelse för
utvecklingen inom industri- och hantverksföretag samt att förmedla dessa
kunskaper genom kurser, föreläsningar, publiceringsverksamhet och rådgivning.
Institutet får också, om det behövs för verksamheten i övrigt, bedriva
försöks- och utvecklingsarbete samt utföra provningar och undersökningar av
material, arbetsmetoder, driftsförhållanden, redskap, instrument och
apparater. Provningar och undersökningar får också utföras på uppdrag av
myndigheter eller enskilda. Tyngdpunkten i institutets verksamhet ligger inom
utbildningsområdet.
Institutet
administrerar vidare de utbUdningsåtgärder som ingår i programmen för stöd åt
TEKO-industriema, den manuella glasindustrin samt ddar av den träbearbetande
industrin.
Institutets
verksamhet finansieras dels genom statsanslag, dels genom kursavgifter och
arvoden. Statens bidrag täckte budgetåret 1971/72 omkring 40 % av institutets
totala kostnader, som uppgick till ca 22 milj. kr.
SIFU
är organiserat på tre byråer, en allmän byrå, en informations-och utbildningsbyrå
samt en teknisk byrå. Huvudkontoret ligger i Stockholm. SIFU sysselsätter f.
n. omkring 230 personer varav ca 30 är placerade vid regionalkontor i
Göteborg, Luleå och Malmö. Vidare har SIFU fr. o. m. budgetåret 1972/73 fem
utbildningskonsulenter som är utplacerade vid företagareföreningarna i Växjö,
Härnösand, Göteborg, Malmö och Örebro. Ett avtal har träffats mellan SIFU och
respektive företagareförening. Ekonomiskt ingår konsulentverksamheten helt i
SIFU:s administration.
Prop.1973:41 57
4.2
Regional organisation
4.2.1
Departementspromemorian
I
promemorian, som utarbetats av en arbetsgmpp inom industride
partementet, behandlas främst frågor rörande SIFU:s regionala orga
nisation, anknytning tUl industriverket samt gränsdragningen och sam
arbetet gentemot andra myndigheter och organ. .
I promemorian konstateras
att det finns skäl att anta att SIFU:s nuvarande organisation är mindre
lämpligt utformad för att tillgodose de mindre och medelstora företagens behov
av fortbildningstjänster. Detta sammanhänger enUgt arbetsgruppen, till stor del
med den niiva-rande fördelningen mellan regionala och centrala resurser.
Regionalt finns för små resurser för uppsökande verksamhet och för genomförande
av företagsanpassade utbildningsåtgärder. Dessa begränsade regionala resurser
i kombination med att SIFU:s nuvarande regionalkontor saknar självständigt
budgetansvar innebär enligt arbetsgmppen att genomförandet av regionala
initiativ försvåras. Mot denna bakgrund föreslås därför en ökad regionalisering
av SIFU:s nuvarande kursverksamhet, vilket innebär att antalet regionalkontor
utökas samt att viss del av nuvarande centrala resurser, främst
kursadministrativ personal, förs ut tUl dessa regionalkontor.
Regionaliseringen bör enligt arbetsgruppen kunna genomföras inom ramen för
SIFU:s nuvarande personella resurser. Regionalkontoren fömtses kOmma att
arbeta i intim samverkan med främst företagareföreningarna inom regionen.
Kontoren föreslås få ökad självständighet och ett klart budgetmässigt ansvar
för sin verksamhet. Varje regiorialkontor fömtsätts vidare ha resurser för bl.
a. uppsökande och företagsanpassad kursverksamhet samt för genomförande av
högfrekventa standardkurser. Utbildningskonsulenterna skall därvid enligt
förslaget ingå i regionalorganisationen. Förslaget innebär enligt arbetsgmppen
en orientering av kursverksamheten mot större anpassning till lokala
utbildningsbehov hos företagen. Enligt förslaget skall regionalkontoren inte
själva producera kurspaketen utan dessa skall beställas från främst SIFU:s
nuvarande facksektioner inom främst den tekniska byrån. Dessa sektioner kommer
då att bl.a. fungera som centrala serviceenheter till regionalkontoren. Vidare
föreslås att ett rådgivande organ knyts till varje regionalkontor.
Regionaliseringen
föreslås i promemorian bli påbörjad fr. o, m, budgetåret 1974/75 eller
1975/76. SIFU avses få i uppdrag att i anslagsframställningen för 1974/75
lägga fram ett konkret organisationsförslag och beräkningar av kostnader.
Prop. 1973: 41 58
4.2.2
Remissyttranden
I
stort sett uttalar sig samtiiga remissinstanser positivt beträffande principen
om en ökad regionalisering av SIFU:s verksamhet. Samtidigt påpekar dock
remissinstansema att de på föreliggande utredningsmaterial inte är beredda att
ta slutlig stäUning till utformning, organisatoriska detaljer, ansvars- och
befogenhetsfördelning m. m. vid regionaliseringen utan förordar att dessa
frågor blir föremål för ytterligare utredning.
Från
flera håll framförs att det är angeläget att en nära samverkan etableras mellan
SIFU och företagareföreningarna. Företagareföreningarnas förbund hävdar att
utbildning och konsulting måste knytas samman till en enhet gentemot
företagen. Förbundet anser att regionaliseringen inte skall ske genom att SIFU
bygger upp egna regionkontor utan att den lämpligen sker genom att
ifrågavarande resurser för regional verksamhet knyts till
företagareföreningarna. RRV, länsstyrelserna i Jönköpings- och Västmanlands
län. Familjeföretagens förening och Sveriges industriförbund framför i stort
motsvarande synpunkter.
Handelskamrarnas
nämnd anser att möjligheterna att inordna SIFU:s regionalkontor under
länsstyrelserna bör prövas.
I
fråga om antalet regioner för utbildningsverksamheten framhåller länsstyrelsen
i Östergötlands län att varje län bör tillföras resurser. SÖ för sin del menar
att det är angeläget att regionalindelningen samordnas med övriga indelningar
och regionala arrangemang inom utbUd-ningssektorn.
SIFU
anser att de centrala och regionala enheterna måste hållas samman i en
integrerad organisation. Direkta sambandslinjer måste således enligt SIFU
finnas mellan central tjänsteproduktion och regional aktivitet. Motsvarande
synpunkter framförs av SHIO.
Statskontoret
slutiigen anser det vara motiverat att ställa under diskussion om inte en mer
samlad organisation behövs regionalt för sam-hällsstödd företagsservice i
stort. Därvid bör undersökas möjligheterna att på serviceområdet utveckla nya
former för organiserat samarbete mellan stat och näringsliv i linje med vad som
kommit att gäUa för den exportfrämjande verksamheten.
4.3
Anknytning till industriverket
4.3.1
Departementspromemorian
I
promemorian konstateras att betydande samordningsbehov kommer att föreligga
mellan SIFU och industriverket.
Samordning
mellan SIFU och verket har enligt arbetsgruppen stark anknytning till frågan om
behovet av effektivisering och utbyggnad av regionalt baserade
industripolitiska insatser. För att syftet med den re-
Prop.
1973: 41 59
gionalisering
av SIFU som arbetsgruppen föreslår skall uppnås kommer en nära samverkan
mellan regionalkontoren och företagareföreningarna att krävas. Ett starkt
behov av samverkan med företagareföreningama kommer också att föreligga från
de centrala serviceenheternas sida eftersom dessa avses tUlhandahålla tjänster
till företagareföreningama i vissa frågor. Då föreningarna förutsätts komma
att vara anknutna till det nya verket på samma sätt som de i dag är knutna tUl
KK anser arbetsgrappen att starka skäl talar för att den övergripande
samordningen meUan SIFU och föreningarna sker via verket. Detta förutsätter då
givetvis att även SIFU har en nära anknytning till verket.
Behovet
av samordningen mellan verket och SIFU framgår enligt arbetsgruppen också av
att SIFU vid framtagning av kurspaket bör söka nyttiggöra den information som
kommer från de utredningar som utarbetats inom verket. I annat fall kan SIFU
behöva bygga upp egna utredningsresurser vilket torde skapa betydande
gränsdragningsproblem mellan SIFU och verket.
Industriverkets
ansvar för de särskUda branschprogrammen, i vilka bl. a. ulbUdningsstöd utgör
en viktig delkomponent talar också enligt arbetsgruppen för en nära samverkan
mellan SIFU och verket.
För
att på bästa sätt tiUgodose dessa behov föreslås en integration mellan SIFU och
industriverket varvid två alternativ presenteras.
Båda
altemativen innebär att de frågor som handläggs inom nuvarande SIFU kommer att
vara uppdelade på dels en enhet för utbildningsplanering m. m. centralt inom
industriverket, dels en central serviceenhet och dels ett antal självständiga
regionalkontor.
Enheten
för utbildningsplanering m. m. skall bereda olika frågor rörande utbildning,
teknisk information m. m. Dessa frågor gäller då främst fördelning av
budgetmedel till olika program vid den centrala serviceenheten och
regionalkontoren, långsiktig planering och utvärdering av verksamhetema samt
samordning mellan utbildnings- och andra insatser i branschprogrammen.
Den
centrala serviceenheten skiljer sig enligt arbetsgruppens förslag från
nuvarande SIFU på i huvudsak tre punkter, nämligen dels att den övergripande
planeringen, styrningen och utvärderingen av statliga insatser som rör
utbildning m. m. således förs in centralt i det nya verket och samordnas med
motsvarande aktiviteter för hela industripolitikens område, dels att de
administrativa uppgifterna redovisnings-, personalfrågor m. m. överförs
till den administrativa enheten i industriverket och dels att en
regionalkontorsorganisation byggs ut. Service-enheten kommer bl. a. att ha ett
operativt ansvar för utveckling och produktion av kursprogram. Vad gäller
kurser som har hela landet som upptagningsområde föreslås enheten dessutom få
ansvar för marknadsföringen och genomförandet. Samma ansvar fömtsätts gälla
för den tekniska informationen och rådgivningen inkl. provningen.
Prop. 1973: 41 60
De
regionala kontoren har enligt förslaget ansvar för uppläggning och genomförande
av de högfrekventa standardkurserna och för den företagsanpassade utbildningen.
Själva framtagandet av kurserna kommer dock att ligga hos serviceenheten.
Enligt
altemativ I sorterar regionalkontoren under enheten för utbildningsplanering
medan serviceenheten sorterar direkt under verkschefen. Enligt altemativ II handläggs
samtliga utbildningsfrågor av en enda enhet i verket. I övrigt överensstämmer i
stort de båda alternativen.
Inflytandet
på verksamheterna från SIFU:s nuvarande intressegruppers sida skall enligt
förslaget bl. a. kanaliseras genom styrelsen i industriverket. Vidare skall
till serviceenheten knytas en rådgivande nämnd och som tidigare nämnts till
regionalkontoren särskilda regionala rådgivande organ. Enligt förslaget skall
också delegationen för de mindre och medelstora företagen omvandlas tUl en till
industriverket knuten nämnd, som föreslås få vidgade och mer övergripande
uppgifter inom företagsserviceområdet. Mot denna bakgmnd framhålls i
promemorian att möjlighetema till inflytande från SIFU:s nuvarande
intressegrapper torde bli lika stora eller större inom ramen för den föreslagna
principkonstruktionen.
Integrationen
mellan SIFU och industriverket enligt något av de två altemativförslagen
föreslås ske tidigast i samband med att den föreslagna regionaliseringen av
SIFU inleds dvs. fr. o. m. budgetåret 1974/ 75 eller 1975/76. Förberedelser och
planering av integrationen bör enligt arbetsgruppen påbörjas i samarbete
mellan SIFU och industriverket under budgetåret 1973/74.
4.3.2
Remissyttranden
Av
det drygt 20-tal instanser som behandlat frågan om SIFU:s anknytning till
industriverket ställer sig statskontoret, KK, STU, länsstyrelserna i
Östergötlands-, Jönköpings- och Västerbottens län, LO och
Företagareföreningarnas förbund i princip positiva till förslaget om en
integration men anser att frågan om den inre organisationen bör bli föremål för
ytterligare överväganden. KK uttalar dock preferenser för alternativ I i
arbetsgrappens förslag medan exempelvis länsstyrelserna i Östergötlands- och
Västerbottens län och LO föredrar en lösning enligt altemativ II. Även SACO ställer sig i princip positiv till en integration enligt
alternativ II men anser samtidigt att ett alternativ tUl integration,
som bör prövas, är att ansvar och huvudmannaskap för väsentliga avsnitt av
yrkesutbildningen åläggs SIFU och att erforderliga resurser därvid ställs tUl
institutets förfogande. TCO anser också att altemativ II är att
föredra.
SAF,
Handelskamrarnas nämnd. Svensk industriförening, Sveriges industriförbund m.
fl. vUl med hänvisning tUl bl. a. de knapphändiga upp-
Prop.
1973: 41 61
gifter
som föreligger om industriverket inte uttala sig i integrationsfrågan utan
föreslår att den bUr föremål för ytterligare utredning. 5.4 F betonar
emellertid att relationerna mellan SIFU:s verksamhet och industriverket är
ytterst betydelsefulla. Handelskamrarnas nämnd anser att det kan vara rationellt
att SIFU i enlighet med arbetsgrappens förslag integreras med verket. Svensk
industriförening är av den uppfattningen att en samordning mellan
industriverket och SIFU på sikt torde vara ofrånkomlig. Sveriges
industriförbund slutligen delar arbetsgrappens mening att starka skäl talar
för en nära samordning mellan SIFU och industriverket men förordar att slutligt
ställningstagande i integrationsfrågan får anstå tUls dess industriverket
funnit sina verksamhetsformer.
Negativa
till arbetsgrappens förslag om en integration ställer sig SIFU,
Familjeföretagens förening. Svenska företagares riksförbund, Sveriges
köpmannaförbund och SHIO som anser att SIFU:s uppgifter bör kunna fullgöras
bättre av ett självständigt institut i jämförelse med ett i industriverket
integrerat. Man pekar bl. a. på handlingsfriheten, kontaktvägarnas längd till
avnämarna och de marknadsmässiga förutsättningarna. SIFU:s styrelse har
emellertid inte avgivit enhälligt yttrande i frågan. En av personalens
representanter samt LO:s representant i styrelsen anser att SIFU bör
integreras i verket. SIFU påpekar nödvändigheten av att skilja mellan
myndighetsutövning och renodlade serviceuppgifter. Sistnämnda påpekande görs
även av bl. a. LO, Svensk industriförening och Sveriges industriförbund.
RRV
är för sin del inte berett att på grandval av föreUggande utredningsmaterial
tillstyrka en fullständig integration mellan industriverket och SIFU. Vissa
allmänna uppgifter som SIFU nu har bör dock överföras till verket.
Beträffande
tidpunkten för en integration framhåller statskontoret, en av
personalrepresentantema i SIFU:s styrelse, SACO och Företagareföreningarnas
förbund att denna bör vara redan den 1 juli 1973, SACO framhåller vidare att om
integrationen sker vid senare tidpunkt bör industriverkets administration till
viss del kunna åläggas SIFU för att undvika uppbyggnad av dubbla resurser vad
gäller främst kansli- och ekonomifunktionen,
4.4
Riktlinjer för samarbete med andra myndigheter och organ
4.4.1
Departementspromemorian
I
promemorian behandlas riktiinjer för samarbete med andra utbildningsinstitutioner,
företagareföreningama, SP och STU.
Vad
beträffar samarbetet mellan SIFU och andra utbildningsorganisationer föreslås
att SIFU, i enlighet med sin nuvarande instruktion, inriktar sin egen
utbildningsverksamhet på områden där brist på utbild-
Prop.
1973: 41 62
ningsmöjligheter
föreligger. Vidare framhåUs att SIFU:s relativt breda och i flera fall
traditionella fortbildningsverksamhet successivt bör begränsas i den mån motsvarande
utbildning kan erbjudas från annat håll.
Vidare
framgår av promemorian att det vore lämpligt om SIFU se.-nare industriverket
och skolöverstyrelsen gemensamt utarbetar ett förslag om hur ett samarbete
dem emellan bör utformas vad beträffar yrkes- och företagsinriktad utbUdning.
Vad
gäller särskilda utbildningsprogram för vissa branscher f. n. TEKO-,
glas- samt vissa delar av den träbearbetande industrin bör, enligt
promemorian, den centrala serviceenheten och regionalkontoren i stort medverka
på motsvarande sätt som SIFU f. n. medverkar, i den mån liknande program kommer
till stånd för andra branscher. Huvudansvaret och den övergripande planeringen
avses dock ligga centralt inom enheten för utbUdningsplanering i
industriverket.
Vad
gäller utbildningsfrågor kommer samarbetet mellan SIFU och
företagareföreningarna enligt promemorian att innebära att nuvarande SIFU åtar
sig att inom föreningarnas verksamhetsområde svara för utbildningsproduktion,
huvudsakligen inriktad mot mindre och medelstora företag. UtbUdningen kan
antingen anordnas direkt av SIFU eller förmedlas från annan lämplig utbUdningsgivare.
Arbetsgruppen
påpekar att det i fråga om rådgivningsverksamhet råder enighet mdlan
föreningarna och SIFU om att den allmäntekniska och allmänekonomiska direkt
till enskUda företag riktade rådgivningsverksamheten skall utföras av företagareföreningarna.
Den specialtekniska rådgivningsverksamheten skall däremot enligt
överenskommelsen utföras eller förmedlas av SIFU. SIFU:s rådgivningsverksamhet
inom marknadsföringsområdet är i praktiken begränsad till att omfatta en
samverkan med företagareföreningarna i västra Sverige inom ramen för det
särskilda bolaget FVS Marknadsservice AB. SIFU:s medverkan i detta bolag kan
ses som ett led i institutets strävan att skaffa sig praktiska erfarenheter
inom marknadsförings- och företagsledningsområdet.
För
att en effektiv och ändamålsenlig arbetsfördelning skall åstadkommas vad
gäller statliga konsultinsatser på marknadsföringsområdet inom landet synes det
enligt arbetsgruppen ändamålsenligt att dessa kanaliseras genom
företagareföreningarna. Antingen kan konsultresurser finnas inom varje enskUd
förening eller också kan flera föreningar gemensamt anställa lämplig expertis.
Detta innebär således att SlFU:s nuvarande aktivitet på området enligt
arbetsgruppen inte bör utvidgas utöver en medverkan i FVS Marknadsservice AB.
Däremot bör man antingen i egen regi eller i samarbete med exempelvis IFL söka
initiera och utveckla kurspaket rörande marknadsföring.
Vad
gäller statens insatser på exportförsäljningsområdet anser arbetsgruppen att
arbetsfördelningen är klar genom inrättandet av Sveriges exportråd. Ett
samarbete bör emellertid utvecklas meUan exportrådet
Prop. 1973: 41 63
och
den föreslagna nya organisation för SIFU inom industriverkets ram. Ett sådant
samarbete bör enligt arbetsgrappen leda till en komplettering av de
utbUdningsresurser som finns inom exportrådet. Exportrådet bör dock vara
huvudansvarig för utbUdning i exportteknik och intemationell marknadsföring.
Sammanfattningsvis
framhåller arbetsgrappen att den centrala serviceenheten bör fungera som
serviceorgan åt företagareföreningarna när det gäller utbildning och den
specialiserade tekniska rådgivningen som föreningama själva inte kan lämna.
Samtidigt skall föreningarna å sin sida medverka till att de utbyggda
regionalkontoren på ett effektivt sätt når ut med sina utbUdningstjänster till
näringslivet. Det samarbete som redan inletts mellan nuvarande SIFU och
företagareföreningarna står väl i överensstämmelse därmed och bör därför
byggas ut.
Beträffande
samarbete med SP konstateras i promemorian att SIFU:s nuvarande
uppdragsprovning av officiell karaktär, enligt statsmakternas ställningstagande
(prop. 1972: 54, NU 1972: 38, rskr 1972: 199) i princip bör överföras till SP.
TiUs vidare bör den emellertid knytas till SP:s verksamhet genom riksprovplats-
och auktorisationssystemen.
I
den mån provnings- och kontrollresurser överförs från den centrala
serviceenheten till SP bör enligt arbetsgruppen garantier skapas för att
serviceenheten även fortsättningsvis i erforderlig utsträckning kan utnyttja
dessa resurser som stöd för fortbildnings- och rådgivningsverksamheten i
tekniska frågor. I detta sammanhang är det vidare viktigt att understryka att
den personal inom serviceenheten som berörs av en eventuell resursöverföring
till SP, garanteras möjlighet till fortsatt anställning inom industriverket
eUer SP.
SP
bör också enligt arbetsgruppen kunna repliera på den centrala serviceenhetens
resurser. Den kompetens och de erfarenheter som byggs upp inom enheten inom
ramen för utbUdnings- och rådgivningsverksamheten bör därvid kunna utnyttjas
av SP när det gäller att främja utvecklingen av provnings- och mätteknik.
Sammanfattningsvis
anför arbetsgrappen att den centrala service-enhetens uppdragsprovning på sikt
antingen bör överföras tiU SP eller inordnas i riksprovplats- och
auktorisationssystemen. Frågan om en överföring bör enligt arbetsgrappen
bedömas från fall till fall med utgångspunkt från de totala effekterna för
provnings- och kontrollverksamhet i sin helhet. Väsentiigt i sammanhanget är
att serviceenheten under aUa omständigheter måste ha tUlgång till vissa
provnings- och konlrollresurser som stöd för fortbildnings- och
rådgivningsverksamheterna i tekniska frågor oavsett om dessa resurser finns
hos enheten självt eller SP.
Enligt
arbetsgrappen är det vidare angeläget att söka åstadkomma en närmare samverkan
mellan nuvarande verksamheten vid SIFU och
Prop. 1973: 41 64
STU
och att klarlägga rollfördelningen. Utformningen av riktiinjerna för denna
samverkan bör emellertid anstå tills dess slutlig ställning tagits till den
framtida organisationen och lokaliseringen av SIFU:s nuvarande verksamhet.
I
detta sammanhang uppmärksammar arbetsgruppen även PRV:s roll som spridare av
information om ny teknik. En nära samverkan mellan den verksamhet som bedrivs
vid nuvarande SIFU och PRV bör därför eftersträvas.
4.4.2
Remissyttranden
Statskontoret
understryker behovet av en renodling av verksamhetsfältet för SIFU och anser
att detta gäller speciellt för den tekniska facktjänsten. Även TCO framhåller att
det är angeläget inte minst ur personalsynpunkt att gränsdragningsfrågorna
blir lösta, SHIO förordar en fortsatt översyn av SIFU:s arbetsuppgifter och
kontakter med olika myndigheter och institutioner.
Flera
remissinstanser tar upp frågan om SIFU:s relationer till andra
UtbUdningsgivare. SÖ finner det angeläget att samarbete med SIFU snarast
kommer till stånd. En jämförande analys bör enligt SÖ utföras av kursutbudet
hos SIFU resp. övriga kursgivare och då främst den yrkesinriktade utbildningen
inom gymnasieskolan samt den kommunala och statliga vuxenutbildningen. Analysen
bör mynna ut i förslag tUl fördelning av arbetsuppgifter meUan å ena sidan
SIFU och å andra sidan övriga utbildningsinstitutioner. Motsvarande synpunkter
framförs av bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län, SACO och SHIO.
SAF
framhåller bl, a. att SIFU:s resurser bör utnyttjas på områden där icke annan
utbildning finns att tillgå eller har otillräcklig omfattning, SAF anser
vidare att SIFU:s egen kursproduktion koncentreras till teknologisk utbildning
samt att SIFU i ökad utsträckning samverkar med andra
utbildningsorganisationer, företagen och deras organisationer.
RRV
anser att en närmare kartiäggning bör ske av SIFU:s provningsverksamhet. De
delar av provningsverksamheten som därvid inte bedöms erforderliga som
stödfunktion till annan verksamhet bör enligt RRV överföras till annat organ t.
ex. SP. Konsumentverket understryker att SIFU som självständig enhet inte får
utvecklas till ett teknologiskt institut med uppgifter som kolliderar med SP:s
funktioner. Företagareföreningarnas förbund anser att de delar av SIFU:s
verksamhet som har anknytning till SP bör överföras dit.
Prop. 1973: 41 65
5.
Energikommitténs betänkande
5.1
Kommittén
Energipolitikens
mål kan enligt kommittén sägas vara att påverka energimarknaderna i riktning
mot ett bättre samhällsekonomiskt resursutnyttjande än vad som är möjligt utan
samordning och medveten styrning. Denna politik bör bl, a, syfta till att
utnyttja tekniska stordriftsfördelar med undvikande av monopolistisk
prispolitik samt till att beakta miljö- och beredskapsfrågor. Stor vikt måste
i dt långsiktigt perspektiv läggas på en samordnad investeringsplanering.
Även
om det grundläggande målet för energipolitiken står fast kan pågående och
väntad utveckling på energimarknaderna och förändringar i den allmänna synen
på hur samhällsutvecklingen skall styras ge delvis ändrade förutsättningar för
statens aktiviteter.
Enligt
energikommitténs mening är det motiverat att nu stärka samhällets planerings-
och styrningsmöjligheter på energiområdet. Kommittén har därför sökt ge
generella riktlinjer för en sådan förstärkning samt föreslår en central
organisation med ansvar och resurser för den fortsatta, konkreta verksamheten.
Som
utgångspunkt och underlag för de energipolitiska aktiviteterna förordas att en
fortlöpande prognos- och utredningsverksamhet upprättas liksom en i anslutning
därtill utvecklad energistatistik.
I
fråga om det svenska atomenergiprogrammet framhåller kommittén bl. a. det angelägna
från energipolitisk synpunkt att säkerhetskraven vid atomenergianläggningar
inte går längre än vad som är tekniskt motiverat. För att de ansvariga
myndigheterna snabbt skall kunna ta hänsyn till nya tekniska lösningar
förordas en väsentlig förstärkning av resurserna för säkerhetsprövning.
I
fråga om energins rationella användning anser kommittén att en fortiöpande
bevakning av utvecklingen när det gäller energibesparande metoder och
apparatur liksom initiativ till åtgärder för optimal energianvändning bör ses
som permanenta och centrala uppgifter för ett statligt organ.
I
fråga om statlig organisation på energiområdet konstaterar kommittén
inledningsvis att den nuvarande företer en tämligen splittrad bild. De nya
uppgifter som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma kan knappast utföras
på ett ändamålsenligt sätt utan en genomgripande förändring och utbyggnad av
organisationen.
Kommittén
anser därför att en samlad organisation nu bör skapas på myndighetsnivå och
därvid fogas in så, att riktlinjerna för statens agerande på energisektorn kan
utformas i nära samstämmighet med övrig industri- och näringspolitik.
Kommittén
påpekar emellertid att överväganden pågår som kan leda
5
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 41
Prop.1973: 41 66
till
en helt förändrad organisatorisk bild på det närings- och industripolitiska
området. Av direkt intresse för energikommittén är främst
kommerskollegieutredningen samt övervägandena om atomenergiutredningens
förslag. Energikommittén anser inte att dessa överväganden kan eller bör
föregripas. Samtidigt är det emellertid angeläget att så snabbt som möjligt
skapa en fast organisation som dels kan överta uppgifter från
atomenergidelegationen och kan medverka i uppbyggnaden av förordade
energipolitiska aktiviteter dels också ta ansvaret för uppbyggnaden av en
utrednings- och prognosverksamhet.
Mot
bakgrund därav förordar kommittén att en fullständig organisationsenhet ett
centralt energiorgan nu skapas. Energiorganet bör få funktion som centralt
utrednings-, berednings- och tiUsynsorgan för energifrågor och utformas på
sådant sätt att det vid behov kan inpassas i annan organisatorisk ram när
överväganden om förändringar i större skala blir aktuella.
Huvuduppgifter
för energiorganet bör enligt förslaget, såvitt nu är i fråga, bli följande:
1.
Utförande av mål/medel-analyser
och samhällsekonomiska bedömningar av energipolitiska åtgärder och
energimarknadens funktionssätt.
2.
Upprättande och publicerande av
balanser och prognoser på energiområdet samt analyser härav.
3.
Övrig löpande bevakning av den
inhemska utvecklingen inom energisektorn i syfte att vid behov initiera
forskning, försöksverksamhet och utredningar samt att framlägga därav
föranledda förslag,
4.
Uppföljning av den
internationella utvecklingen på området.
5.
Tillämpning av
koncessionslagstiftning.
6.
Utfärdande och tillsyn av
säkerhetsföreskrifter för energianläggningar.
För
säkerhetsfrågorna bör enligt kommittén övervägas att utforma en organisation
där beslutsfunktionerna är avskilda mot övriga myndighetsuppgifter. Kommittén
förordar att två särskUda nämnder, en för reaktorsäkerhet och en för övriga
energisäkerhetsfrågor, inrättas som beslutande organ inom energiorganets
administrativa ram. Den förra nämnden bör överta säkerhetsuppgifterna hos den
nuvarande delegationen för atomenergifrågor och den senare nämnden
elsäkerhetsfrågorna hos KK och statens elektriska inspektion samt eventuellt
även sprängämnesinspektionens uppgifter.
Energiorganets
verksamhet bör enligt förslaget uppdelas organisatoriskt på underavdelningar såsom
planerings- och utredningsenhet, koncessionsenhet, reaktorsäkerhetsenhet,
energisäkerhetsenhet och administrativ enhet.
Kommittén
har uppskattat totalkostnaden för energiorganet med utgångspunkt från ett
antagande om sammanlagt ca 70 anställda, varav ca 45 handläggande personal.
Totalkostnaden för ett budgetår uppskattas tUl ca 8,5 milj. kr., varav för
löner inkl. pålägg ca 6,3 milj, kr.
Prop. 1973:41 67
Jämfört med uppskattade kostnader för nuvarande verksamhet
inom främst kommerskollegium och delegationen för atomenergifrågor och
verksamhet enligt atomenergiutredningens förslag, kan kostnadsökningen på
grund av energikommitténs förslag beräknas utgöra ca 2,5 milj. kr. för ett
budgetår.
Uppskattade resursbehov avser energiorganet vid full utbyggnad.
Kommittén föratsätter dock att utbyggnad sker etappvis i takt med bl. a.
utformning av föreslagen lagstiftning. Angeläget är att den första etappen
genomförs senast fr. o. m. budgetåret 1971/72 så att en ansvarig instans
skapas snarast möjligt för att handha verksamheter som i dagsläget endast har
provisorisk, eller helt saknar, organiserad form på den statliga sidan samt för
att medverka i lagstiftningsarbetet.
Verksledningens utformning har inte behandlats närmare av
kommittén med hänsyn till att denna blir beroende av om energiorganet byggs in
i annan myndighet eller görs tUl självständigt organ. Oavsett hur denna fråga
löses vill kommittén förorda att institutionella möjligheter skapas för olika
intressenter företag, branschorganisationer m, fl. att medverka i
energiorganets allmänna verksamhet. Detta bör ske inom ett energipolitiskt råd,
sammansatt av en begränsad krets av företrädare för producent- och
konsumentintressen samt för teknisk och ekonomisk sakkunskap på energiområdet.
5.2 Remissyttranden
Alla remissinstanser som yttrat sig över förslagen om
fortlöpande prognosverksamhet och utbyggd energistatistik är ense om att de motsvarar
ett behov. Hit hör bl. a. statskontoret, SCB, RRV, naturvårdsverket, KK, ÖEF,
vattenfallsverket, IVA, Elverksföreningen, Gasföreningen, kommunförbundet,
Kraftverksföreningen, Petroleumiiistitutet, Teknologföreningen,
Värmeverksföreningen och Fera. Meningama delar sig däremot vad beträffar
formerna för verksamheten. Energikommitténs förslag till uppläggning av
arbetet lämnas utan erinran bl. a. av statskontoret, KK, ÖEF och
KK-utredningen. Andra remissinstanser som t. ex. Elverksföreningen,
kommunförbundet. Petroleuminstitutet, och Teknologföreningen vänder sig dock
mot tanken på att verksamheten skall bedrivas av ett statligt organ med
styrande uppgifter på energiområdet och föreslår i stället att den förläggs
till något fristående organ utan beslutanderätt i energipolitiska frågor.
Beträffande förslaget om ett centralt energiorgan har
flertalet remissinstanser understmkit behovet av att den nuvarande
splittringen i handläggningen av energifrågorna upphör och att dessa frågor
sainord-nas hos en myndighet. Dit hör hl. a. statens planverk, statskontoret,
ÖEF, länsstyrelserna i Stockholms län. Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län
och Västmanlands län, vattenfallsverket, delegationen för
Prop.
1973: 41 68
atomenergifrågor, STU, KK-utredningen, AB Atomenergi,
Hyresgästernas riksförbund. Industriförbundet, IVA, KF, LO, TCO och Värmeverksföreningen.
Avvisande tUl energipolitisk samordning ställer sig bl. a. Gasföreningen, SACO
och Teknologföreningen.
Inställningen till att samordningen sker genom inrättandet
av ett centralt energiorgan är däremot mera negativ. Delvis sammanhänger
remissinstansernas inställning på denna punkt med vad de anser om kommitténs
förslag i övrigt. I kommittéförslaget ingår bl. a. att koncessionslagstiftningen
för energiproduktion och energidistribution skall utvidgas till att omfatta
alla anläggningar av väsentlig betydelse för energiförsörjningen. De instanser
som avstyrker kommitténs förslag om utvidgad koncessionslagstiftning anser att
arbetsuppgifterna inte ger underlag för en särskild myndighet för
energifrågor. Ett övervägande antal av remissinstanserna förordar att energifrågorna
behandlas i någon redan existerande organisation, varvid KK föredras av de
flesta. Många hänvisar också till att den pågående KK-utredningen bör
avvaktas.
Ett centralt energiorgan tillstyrks av bl. a. planverket,
ÖEF, länsstyrelserna i Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Västmanlands län
och Norrbottens län, vattenfallsverket, delegationen för atomenergifrågor, AB
Atomenergi, KF, LO, TCO och Värmeverksföreningen.
Överföring av myndighetsuppgifterna på KK förordas av bl.
a. länsstyrelsen i Stockholms län, Industriförbundet och IVA.
Statskontoret, arbetarskyddsstyrelsen, RRV,
KK-utredningen, Hyresgästernas riksförbund, kommunförbundet och
Kraftverksföreningen vill avvakta KK-utredningens betänkande innan ställning
tas till förslaget. Vattenfallsverket uttalar att utformningen av
organisationen bör vänta tills KK-utredningen är klar.
Elverksföreningen, Gasföreningen, Petroleuminstitutet,
Teknologföreningen, SACO och Skånes handelskammare tar avstånd från förslaget
om inrättande av ett centralt energiorgan.
Bl. a. statskontoret och KK-utredningen förordar en samlad
organisationslösning för industri- och näringspolitiken, däri inbegripet
energisektorn. LO understryker också nödvändigheten av att det centrala energiorganet
utformas så att det på ett smidigt sätt kan anpassas till den förändring av
hela den industri- och näringspolitiska organisationen på både verks- och
departementsnivå som pågående utredningar och överväganden kan leda till.
Beträffande energiorganets arbetsuppgifter förordar KK ett
utrednings-, planerings- och tillsynsorgan som är fristående från produktionsledet.
Verksamheten bör inledas med prognosverksamhet och därefter byggas ut
allteftersom det fortsatta utredningsarbetet på energiförsörjningens område
ger vid handen att så är lämpligt. Enligt kollegiets mening bör i detta organ
inrymmas bl. a. den verksamhet som nu bedrivs inom KK:s elbyrå och inom
dinspektionen. Däremot finner man det
Prop. 1973: 41 69
föga
ändamålsenligt att redan i det skede av energipolitikens konkretisering som nu
förestår flytta över dbyråns koncessionsverksamhet till energiorganet.
ÖEF förutsätter att
inrättandet av ett centralt energiorgan inte föranleder ändrade uppgifter
eller organisatoriska förändringar för ÖEF:s dd.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län framhåller vikten av att kontinuerliga
samarbetsformer kommer till stånd mellan energiorganet och centrala och
regionala myndigheter om samhällsplaneringens skilda områden.
En fördjupad analys av
energiförsörjningens fysiska aspekter skulle enligt planverkets mening få
konsekvenser för det föreslagna energiorganets organisation och
verksamhetsområde. För byggnadsindustrins del bör enligt planverket samordning
ske främst i organ på olika nivåer som ansvarar för den fysiska planeringen och
byggnadsväsendet.
KK-utredningen
har lämnat ett utförligt förslag om provisorisk energiorganisation i avvaktan
på att "nya KK" kan organiseras. Tanken på ett helt fristående
energiorgan avvisas av utredningen.
SPK
finner det vara av väsentiig betydelse att koncessionsenheten från början
erhåller tillräckliga resurser såväl ifråga om antal anställda som i fråga om
kompetens. Möjlighet bör fmnas att helt eller delvis delegera
koncessionsgivningen till myndigheten.
Samtliga de
remissinstanser som har yttrat sig om säkerhetsfrågorna understryker behovet av
att de säkerhetsmässiga funktionema får ett betydande oberoende i förhållande
till energiorganets övriga funktioner. AB Atomenergi finner den föreslagna
lösningen utgöra en lämplig kompromiss mellan en helt oberoende
säkerhetsmyndighet och en i energiorganet helt integrerad, medan andra, bl. a.
vattenfallsverket och STU anser att den enda anknytningen bör vara samarbete på
det kontorsadministrativa området. LO uttalar att en möjlighet som bör prövas är
att säkerhetsenheterna får en från den övriga verksamheten fristående
ställning.
KK-utredningen
påpekar att den också utreder dessa verksamhetsgrenars organisatoriska
placering och anser det vara en öppen fråga om de skall föras in i "nya
KK". Man påpekar att det inte finns någon så självklar samhörighet mellan
planeringsinriktade och säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar, att man kan
utesluta andra anknytningsmöjligheter för de senare. Även delegationen för
atomenergifrågor är inne på denna linje. Planverket vill ha ytterligare
utredning och eventuellt samordning av d-säkerhetsbestämmelserna med
byggbestämmelserna i övrigt.
Ångpanneföreningen
anser att hela säkerhetsområdet bör ses över inom den närmaste framtiden.
Planverket
och Ångpanneföreningen hänvisar till statens omfattande kommersiella engagemang
inom energisektorn och framhåller vikten av
Prop. 1973: 41 70
att
kompetenskonflikter i möjligaste mån undviks. Ett förslag från planverket är
att reaktorsäkerhetsnämnden får stå helt fri från bindningar tUl
industridepartementet.
Däratöver
påpekar arbetarskyddsstyrelsen att de säkerhetsfunktioner på energiområdet, som
styrelsen och yrkesinspektionen utövar och som gäller de anställdas säkerhet,
inte kan flyttas över på energiorganet.
Förslaget
om inrättande av ett energipoUtiskt råd får ett gynnsamt mottagande. En del av
de remissinstanser som är negativa mot skapandet av ett centralt energiorgan är
positiva till förslaget om ett energipolitiskt råd. Dit hör bl. a.
Elverksföreningen, Gasföreningen, Industriförbundet, Kraftverksföreningen och
Skånes handelskammare. Ett sådant råd tillstyrks också av bl. a, AB Atomenergi,
IVA och Värineverksföreningen.
6.
Geologiutredningens betänkande 6.1 Bakgrund
Sveriges
geologiska undersökning (SGU) är central förvaltningsmyndighet för ärenden om
landets geologiska beskaffenhet.
Enligt
instmktionen åUgger det SGU att bedriva kartering av jord-och bergarter. Denna
verksamhet inriktas f. n. huvudsakligen på fram-stäUning av dels jordartskartor
i skala 1 : 50 000, dels berggrandskartor i samma skala. Kartoma utnyttjas
framför allt för olika planeringsändamål.
Det
åligger vidare SGU att uppsöka och undersöka förekomster av malmer och andra
tekniskt och industriellt användbara mineral, bergarter och jordarter, dvs.
att utföra prospektering. Denna verksamhet har ett intimt samband med
karteringen, som i allmänhet ingår som en beståndsdel i eller utgör en
föratsättning för prospekteringen. SGU:s prospektering har i vissa fall skett
på särskilt uppdrag av statsmakterna, t. ex. beträffande Stekenjokkmalmen.
Prospekteringen inriktas i allmänhet på de mineral och områdeii där en
utökning av industrins råvarubas bedömts vara önskvärd.
Som
ett led i prospekteringsarbetet har SGU rätt att ta inmutningar samt i
Norrbottens och Västerbottens län att lägga utmål för statens räkning. De
gruvrätter som härigenom uppkommer och som tUlsammans med vissa andra
tillgångar utgör statens gruvegendom förvaltas av KK.
SGU
har vidare tUl uppgift att göra undersökningar av jordmåner och grandvatten
samt att bedriva forskning av såväl vetenskaplig som praktisk art.
Grundvattenundersökningarna består f. n. av mätning och re-
Prop. 1973: 41 71
gistrering
av grundvattendata, vilken verksamhet främst bedrivs vid ett år 1966 försöksvis
inrättat brunns- och borrarkiv, samt av regionala grundvattenundersökningar.
Forskningen och utvecklingsarbetet avser främst sådana geologiska frågor som är
av betydelse för näringslivets utveckling och tillgodoseende av samhälleliga
behov.
Resultaten av SGU:s verksamhet
görs tillgängliga för allmänheten genom de geologiska kartorna samt genom
avhandlingar, uppsatser och ett museum som med samlingar belyser främst
Sveriges geologi. Dessutom tillhandagår SGU andra myndigheter, kommuner och
enskilda med geologiska utredningar. Ersättning för utförda uppdrag utgår efter
grunder som Kungl. Maj:t fastställer.
Chef för SGU är en
generaldirektör. Verket är försöksvis organiserat på tre byråer och tre
avdelningar. Dessa är allmänna byrån, kartbyrån, malmbyrån, kemiska
avdelningen, geofysiska avdelningen och administrativa avdelningen. Verket har
ca 450 anställda.
SGU ligger i Stockholm men
skall enligt statsmakternas beslut (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196)
lokaliseras tiU Uppsala och Luleå.
Inom SGU utarbetades under
år 1963 ett betänkande om den egna verksamheten och organisationen. SGU begärde
därvid betydande förstärkningar för att intensifiera karteringsarbetet.
Dessutom föreslogs att ett allmänt geologiskt kartverk i skalan 1 : 100 000
skulle upprättas. SGU framlade vidare ett förslag tiU lösning av verkets
grundorganisation, vilket väsentiigen baserades på den indelning i byråer och
sektioner som tillämpats på försök sedan 1960. Slutligen föreslog SGU att en
geologisk kartkommission skulle inrättas för att vara rådgivande organ i mer
betydelsefulla frågor avseende riktlinjer för geologisk kartering. Betänkandet
remissbehandlades och mottogs i stort sett positivt. Viss kriiik riktades dock
mot förslaget i fråga om bl. a. kartornas utformning och utgivningstakt.
Med anledning av
betänkandet skedde 1964 vissa förstärkningar av karteringsresurserna (prop.
1964: 1 bU. 11 s. 62, SU 1964: 10, rskr 1964: 10). Samtidigt vidtogs vissa
förändringar i verkets organisation. En provisorisk instruktion utfärdades (1965:
649, ändrad genom beslut den 3 juni 1966). Ytterligare åtgärder ställdes på
framtiden i avvaktan på närmare utredning. Sådan har nu kommit till stånd genom
geologiutredningen. Även KK-utredningen tar i sitt betänkande Näringspolitiken
ny verksorganisation upp vissa frågor om SGU:s uppgifter, särskilt den
statliga prospekteringen och dennas sammanhang med samhällets allmänna mål på
det närings- och mineralpolitiska området. Vissa frågor som berör SGU har
behandlats även av 1967 års gruvutredning i betänkandet Mellansvensk
gruvindustri.
Prop. 1973: 41 72
6.2
Geologisk kartering
6.2,7
Utredningen
Geologiutredningen
diskuterar inte närmare behovet av kartering i sitt betänkande. Utredningen
påpekar dock att den geologiska karteringen utgör ett viktigt underlag vid
lösningen av många problem både inom allmän och enskUd verksamhet och nämner
som exempel på sådan verksamhet samhällsplanering, industrilokalisering,
vattentäktsutredningar, vägbyggen, naturvårdsinventering, fritidsbebyggelse,
malmprospektering samt utvinning av industriella mineral, såsom kvarts och
fältspat, och fyllnadsmaterial, såsom grus m. m. Även vid bedömning av frågor
rörande rationalisering av lantbruk och skogsbruk används geologiska kartor.
Enligt utredningen är den geologiska karteringen f. n. starkt eftersatt.
Mot
bakgmnd härav förordar utredningen en kraftig utbyggnad av den geologiska
karteringen med målet att med en femtioårig omloppstid kartera hela landet.
Detta långsiktiga program kan inte låsas vid en från början fast fixerad form,
varför karteringsorganisationen bör ges resurser för utvecklings- och
forskningsarbete. Vidare bör resurser ges för sammanställning av special- och
översiktskartor, när särskilda skäl härtill föreligger. De allmänna geologiska
kartorna föreslås bli utgivna i form av dels berggrundskartor, dels
jordartskartor med viss differentiering av berggrunden. Utredningen framhåller,
att separata jordarts- och berggrundskartor är mer överskådliga och för olika
konsumentgrupper mer ändamålsenliga än kombinerade kartor. Kartorna föreslås,
liksom de topografiska kartorna, bli utgivna i skalan 1 : 50 000 (i nordvästra
Norriand 1 : 100 000).
Om
geofysiska flygmätningar utförts för hela kartblad, bör enligt utredningen
separata geofysiska kartor utges i samma skala som övriga geologiska kartblad.
Den pågående länskarteringen av norra Sverige bör fullföljas, så att dessa
områden åtminstone får översiktiiga geologiska kartor. Utgivningen av de
malmgeologiska kartorna över vissa norrländska malmtrakter bör fullföljas. Vid
jordartskarteringen bör enligt utredningens mening tätortsområdena
prioriteras.
Utredningen
föreslår att en basorganisation för karteringen inrättas. Basorganisationen
skall ha till uppgift att biträda den del av organisationen som sysslar med
fältarbeten genom att ge viss specialisthjälp, bedriva forsknings- och
utvecklingsarbete m. m.
Utredningen
diskuterar även vissa samarbetsfrågor och konstaterar, att ett nära samarbete
mdlan RAK och SGU är påkallat på planeringsstadiet för att produktionsplanerna
för geologiska och ekonomisktopografiska kartor skaU kunna anpassas till
varandra.
Prop. 1973: 41 73
Utredningen
föreslår att all publikationsverksamhet inom SGU liksom nu av praktiska skäl
förläggs till karteringsenheten.
6.2.2
Remissyttranden
Ett
stort antal remissinstanser berör utredningens förslag beträffande den
geologiska karteringen. Samtliga understryker starkt behovet av sådan kartering
och påpekar att denna är av betydelse i ett flertal verksamheter. Vissa
remissinstanser, bl. a. fortifikationsförvaltningen, framhåller behovet av
geologisk kartering t, ex, vid anläggande av bergrum. Vid vägbyggen kommer
geologiska data beträffande bl. a. jordartsfördelningen till användning,
framhåller statens väginstitut. Statens naturvetenskapliga forskningsråd anför
att kartorna kan vara till hjälp bl. a. vid naturvårdsinventeringar och
byggnadsplanering. Skogsstyrelsen betonar vikten för skogsbraket av att en
jordartskartering geno.m-förs. Norrlandsfonden och Svenska gruvföreningen
påpekar betydelsen av geologiska kartor som underlag vid prospektering efter
malm och andra nyttiga mineral.
Remissinstanserna
diskuterar inte frågan huruvida karteringen skall bedrivas av SGU eUer av någon
annan myndighet.
Vad
beträffar verksamhetens omfattning förtjänar att nämnas, att ett stort antal
remissinstanser, bl. a. statens vägverk, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i
Örebro, Västerbottens och Norrbottens län, STU, Jernkontoret, Svenska
gruvföreningen och KVA, förordar en kortare omloppstid för karteringen än den
av utredningen föreslagna.
Utredningens uppfattning
att separata jordarts- och berggrundskartor är mer överskådliga och för olika
konsumentgrupper mer ändamålsenliga än de s. k. kombinerade kartorna delas av
flertalet remissinstanser som berört frågan. Likaså tiUstyrks förslaget om
skala 1 : 50 000 för den landstäckande geologiska kartan. RAK anser att en
närmare bedömning av merkostnaderna för kartframställning i skala 1 : 50 000
jämfört med 1 : 100 000 borde ha gjorts. Då perspektivet för den geologiska
kartläggningen enligt utredningens förslag är 50 år, borde en jämfört med
utredningens förslag utökad utgivning i skala 1 : 100 000 kunna bidra till en
kortare utgivningstid. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar, att de
kvartärgeologiska förhållandena liksom berggrandens sammansättning är speciella
i Malmöhus län. Mot denna bakgrund samt med hänsyn till den intensiva och
snabbt föränderliga markanvändningen finner länsstyrelsen det motiverat att
föreslå, att länet skall karteras i större skala än 1 : 50 000, Länsstyrelsen
vitsordar, atf de agro-geologiska kartor i skala 1 : 20 000, som utgivits över
en mindre del av länet, har varit av stort värde i samhälls- och
naturresursplaneringen.
Några
remissinstanser föreslår utgivning av specialkartor, framför allt med
geofysiska data. Sålunda föreslår statens naturvetenskapliga forskningsråd
upprättande av kartor med hydrogeologiska, geotekniska, geo-
Prop. 1973: 41 74
morfologiska,
geodektriska och seismiska data samt data angående jorddjup m, m.
Gruvföreningen föreslår att översiktskartor med uppgifter om magnetiska,
elektriska, gravimetriska och radiometriska förhållanden upprättas.
Några
instanser påtalar vikten av att även våra kuster och sjöar innefattas i ett
program för geologisk kartering. Statens naturvetenskapliga forskningsråd
framhåller, att data från havsbottnen och från våra stora insjöar i många
sammanhang är av lika stor betydelse som data från landområdena. Det bör
ankomma på SGU att i samråd med andra intressenter utarbeta lämplig metodik för
undervattenskarteringen och att svara för denna. RAK anser att, eftersom en
noggrann lägesbestämning ingår som ett led vid de flesta marina aktiviteter,
det är ofrånkomligt att en ökad kartiäggning av havsområdena kommer till stånd,
STU anser att det icke minst för utvinning av lösa sediment men också för
malm- och oljdetning torde finnas ett stort behov av maringeologisk kartering.
En geologisk kartläggning av svenskt område under vatten bör därför snarast
påbörjas.
Den föreslagna prioriteringen
till förmån för tätorterna godtas av flertalet remissinstanser, bl, a, statens
vägverk, lantmäteristyrelsen, STU, Jernkontoret och Svenska teknologföreningen.
Skogsstyrelsen anser dock, att den av utredningen föreslagna prioriteringen är
mycket ogynnsam ur skogsbrukels synpunkt. Skogsbruket torde för sin planering
inte kunna vara ulan geologiska data under så lång tid, som blir följden av den
föreslagna prioriteringen. Om denna inte ändras framtvingas således ett
kostsamt dubbelarbete genom att skogsbruket måste göra en egen kartering av
bl. a, markbärigheten. Statens vattenfallsverk framhåller, att kartering av
områden som enligt den fysiska riksplaneringen kommer alt reserveras för
industrilokalisering, måste ske med förtursrätt för att kunna vara tUl nytta
vid den fortsatta värmekraftsprojekteringen.
RAK
tar upp vissa samarbetsfrågor och föreslår samarbete meUan verket och SGU, bl,
a, vad gäller användning av viss utrustning.
Vissa
remissinstanser, bl, a. statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens
institut för byggnadsforskning och SGU, pekar på möjligheter tUl
rationalisering bl, a. genom ökat utnyttjande av automatisk databehandling
(ADB) och föreslår dessutom möjliga vägar för metodutveckling såsom
fjärranalys m. m.
Beträffande planeringen
och inriktningen av karteringsverksamheten framhåller statskontoret att SGU:s
konsumenter bör vara företrädda i en föreslagen verksstyrelse, samt att
möjligheterna att på ett mer markant sätt låta konsumenternas önskemål komma
tUl uttryck genom någon form av prismekanism bör övervägas. Statens planverk
anför, att urvalet av data och utformningen av kartornas innehåll bör anpassas
till de praktiska synpunkter och krav, som kan föreligga i samband med
planeringsverksamheten inom samhälle och näringsliv. Dessa synpunk-
Prop.
1973: 41 75
ter
och krav bör enligt verkets uppfattning utredas i samarbete med berörda
myndigheter m. fl. innan de nya kartornas detaljutförande fastställs. Liknande
åsikter uttrycks av statens institut för byggnadsforskning. Svenska
gruvföreningen och KVA.
6.3
Prospektering
6.3.1
Utredningen
Utredningen
inleder med att definiera begreppet malmprospektering som sökande efter
ekonomiskt exploaterbara fyndigheter av malmer och vissa andra mineralråvaror,
t. ex. grafit och uran. Som malm definieras berg och jordarter ur vUka metaller
kan utvinnas med ekonomiskt lönsamt resultat.
Prospektering är, anför
utredningen, ett vidsträckt begrepp som i sig innefattar en rad vetenskapliga
och tekniska aktiviteter. Tre huvudområden diskuteras, nämligen malmgeologi,
geokemi och tillämpad geofysik. Malmgeologi omfattar kunskapen om de
geologiska processerna, vilka bildar malmer och bestämmer deras uppträdande och
form samt läge i jordskorpan. Detta förutsätter ett ingående studium av potentiellt
malmförande områdens geologiska historia och uppbyggnad, bergarternas inbördes
åldersförhållanden och de geologiska processer som efter bergarternas bildande
har påverkat berggrunden. Den tillämpade geokemin syftar till att finna
avvikande av malmmineralisering framkallade metallhalter i täckande jordlager
eller i fast berggrund och vatten. Med den tUlämpade geofysiken har det visat
sig möjligt att genom mätningar av naturliga eller framkallade fysikaliska
fenomen lokalisera zoner i jordskorpan med avvikande fysikaliska egenskaper,
vilka direkt eller indirekt kan ha samband med förekomsten av malmkroppar.
Bland de metoder som oftast används nämns magnetiska, gravimetriska, elektriska
och seismiska undersökningar samt radioaktivitetsbestämningar.
Utredningen
gör en översikt av den tekniska utvecklingen av pro-spekteringsmeloder samt
beskriver det nuvarande förfarandet. Därefter övergår utredningen till att
diskutera landets tillgångar av olika malmer.
JärnmalmstUlgångarna
i Norrbottens län år 1963 uppskattas av utredningen tUl 2 720 milj. ton med
ett järninnehåll av 1590 milj. ton. Brytningen uppgick år 1968 till 32,4 milj,
ton. I Mellansverige beräknades reserverna år 1966 tiU 976 milj. ton med ett
järninnehåU av 373 milj. ton. Med en årlig brytning av ca 13 milj. ton (1968
års produktion) skulle reserverna räcka i omkring 70 år. Emellertid beräknas
en betydande dd av reserverna ligga i vUande gruvor, dvs. gruvor som har för
låg järnhalt för att i dag vara ekonomiskt brytvärda. Om dessa lågvärdiga
malmer inte medräknas blir återstående brytningstid ca 25 år.
TiUgångarna
på sulfidmalmer, tiU vUka hör malmer som i varierande
Prop. 1973: 41 76
halter
och förenmgar utöver svavel innehåller t, ex, koppar, zink och bly, kan endast
uppskattas med stor osäkerhet. Mindre mineraliseringar är ganska allmänt
förekommande inom stora delar av Sverige. En särskild malmprovins bildas av
sulfidmalmsmineraliseringar inom området kring SkeUefteälven, i det s. k.
Skdleftefältet. Regionalt uppträdande mineraliseringar finns även i
fjällkedjans skifferområden, i delar av Mellansverige och på vissa andra håll,
TiU
legeringsmetaUerna hör krom, mangan, molybden, volfram, vanadin, nickel och
kobolt. Dessa metaller används inom industrin främst vid framställning av ferro-
och andra legeringar, men även för plätering, tUlverkning av hårdmetall,
kemikalier, katalysatorer m. m. Den svenska industrins förbrukning av
legeringsmetaller, räknad per ton framställt stål, är förmodligen störst i
världen. Förbmkningen av olika legerings-metaller har under senare år ökat
snabbt i såväl Sverige som de flesta andra industriländer. Någon brytning av
legeringsmetallernas malmer förekommer f. n, inte i Sverige med undantag för
produktion av små mängder lågprocentig manganmalm. Sedan utredningen avlämnade
sitt betänkande har dock produktion av volframmalm startat. Utsikterna för
framgångsrik prospektering efter såväl molybden som volfram har dock ökat
väsentligt under senare år, särskilt genom utveckling av geo-kemiska
arbetsmetoder. Dessutom finns på ett flertal platser betydande potentiella
reserver av vanadin.
Beträffande
urantillgångarna påpekar utredningen, att stora men låg-haltiga förekomster har
påträffats på flera håll, samt att de geologiska förutsättningarna för
uranprospektering i Sverige torde vara bättre än på många andra håll i Europa,
Fyndigheterna är inte brytvärda, men bedöms på grund av stigande uranpriser
kunna exploateras under 1980-talet.
Utredningen
konstaterar sammanfattningsvis, att Sveriges berggrund är rikt mineraliserad,
men att de lättast anträffbara malmerna redan torde ha hittats. Flera av de
största och rikaste fyndigheterna har börjat brytas och andra är helt utbrutna.
För att kunna leta upp nya fyndigheter är det idag nödvändigt att på ett helt
annat sätt än tidigare begagna sig av förfinade vetenskapliga arbetsmetoder.
Detta kräver omfattande organisation, teknisk utrustning och stora ekonomiska
insatser. Mot denna bakgrund och med hänsyn bl. a. till gruvnäringens betydelse
är det enligt utredningens mening ofrånkomligt att den statliga malm-letningen
intensifieras.
Målet
för prospekteringen bör, anför utredningen, på lång sikt vara att påvisa nya
förekomster av malmtillgångar i minst samma omfattning som metallkonsumtionen
ökar. Verksamhetens inriktning och omfattning får slutligt bestämmas av
statsmakterna mot bakgrund av bl. a. försörjnings-, beredskaps- och
handelspolitiska synpunkter. Utredningen
Prop.
1973: 41 77
anser
dock att den mest angelägna arbetsuppgiften f. n. är prospektering efler uran.
Utredningen
föreslår att det för malmletningsverksamheten vid SGU inrättas en
basorganisation i likhet med vad som föreslagits för karteringen. I
basorganisationen bör ingå olika slag av specialutbildad personal för
kontinuerlig bevakning och uppföljning av utvecklingen avseende bl. a. olika
malmområden samt mineraliseringslyper, arbetsteknik m, m. Basorganisationens
utformning i detalj bör göras av SGU:s ledning och planeringsorgan så att
samordning sker med annan verksamhet,
6.3.2
Remissyttranden I
Vad
utredningen anför beträffande mål för den statiiga malmpro-spekteringen mottas
positivt av de 16 instanser som uttalar sig i denna fråga. Dessa
remissinstanser är eniga om att prospekteringen bör hållas på en hög nivå. Det
är av beredskapsskäl värdefullt med en ökad kännedom om landets
mineraltillgångar, framhåller ÖEF. Länsstyrelserna i Västerbottens och
Norrbottens län anför, att gravnäringen i resp. län är närmast livsviktig ur
sysselsättningssynpunkt. STU påpekar att mineralsektorn dessutom är av stor
betydelse för vår export och att, eftersom behovet av mineralråvaror snabbt
ökar, ansträngningar bör göras för att upprätthålla en hög prospekteringsnivå.
Inriktningen
av prospekteringen diskuteras av flera remissinstanser. ÖEF framhåller att
varje möjlighet att utnyttja och tUlvarata inhemska energikällor är av stor
betydelse för beredskapen. ÖEF vill därför understryka betydelsen av att SGU
erhåller resurser för bearbetning och uppföljning av geologiska resultat från
de för landets energiförsörjning betydelsefulla olje-, gas- och
skifferundersökningarna. Utbyggnaden av kärnkraftverken innebär ett växande
beroende av uran som energikälla, ÖEF delar därför från sina utgångspunkter
utredningens uppfattning att prospektering efter uran har hög angelägenhetsgrad.
Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att SGU i detta län hittills enbart haft
resurser för prospektering avseende järnmalm. Utredningen synes inte föreslå
någon ändring, vilket ur länets synpunkt ter sig betänkligt, då effektiviteten
i exploateringen av tillgångarna på industri-mineral därmed fortfarande blir
alltför låg. Industrimineral bör därför enligt länsstyrelsens mening jämställas
med malmer i prospekterings-hänseende. Statens vattenfallsverk understryker
behovet av en kraftfull insats på uranprospekteringen och trycker därvid
särskilt på den betydande tidsåtgången för utvärdering, analysering av
brytnings- och anrikningsmetoder samt utbyggnad av exploateringsanläggningar.
Den inledande regionala och på uppslag inriktade allmänna SGU-prospek-teringen,
finansierad över statsbudgeten, bör därför redan nu inställas på högsta
ambitionsnivå med hänsyn till personella och tekniska resurser. Några
remissinstanser vill, utöver uranprospektering, ge prospek-
Prop.
1973: 41 78
tering
efter legeringsmetaller hög prioritet. Dit hör statens naturvetenskapliga
forskningsråd och Jernkontoret. AB Atomenergi påpekar beträffande
uranprospekteringen, att Sverige har gynnsamma förutsättningar för
uranmineraliseringar, och att efterfrågan på uran ökar snabbt,
SGU anser att inriktningen
av prospekteringen i dess helhet i hög grad bör bestämmas av teknisk-ekonomiska
synpunkter, SjälvfaUet bör arbetena inriktas på sådana områden och objekt som,
med hänsyn till geologi, mineralisering och tillgänglig prospekteringsteknik,
bedöms erbjuda goda möjligheter för malmfynd.
Beträffande den av
utredningen föreslagna basorganisationen anför SGU att forsknings- och
utvecklingsstiden inom malmprospekteringen är av avgörande betydelse för att på
sikt trygga den inhemska råvarabasen. Det är således ett samhällsintresse att
det inrättas en stark basorganisation för prospektering efter malmer. TCO,
SACO och AB Atomenergi framför liknande synpunkter.
6.4
Inventering av grundvatten samt nyttiga jord- och bergarter m. m.
6.4.1
Utredningen !
I
sitt betänkande föreslår utredningen, att geologisk verksamhet avseende
utredningar och forskning beträffande jordarternas och berggrundens egenskaper
samt tillgångar på råvaror, utom beträffande malmmineral, hålls samman inom en
naturresursavdelning vid SGU. Vid enheten skall enligt förslaget bedrivas
forskning och inventering främst beträffande grundvatten, sand och grus samt
industrieUa råvaror. Särskild vikt skall läggas vid grundvattenfrågor i
samarbete med statens naturvårdsverk.
Utredningen
anser forskning och inventering beträffande grundvatten önskvärd emedan
förbrakningen av vatten inom såväl industrin som hushållen har ökat mycket
kraftigt i samband med att befolkning och näringsliv alltmer koncentrerats till
lokalt avgränsade tätorter. En samordning av alla tiUgängliga resurser och en
planmässig inventering av landets vattentillgångar är åtgärder, som är
oundgängligen nödvändiga om allvarliga och svårreparerade skadeverkningar skall
kunna undvikas, menar utredningen. SGU bedriver sedan 1966 en
försöksverksamhet med insamling av data från bmnnsbormingar. Det s. k. brunns-
och borrarkivet har redan under uppbyggnadsperioden varit till stor nytta såväl
för grundvattenundersökningar som för rent geologiska ändamål. Insamlingen av
data möter dock vissa svårigheter och skulle fordra stöd av en lagstadgad
uppgiftsskyldighet för att kunna bli effektiv. Förutom verksamheten vid brunns-
och borrarkivet har vissa regionala hydrogeologiska undersökningar utförts.
Dessa bör enligt utredningens mening främst inriktas på områden med särskUda
vattenförsörjningsproblem.
Utredningen
anser inventeringar av sand- och grusförekomster ange-
Prop.
1973: 41 79
lägna
mot bakgrund av den ökade förbmkningen av grus och sand för byggnads- och anläggningsverksamhet.
Önskemålet om exploatering av välbdägna grusförekomster måste vägas mot behovet
av skydd för grundvattentUlgångar och mot naturvårdsaspekter. En
geologisk-teknisk bedömning av fyndigheternas storlek och sammansättning samt
exploateringens inverkan på grundvattnet är i detta sammanhang synnerligen
viktig.
Behovet
av kännedom om olika industriella råvaror, t. ex. kvarts och fältspat, har
enligt utredningen ökat i betydelse. Sedan 1964 har SGU inom denna sektor
utfört inventeringar och undersökningar rörande förekomster av industriella
mineral och bergarter i Norrland. Arbetena har utförts som särskilda uppdrag
från länens företagareföreningar, numera från Norrlandsfonden. Avsevärda
vinster i form av bättre planering och större kontinuitet skulle emellertid
enUgt utredningen kunna göras om dessa arbeten bildade självständiga projekt
inom SGU:s egen verksamhet.
Även
på det bergmekaniska arbetsområdet finns det enligt utredningen
arbetsuppgifter för SGU. Dessa uppgifter bör främst avse att klarlägga de
geologiska förhållandenas inflytande på berggrandens egenskaper i bergmekaniskt
avseende. Med tanke på dessa frågors stora betydelse vid såväl gruvdriften som
den alltmer omfattande anläggningsverksamheten i berg (tunnlar, vägskärningar
etc.) synes det befogat att mera systematiska arbeten på detta fält kommer till
stånd.
Slutiigen
föreslår utredningen, att alla från staten, kommunema och enskUda inkommande
uppdrag förs till den nämnda naturresursavdelningen såvida de inte genom sin
art direkt faUer under den planmässiga kartverksamheten eller
malmprospekteringen.
6.4.2
Remissyttranden
Ett
flertal remissanstanser har yttrat sig över förslaget att frågor om
jordarternas och berggrandens egenskaper samt tiUgångar på råvaror, frånsett
speciella malmmineral, skall hållas samman inom en enhet vid SGU, Förslaget
mottas i huvudsak positivt.
Lantbruksstyrelsen
framhåller att en planmässig inventering av naturtillgångarna underlättar
möjligheterna tUl en reglering av utnyttjandet av dessa resurser ur såväl
samhällsekonomisk som naturvårdssynpunkt. Bland dessa naturtUlgångar kan nämnas
sand, gras, industrimineral, fossila bränslen m, m, SGU påpekar att
konkurrenssituationer mdlan naturvårdsintressen och exploateringsintressen i
framtiden kan beräknas bli allt vanligare. Vid samhällsplanering i allmänhet
och speciellt vid byggnads- och anläggningsverksamhet är kännedom om sand- och
grusförekomster liksom om grundvattenförhållanden värdefull.
Statens
naturvårdsverk anför att erfarenheterna från den vattenplanering som bedrivits
tyder på att problemen beträffande vattnets kvan-
Prop. 1973: 41 80
litet
är relativt små i Sverige. En totalinventering av landets vattentillgångar
enligt utredningens förslag skuUe innebära betydande kostnader. Enligt verkels
mening är det främst på det lokala planet som vatteninventeringar behöver ske
med utgångspunkt från aktuella och prognos-ticerade vattenbehov. Sådana
inventeringar görs även regelmässigt från kommuners och industriers sida.
Statens råd för byggnadsforskning och statens planverk framhåller att frågan om
vattentillgångarnas kvalitet och kvantitet har fått stor betydelse i det
moderna samhället. Dessutom kan t. ex. grundvattensänkningar genom att de
leder till sättningsproblem få allvarliga konsekvenser. Länsstyrelsen i
Uppsala län anser alt speciella hydrogeologiska kartor bör upprättas i den mån
det är möjligt.
Den
under senare år bedrivna försöksverksamheten med insamling och behandling av
data från bmnnsbormingar vid det s. k. brunns- och borrarkivet har vunnit
remissinstansernas gillande. Statens väginstitut framhåller viklen av alt SGU
ges resurser för att fortsätta insamlingen av brunns- och borrdata, emedan
dylika uppgifter är och kommer att vara av stor betydelse inte endast för
hydrogeologisk utredningsverksamhet och forskning utan också för byggnads- och
anläggningsverksamhet. Ett oavvisligt krav är emeUertid att de insamlade
uppgifterna sammanställs och publiceras i kart-, tabell- och diagramform.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser i likhet med länsstyrelsen i Malmöhus län,
att arkivet bör permanentas och att de juridiska möjligheterna att erhåUa data
bör förbättras.
Beträffande
inventeringsverksamheten betraktar statens naturvetenskapliga forskningsråd en
långsiktig planering av täktverksamheten vad gäller grus och sand som ytterligt
angelägen och finner det uppenbart att SGU har en roll i detta sammanhang.
Länsstyrelsen i Örebro län anser att inventering av grundvatten samt nyttiga
jord- och bergarter m. m, snarast möjligt bör komma till stånd framförallt i
tätortsregionerna. En sådan inventering torde med fördel kunna samordnas med
den allmänna geologiska karteringen. ÖEF pekar särskUt på de råvaror som är av
intresse ur beredskapssynpunkt och anför som exempel fluss-spat, grafit,
kaolin, steatit, bentonit och apatit samt torv. Länsstyrelsen i Örebro län
påpekar att en mängd för militära myndigheter värdefull information kommer att
samlas vid en utbyggnad av SGU. Som exempel kan nämnas brunns- och borrarkivet
som ger upplysningar om vattenförsörjning m. m.
LKAB
påpekar att prospekterings- och exploateringstekniken för malmer och flertalet
industrimineral är Ukartad. Den föreslagna naturresursavdelningens
prospektering bör därför endast omfatta sand och grus. Statsföretag AB
instämmer i dessa synpunkter, medan övriga remissinstanser inte behandlar
frågan.
Statens
väginstitut anser, vad gäller SGU:s uppdragsverksamhet, att
Prop. 1973: 41 81
organisationen
bör göras flexibel för att underlätta en anpassning till fluktuationer i
verksamheten. Institutet anser vidare att verksamheten inte får splittras på
grund av att aUtför många små konsultuppdrag tas upp.
6.5
Forskning och utveckling
6.5.1 Utredningen
Eftersom
den av UKÄ tillsatta 1965 års geoutredning, vilken tillkom på
geologiutredningens inUiativ, i sitt betänkande Geovetenskaplig utbildning och
forskning (UKÄ 1968) utförligt behandlat den geologiska forskningen i landet,
tar geologiutredningen inte upp SGU:s forskning till någon mer ingående
granskning.
Utredningen
finner inte någon väsentlig ändring av nuvarande förhållanden påkallad men
föreslår att SGU ges ökade resurser för forsknings- och utvecklingsarbete inom
de områden av geologin som är av betydelse för utnyttjandet och vården av
landets naturresurser. Omfattningen av den nuvarande forskningen framgår inte
klart av utredningen,
6.5.2 Remissyttranden
De
15 remissinstanser som uttalar sig i frågan är ense om att det finns slort
behov av både grundforskning och tillämpad forskning inom geologiska
ämnesområden. Såväl prospekterings- som karleringsme-toder bör fortlöpande vara
föremål för utvecklingsarbete. Det är någol mindre klart vilken roU
remissinstanserna menar att SGU skaU ha i det framlida forskningsarbetet.
UKA
betonar vikten av samarbete med universitets- och högskoleinstitutionerna och
menar bl. a. att vissa forskningsuppgifter bör kunna utföras vid dessa
institutioner samt att forskare anställda vid SGU bör kunna fungera som
forskningshandledare. Statens naturvetenskapliga forskningsråd anser alt SGU:s
forskning bör vara målinriktad och främst ligga inom området metodutveckling,
medan länsstyrelsen i Örebro län menar alt SGU i första hand bör ägna sig åt
grundforskning och karlering, SACO anför att tiUkomsten av basorganisationer
bör tUl-låta en upprustning av och ge önskvärd kontinuitet åt SGU:s grandläggande
arbete, samtidigt som den medför att verkets viktiga insatser inom tillämpad
geologi kan fortsätta.
Frågan
om samarbete mellan SGU och vetenskapliga organ berörs av bl, a, SMHI, UKÄ och
SGU, varvid vikten av svenskt dellagande i intemationella forskningsprojekt
betonas, SMHI ser ett utökat samarbete med SGU i vattenfrågor som önskvärt.
Flera
remissinstanser ger konkreta förslag till områden för fördjupat
utvecklingsarbete, SGU diskuterar frågan om metodutveckling och
6
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 41
Prop. 1973: 41 82
nämner
bl, a. en ökad användning av ADB och fjärranalys. Dessutom framhåller SGU, att
ökade resurser bör ges till den malmgeologiska forskningen, för vilken det f.
n. inte finns utrymme. Statens naturvetenskapliga forskningsråd för i likhet
med SGU fram förslag om metodutveckling. Domänverket påpekar att utredning och
forskning beträffande grusförekomster är av väsentiig betydelse. Länsstyrelsen
i Norrbottens län anför i samband med ett förslag om att utveckla tekniken för
djupprospektering, att möjligheterna att knyta detta arbete till den tekniska
högskolenheten i Luleå och Kiruna geofysiska observalorium bör studeras.
6.6
Organisation
6.6.1 Utredningen
Utredningens
uppfattning är att SGU även i framtiden bör vara central förvaltningsmyndighet
för frågor om landets geologiska beskaffenhet. SGU:s mål skall vara att
rationeUt och effektivt svara för den statliga geologiska verksamheten i landet
med avseende på geologisk kartering, prospektering och inventering inkl. visst
forsknings- och utvecklingsarbete samt att centralt ansvara för olika
myndighetsfunktioner avseende gruvnäring m. m.
Den
organisation som föreslås bygger på den nuvarande indelningen i byråer och
avdelningar. Allmänna byrån föreslås byta namn till naturresursavdelningen,
malmbyrån tUl prospekteringsavdelningen och kemiska avdelningen till
laboratorieavdelningen. En styrelse föreslås bli inrättad för verket. En sådan
ger enligt utredningen verket möjlighet att lättare knyta kontakter med olika
företrädare för intresseområden med anknytning till SGU:s verksmhet. Vidare
torde slyrelserepresen-tanterna kunna lämna värdefulla synpunkter när det
gäller att utveckla och förbättra organisation och administration. Utredningen
framhåller att, med den mångskiftande och ocfattande verksamhet SGU numera har,
kraven skäps på planering, samordning och efterkontroll av verksamheten på
längre sikt för alt möjliggöra effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser.
För alt kunna lösa planerings- och samordningsfrågor avseende hela SGU:s
verksamhet föreslår utredningen att ett stabsorgan i form av ett centralt
planeringssekretariat inrättas med placering i organisationen direkt under
generaldirektören. Slutiigen föreslås att en ny avdelning inrättas för vissa
myndighetsuppgifter på bergsbruksområdet, vilka föreslås bli överförda från
KK.
6.6.2 Remissyttranden
Utredningens
förslag på denna punkt behandlas av 16 remissinstanser. De flesta ansluter sig
utan vidare kommentarer tiU utredningsförslaget. Naturhistoriska riksmuseet
anser det dock vara påfallande att al-
Prop. 1973: 41 83
temativa lösningar av tekniska eller organsatoriska
problem endast i ringa grad framförs eller diskuteras. Vissa luckor i den
nuvarande organisationen bibehålls, anser museet. Det är en brist i
utredningens betänkande att en objektinriktad organisation inte diskuterats.
Vidare framhåller museet att delar av utredningens betänkande måste ses som
inaktuella med hänsyn till den planerade omlokaliseringen av verket.
Länsstyrelsen i Örebro län anser att inventering av grundvatten samt nyttiga
jord- och bergarter med fördel torde kunna samordnas med geologisk kartering.
SACO framliåller att det inte är självklart att den valda straktureringen av
SGU är den mest ändamålsenliga och rationella. Då utredningen inte diskuterat
alternativa organisationsformer finner organisationen det angeläget att fästa
uppmärksamheten på den brist av samverkan över gränserna för de nuvarande
byråerna, som otvetydigt föreligger med nuvarande organisation. Exempel finns
på direkt dåligt samarbete, då två byråer arbetar inom samma område utan
inbördes kontakt. Organisationen anser det därför inte vara någon fördel att
utgå från den nuvarande organisationen, eftersom detta innebär att möjligheter
till flexibilitet och samordning går förlorade. Beträffande den föreslagna
naturresursavdelningen påpekar SACO, att denna får ett konglomerat av
arbetsuppgifter som samlats på den nuvarande allmänna byrån. Dessutom måste
ett intimt samarbete finnas mellan inventering och undersökning av
berggrunden, prospektering och kartering.
Beträffande utredningens förslag om inrättande av en
styrelse framhåller SGU att utredningens förslag totalt sett innebär en
ytterligare expansion av verksamheten. Härav föranledda ökade krav på verkets
ledning motiverar inrättandet av en styrelse. SACO anser att en styrelse bör
finnas och främst vara ett organ som tillgodoser konsumenternas behov av
styrning av SGU:s verksamhet. Enligt organisationens uppfattning bör i styrelsen
ingå även representanter för personalen. SACO:s uppfattning om
personalrepresentation i styrelsen delas av LO -och TCO. Även länsstyrelsen i
Uppsala län, AB Atomenergi och Svenska gruvföreningen tUlstyrker inrättandet av
en styrelse vid SGU.
Några remissinstanser, bl. a. Statens naturvårdsverk och
SGU, anser att det föreslagna planeringssekretariatet behöver förstärkas för
att kunna utföra de av utredningen föreslagna uppgifterna.
SGU anser, mot bakgmnd av den verksamhet som bedrivs inom
serviceavdelningarna, att basorganisationer bör inrättas även vid dessa.
SärskUt den geofysiska avdelningen, vilken har en självständig produktion av
geomagnetiska kartor och flygkartor m. m., är i behov av en basorganisation om
man med framgång skall kunna bedriva ett arbete av internationell klass.
Prop.
1973: 41 84
6.7
Vissa frågor rörande statens mineralintressen 6.7.1 Utredningen
Utredningen
anser att den nuvarande organisationen och samordningen av statens
mineralintressen är otillfredsställande. Enligt utredningens mening bidrar den
splittrade organisationen tUl svårighetema att enhetligt bedöma resultaten av
verksamheten med avseende på bl. a. ekonomisk målsättning och rationell drift.
Den kraftigt ökade statliga prospekteringen under senare år och den ständigt
stegrade efterfrågan på olika mineral och råvaror aktualiserar en omprövning av
statens insatser inom mineralområdet. Åtgärderna bör främst syfta till att de
ekonomiska aspekterna beaktas på ett helt annat sätt än nu och att en effektiv
organisation upprättas för att tillvarata statens intressen. Även möjligheterna
till samordning med enskild verksamhet bör undersökas.
Utredningen
föreslår därför att KK:s myndighetsuppgifter inom bergsbruksområdet inkl.
bergsstaten överförs tUl SGU. Enligt utredningens åsikt vinns härigenom en
önskvärd koncentration av statens näringspolitiska uppgifter beträffande
gruvnäringen.
Utredningen
föreslår vidare att ett statiigt bolag för förvaltningen av statens gruvegendom
bUdas. Bolaget avses ansvara för den statliga exploateringen av sulfidmalm och
eventuellt fungera som moderbolag för statens samtliga mineralintressen.
Utredningen påpekar att myndighetsfunktionerna och de ekonomiska
förvaltningsfunktionerna åtskiljs genom en sådan omorganisation, vilket upphäver
den sammanblandning av dessa funktioner som kritiserats i olika sammanhang.
Utredningen
anser att krav på lönsamhet liksom övriga mål för statligt företagande i
princip bör gälla också vid utnyttjandet av statens gruvrätter. I den mån
gravrätter skall utnyttjas med hänsyn till exempelvis sysselsättnings- eller
försvarsberedskapsåtgärder föratsätter utredningen, att berörda ämbetsverk tar
erforderliga initiativ och svarar för finansiering härav genom att kontakta det
föreslagna bolaget.
Beträffande
prospekteringen gör utredningen en uppdelning mdlan å ena sidan landsomfattande
och regionala prospekteringsarbeten, vUka enligt utredningens mening är
nödvändiga för att långsiktigt säkerställa tUlräckliga malmreserver för landet,
och å andra sidan prospektering av sådan karaktär, att företagsekonomiska
bedömningar får avgörande betydelse. Utredningen föreslår att det tidigare
nämnda statliga bolaget får ansvaret för den senare typen av prospektering.
Finansieringen av prospekteringen kan ske bl. a. genom de intäkter som bolaget
erhåller från förvaltningen av statens gruvegendom. Utredningen föratsätter att
SGU svarar för utförande av bolagets prospekteringsarbete på uppdrag från
bolaget och att ett nära samarbete etableras.
Beträffande
landsomfattande och regionala prospekteringsarbeten medför det totala och
långsiktiga risktagande som det här i allmänhet
Prop.
1973: 41 85
gäller,
att endast det allmänna i någon större utsträckning kan väntas genomföra
sådana. Utredningen förordar därför att SGU, som redan ha ren för ändamålet
lämplig organisation, liksom hittills får ansvaret för denna malmprospektering.
Syftet med ifrågavarande prospektering blir att översiktligt inventera
malmförekomsterna i landet. I samband med anslagsprövningen torde statsmakterna
närmare få fastställa målsättningen för varje särskilt prospekteringsprogram.
Utredningen
lämnar exempel på olika program som kan tänkas bli aktuella:
1.
Prospektering efter järnmalmer
i norra Sverige
2.
Prospektering efter järnmalmer
i Mellansverige
3.
Prospektering efter
sulfidmalmer i norra Sverige
4.
Prospektering efter
sulfidmalmer i Mellan- och Sydsverige
5.
Prospektering efter malmer inom
fjällkedjan
6.
Prospektering efter
legeringsmetallernas malmer
7.
Prospektering efter radioaktiva
mineral,
6.7.2
Remissyttranden
Beträffande
utredningens förslag tUl statlig organisation på mineralområdet råder delade
meningar bland de ca 25 remissinstanser som tagit upp denna fråga.
Flertalet
remissinstanser, bl. a. KK, Statsföretag AB och Svenska gruvföreningen
avstyrker den av utredningen föreslagna överföringen av KK:s
myndighetsuppgifter tUl SGU. Ett antal andra remissinstanser, bl. a. SGU,
Sveriges industriförbund och TCO, föredrar att avvakta KK-utredningens förslag
i dessa frågor.
Remissinstansemas
inställning till utredningens förslag om ett statligt bolag för förvaltningen
av den statiiga gravegendomen och det därmed sammanhängande förslaget om
uppdelning av ansvaret för statens prospektering varierar. Ett fåtal
remissinstanser, t. ex. ÖEF och statens vattenfallsverk, ansluter sig till
utredningsförslaget.
Flera
instanser, bl. a. LKAB och SACO, ställer sig frågande till den av utredningen
gjorda uppdelningen mellan "affärsmässig" prospektering och
inventering.
KK
anför mot tanken på bUdandet av ett bolag bl, a, att detta genom sin befattning
med krono- och jordägaranddsinstituten får betydande insyn i andra företags
ställning, samtidigt som bolaget via förvaltningen av genom statlig inmutning
uppkommen gruvegendom står i ett konkurrensförhållande med samma företag.
Bolaget kan härigenom erhålla ett orättmätigt övertag gentemot andra företag på
gravområdet.
Länsstyrelsen
i Uppsala län ansluter sig till förslaget om att ett statligt bolag skall
bedriva statens företagsekonomiskt motiverade prospektering och anför som
motiv härför att förtroendet för SGU både som myndighet och som
informationsspridare kan tänkas rubbas om SGU dels
Prop. 1973: 41 86
prospekterar,
dels har myndighetsuppgifter. LKAB anser, mot bakgrand av de motsättningar
meUan samhällsekonomiska och företagsekonomiska mål som kan väntas uppstå inom
det föreslagna bolagets verksamhet, att detta inte bör vara direkt engagerat i
exploatering av mineralfyndigheter. Det bör däremot kunna ges ansvaret för
statens kommersieUt motiverade prospektering. Även Statsföretag AB framför
liknande synpunkter.
KK-utredningen
framhåller angelägenheten av att det i själva organisationsstrukturen finns
klara rågångar mellan allmännyttiga och affärsmässiga uppgifter. Detta är ett
starkt skäl för att bryta ut den av affärsmässiga intressen styrda
prospekteringsverksamheten från den organisation som SGU kommer att utgöra
efter ett genomförande av geologiutredningens förslag. Verksamheten bör knytas
direkt till det bolag som enligt utredningens förslag kommer att ha det
operativa huvudansvaret för förvaltningen av statens gruvegendom. Någon prospekteringsverksamhet
av annat slag förefaller knappast aktuell enligt utredningen. Det betyder att
den statliga prospekteringsverksamheten som helhet bör vara knuten till ett
sådant bolag. Svenska teknologföreningen anser att ett eventuellt statligt
bolag bör bedriva all prospektering självt, bl, a. på det underlag SGU ställer
till allmänt förfogande, och åta sig uppdrag från skilda håll.
Beträffande
SGU:s arbetsuppgifter på prospekteringssidan anför SGU att det innebär en
tUlbakagång om SGU:s resurser splittras. Jernkontoret föreslår att SGU:s
prospekteringsuppgifter definieras på ett sådant sätt att statens
äganderättsintressen i malmletningen blir så entydigt avgränsade, att ett
förtroendefullt samarbete mellan SGU och den enskilda gmvnäringen kan
upprätthållas. Svenska gruvföreningen anser att SGU:s arbetsuppgifter på
prospekteringssidan bör begränsas till långsiktig eller regional prospektering
emedan det annars finns risk för att de enskilda företagens prospektering
minskar starkt. Gruvföreningen föreslår dessutom att resultaten av SGU:s
prospekteringsarbeten skall offentliggöras.
Länsstyrelsen
i Västerbottens län anser att man bör inrikta sig på att öka den totala
prospekteringsvolymen. Inmutningsförbudet i Norrbotten bör därför upphävas och
enskilda företags malmletning stödjas.
7.
1967 års gruvutrednings betänkande
7.1
Utredningen
Enligt
1967 års gruvutredning har för järnmalmsproduktionen 1960-talets
lågkonjunkturlägeh med låga malmpriser, åtföljande gruvnedläggningar och
friställande av arbetskraft efterföljts äv en markerad förbättring under
senare år. Även för sulfidmalmsproduktionen har utvecklingen under senare år
varit gynnsam. Avsättningsmöjligheterna för så-
Prop. 1973: 41 87
väl
järn- som sulfidmalmsprodukter synes enligt utredningen förbli gynnsamma under
avsevärd tid, beträffande järnmalmsprodukterna på grand av ökad inhemsk
förbrukning. Vid de mellansvenska järnverken väntas nuvarande malmbehov komma
att fördubblas inom 1215 år.
Enligt utredningens mening
kräver säkerställandet av de mellansvenska järnverkens långsiktiga
malmförsörjning en rationell utveckling inom den mellansvenska gruvindustrin.
Utredningen räknar med att en sådan utveckling kommer att främjas genom ett
fortsatt intensifierat samarbete i straktureUt avseende mellan gravindustrin
och dess avnämare. De insatser utöver lagstiftningsåtgärder som f. n, bör
övervägas från samhällets sida för att säkerställa malmförsörjningen för de
inhemska järn- och metallverken avser enligt utredningens mening i första hand
åtgärder i fråga om prospekleringens förutsättningar och malmproduktionens
teknik. Möjligheterna att genom medverkan av myndigheterna rationalisera
malmtransporterna bör även uppmärksammas.
Utredningen
konstaterar att de existerande berggmndsgeologiska kartorna över Mellansverige
bl. a. på grund av sin ålder vissa områden har inte karterats sedan 1882
inte kan tjäna som underlag för malmletning. Inom SGU har framstäUningen av en
ny berggrundskarta för hela landet påbörjats. Enligt utredningens mening bör
framställningen av denna karta anpassas till angelägenheten av en snar utökning
av mellansvensk malmprospektering. Utredningen föreslår därför att SGU får i
uppdrag att utarbeta ett program för snar utgivning av berggrundskartan över
Mellansverige. För de kartdelar som avser sannolika malmtrakter bör
framställningstiden inte överstiga tio år.
Med hänsyn till det behov
av utvecklingsarbete som föreligger inom det geofysiska ämnesområdet om djupare
liggande malmer skall kunna lokaliseras och närmare undersökas föreslår
utredningen alt resurserna för sådana arbeten snarast ökas. Detta bör ske bl,
a, genom att en högre tjänst i ämnet tillämpad geofysik inrättas vid någon av
de nuvarande eller planerade tekniska högskolorna,
I och för vidgad och mer
grundläggande bergteknisk forskning och utveckling har Svenska gruvföreningen
undersökt och funnit möjligheter till samarbete med andra branscher och
intressenter med bergteknisk anknytning. Ett sådant samarbete skulle ske inom
ramen för ett bergtekniskt institut, gemensamt finansierat av staten och
näringslivet. Utredningen finner det angeläget att den förestående forskningen
på detla område samordnas och föreslår därför att staten medverkar till att ett
bergtekniskt institut snarast kommer tUl stånd samt att staten ger ett i
förhållande till näringslivets insatser väsentligt stöd.
Fortgående grundforskning
är enligt utredningens mening generellt av stort värde i vissa fall en
förutsättning för gravindustrins verksamhet och i synnerhet för dess tUlämpade
forskning. De för gruvindustrin väsentliga grandforskningsområdena är framför
allt bergmekanik
Prop.
1973: 41 88
och
teknisk mineralogi. F. n. bedrivs forskning enbart inom vissa ddar av dessa ämnen.
Ytterligare forskningsresurser skulle i förening med den tidigare föreslagna
förstärkningen av den tillämpade forskningen kunna medföra effektivare teknik
för bergbrytning, särskilt underjordsbrytning, samt effektivare teknik för de
utvunna råvarornas bearbetning till malm- och andra mineralprodukter.
Utredningen vill särskilt framhålla den betydelse en fortsatt utveckling av
mineraltekniken kan få för vUande järnmalmsgruvor i Mellansverige. En sådan
metodutveckling skulle kunna medföra att malmen i någon eller några av dessa
gravor blir brytvärd. Utredningen föreslår därför att en högre tjänst i vardera
ämnet bergmekanik och teknisk mineralogi snarast imättas vid någon av de
nuvarande eller planerade tekniska högskoloma.
Vidare rekommenderar
utredningen ett intensifierat samarbete mellan vägmyndigheter och
malmtransportörer i syfte att underlätta de transporter som endast obetydligt
kan effektiviseras genom ombyggnad av fordonen och hävdar att dispenser från
bestämmelserna om högsta tUlåtna axel- och boggitryck skulle medföra
rationellare transporter.
7.2
Remissyttranden
De
flesta remissinstanserna är allmänt positiva till utredningens förslag till
åtgärder, vUka på längre sikt anses främja den mellansvenska gravindustrins
rationella utveckling och därmed sysselsättningen inom regionen. Länsstyrelsen
i Värmlands län anser att de av gruvutred-ningen föreslagna åtgärderna är ett
värdefuUt led i en bredare regionalpolitisk offensiv i en länsdel med
svårigheter att åstadkomma en ur sociala och ekonomiska synpunkter angelägen
stabilitet. Jernkontoret understryker angelägenheten av de åtgärder från
samhällets sida som föreslås i betänkandet. De kostnader som åtgärderna
föranleder kommer enligt Jemkontoret att ge samhället en god framtida
återbäring. Ätgärdema är dessutom av värde ur beredskapssynpunkt. KK anser för
sin del att en redovisning av alternativa förslag vad beträffar råvaruförsörjningen
skulle ha varit av stort intresse. Länsstyrelsen i Västmanlands län menar att
sysselsättningsfrågoma ägnas ett alltför sparsamt utrymme i betänkandet. Dessa
frågor är enligt länsstyrelsens mening så väsentiiga att de borde ha belysts
bättre.
LO
hänvisar tiU en rad brister i utredningen och anser det omöjligt att ta
ställning tiU förslagen. Utredningen har varken beräknat kostnaderna för sina
förslag eller angett vem som skall betala dem. Då förslagen är av mycket
långsiktig karaktär förordar LO ytterligare utredning innan beslut fattas.
Utredningens
positiva inställning till samarbetssträvandena inom gruvindustrin delas av de
remissinstanser som uttalar sig i frågan. KK anser att ett långt gående
samarbete mellan de gruvägande jäm- och
Prop.
1973: 41 89
stålverken
är av stor betydelse om en strukturförändring av järnmalmsbrytningen i syfte
att åstadkomma en effektiv tillförsel av malm till de mellansvenska järnverken
skall komma till stånd. KK betonar den betydelse som ett för gruvoma gemensamt
beslutsorgan har för en rationell utveckling av den mellansvenska
gruvindustrin. Länsstyrelsen i Kopparbergs län ansluter sig till utredningens
åsikt att en rationell utveckling av den mellansvenska gruv-, järn- och
stålindustrin kräver en långsiktig planering i syfte att trygga en solid
råvarubas, SAF/Sveriges industriförbund accepterar i stort sett utredningens
tankegångar om alt ett ännu intimare samarbete än f. n, mellan olika ägare av
jämverk och gruvor blir naturligt under 1970-talet,
Malmförsörjningsproblematiken och den nya gravlagen bör enligt organisationemas
mening kunna stimulera till samarbete mellan olika gravor.
Samtiiga
instanser som uttalat sig i frågan stöder med skilda motiveringar förslaget om
utökad berggrandskartering i Mellansverige. SGU, som beräknar kostnaderna för
det föreslagna programmet till 50 milj. kr., påpekar dock att det finns små
möjligheter att genomföra programmet under en tioårsperiod. Det är däremot
möjligt att under perioden producera flygmagnetiska och radiometriska kartor
samt vissa malmgeologiska kartor. Redan detta är enligt SGU av väsentlig
betydelse för prospekteringen inom området. STU påpekar att den geologiska
kartan över Bergslagen utkom åren 188082 och att den endast reviderats i vissa
ddar. Det är därför enligt STU synnerligen angeläget att i första hand en
magnetisk karta upprättas över Bergslagen. IVA konstaterar att behovet av en ny
berggrundskarta över Mellansverige varit stort under flera decennier. LO
framhåller att utredningens förslag till åtgärder är av två principiellt olika
slag. Berggrundskartan är användbar endast för det område i Mellansverige som
den är uppritad för, medan resultaten från ökad forskning däremot inte har
denna geografiska begränsning. Förslagen kan trots detta inte bedömas oberoende
av varandra. De fyndigheter som en berggrundskarta kan påvisa måste förmodligen
till stor del brytas med nya och förbättrade metoder för att brytningen skall
bli lönsam.
Förslaget
om stöd åt tillämpad forskning och grundforskning biträds allmänt.
Organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre
Norrland biträder förslaget om en högre tjänst i till-lämpad geofysik. Tjänsten
skulle innebära att landets prospektering fick ett stöd beträffande utveckling
av mätapparater och mätmetoder samt tolkning av erhållna data. Tillkomsten av
en högre tjänst i bergmekanik är enligt organisationskommitténs mening en för
hela landets grav- och anläggningstekniska industri viktig angelägenhet.
Behovet av resursförstärkning inom den mycket expansiva mineraltekniken är
också uppenbart. Kommittén vill därför tillstyrka även förslaget om en högre
tjänst i teknisk mineralogi. STU påpekar att ökad forskning i tiUämpad
Prop. 1973: 41 90
geofysik
kan ge avsevärt ekonomiskt utbyte genom uppdagande av nya malmförekomster på
större djup samt att förbättrad mineralteknik möjliggör utnyttjandet av malmer
som nu är för fattiga för att brytas. IVA anser att högsta prioritet bör ges åt
tjänsten i läroämnet tUlämpad geofysik. Denna tjänst bör snarast inrättas,
eftersom en sådan tjänst torde vara en av de viktigaste föratsättningarna för
en effektivare prospekteringsverksamhet. IVA anser det inte heller vara
omöjligt att några nu vilande järnmalmsgruvor eller nya fyndigheter, som kan
framkomma vid prospektering, blir brytvärda genom förändrade malmbehandlingsmetoder.
LO anser sig inte kunna ta ställning till de framlagda förslagen om ökade
resurser för forskning, eftersom dessa förslag och förslaget om
berggrundskartering av Mellansverige måste bedömas i ett sammanhang, vilket
inte gjorts av utredningen.
Svenska
gruvindustriarbetareförbundet understryker betydelsen av att utökad, samlad
forskning i bergteknik kommer till stånd. Förbundet vill särskilt framhålla
betydelsen av att studera bergets sönderbrytning och metoderna att förstärka
berg.
Utredningens
förslag om inrättande av ett bergtekniskt institut stöds av flera
remissinstanser. Länsstyrelsen i Kopparbergs län påtalar vikten av att
betydande forskningsresurser ägnas den mellansvenska jäm- och stålindustrins
utveckling. Ett bergtekniskt institut enligt utredningens förslag motsvarar väl
önskemål som länsstyrelsen tidigare framfört. Enligt STU behövs ett organ som
kan samordna, fördela och eventuellt integrera resurserna på det bergtekniska
området. Detta organ bör lämpligen få formen av ett branschforskningsinstitut.
IVA finner med tillfredsställelse att utredningen som ett av sina huvudförslag
föreslår tillkomsten av ett bergtekniskt institut. Förläggningen av institutet
diskuteras av några remissinstanser.
Utredningens
rekommendation om intensifierat samarbete mdlan vägmyndigheter och malmtransportörer
har föranlett delade meningar bland berörda instanser. SJ menar att utrednmgen
närmast förordar en övervältring av en del av kostnadema för malmtransporterna
på samhället eller andra trafikkategorier; en form av subventionering som står
i strid med den allmänna trafikpolitiska målsättningen om kostnadsansvar för
de olika trafikmedlen. Statens vägverk har vissa invändningar mot utredningens
påstående att dispenser från bestämmelserna om högsta tillåtna axel- och
boggitryck skuUe kunna medföra rationeUare transporter. Verket har under en
lång följd av år successivt ökat omfattningen av det vägnät på vilket trafik
tillåtits med 10 tons axeltryck och 16 tons boggitryck. Dessa ökningar har
givits så stor omfattning som verket ur dels trafiksäkerhetssynpunkt, dels
underhållskostnadssynpunkt har kunnat försvara. Mot denna bakgrund är det,
anför verket vidare, naturligt att dessa åtgärder sammankopplats i
policyhänseende med en strävan från verkets sida att eliminera eller i varje
fall så långt
Prop.
1973: 41 91
möjligt
minska antalet dispenser från de givna bestämmelserna. Dispenser bör således
enUgt verkets mening endast i yttersta undantagsfall komma till användning för
att effektivisera malmtransporter med last-bU. Länsstyrelsen i Västmanlands län
ifrågasätlter om inte en ökad satsning på järnvägstransporter borde övervägas,
S.
Departementschefen
8.1
Inledande synpunkter
Industripolitiken
är den del av näringspolitiken som har till speciell uppgift att främja
utvecklingen av en internationellt konkurrenskraftig svensk industri, som inte
minst ger möjligheter att erbjuda arbetstagama inkomster, trygghet,
stimulerande arbetsuppgifter och en positiv arbetsmiljö samtidigt som dess
produkter kan tillfredsställa väsentiiga individuella och kollektiva behov.
Den övergripande uppgiften för industripolitiken blir mot denna bakgrund att
underlätta uppnåendet av en effektiv produktionsstraktur inom varje bransch
och att medverka till utvecklingen av branscher med stora framtida
tillväxtmöjligheter. Samtidigt är det väsentiigt att den industriella
utvecklingen ges en sådan inriktning att hänsyn tas till mUjö och begränsade
naturresurser.
Det
sker en successiv förändring inom industrin som berör såväl företagens intema
förhållanden som branschstrukturen. Industrins omvandling medför emellertid
inte bara att vissa företag och branscher utvecklas. Den innebär också att
många människor på många arbetsplatser ställs inför svårigheter bl. a. till
följd av skärpt konkurrens utifrån, vilken kan leda till driftsinskränkningar
eUer nedläggningar med minskade sysselsättningstillfällen som följd. En
väsentiig uppgift för industripolitiken måste därför vara att se till att en
minskning av aktiviteten inom företag och branscher med mindre gynnsamma
konkurrensförutsättningar inte får socialt oacceptabla konsekvenser och att
befintliga resurser i fråga om kapital och kunnande inte förslösas.
Ett för industripolitikens
utformning väsentligt förhållande är att industriföretagen arbetar i en
marknadsekonomi, där främst konkurrensen och prisbildningen styr fördelningen
av resurserna och därmed strukturomvandlingen. Vi har således ett
decentraliserat beslutsystem där avgöranden beträffande sysselsättning,
investeringar, forskning och utveckling träffas i de enskilda företagen på
grundval av företagsekonomiska överväganden. Samhället har emellertid genom
lagstiftning och på annat sätt begränsat eller modifierat företagens
handlingsfrihet. Det är självfallet viktigt att de industripolitiska åtgärderna
anpassas till marknadssystemets sätt att fungera. De industripolitiska
insatsema bör i hög grad grandas på och utnyttja det kunnande, den erfarenhet
och den kompetens som finns inom företagen. Även inom företagen är ett
Prop. 1973: 41 92
decentraliserat
beslutsfattande önskvärt. Strävan bör vara att frigöra den i dag outnyttjade
kapacitet i form av initiativförmåga, kunskap, verksamhetslust och
ansvarskänsla som finns hos de i produktionen verksamma människorna. Detta
förutsätter ett väsentligt ökat löntagarinflytande i företagen. Bl, a, därför
måste industripolitiken verka för att en vidgad företagsdemokrati kommer till
stånd.
Att
beslutsfattandet i hög grad är decentraliserat ökar behovet av en
framåtblickande och övergripande industripolitisk planering. De industripolitiska
insatsema måste kunna sättas in på ett förutseende sätt vUket kräver ett
sammanhållet informations-, prognos- och planeringssystem. Syftet med ett
sådant system är att utgöra underlag för bedömning av varför, var och hur
industripolitiska åtgärder bör sättas in. Däremot är inte avsikten att det
skall vara ett instrument för central dirigering av investerings-,
produktions- och andra beslut i varje enskilt företag.
Insamling,
bearbetning och utveckling av det för industripolitikens genomförande
erforderliga informationsunderlaget kräver särskilda insatser. Som jag närmare
kommer att utveckla i det följande, har de senaste årens reformarbete på det
industripolitiska verksamhetsfältet påvisat behov av att nya resurser och
former skapas för en utveckling av det industripolitiska informations-,
prognos- och planeringsunderlaget. I anslutning till detta bör även en bas
skapas på verksplanet för industripoUtiska insatser.
8.2
De senaste årens hidustripolitiska reformarbete
En
rad initiativ har tagits inom industripolitiken under de senaste åren. Ett av
de viktigaste är tillkomsten av industridepartementet den 1 januari 1969. TUl
departementets verksamhetsområde hör bl. a. frågor rörande den allmänna
näringspolitiken, branschpolitik, bergsbrak, energiförsörjning, teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete samt statsägda företag.
Departementet
har sedan starten byggts ut successivt. En uppgift har under denna tid varit
att utveckla den långsiktiga industri- och näringspolitiska planeringen. En
sådan planering förutsätter tillgång tUl såväl information om väntade
förändringar inom näringslivet som nya och förbättrade former för samarbete
mellan företagen och samhällets organ. Parallellt med uppbyggnaden av
departementet har nya industripolitiska medel tillskapats.
Ett
underlag för utformningen av de långsiktiga industripolitiska övervägandena och
strukturanpassningsåtgärderna utgör branschutredningar. Sådana har under de
senaste åren initierats med inriktning såväl på branscher med akuta eller
skönjbara omställningsproblem som på verksamhetsgrenar med möjligheter tiU
framtida expansion. Som ex-
Prop.
1973: 41 93
empel
på de förra kan nämnas utredningama rörande TEKO-, gjuteri-, metallmanufaktur-
samt snickeri- och möbelindustrierna, medan till de senare kan räknas
utredningama rörande data- och petrokemiska industrierna. Som ett resultat av
sådana utredningar genomförs nu branschprogram inom TEKO-, möbel-, snickeri-
och varvsindustrierna. Programmen omfattar bl. a. vidgade kreditmöjligheter,
stöd till teknisk forskning och utveckling, export och utbildning samt
konsulthjälp för undersökningar av omställningsmöjligheter hos företagen. I
vissa fall har överenskommelser träffats med industrin om långsiktigt samarbete
beträffande bl, a, stmkturfrågor. Exempel härpå är inrättandet av styrande
kommittén för varvssamarbete och av AB Svensk petrokemisk utveckling.
En
central ställning när det gäller att skapa en fakta- och prognosmässig ram för
de industripolitiska insatserna intas av de återkommande långtidsutredningarna
som utarbetas inom finansdepartementets ekonomiska sekretariat. I samband med
att utfallet av den senaste långtidsutredningen följs upp genomförs inom
industridepartementet en undersökning av den svenska industrins struktur m. m.
En
annan utredning av övergripande natur är koncentrationsutredningen, som
presenterat en rad detaljerade analyser av näringslivets förhållanden speciellt
vad avser ägandestrukturen.
Riksdagen
har nyligen fattat beslut om lagstiftning rörande viss uppgiftsskyldighet för
företagen i planeringsfrågor (prop. 1972: 116, NU 1972: 62, rskr 1972: 340),
vilken möjliggör utvecklandet av ett nytt informationssystem som kommer att
skapa ett bättre underlag för anpassningsåtgärder framför allt på det
regionala planet.
De
mindre och medelstora företagen är av stor betydelse för den ekonomiska och
regionala utvecklingen. Genom delegationen för de mindre och medelstora
företagen har ett särskilt organ upprättats för samordning av olika
utredningsaktiviteter som berör denna företagsgrupp. Delegationen har bl, a
initierat utredningar och lagt fram förslag, som rör de mindre företagens
försörjning med riskkapital och främjande av företagsservice.
En
viktig näringspolitisk uppgift är att främja investeringsverksamheten inom
industrin, Sveriges investeringsbank AB (SIB) inrättades år 1967 i detta syfte,
SIB:s uppgift är att medverka vid finansieringen av främst större, långsiktiga
och mer riskbetonade projekt, som inriktas på rationalisering,
strukturanpassning och utveckling av näringslivet, SIB:s eget kapital jämte
reserver uppgår nu tiU nära 1 300 milj, kr. Vid utgången av år 1972 hade SIB
beviljat krediter tUl ett belopp av ca 2 900 milj. kr. Huvudparten av dessa
medel har lånats ut till pappers- och massaindustri, verkstads-, kemisk och
metaUindustri samt tUl kraftindustri. Under de senaste två åren har SIB med
betydande bdopp engagerat sig också på exportfinansieringsområdet.
Prop. 1973: 41 94
Staten
har sedan länge lämnat kreditstöd i olika former för att främja den regionala
och industriella utvecklingen inte minst med avseende på de mindre och
medelstora företagen. Jag vill erinra om den kreditgivning som sker bl. a.
genom statliga lånegarantier och genom direkt lån ur statens hantverks- och
industrilånefond. Genom tUlkomsten av de halvstatliga instituten AB
Industrikredit och AB Företagskredit har finansieringsmöjlighetema ytterligare
förbättrats. Genom tUlkomsten av Företagskapital AB vid årsskiftet 1972/73 har
en ny möjlighet öppnats för utvecklingskraftiga mindre och medelstora företag
att få tUlgång tUl riskbärande kapital på liknande sätt som större företag i
dag redan har genom bl. a. aktiemarknaden. Förslag har nyligen lagts fram om en
fördubbling av Svensk Exportkredit AB:s aktiekapital för att möjliggöra ökade
insatser på exportkreditfinansieringens område (prop, 1973: 35).
För
att främja en rationell strukturanpassning i vissa branscher med särskilda
omställningsproblem inrättades förra året ett nytt institut, AB
Strakturgaranti, som är ett dotterbolag till SIB. Företagets uppgift är att
genom statliga garantier underlätta finansieringen av önskvärda
före-tagssamgåenden, speciellt sådana där förvärvet långsiktigt ökar
syssd-sättningstryggheten i det uppköpta företaget. Sådana garantier kan f. n.
lämnas TEKO-industrierna, möbel- och skoindustrin samt den manuella
glasindustrin.
Den
svenska industrins framtid är i hög grad beroende av produkternas kvalitet och
produktionens effektivitet. En uppgift för industripolitiken måste därför vara
att främja industrins tekniska fömydse, inta minst genom att verka för att
effektiv teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet bedrivs. Det
samhälleliga stödet till industrins forskning och utveckling har fått en
central organisation i STU, som bildades 1 juli 1968. Till STU:s huvuduppgifter
hör att fördela det statliga ekonomiska stödet tUl teknisk forskning och
utveckling och att främja industrins innovationsnivå och tekniska kvalitet.
STU bevakar även de långsiktiga utvecklingstendenserna i fråga om forskning och
teknisk utveckUng och vidtar åtgärder för att upprätthålla eller skapa
erforderlig kompetens inom viktiga teknik- och tillämpningsområden. Anslagen
tUl STU har ökat från 53 milj. kr. budgetåret 1968/69 till 149 mUj. kr. budgetåret
1972/73. För budgetåret 1973/74 har föreslagits 178 milj. kr.
Delvis
som ett komplement till STU bildades samtidigt det helstatliga Svenska
utvecklingsaktiebolaget. Bolagets uppgift är att på affärsmässiga grunder i
egen regi eller genom samarbete med andra intressenter vidareutveckla och
exploatera produktidéer inom vissa för samhället angelägna sektorer.
Under
senare år har i växande utsträckning uppmärksammats den betydelse som en god
tillgång till olika former av företagsservice har, speciellt för de mindre och
medelstora industriföretagen. En utbyggnad
Prop. 1973: 41 95
av
den statliga industriella servicen framstår som en viktig del i en utvecklingsstimulerande
industripolitik. Insatser görs här av SIFU som förmedlar kunskaper i tekniska,
administrativa, kommersiella och ekonomiska frågor till företag inom industri
och hantverk. Institutet bedriver vidare försöks- och utvecklingsarbete samt
utför prövningar och undersökningar. På länsplanet samverkar SIFU med
företagareföreningarna som utför service- och utvecklingsinsatser för den
mindre företagsamheten i form av kreditförmedling och rådgivning.
I de nordligaste länen gör
Norrlandsfonden insatser för näringslivets utveckling genom direkt
finansieringshjälp till företagen för utvecklingsarbete och industriell
utbyggnad. Fonden har i samarbete med andra organ som SIFU och STU tagit
initiativ till en samordnad regional försöksverksamhet med industriell service
i form av ett industriellt utveck-lingsccntram (lUC) i Skellefteå. lUC bUdades
år 1971.
Den 1 juli 1972 inrättades
statens delegation för rymdverksamhet med uppgift att svara för utformning och
organisation av den svenska rymdverksamheten. I samband härmed bildades
Svenska rymdaktiebolaget.
Statens
provningsanstalt är sedan den 1 juli 1972, då nya riktlinjer för verksamheten
fastställdes, central förvaltningsmyndighet för officiell provning och
kontroll samt för officiell metrologisk verksamhet. Provningsanstalten svarar
för att officiell provningsverksamhet utförs av organ med opartisk ställning
och lämpliga resurser.
Statens
skeppsprovningsanstalt utför på uppdrag av m.yndigheter och enskilda provningar
och undersökningar av betydelse för skeppsteknik och sjöfart.
Den
totala energiförbmkningen i landet har av CDL föratsetts komma att bli
fördubblad till år 1985. Elförbrukningen stiger snabbast och bedöms redan 1980
vara nära dubbelt så stor som nu. Stora krav kommer således att ställas på
utbyggnaden av energisektorernas produktions- och distributionsresurser.
Staten
gör stora insatser när det gäller energiförsörjningen. Forskningssatsningen på
kämenergiområdet har lett fram till att en självständig svensk teknik
utvecklats för konstruktion av kärnreaktorer. För att kommersiellt exploatera
denna teknik bUdades år 1968 ett halvstat-ligt företag AB Asea-Atom. Företaget
bedriver tillverkning även av bränsleelement. I samband härmed har AB
Atomenergi ombUdats till ett renodlat forsknings- och utvecklingsorgan.
Kärnkraftverk beräknas
svara för huvudparten av det tillskott av elkraft som erfordras under de närmaste
årtiondena. Vattenfallsverket, som svarar för ca 45 % av landets
elektricitetsförsörjning, har erhållit ökade anslag för investeringar i bl. a.
kämkraftanläggningar. Förberedelser för att tUlgodose den framtida
kärnbränsleförsörjningen har vidtagits. Ett halvstatiigt bolag. Svensk
kämbränsleförsörjning AB, har nyligen bildats för detta ändamål. En
kontinuerligt bedriven prognos-
Prop.
1973: 41 96
verksamhet
på energiområdet har inletts. Vidare pågår en utredning rörande den framlida
strukturen inom eldistributionen och -produktionen.
Genom
bildandet år 1969 av det delstatliga Oljeprospektering AB har arbete inletts
för att närmare klarlägga eventuella förekomster av oljetillgångar i Sverige
och på den svenska kontinentalsockeln. Undersökningar pågår även rörande
möjligheterna att införa naturgas på den svenska energimarknaden.
Den
reglerande verksamheten och myndighetsuppgifterna i anslutning till
gruvlagstiftningen utövas av Kungl. Maj:t, KK och den regionala
organisationen, bergsstaten samt i viss utsträckning av länsstyrelserna.
Geologiska
arbeten, främst kartering och prospekteringsverksamhet, bedrivs av SGU, som är
det centrala organet på området. Resultaten av SGU:s verksamhet görs
tillgängliga för allmänheten genom bl, a. geologiska kartor. SGU utför även
mot ersättning geologiska utredningar åt andra myndigheter, kommuner och
enskilda. Ett exempel på utredningsverksamhet av betydelse från
näringspolitisk synpunkt är den systematiska inventering avseende jämmalm och
andra mineral inom Norrbottens län som beslutades av 1963 års riksdag. F. n.
pågår sammanställning och utvärdering av inventeringens resultat.
Den
offentliga kommersiella verksamheten inom mineralsektorn omfattar främst
prospekteringsverksamhet, förvaltning av statens gravrätter samt exploatering
av fyndigheter. Prospekteringsverksamheten ombesörjs av SGU som har befogenhet
att inmuta mineralfyndigheter för statens räkning. Staten har genom SGU:s
verksamhet blivit ägare till betydande gravegendom. Den gällande gruvlagen ger
vidare staten rätt till andel med hälften i gravföretag, kronoandel.
Förvaltningen av de statliga kronoandelama åvilar KK. Statens
mineralexploatering omhänderhas i huvudsak av bolag där staten är aktieägare
LKAB och AB Statsgruvor. Inom det mineralpolitiska området har under de senaste
åren flera utredningar genomförts.
En
genomgripande organisatorisk omstrukturering av den statliga företagsgruppen
har genomförts i samband med bUdandet av Statsföretag AB den 1 januari 1970.
Vidare har en företagsekonomisk sanerings-, rekonstruktions- och
expansionsverksamhet igångsatts inom flera av de statliga bolagen. Ett
omfattande investeringsprogram med tyngdpunkten förlagd till övre Norrland är
under genomförande.
För
att genom statligt engagemang i industriell verksamhet bidra till
sysselsättningen i områden med sysselsättningssvårigheter har Sveriges
industrietableringsaktiebolag (Svetab) bildats.
En
viktig uppgift för de statiiga företagen är också att genom en vidgad
företagsdemokrati och förbättrad arbetsmiljö skapa större inflytande och ökad
arbetstillfredsställelse för de anställda. En central funktion i detta
sammanhang har delegationen för försöksverksamhet
Prop.
1973: 41 97
med företagsdemokrati inom de statsägda bolagen.
Statsförelags styrelse har antagit riktiinjer för arbetet med vidgad
förelagsdemokrati inom koncernen,
I syfte att stärka arbetstagarnas inflytande och ge dem
medbestämmanderätt i fråga om företagens ledning, har statsmakterna nyligen
beslutat att de anstäUda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100
anställda skall ha rätt att under en försöksperiod på tre år utse två ledamöter
i företagets styrelse (prop. 1972: 116, NU 1972: 62, rskr 1972: 340),
En rad betydelsefulla initiativ har således tagils inom
industripolitiken under de senaste åren. Den aUmänna inriktningen av politiken
har i samband därmed lagts fast, Erfarenhetema har samtidigt visat att det
fortfarande finns ett behov av att förstärka det för politikens genomförande
nödvändiga administrativa och organisatoriska systemet.
En vidareutveckling av industripolitiken erfordrar framför
allt att den centrala utredningsverksamheten konsolideras. En ytterligare förstärkning
av kunskapsunderlaget för industripolitiken framstår som en nödvändig
föratsättning för alt framgångsrikt fortsätta det arbete som inletts. De
mivarande utredande resursema är splittrade och det har inte varit möjligt att
i den utsträckning som varit önskvärd följa utvecklingen inom industrin via
bl. a, stalistikbearbetning och kontakter med intresseorganisationer, företag
och myndigheter. Även de verkställande funktionerna är splittrade och behöver
samordnas. Viktiga ddar av industridepartementets verksamhetsområde saknar
förankring på verksnivån, vilket fått lill följd att man inom departementet
fått ägna stor del av sina krafter åt bl, a, utredningsuppgifter som normalt
borde ha fullgjorts inom ett centralt verk.
Ett flertal utredningar har under de senaste åren belyst
de behov av organisatoriska förändringar och förstärkningar som finns på det närings-
och industripolitiska fältet, Mina överväganden i det följande grundas främst
på kommerskollegieutredningens belänkande (SOU 1971: 69) Näringspolitiken ny
verksorganisation, vilket behandlar de centrala organisatoriska frågoma.
Ställningstagandena i mineralfrågorna har som underlag även geologiutredningens
betänkande (SOU 1971: 17) Malm jord vatten och 1967 års gruvutrednings
betänkande (SOU 1970: 51) Mellansvensk gruvindustri. Jag beaktar vidare
energikommitténs betänkande (SOU 1970: 13) Sveriges energiförsörjning och det
betänkande (SOU 1972: 78) Förelagsservice som avgetts av delegationen för de
mindre och medelstora företagen. När det gäller SIFU grandas övervägandena
huvudsakligen på en inom industridepartementet utarbetad promemoria (Ds I
1972: 6) angående principerna för den framtida verksamheten vid SIFU,
7 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 41
Prop. 1973: 41 98
8.3 Huvuddragen av en ny verksorganisation
KK är idag central förvaltningsmyndighet för frågor om
inrikes- och utrikeshandel, industri, bergshantering, hantverk och slöjd, KK är
organiserat i en utrikes- och utredningsavdelning med tre byråer samt
ytterligare fyra byråer bergsbyrån, elektriska byrån, industribyrån och
allmänna byrån, KK är bergsöverstyrelse och chefsmyndighet för bergsstaten samt
chefsmyndighet för sprängämnesinspektionen och statens elektriska inspektion.
Mot bakgrund av en genomgång av de väsentliga
utvecklingsUnjerna inom olika centrala delar av det näringspolitiska
verksamhetsområdet har KK-utredningen i nyss nämnda betänkande lagt fram ett
förslag till organisatorisk principlösning för uppbyggnaden av näringspolitiska
verksresurser. Den centrala tankegången bakom förslaget är att det föreligger
sådana samband mellan olika näringspolitiska arbetsuppgifter och funktioner på
de handels-, industri-, konsument- och lokaliseringspolitiska fälten att en
nära organisatorisk samordning är nödvändig. För att åstadkomma detta krävs
enligt utredningen organisatoriska förändringar i större skala.
Utredningens principlösning tar därför sikte på att
verksamheter med anknytning tUl industripolitiken, konkurrensövervakningen och
handelspolitiken koncentreras till ett nytt verk, av utredningen benämnt nya
KK, som skall svara för dels KK:s nuvarande uppgifter, dels däratöver
uppgifter inom industripolitiken och konkurrensövervakningen. Verkets uppgifter
grapperas tUl fem huvudområden.
Det första området avser utredningsverksamhet med anknytning
till den näringspolitiska planeringen, konkurrensövervakningen och handelspolitiken.
Hit hänför utredningen bl. a, den verksamhet som f, n, leds av delegationen för
de mindre och medelstora företagen samt delar av SPK:s utredande uppgifter.
Vidare föreslås branschutredningarna bli överförda till verket tillsammans med
KK:s nuvarande utredningsverksamhet på det handelspolitiska och
industripolitiska området.
Del andra området avser det finansiella företagsstödet,
dvs, de stödformer som f. n, administreras av KK, främst kredit-stödet lill
hantverk och mindre industri och stödprogrammen för vissa branscher såsom
TEKO-industrin och den manuella glasindustrin. Därutöver föreslås att
lokaliserings-, sysselsättnings- och utbildningsslödet överförs från AMS liksom
handläggningen av frisläppandet av investeringsfonderna i regionalpolitiskt
syfte. Slutligen föreslås att uppföljningen av det finansiella förelagsstödet
koncentreras till det nya verket.
Det tredje uppgiftsområdet omfattar vad utredningen kallar
i n-dustriservice, dvs, offentiigt stöd till insatser för att stimulera främst
de mindre och medelstora företagen till teknisk, ekonomisk och
Prop. 1973: 41 99
administrativ
utveckling av den egna verksamheten. Dessa insatser skall enligt utredningens
förslag delas upp i planerings- och beredningsuppgifter, vilka förläggs till
det centrala planet, medan de verkställande uppgifterna sköts av
företagareföreningarna. Dessa tjänstgör därutöver som verkets regionala
basorganisation med vidgade uppgifter rörande industriservice och finansiellt
företagsstöd. Förslaget innebär vidare en nära samordning mellan SIFU och nya
KK genom att nya KK föreslås bli chefsmyndighet för SIFU. Det nya verket
föreslås även få en samordnande roll när det gäller de statiiga insatserna i
syfte att stimulera svensk export. Härmed avses den kommersiella
utlandsinformationen, stödet till turistnäringen, den administrativa ledningen
av handdssekreteramas verksamhet och administrationen av de särskilda
exporfstödprogrammen inom TEKO- och den manuella glasindustrin.
Det fjärde uppgiftsområdet
är den planeringsinriktade och reglerande verksamheten i anslutning till
energipolitiken. Här tänker sig utredningen att verket skall få til! uppgift
att fungera som sammanhållande organ för utrednings- och planeringsverksamheten
i anslutning tUl energiförsörjningen och energipolitiken och ha ett
sammanhållande ansvar också för tillämpningen av de regleringar som har sin
utgångspunkt i energipolitiken. Till verket för utredningen även
säkerhetsfrågoma på atomenergiområdet som i dagens läge handhas av delegationen
för atomenergifrågor.
Utredningen föreslår
vidare att frågan om en inordning av beredskapsfrågorna inom energiområdet i
verket genom sammanslagning av nya KK och ÖEF utreds, I väntan på resultatet av
en sådan utredning förordar utredningen att vissa uppgifter rörande prognos-
och bräns-lestatislikfrågor överförs till det nya verket.
Det
femte huvudområdet avser tillämpningen av näringsrättsliga regleringar. Här
avses den verksamhet med anknytning till skiftande näringsrättsliga
regleringar som har motsvarighet inom nuvarande KK:s aUmänna byrå och
industribyrå.
Vid sidan av dessa fem
huvudområden behandlas även den organisatoriska inplaceringen av de statliga
uppgifterna på mineralområdet. Enligt utredningens mening kan förvaltningen av
statens gruvegendom vid KK och prospekteringsverksamheten vid SGU föras över
till ett statligt bolag. På sikt tänker sig utredningen att myndighetsuppgifterna
som f. n. ligger på KK överförs till ett omorganiserat SGU, medan
bergsstaten avvecklas och dess uppgifter med anknytning tUl arbetarskyddet förs
över till ett omorganiserat arbelar-skyddsverk.
Remissinstanserna delar
överlag utredningens uppfattning att ett nytt verk bör skapas med övergripande
uppgifter inom det näringspolitiska området. Vissa remissinstanser framför dock
tvivel på det lämpliga i eller nyttan av att samordna handelspolitiska och
industripolitiska ut-
Prop.
1973: 41 lOO
redningar
i en organisation. Den föreslagna överföringen av viss utredningsverksamheten
från SPK till det nya verket möts av invändningar från flertalet av de närmast
berörda myndigheterna och organisationerna. Remissopinionen är splittrad i
fråga om förslaget att koncentrera det finansiella företagsstödet till nya KK.
Flera remissinstanser med anknytning till arbetsmarknadsfrågor ställer sig
positiva till samordningen av detta stöd, men riktar invändningar mot att föra
över lokaliseringsstöd m. m. från AMS till det nya verket. De hänvisar tiU det
samband som råder mellan lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken. Förslaget
att det nya verket får ett överordnat ansvar för utbudet av industriservice
och att företagareföreningarna blir regional basorganisalion för nya KK får
stöd hos merparten av de instanser som uttalat sig. Däremot avstyrker flera
remissinstanser att en ny utredning tillsätts för att bedöma
företagareföreningarnas ställning. Beträffande förslaget att del nya verket
skall bli central myndighet för energiförsörjningsfrågor har remissinstanserna
delade meningar. Invändningarna riktar sig främst mot förslaget att frågan om
vilka uppgifter som bör åligga den centrala myndigheten skall utredas
ytterligare.
Vad
slutiigen gäller de statliga uppgifterna på mineralområdet framhåller flera
remissinstanser att förvaltningen av kronoandelama inte bör föras till den
statliga företagsgruppen, liksom att endast kommersiellt motiverad
prospektering bör föras över till ett statligt bolag. De närmast berörda
remissinstanserna tar avstånd från förslaget att i framtiden föra över de
statliga myndighetsuppgifterna på mineralområdet till ett omorganiserat SGU med
motiveringen att dessa uppgifter hör hemma hos nya KK.
Vid
ställningstagandet till KK-utredningens organisationsförslag har jag samrått
med cheferna för handels- och inrikesdepartementen. Jag finner att övervägande
såväl principiella som praktiska skäl talar för en organisation inom vilken de
exekutiva och utredande resurserna på det industripolitiska området avgränsas
från motsvarande resurser på det handelspolitiska området. Detta innebär att de
funktioner som avser handelspolitik samt utrikes- och inrikeshandel kvarstår i
KK under han-delsedepartementet. Förslag tUl ändrad organisation av detta verk
har anmälts av chefen för handelsdepartementet tidigare denna dag (prop. 1973:
64).
För
de industripolitiska uppgifterna förordar jag att ett nytt verk inrättas den 1
juU 1973. Det nya verket som lämpligen bör benämnas statens industriverk
skaU vara central myndighet för industri-, energi- och mineralpolitiska frågor.
Till verket bör också hänföras de regionalpolitiska frågor som f. n. handläggs
av KK:s industribyrå.
En
omständighet som bidrar till att jag i motsats till KK-utredningen förordar att
de handels- och industripolitiska frågoma handläggs i två skilda
verksorganisationer är att man på så sätt begränsar de admini-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973: 41 10]
strativa
olägenheter som kan följa när ett verk har att handlägga ärenden som faller
inom flera departements verksamhetsområden. Vidare blir enligt min åsikt det
behov av renodling av verksfunktionerna på det näringspolitiska området, som
utredningen konstaterat, bättre tillgodosett genom att ett industriverk
inrättas och övertar uppgifter från KK.
Utredningens förslag om en
sammanhållen organisation motiveras bl, a, med de samordningsvinster som skulle
stå att vinna genom koncentration av utredningsresurserna för handelspolitik
och industripoU-tik inom ett verk. Flera remissinstanser har en annan
uppfattning än utredningen på denna punkt. Min bedömning är att det föreligger
så betydande skillnader mdlan de handelspolitiska och industripolitiska utredningarna
i fråga om inriktning och syften att samordningsvinsterna skulle bli
begränsade. De fördelar som skulle kunna uppnås med en koncentration av dessa
olika utredningsverksamheter till en organisation anser jag inte är tillräckliga
för att väga upp nackdelarna. Vid mitt ställningstagande har jag även beaktat
att de fördelar som står att vinna i fråga om samordning bör kunna uppnås genom
ett kontinuerligt och omfattande informationsutbyte och samarbete mellan de
handelspolitiska och industripolitiska utredningsverksamheterna vid de två
verken. Det blir en viktig uppgift för industriverket och KK att vidta nödvändiga
åtgärder för att ett sådant informationsutbyte och samarbete skall komma till
stånd.
Med
denna organisatoriska lösning blir det inte aktuellt att genomföra vissa av
KK-utredningens delförslag som utgår från utredningens stora principlösning.
KK-utredningen
föreslår att utredningsverksamheten vid nya KK även skulle innefatta de
konkurrensövervakande funktioner som nu handhas av SPK. Detta förslag är inte
längre aktueUt med hänsyn tUl statsmakternas beslut om riktlinjer för och
organisation av samhällets konsumentpoUtik m. m. (prop. 1972: 33, NU 1972: 40,
rskr 1972:225). Detta beslut innebär att SPK:s nuvarande organisation i stort
bibehålls. Behovet av samordning mellan SPK:s utredningsverksamhet och motsvarande
verksamhet inom industriverket bör dock beaktas. Det ankommer på resp,
verksledning att finna lämpliga former för informationsutbytet mellan verken.
Jag
går så över till KK-utredningens förslag om att lokaliserings-,
sysselsättnings- och utbildningsstöd liksom investeringsfondernas användning i
lokaliseringspolitiska sammanhang skulle föras över från AMS till nya KK, De
främsta motiven för en sådan överföring är enligt utredningen, att man
härigenom kan samordna de olika formerna av statligt, företagsinriktat
finansiellt stöd inom ramen för en organisation. Samtidigt kan
arbetsmarknadsmyndigheterna ges en mer renodlad roll och en mera enhetlig
planeringsram.
Remissopinionen
är splittrad på denna punkt. Till dem som är posi-
Prop.
1973: 41 102
tiva
till en överflyttning hör bl. a. KK, RRV, TCO, SHIO. RRV framhåller dock att
de negativa effektema av en överföring inte till fullo belysts. AMS betonar
att arbetsmarknadspolitiken kräver en mycket differentierad uppsättning medel
och att det därför har varit en obestridlig fördel att denna rikt varierade
åtgärdsarsenal administreras inom ett enda organ som har ansvaret för
sysselsättningsfrågorna.
Jag
anser, i likhet med flertalet remissinstanser, alt vinster skulle kunna uppnås
från administrativ och informationsmässig synpunkt genom att samordna det
finansiella företagsstödet. Vad avser lokaliseringspolitiken och
arbetsmarknadspolitiken föreligger emellertid uppenbarligen också
samordningsbehov i synnerhet när det gäller den praktiska avvägningen mellan
olika konkreta åtgärder. Till detta kommer att den regionala
utvecklingsplaneringen fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Starka
skäl talar sålunda också för att nuvarande ordning behålls. Jag har efter
samråd med chefen för inrikesdepartementet kommit tUl uppfattningen att någon
ändring av nuvarande myndighets-organisation vad gäller lokaliseringspolitiken
inte bör komma tiU stånd. En konsekvens härav blir att utredningens förslag om
nya KK som centralt uppföljnings- och förhandlingsorgan för det finansiella
företagsstödet förlorar sin aktualitet. Jag vill i detta sammanhang erinra om
att en expertgrapp har inrättats inom inrikesdepartementet med uppgift att som
försöksverksamhet samordna uppföljningen och bevakningen av statens fordringar
i företag som har fått statligt stöd och arbeta fram förslag till åtgärder
också i enskUda uppföljningsärenden. Förslag i fråga om uppföljnings- och
bevakningsverksamhetens utformning på det regionala planet har tidigare denna
dag anmälts av chefen för inrikesdepartementet.
Efter
tillkomsten av Sveriges exportråd och genom att ansvaret för de
handelspolitiska och industripolitiska frågorna kommer att ligga på KK resp.
industriverket är likaså utredningens förslag beträffande det nya verkets
ansvar för att samordna de statliga exportstimulerande åtgärderna inte längre
aktuella.
Slutligen
vill jag ta upp utredningens förslag att nya utredningar skall tillsättas för
att granska förutsättningarna för en eventuell integration mellan ÖEF och det
nya verket, inplaceringen av den säkerhetsinriktade verksamheten samt
uppbyggnaden av den regionala organisationen på näringspolitikens område. Även
dessa förslag har kommit i ett annat läge i och med att principlösningen har
blivit en annan än den som KK-utredningen skisserade.
Ett
omfattande samarbete mellan ÖEF och industriverket är självfallet nödvändigt.
Sådant samarbete bör dock kunna utformas gemensamt av de bägge verksledningarna
utan att en särskild utredning behöver tillsättas. Vissa prognos- och
statistikfrågor rörande bränslen, som ti-
Prop.
1973: 41 IO3
digare
legat på ÖEF och som nu energiprognosutredningen svarar för, bör föras tUl
industriverket.
När
det gäller säkerhetsärenden avseende explosiva och brandfarliga varor, samt
materiel och installationer på det elektriska området, ansluter jag mig till
KK-utredningens förslag att dessa tills vidare överförs till det nya verket i
avvaktan på ställningstagande i fråga om säkerhetsverksamheten på
arbetarskyddels område.
Vad
beträffar uppbyggnaden av den regionala organisationen på det näringspolitiska
området tar jag i det följande upp riktiinjerna för SlFU:s framtida verksamhet.
Jag kommer härvid att föreslå att verksamheten regionaliseras. Jag kommer i
det följande vidare att förorda en ökad satsning på den företagsservice som
länens företagareföreningar förmedlar.
Sammanfattningsvis
instämmer jag i stort med KK-utredningens bedömning rörande behovet av en fastare
organisatorisk ram för de utredande och verkställande funktionerna inom de
centrala industripo-liliska verksamhetsfälten. Om industriverket, som jag här
har förordat kommer till stånd, blir det möjligt alt dels bättre samordna
pågående verksamheter, främst den utrednings- och prognosverksamhet som f. n,
finns spridd på ett antal organ, dels att effektivisera denna utredningsverksamhet.
Vidare får man en ökad integration mellan å ena sidan den utredande
verksamheten och å den andra den verkställande verksamheten på det
industripolitiska området. På så sätt bör verket kunna få en överblick över de
struktureUa utvecklingstendenserna inom industrin, verkställandet av de
åtgärder som statsmakterna beslutar och effektiviteten hos dessa åtgärder när
det gäUer att påverka utvecklingen i önskad riktning.
Industriverket
bör i första hand ha följande uppgifter:
industripolitisk utredningsverksamhet,
vissa uppgifter i samband med
det statliga finansiella företagsstödet, vilka f, n, åligger KK,
statiiga insatser för
företagsservice, främst till de mindre och medelstora företagen,
det säkerhetsinriktade arbete
som nu utförs av KK,
centrala myndighetsuppgifter på
energipolitikens område,
centrala myndighetsuppgifter i
fråga om den statliga mineralpolitiken.
Verket
bör organiseras med fem enheter, nämligen en planerings-och utredningsenhet, en
industrienhet, en energienhet, en mineralenhet och en administrativ enhet.
Verket
bör byggas upp av dels nuvarande resurser vid KK:s industri-, bergs- och
dbyråer, dels nya resurser, främst på utrednings- och företagsserviceområdena.
Uppbyggnaden bör ske successivt.
Prop. 1973: 41 104
SIFU
bör som närmare redovisas i det följande integreras i verket budgetåret
1974/75,
För
fullgörande av vissa särskUda uppgifter kommer jag vidare att förorda att vissa
självständiga organ inrättas med kanslimässig anknytning till industriverket.
För ökat stöd till riskbetonade utvecklingsinvesteringar förordas således i
det följande att en särskild fond statens utvecklingsfond inrättas. För
förvaltningen av statens gruvegendom förordar jag att en fristående nämnd,
nämnden för statens gruvegendom, inrättas,
I
samband med min behandling av verkets mineralenhet kommer jag alt ta upp även
vissa andra organisationsfrågor mot bakgrund av de förslag som aktualiserats av
geologi- och KK-utredningarna, "Vidare tar jag upp frågan om SGU:s
framtida funktioner. Mina förslag innebär för SGU:s del att verket kommer att
svara för allmän geologisk kartering, geologisk information och dokumentation samt
uppdragsverksamhet beträffande bl. a. prospektering. Den ändring jag förordar
innebär främst att verket efter en övergångsperiod inte avses bedriva
prospektering med egna anslag, utan på uppdrag av berörda myndigheter och
företag.
Jag
övergår nu til! att behandla frågan om industriverkets arbetsuppgifter och
organisatoriska struktur.
8.4
Statens industriverk m. m.
8.4.1
Utrednings- och planeringsverksamhet
Ett
väsentligt motiv för inrättandet av ett nytt industripolitiskt verk är behovet
av att samordna och förstärka de utredande och planerande funktionerna inom
industridepartementets verksamhetsområde. En planerings- och
utredningsverksamhet som är förankrad i ett verk medger en högre grad av
kontinuitet i bevakningen av olika branscher eller branschövergripande frågor
än vad som nu är möjlig.
Mot
denna bakgrund bör en utrednings- och planeringsenhet inrättas vid det nya
verket. Det ankommer på Kungl. Maj:t att, liksom beträffande övriga enheter,
närmare bestämma vilka arbetsuppgifter enheten bör ha. För överblickens skull
kommer jag dock i det följande att relativt utförligt redovisa vUka uppgifter
som bör åvila denna enhet.
Den
industripolitiska prognos- och utredningsverksamhet som föreslås få sin
förankring i verket kan delas upp i tre underområden branschinriktade
utredningar, långsikliga prognoser och allmänna industripoUtiska frågor.
Branschinriktade
utredningar är en oundgänglig del av industripolitiken. Det föreligger behov
av att utvidga denna verksamhet och ge den bättre organisatoriska
föratsättningar. Helt naturligt har under industridepartementets första år
företräde getts ål utredningar av särskilt
Prop.
1973: 41 IO5
brådskande
art och undersökningar som mer översiktUgt belyst olika branscher. Efter hand
har dock departementets utredningsverksa.mhet också kunna breddas och ges en
mer framåtsyftande inriktning. Som exempel kan nämnas de utredningar som f. n.
arbetar med vissa mer tekniskt avancerade branscher såsom dataindustrin och den
petrokemiska industrin. En viktig uppgift för industriverket blir att fortlöpande
svara för branschbedömningar som underlag för den statiiga långsiktiga
samhäUsplaneringen bl. a. inom ramen för den fysiska riksplaneringen.
Bland de branscher som i
framtiden kommer att kräva speciell uppmärksamhet vill jag nämna stålindustrin
där verket kommer att spela en central roll såväl i den kontinuerliga
bevakningen som i fråga om särskilda utredningar rörande branschens framtida
struktur och lokalisering. Arbetet med dessa frågor kommer, bl. a. mot bakgrund
av Sveriges avtal med CECA, att ställa krav på en omfattande information om
stålindustrins förhållanden såväl i Sverige som utomlands. Verkels arbete på
stålområdet förbereds f. n. av en utredning som tillsaltes hösten 1972.
Utredningen har bl, a, till uppgift att framlägga förslag om hur informationen
till verket rörande stålindustrins utveckling i olika avseenden bör utformas
och inhämtas samt att bedöma på vilka områden undersökningar av ohka slag är
önskvärda.
Industriverket bör självt
kunna ta initiativ tUl och genomföra utred-nings\'erksamhet på branschområdet.
Härutöver kommer den utredningsverksamhet som kan initieras antingen direkt
genom att Kungl, Maj:t lämnar uppdrag till verket eller indirekt genom alt
offentliga utredningar anlitar verkets utredningsresurser, I det senare fallet
bör i första hand en anknytning eftersträvas till den långsiktiga verksamhet
som kommer att bedrivas vid verket. Kommittéernas effektivitet bör kunna ökas
genom alt verket tillhandahåller sekretarialsresurser, genomför av
utredningarna önskade delundersökningar och tillhandahåller tjänster av olika
slag. Sambandet mellan verket och utredningarna får säkras genom att verket som
regel är representerat i utredningarna på expert- eller sekreterarplanet. För
redan i gång varande utredningar bör etablering av ett dylikt samband övervägas
från fall till fall. Utredningsverksamhet som syftar tUl att mer kontinuerligt
följa utvecklingen inom ell område och samordna utrednings- och andra
aktiviteter inom det berörda fältet bör i princip åvUa verket.
Hittillsvarande
erfarenheter inom industridepartementet visar att behoven av
utredningsinsatser inom ett givet branschområde kan komma att uppvisa tämligen
stora variationer över tiden. Av detta skal är det angeläget att organisationen
inom planerings- och utredningsenheten inte låses fast utan att ett stort mått
av flexibilitet bibehålls när det gäller att utnyttja personalen för uppgifter
inom olika branschområden. Detta mäste gälla ocksä i fråga om verkets
relationer med olika
Prop.
1973: 41 106
avnämare
och intressentgrupper. Jag finner det väsentligt att verket i de fall det
initierar egna utredningsprojekt genomgående eftersträvar att berörda
intressenter på lämpligt sätt bereds möjlighet till insyn och medverkan.
De
uppgifter som tillhör området långsiktiga prognoser omfattar bl. a.
vidareutveckling av underlagsmaterialet tUl långtidsutredningens
industriavsnitt. Det är angeläget att studierna av industrins medel- och
långsiktiga utveckling dels bedrivs i former som lätt kan anpassas till
varierande behov, dels ges en mera kontinuerlig prägel än f, n. Ett steg i
denna riktning har tagits i och med att det inom industridepartementet har
inletts en systematisk undersökning av den svenska industrins straktur. De
aspekter som särskilt studeras inom ramen för denna industri-strukturatredning
rör sysselsättnings- produktions- och produktivitets utveckling samt
industrins finansiella och regionala straktur. För bedömning av den framlida
industriella utvecklingen är en beskrivning och analys av vad som sker under
ett strukturomvandlingsförlopp nödvändiga. Det är vidare angeläget att
drivkrafterna bakom den strakturella omvandlingen liksom konsekvenserna för
den framtida utvecklingen inom olika delar av industrin kartläggs och
analyseras, I samband härmed är det väsentligt att ett nära samarbete
etableras med utredningsverksamheten inom KK,
I
samband med att den långsiktiga prognosverksamheten vidareutvecklas kommer
regionala aspekter att få ökad betydelse. Ett mycket nära samarbete med ERU vid
inrikesdepartementet blir därför nödvändigt.
I
det betänkande (SOU 1972: 59) Att välja framlid, som avgelts av arbetsgrappen
för framlidsforskning framhåller arbetsgmppen i sina sammanfattande synpunkter
rörande fortsatta framtidsstudier att vad gäller planeringsunderlag olika
sektoriella organ måste ha primärt ansvar för planering inom sina områden.
När
det gäller prognosverksamhet på det industrieUa området utförs f. n, inom STU
arbete med alt söka förutse nya tekniska landvinningar och behovet av ny
teknik. Denna uppgift är en integrerad del av STU:s kompetensområde, och bör så
förbli även för framtiden. Medan STU svarar för de tekniska bedömningarna bör
industriverket kunna vara den primärt ansvariga instansen när det gäller att
sälta in de föratsedda tekniska förändringarna i ett industrieUt och
ekonomiskt framtidsperspektiv i stort. Verket bör ha särskUda förutsättningar
att svara för sådana bedömningar i och med att det kommer att svara för den
löpande bevakningen av industristrukturens utveckling.
Med
allmänna industripolitiska frågor avses här frågor av branschövergripande
karaktär. Med nödvändighet är det svårt att närmare avgränsa hithörande frågor
på grund av deras mångfald, men jag vill peka på vissa frågor.
Prop.
1973: 41 107
Ett
område där betydande utredningsverksamhet kommer att bli nödvändig är den
fysiska riksplaneringen. Chefen för civildepartementet har i prop. 1972: 111
som sedermera antagits av riksdagen (InU 1972: 28, CU 1972: 35, rskr 1972: 347,
348) bl. a. dragit upp vissa riktlinjer för hushållningen med mark och vatten i
riket och redovisat formerna för en fortlöpande fysisk riksplanering. Jag vill
framhålla betydelsen av att industriverket blir en väl integrerad länk i den
kedja av organ som skall svara för vidareutvecklingen och genomförandet av den
fortlöpande fysiska riksplaneringen. Verket kan bedömas bli en av de centrala
remissinstansema vid den handläggning hos Kungl. Maj:t av lokaliseringsärenden
enligt 136 a § byggnadslagen, som riksdagen beslutat om på gmndval av den
tidigare nämnda prop. 1972: 111,
I samband med vissa av de
branschutredningar som utförts inom industridepartementets område har studier
inletts med syfte att belysa arbetsmiljön inom den aktuella branschen.
Departementet bevakar även miljövårdsfrågor från industripolitisk synpunkt.
Industriverket bör inom ramen för den allmänna industripolitiska
utredningsverksamheten följa frågor rörande arbetsmiljö och yttre miljö från
industripolitisk synpunkt.
Jag vill i detta sammanhang
ta upp även KK-utredningens förslag att det nya verket skall överta de
funktioner som f. n. fullgörs av delegationen för de mindre och medelstora
företagen. Delegationen har till uppgift att verka för en samordning av de
utredningar som huvudsakligen berör de mindre och medelstora företagen och
bedöma behovet av och föreslå utredningar samt vidare att lämna synpunkter och
avge förslag i frågor rörande dessa företagsgrapper, I likhet med flertalet
remissinstanser biträder jag KK-utredningens förslag att delegationens
verksamhet ges en mera permanent karaktär genom att den överförs till
industriverket. Ansvaret för utredningsverksamheten rörande mindre och
medelstora företag bör alltså åvUa industriverket. Vidare anser jag, i likhet
med KK-utredningen, att verket för fullgörande av sina uppgifter på detla
område bör ha ett särskilt rådgivande organ knutet till sig. För att ersätta
delegationen bör således ett råd för mindre och medelstora företag knytas tUl
verket. Verket får på så sätt möjlighet att fortlöpande höra ett organ i vilket
de närmast berörda avnämarkalego-rierna är representerade. En konsekvens av
mitt förslag blir att de funktioner som åvUar den nuvarande delegationens
sekretariat förs över till industriverkets planerings- och utredningsenhet.
Genom den lösning jag förordar bör en effektiv samordning kunna uppnås mdlan
industriverkets övriga utredningsverksamheter och de utredningar som är
specieUt inriktade på den mindre industrin. Det ankommer på Kungl. Maj:t att
besluta om inrättande och sammansättning av samt fastställa riktlinjer för
rådet för mindre och medelstora företag.
Som
jag tidigare angivit bör ett område för planerings- och utred-
Frop. 1973: 41 108
ningsenhelens arbete vara långsiktiga prognoser. Jag anser
det lämpligt att till denna verksamhet knyta ett expertråd som skall biträda
verket främst i planerings- och metodutvecklingsfrågor. Det bör ankomma på
Kungl. Maj:t att närmare ange rådets uppgifter och besluta om dess
sammansättning,
8.4.2 Industripolitiska stöd- och utvecklingsinsatser
8.4.2.1 Inledning
De industripolitiska stöd- och utvecklingsinsatser som
behandlas i det följande och som enligt min uppfattning bör få sin förankring i
industriverkets industrienhet kan indelas i fyra områden, nämligen företagsservice,
finansieUt företagsstöd, branschprogram och stöd till industriellt
utvecklingsarbete.
Den samhällsstödda förelagsservicen, som omfattar främst
information, rådgivning, utbildning och tekniska tjänster, förmedlas eller
bjuds ut från flera olika organ. Jag kommer att ta upp frågan om en samordning
av de statliga servicdnsatserna såväl beträffande verksamhetsinriktning som
vägar att nå kontakt med företagen. Vidare kommer jag att i det sammanhanget
speciellt behandla de verksamheter inom företagsserviceområdet som nu är
knutna till SIFU och företagareföreningama,
I avsnittet om finansiellt företagsstöd kommer jag alt
beröra de icke-branschbundna finansiella stödformer som f, n, administreras av
KK, Dessa utgörs främst av de statliga lånegarantierna samt lån ur statens
hantverks- och industrilånefond.
Under branschprogram kommer jag att ta upp de speciella
arrangemang i form av serviceinsatser och kreditstöd som f, n. finns för vissa
branscher.
Under stöd till industriellt utvecklingsarbete kommer jag
slutligen att ta upp behovet av att komplettera de nuvarande finansieringsmöjligheterna
för utvecklingsinvesteringar och därvid föreslå inrättandet av en ny fond,
statens utvecklingsfond.
8.4.2.2 Företagsserviceföretagareföreningarna, SIFU m.
in.
Under senare år har en rad åtgärder vidtagits från
samhällets sida för att förbättra företagens verksamhetsbetingelser. Därvid har
insatser med inriktning på förbättrad företagsservice spelat en betydelsefull
roll.
Med företagsservice avses i detla sammanhang främst Den
övervägande delen av utbudet av företagsservice i Sverige kommer från privata
företag eller intresseorganisationer. Där ett sådant utbud existerar och
fungerar väl är behovet av ett statligt engagemang begränsat. Statiiga insatser
är däremot angelägna inom områden där service saknas eUer är bristfälligt
utvecklad.
Prop. 1973: 41 109
information till företagen i olika frågor t. ex. om former för finansiering,
beskattningsregler, regler för handel på olika ullands-marknader eUer olika
standardiserings-, patent-, provnings-, säkerhets- och miljövårdskrav,
utbildning (fortbUdning) i
tekniska, ekonomiska och administrativa frågor inkl, marknadsföringsfrågor,
rådgivning (konsulttjänster) i
tekniska, ekonomiska och administrativa frågor inkl. marlcnadsföringsfrågor,
tekniska tjänster beträffande
produktutveckling, prototyptillvcrkning och provning.
Behovet
av företagsservice varierar givetvis mellan företag i olika branscher, regioner
och storleksklasser. Inte minst för de mindre och medelstora företagen torde
behovet av företagsservice vara påtagligt. Ett företag inom denna grupp kan
inte i samma utsträckning som ett större företag förfoga över kunnande och
utrustning med tillräcklig kvalifikalionsnivå på alla för företaget väsentliga
områden. Genom att köpa tjänster utifrån kan även sädana företag med begränsade
resurser tillgodose starkt specialiserade behov, P, g. a, sin obundenhet till
dessa specialiserade resurser får företagen dessutom en betydande flexibilitet
eftersom de kan utnyttja de tjänster som är mest lämpliga och välja en tidpunkt
för utnyttjandet som är fördelaktig,
:Behovet
av företagsservice torde ha ökat i takt med den industriella utvecklingen
genom att den miljö förelagen verkar i successivt blivit alltmer komplicerad.
De tekniska kraven på såväl produkter som produktionsteknik växer.
Marknadsföringen blir mer komplicerad i takt med en ökad internationell handel
och genom de regler och bestämmelser som måste iakttas, Produktionsekonomiskt
ställs allt större krav på företagen om de skall kunna nå ett
konkurrenskraftigt kostnadsläge, TUl detta kommer ett flertal
standardiserings-, patent-, forsknings-, säkerhets- och mUjövårdskrav,
Detta ökade beroende av
företagsservice gör det betydelsefullt att tjänster finns att tillgå och att
dessa är anpassade efler näringslivets behov. Det framstår därför som en viktig
uppgift för industripolitiken att medverka till att en lämpligt urformad
företagsservice finns tillgänglig.
Den
övervägande delen av utbudet av företagsservice i Sverige kommer från privata
företag eller intresseorganisationer. Där ett sådant utbud existerar och
fungerar väl är behovet av ett statligt engagemang begränsat. Statliga
insatser är däremot angelägna inom områden där service saknas eller är
bristfälligt utvecklad.
Det
statliga och statsunderstödda utbudet av företagsservice kanaliseras främst
genom SIFU, Sveriges exportråd, SP, företagareföreningarna samt STU.
SIFU
har till uppgift att genom kurser, informations- och rådgiv-
Prop.
1973:41 110
ningsverksamhet främja näringslivets tekniska och
ekonomiska utveckling med särskild hänsyn tUl de mindre och medelstora
industriföretagen samt hantverket. Institutet administrerar vidare de utbUdningsåtgärder
som ingår i programmen för stöd åt TEKO-industrierna, den manuella
glasindustrin saml delar av den träarbelande industrin.
Sveriges exportråd, som inrättats i samverkan meUan staten
och näringslivet, skall som centralt organ planera, samordna och genomföra
åtgärder för att främja Sveriges export. Handdssekreteramas uppgift är att öka
den svenska exporten.
SP är central förvaltningsmyndighet för officiell provning
och kontroll. Anstalten utför provningar och undeisölcningar av material och
konstruktioner på uppdrag av myndigheter och enskilda.
I varje län finns en företagareförening, som är en
fristående ekonomisk förening. Medlemmar är företag, kommuner och landsting
samt enskUda personer. Staten och landstingen stöder verksamheten ekonomiskt.
Föreningarnas arbetsuppgifter består av rådgivande verksamhet, kreditslöd,
utredande verksamhet i lokaliseringsärenden m. m. Den allmänna rådgivningen är
avgiftsfri medan konsultverksamheten är avgifls-bdagd.
STU slutligen har till huvuduppgift att stödja teknisk
forskning och industriellt inriktat utvecklingsarbete. Uppmärksamhet skall
ägnas möjligheterna alt stödja projekt av betydelse för den mindre och medelstora
industrin. En med stödet till forsknings- och utvecklingsprojekt sammanhängande
uppgift är alt förmedla resultat av sådana projekt till exploatering.
Alla dessa organ har en speciell huvudinriktning. En
samordning av de olika organens serviceinsatser är emellertid angelägen både
när det gäller verksamhetens inriktning och vägarna till kontakt med företagen.
Jag kommer i det följande att närmare utveckla hur en
sådan samordning av statens insatser i fråga om företagsservice både på
central och regional nivå bör komma till stånd. Jag kommer därvid att förorda
att industriverket ges ell ansvar på central myndighetsnivå för samordning och
planering av dessa insatser. Vad gäller den regionala nivån framstår det som
viktigt att samordna lokalt knutna serviceinsatser och att få en huvudkanal
för informationen till företagen om tillgängligt utbud av företagsservice. Jag
föreslår att företagareföreningama ges denna informations- och
kontaktsförmedlande roll. Av detta skäl bör en förstärkning av resurserna till
företagareföreningarnas informations- och rådgivningsverksamhet komma till
stånd. Jag kommer också att behandla vissa organisatoriska förändringar i SlFU:s
nuvarande verksamhet som bl, a, syftar till att förbättra möjlighetema att nå
ut till de mindre och medelstora företagen och som underlättar samordningen
med övriga företagsserviceinsatser.
Prop.
1973:41 111
Jag tar först upp frågan om den centrala samordningen av
de statliga servicdnsatserna, KK-utredningens förslag på denna punkt innebär
att det av utredningen föreslagna nya verket tilldelas ett sammanhållande
ansvar på myndighetsnivå för statens insatser när det gäller företagsservice.
Detla ansvar omfattar analys av behovet av statliga åtaganden på området samt
medverkan i planering av statliga insatser. Vidare ingår fördelning av de medel
som ställs till förfogande för att genomföra beslutade program. Verkets ansvar
för företagsservicen bör enligt utredningen även omfatta medverkan vid
uppföljning och utvärdering av resultaten av statligt finansierade insatser.
Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till
utredningens förslag.
Även jag finner det lämpligt alt industriverket i stort tilldelas
de uppgifter rörande företagsservice som utredningen föreslår. Verket bör
således enligt min uppfattning ges ett ansvar för samordning och övergripande
planering av statens insatser på företagsserviceområdet med inriktning främst
på de mindre och medelstora företagen. Delta innebär att verket skall ha
överblick över serviceområdet och kontinuerligt följa utvecklingen. Verket bör
härigenom få goda fömtsättningar att utarbeta förslag beträffande omfattning
och inriktning av samhälleliga insatser rörande företagsservice. TUl verket
bör överföras de tillsynsfunktioner för företagareföreningama som i dag åvUar
KK, Verket blir även enligt min uppfattning den naturliga instansen när det
gäller att utföra utvärderingar av genomförda program.
Som jag framhållit i det föregående finns en rad
samhällsstödda organ som i olika avseenden lämnar näringslivet service.
Industriverket bör ta initiativ till och verka för att insatsema genom
företagareföreningama, STU och SP med inriktning på företagsservice på lämpligt
sätt samordnas och utvecklas. När det gäller företagsservice inom exportområdet
förutsätts Sveriges exportråd i sin regionala verksamhet samverka med
företagareföreningama. Beträffande SIFU kommer jag i det följande att återkomma
med vissa konkreta förslag.
Jag övergår nu till att behandla frågan om
företagsservicens organisation på regional och lokal nivå. Denna fråga har
under de senaste åren varit föremål för överväganden inom bl, a, KK-utredningen
och delegationen för de mindre och medelstora företagen,
KK-utredningen anför att det nya verket kommer alt ha
behov av en regional basorganisation för olika företagsstödjande insatser och
föreslår alt företagareföreningarna används för detta ändamål. Eftersom
förslaget innebär en starkare anknytning av föreningarna tUl den statliga
organisationen förordar KK att en ny utredning tillsätts med uppgift att se
över företagareföreningarnas ställning.
Förslaget all göra företagareföreningarna till regionala
basorgan för det nya verket får ett positivt mottagande av flertalet
remissinstanser. Delegationen för de mindre och medelstora företagen anser det
ange-
Prop.
1973:41 112
läget att redan etablerade regionala resurser utnyttjas
och pekar främst på företagareföreningarna, KK betonar vikten av samordning mdlan
olika stödåtgärder för företagen och anser att företagareföreningarna, med sin
nära kontakt med de mindre och medelstora företagen, har en viktig och
värdefull funktion att fylla på regionalplanet. Kollegiet förordar en kraftig
utbyggnad av föreningarnas resurser, LO för sin del menar att de
organisatoriska föratsättningarna för att nå ut med service tUl förelagen bör
förbättras. Frågan om en regional basorganisation bör dock bedömas utifrån
behovet av en regional organisation för hela näringspolitiken. Liknande
synpunkter företräder me-tallmanuf akturulredningen.
Till KK-utredningens förslag om en ny utredning rörande
företagare-förenmgama ställer sig flera remissinstanser skeptiska, LO, Svenska
landstingsförbundet och metallmanufakturatredningen är dock positiva till en ny
utredning.
Även delegationen för de mindre och medelstora företagen
behandlar i ett betänkande behovet av regionalt dier lokalt baserade serviceinsatser.
Enligt delegationens uppfattning är det framför allt de mindre företagen som
har det största behovet av alt på regional och lokal basis kunna erhålla olika
typer av externa tjänster.
Delegationen konstaterar emellertid att de mindre
företagens service-utnyttjande hämmas av en rad faktorer, t. ex. bristande
information hos företagsledningen och långa geografiska avstånd till
serviceleverantörer. Ett ökat serviceulnytljande bland de mindre och
medelstora företagen skulle enligt delegationens uppfattning vara till gagn
för näringslivets utveckling, vilket borde motivera insatser från samhällets
sida. Ett ökat samhälleligt serviceutbud bör för att få verklig effekt enligt
delegationen baseras på en fältorganisation som kan verka i nära kontakt med
företagen. Delegationen anser att företagareföreningarna utgör den lämpligaste
basen för en sådan organisation. Delegationen är emellertid medveten om att
det föreligger betydande skillnader såväl kvaliletsmässigt som resursmässigt
mellan föreningarna i de olika länen, Ätgärder måste därför enligt
delegationen vidtas inom resp, förening för att effektivisera såväl
styrelsearbetet som arbetet inom kansliema.
Enligt delegationen bör företagareföreningarnas resurser
förstärkas ocii resurstillskottet i första hand inriktas på att förbättra
föreningarnas möjligheter att erbjuda informations- och kontakttjänsler samt i
ökad utsträckning bedriva uppsökande verksamhet med inriktning främst på
allmänna företagsanalyser.
Delegationen förordar att förstärkningen av
företagareföreningarnas resurser sker successivt och föreslår alt 5 milj, kr,
anvisas för budgetåret 1973/74,
Delegationen föreslår också att 300 000 kr, anvisas för
budgetåret
Prop.
1973:41 113
1973/74 för att vidareutveckla företagareföreningarnas
arbetsmetoder m, m. Vidare föreslås en begränsad försöksverksamhet inom ett
eller ett par län med statliga bidrag till vissa konsult- och
rådgivningsinsatser. För budgetåret 1973/74 föreslår delegationen att 800 000
kr. anvisas för detta ändamål.
Avslutningsvis behandlar delegationen behovet av service
på regional nivå och konstaterar att länen i vissa fall kan vara för små för
att erbjuda tillräckligt stort underlag för mer specialiserade serviceinsatser.
Samtidigt finns ett behov hos de centrala statliga organen SIFU, STU, SP och
Sveriges exportråd att ha regionala replipunkter. Delegationen föreslår att
denna fråga löses genom att de centrala organen i ökad utsträckning försöker
regionalisera sin verksamhet,
Samtiiga remissinstanser utom Svenska företagares
riksförbund anser att delegationens principiella utgångspunkter i stort är riktiga.
Även delegationens konkreta förslag godtas i stort av flertalet remissinstanser.
LO anser det således nödvändigt att snabbt få till stånd
en utbyggd och effektiviserad företagsservice och tillstyrker att
företagareföreningarna tillförs de ökade resurser och uppgifter som
delegationen föreslår.
SAF och Industriförbundet menar att principiella skäl
talar mot en väsentlig utvidgning av företagareföreningarnas
rådgivningsinsatser, såvida inte en klar gränsdragning sker i förhållande till
föreningarnas kreditgivning. Organisationema motsätter sig emellertid inte
delegationens förslag på denna punkt.
Familjeföretagens förening. Svensk industriförening och
Svenska företagares riksförbund ställer sig negativa till delegationens förslag
om försöksverksamhet med statliga bidrag vid konsultutnyttjande med hänvisning
främst till principiella betänkligheter mot subventionerad rådgivning. SAF och
Industriförbundet anför motsvarande betänkligheter även om organisationema
tillstyrker den av delegationen föreslagna försöksverksamheten.
Frågan om en förstärkning av företagsservicen har även
aktualiserats i de senaste presenterade länsprogrammen. Länsstyrelserna framhåller
genomgående företagareföreningarnas betydelse för den regionala utvecklingen
samt för de mindre och medelstora företagens möjligheter att utvecklas. I
programmen krävs därför en kraftig resursförstärkning till föreningama.
Jag delar KK-utredningens och delegationens uppfattning
att det finns behov av regionala organ som kan svara för industripolitiska
stödinsatser. Jag anser företagareföreningama vara mest lämpade för den
uppgiften. Jag delar också den uppfattning som framförs av delegationen och
flertalet remissinstanser att en ökad satsning på den regionala företagsservicen
bör komma till stånd.
8 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 41
Prop. 1973:41 114
Företagareföreningama
fyller idag viktiga uppgifter inom regionalpolitiken. Föreningama utnyttjas
sålunda som förmedlare av kreditslöd i form av direktiån och lånegarantier, I
föreningarnas uppgifter ingår också rådgivning i lokaliseringsfrågor,
kreditberedning av lokaliseringsärenden, uppföljning av lokaliseringsärenden
samt administration av glesbygdsstödet. Föreningarna bör också i
fortsättningen fullgöra dessa regionalpoliliska uppgifter. Vid sidan av de
regionalpolitiska uppgifterna fullgör föreningarna också i varierande
omfattning uppgifter av allmänt utvecklingsbefrämjande natur, t. ex. allmän informations-
och kontaklförmedlande verksamhet, rådgivning i ekonomiska och tekniska frågor.
Konsulttjänsterna
är i stor utsträckning avgiftsfinansierade. 1 den mån avgiftsbefrielse eller
avgiftsreducering förekommer finansieras denna framför allt genom medel från
staten eller landstingen. Dessa konsulttjänster är då ofta kopplade till uppföljning
av det finansiella stöd som förmedlas via föreningama. Under 1972 erhöll
företagareföreningama från landstingen ca 8 milj, kr,, medan motsvarande statliga
bidrag uppgick till 10 milj, kr.
Dessa
statliga bidrag utgår från elfte huvudtiteln. Jag kommer i det följande att
förorda att 2,5 milj, kr, anvisas under trettonde huvudtiteln till förstärkning
av företagareföreningarnas resurser. Jag följer därvid i stort principerna i
delegationens förslag. Avsikten är att den allmänt utvecklingsbefrämjande verksamheten
skall förstärkas och breddas.
Denna
resursförstärkning bör inriktas mot teknisk och ekonomisk rådgivning,
kontaktföiinedling och informationsverksamhet. Fördelningen av medlen bör
baseras på programförslag från företagareföreningarna. Enligt min uppfattning
bör fördelningen av de tillgängliga medlen ske så att samtiiga föreningar kan
få bidrag under förutsättning alt de presenterat ett tillfredsställande
förslag.
Rådgivningen
bör i första hand ta sikte på översiktliga analyser rörande behov av olika
kompletterande insatser av mera specialiserad karaktär utbildningsprogram
eller konsulttjänster som kan förbättra företagens produktionsförmåga.
Föreningarna bör i detta sammanhang bedriva en aktiv uppsökande verksamhet.
Som
ett led i denna verksamhet bör föreningama även informera om och förmedla
kontakter till olika serviceorgan såsom STU, SP, exportrådet och privata
konsultföretag. Företagareföreningarna bör således utgöra en allmän
kontaktförmedlare mellan olika serviceorgan och företagen. Som jag nämnt i det
föregående, torde en av de bidragande orsakerna till det ringa
serviceutnyttjandet bland de mindre och medel-' stora företagen vara den
bristfälliga informationen om existerande serviceutbud. Genom att
företagareföreningarnas resurser i detta avseende förstärks torde
företagsledarnas möjligheter att vidta lämpliga åtgärder komma att väsentligt
förbättras.
Prop.
1973:41 115
På
sikt bör den uppsökande verksamheten kunna nå flertalet företag inom resp. län
oavsett branschtillhörighet. Det kan dock enligt min uppfattning finnas
anledning att ägna särskild uppmärksamhet åt vissa branscher under de första
åren av företagareföreningamas uppsökande verksamhet. Som exempel härpå kan
nämnas gjuteriindustrin. Jag kommer senare denna dag dessutom att föreslå
Kungl. Maj:t att framlägga proposition om vissa åtgärder för denna
industribransch.
En
förutsättning för att en uppsökande verksamhet av det slag jag nu behandlat
skall bli effektiv, är alt föreningarnas personal har en så bred kunskaps- och
erfarenhetsbakgrund att de på ett riktigt sätt kan förslå och analysera
företagens problem. En bred erfarenhet är också en förutsättning för att deras
rekommendationer och förslag skall uppfattas som realistiska av
företagsledarna. För att stödja de enskilda föreningama bör industriverket
stimulera utbildning av företagareföreningarnas personal och aktivt verka för
att förbättrade analysmetoder utvecklas och används.
Jag
fäster stor vikt vid den av delegationen framförda synpunkten att
styrelsearbetet men också verksamheterna inom kansliema vid föreningarna bör
effektiviseras och intensifieras. Industriverket bör på skilda sätt kunna
stödja dessa strävanden. Jag anser att speciella medel bör anvisas för dessa
ändamål.
Med
hänsyn till företagareföreningarnas ökade betydelse inorn ramen för såväl
industri- som regionalpolitiken har i olika sammanhang bl. a. av
KK-utredningen föreslagits en översyn av föreningarnas status och
verksamhetsinriktning. Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet är jag
dock f. n. inte beredd att föreslå en sådan översyn. Föreningarna bör enligt
min uppfattning även i nuvarande form kunna utgöra en lämplig bas för en till
industriverket knuten regional organisation,
Alla
de organ som erbjuder företagsservice har behov av att informera företagen om
sina tjänster. Speciellt om man vill nå de mindre och medelstora företagen
krävs en bred kontaktyta. Olika centrala organ som SP, Sveriges exportråd och
STU bör kunna repliera på föreningama. Formerna för sådan samverkan bör i
samråd med industriverket anpassas till förutsättningarna i de enskilda
fallen,
STU
har i sin anslagsframställning för budgetåret 1973/74 hemställt om medel för en
försöksverksamhet med särskilda tekniska företagskonsulter placerade vid vissa
företagareföreningar. Den förstärkning av företagareföreningarnas
kontaklförmedlande och analyserande verksamhet som jag förordat, bör enligt
min mening göra det möjligt för STU att bättre nå ut med sina tjänster till
främst de mindre och medelstora företagen. Enligt min uppfattning föreligger
därför f, n, inget behov av att STU inrättar egna vid företagareföreningama
placerade tekniska företagskonsulter.
Prop.
1973: 41 116
Jag
övergår nu till att behandla SIFU. Frågan om SlFU:s verksamhet har senast
varit föremål för översyn av en arbetsgrapp inom industridepartementet och
förslag har redovisats i en departementspromemoria. Jag koinmer här att beröra
dels arbetsgrappens förslag till en ökad regionalisering av SIFU:s
utbUdningsverksamhet dels förslaget tUl integration av SIFU i industriverket.
I promemorian konstateras
att SIFU:s nuvarande organisation behöver modifieras, SIFU är f, n,
organiserat på tre byråer, en allmän byrå, en informations- och utbildningsbyrå
samt en teknisk byrå. Huvudkontoret, som ligger i Stockholm, omfattar ca 195
anställda. Övrig personal ca 35 är i huvudsak placerad vid kontor i
Göteborg, Luleå och Malmö, I den regionalt placerade personalen ingår fem
utbUdnings-konsulenter med uppgift att bl, a. bedriva uppsökande verksamhet
bland företagen. Arbetsgruppen anser att SIFU har svårigheter att nå ut till de
mindre och medelstora företagen med sina fortbildningstjänster. Geografisk
närhet till företagen bedöms vara en avgörande faktor både när det gäller
information om kursverksamheten och vid själva genomförandet. Vidare är närhet
till företagen viktig vid kursplaneringen. Kursernas inriktning bör i
görligaste mån svara mot det lokala behovet. Mot denna bakgrund föreslås en
ökad regionalisering av SIFU:s nuvarande kursverksamhet, vilket innebär att
antalet regionalkontor utökas och att viss del av nuvarande centrala resurser,
främst kursadministrativ personal, förs över till dessa regionalkontor.
Regionalkontoren förutses komma att arbeta i intim samverkan med främst
företagareföreningarna inom regionen och föreslås få ökad självständighet och
ett budgetmässigt ansvar för sin verksamhet. SIFU:s nuvarande regionalt placerade
utbildningskonsulenter föreslås bli inordnade i regionalkonloren. Enligt
arbetsgruppen skall regionalkontoren inte själva producera kursmaterial utan
dessa skall beställas från främst SIFU:s nuvarande centrala facksektioner inom
den tekniska byrån. Dessa sektioner kommer då att bl. a, fungera som centrala
serviceenheter tUl regionalkontoren. Vidare föreslås att ett rådgivande organ
knyts till varje regionalkontor. I dessa organ bör bl, a,
företagareföreningarna och avnämarna vara företrädda,
Regionaliseringen
föreslås i promemorian bli påbörjad budgetåret 1974/75 dier 1975/76.
Flertalet remissinstanser
delar arbetsgruppens principiella uppfattning att det är angeläget att i ökad
utsträckning söka regionalisera SIFU:s nuvarande verksamhet för att institutet
därigenom bättre skall nå ut med sina tjänster. Samtidigt påpekar dock
remissinstanserna att de inte är beredda att nu ta slutgiltig ställning till de
organisatoriska detaljerna, ansvarsfördelningen m. m. vid en regionalisering
utan förordar att frågan blir föremål för ytteriigare utredning.
Från
flera håll påtalas vikten av en nära samverkan mellan SIFU
Prop.
1973:41 117
och
företagareföreningarna. Företagareföreningarnas förbund anser att
regionaliseringen av SIFU inte bör ske genom att institutet bygger upp egna
regionalkontor utan att ifrågavarande resurser för den regionala
utbildningsverksamheten i stället bör knytas till företagareföreningarna. RRV,
några länsstyrelser. Familjeföretagens förening och Sveriges industriförbund
framför i stort motsvarande synpunkter.
Från
bl. a. SHIO:s och SlFU:s sida framhålls att det måste finnas direkta sambandslinjer
mellan central tjänsteproduktion och regional aktivitet. De centrala och
regionala enheterna måste därför hållas samman i en integrerad enhet, SIFU
anser vidare att väsentliga effekter i institutets verksamhet inte kan nås
genom organisatoriska åtgärder i den ena eller andra formen utan först genom
betydligt större anslag.
Jag
ansluter mig till den uppfattning, som redovisas i promemorian och som vinner
anslutning hos flertalet remissinstanser, att det är angeläget att söka
åstadkomma en ytterligare regionalisering av SIFU:s nuvarande verksamhet. Jag
vill därför förorda att åtgärder i denna riktning vidtas. I likhet med
remissinstanserna är jag dock inte beredd att nu ta slutlig ställning tUl
omfattningen av och de organisatoriska detaljerna vid en regionalisering. Jag
avser därför att ta initiativ till att frågan snarast blir föremål för
ytterligare överväganden inom ramen för en särskUd organisationskommitté, I
denna kommitté bör frågor rörande antal regionalkontor, deras omfattning och
geografiska placering, kostnader för regionaliseringen, ansvars- och
befogenhetsfördelning mellan centrala och regionala aktiviteter m, m,
klarläggas. Jag kommer att senare ytterligare behandla kommitténs uppgifter.
Jag
vill i detta sammanhang även ta upp frågan om SIFU:s anknytning till
industriverket,
KK-utredningen
föreslår i sitt betänkande att SIFU anknyts till nya KK i den formen att verket
får ställning som chefsmyndighet för SIFU, Förslaget innebär att SIFU även i
fortsättningen får ställning som särskild myndighet med egen styrelse och
ledning och med eget ansvar för de medel som ställs till dess förfogande,
SlFU:s anslagsäskanden föreslås dock skola prövas av verket.
Av
det drygt tiotal remissinstanser som behandlar förslaget ställer sig bl. a, KK,
Industriförbundet och SAF positiva. Negativa till utredningens förslag är bl,
a, RRV, SIFU samt SHIO, Dessa understryker i regel att SlFU:s uppgifter bäst
fullgörs av en fristående myndighet,
I
departementspromemorian om SIFU:s framtida verksamhet konstateras att den
planerade uppbyggnaden av ett centralt verk för enbart industripolitiska frågor
medför att frågan om SIFU:s relationer till det nya verket kommit i ett något
annat läge i förhållande tUl KK-utredningens förslag, I promemorian framhålls
att ett betydande samordningsbehov kommer att föreligga mellan SIFU och
industriverket. Enligt arbetsgruppens uppfattning tillgodoses detta behov
lämpligen ge-
Prop. 1973: 41 118
nom
en integration mellan SIFU och verket. Arbetsgruppen presenterar två alternativ
för en sådan integration.
Båda
alternativen bygger på en uppdelning av SIFU:s nuvarande verksamhet i tre delar
nämligen dels en enhet för utbildningsplanering m. m. med central placering
inom industriverket, dels en självständig regionalkontorsorganisation och dels
en central serviceenhet.
Enheten
för utbUdningsplanering m, m, skall bereda olika övergripande frågor rörande
utbUdning, teknisk information m. m. Dessa frågor gäller främst fördelning av
budgetmedel till olika program vid den centrala serviceenheten och
regionalkontoren, långsiktig planering och utvärdering av verksamheterna samt
samordning mellan utbUdnings-och andra insatser i branschprogrammen.
De
regionala kontorens verksamhet har berörts i det föregående.
Den
centrala serviceenheten slutligen skUjer sig enligt promemorian från SIFU:s
nuvarande huvudkontor på i huvudsak tre punkter. För det första sammanförs
vissa övergripande planeringsfunktioner med motsvarande aktiviteter för hela
industripolitikens område. För det andra förs de administrativa uppgifterna
redovisnings-, personalfrågor m, m, till den administrativa enheten i
industriverket. Slutligen överförs resurser till
regionalkonlorsorganisationen.
Enligt
alternativ I sorterar regionalkontoren under enheten för utbildningsplanering
som i sin tur ingår i industrienheten. Serviceenheten sorterar direkt under
verkschefen i industriverket. Enligt alternativ II hålls
samtiiga nuvarande SlFU-funktioner samman i en enhet. I övrigt överensstämmer
de båda alternativen.
Inflytandet
på verksamheterna från SIFU:s nuvarande intressegruppers sida skall enligt
förslaget bl. a, kanaliseras genom styrelsen i industriverket. Vidare skall
till serviceenhelen knytas en rådgivande nämnd och som tidigare nämnts till
regionalkonloren särskilda regionala rådgivande organ. Mot denna bakgrund
framhålls i promemorian att möjligheterna till inflytande för SIFU:s nuvarande
intressegrupper torde bli lika stora eller större inom ramen för den föreslagna
principkonstruktionen.
Integrationen
mellan SIFU och industriverket enligt något av de två alternativförslagen
föreslås ske tidigast i samband med att den föreslagna regionaliseringen av
SIFU inleds, dvs, fr, o, m, budgetåret 1974/75 dier 1975/76.
Bland
de remissinstanser som behandlat integrationsfrågan ställer sig LO,
statskontoret, KK, STU, Företagareföreningamas förbund m, fl. positiva till en
integration. Flertalet anser dock att frågan om detaljorganisationen bör bli
föremål fÖr ytterligare överväganden. Även SACO ställer sig positiv till en
integration men anser att ett alternativ tUl integration, som bör prövas, är
att väsentliga avsnitt av yrkesutbildningen åläggs SIFU.
Prop.
1973:41 119
Vissa andra remissinstanser berör också behovet av
samordning mellan industriverket och SIFU. Sveriges industriförbund ddar
arbetsgrappens mening att starka skäl talar för en nära samordning mellan de
båda verken. Motsvarande synpunkter anförs av Svensk industriförening som
framhåller att en samordning på sikt är ofrånkomlig. SAF betonar att frågan om
relationerna mellan de båda verken är ytterst betydelsefull. Man vill
emellertid inte med hänvisning tUl de knapphändiga uppgifterna som föreligger
om industriverket slutgiltigt uttala sig i integrationsfrågan.
Negativa
lill arbetsgruppens förslag om en integration ställer sig SIFU,
Familjeföretagens förening. Svenska företagares riksförbund, Sveriges
köpmannaförbund och SHIO som anser att SIFU:s uppgifter bör kunna fullgöras
bättre av ett självständigt institut, SIFU:s styrelse har emellertid inle
avgivit ett enhälligt yttrande på denna punkt.
Beträffande
tidpunkten för en integration framhåller statskontoret, en personalrepresentant
i SIFU:s styrelse, SACO och Företagareföreningarnas förbund att denna bör vara
redan den 1 juli 1973,
Arbetsgruppens
uppfattning att det kommer alt föreligga ett stort behov av nära samordning
mellan SIFU och industriverket delas av fierlalet remissinstanser. Även jag
ansluter mig härtill. För att syfiet med den regionalisering av SIFU som jag
förordat i del föregående skall uppnås kommer en nära samverkan mellan
utbildningsverksamheten vid nuvarande SIFU och företagareföreningarna alt
krävas. Eftersom företagareföreningarna enligt mitt förslag knytes till
industriverket talar starka skäl för att samordningen mellan föreningarna och
SIFU sker via verket. Delta förutsätter att även SIFU har en nära anknytning
till verket.
Behovet av
samordning mellan SlFU:s verksamhet och verket framgår också av alt
verksamheten vid nuvarande SIFU enligt min uppfattning bör nyttiggöra all den
information som kan erhållas inom ramen för industriverkets
utredningsverksamhet, I annat fall kan SIFU behöva bygga upp egna
utredningsresurser varvid dubbelarbete och gränsdragningsproblem svårligen kan
undvikas.
Industriverkets
ansvar för de särskUda branschprogrammen, i vilka bl. a, utbildningsinsatser
utgör viktiga komponenter, talar också enligt min uppfattning för en nära
samordning mellan SIFU:s verksamhet och verket.
SlFU-verksamhetens
samordning med det nya industriverket kan ske på flera sätt. Vid min bedömning
av frågan har jag kommit fram till att övervägande skäl talar för att SIFU helt
inordnas i verket. Jag är emellertid inte beredd att nu ta ställning tUl den
närmare organisatoriska utformningen av en sådan inordning. Denna fråga liksom
frågan om SlFU:s regionala verksamhet bör bli föremål för ytterligare överväganden
inom ramen för organisationskommitténs arbete och behandlas
Prop.
1973:41 120
i ett sammanhang. En allmän utgångspunkt för kommitténs
arbete bör dock vara att SIFU:s verksamhet, i enlighet med arbetsgrappens uppfattning,
i stort kan sägas bestå av funktionema övergripande planering och styrning,
central service samt regionala aktiviteter. Dessa funktioner bör enligt min
uppfattning återspeglas i den organisatoriska inordningen av SIFU, Jag vill i
detta sammanhang också erinra om att chefen för finansdepartementet tidigare
framlagt förslag om att ca 100 personer vid SIFU omlokaliseras till Borås,
Beträffande tidpunkten för integrationen vill jag förorda
alt denna sker fr, o, m, budgetåret 1974/75.
8.4,2,3 Finansiellt företagsstöd
De olika typer av finansiellt statligt stöd som utvecklats
spelar en betydelsefull roll för att främja den industriella utvecklingen i
vårt land. I betydande utsträckning är stödet inriktat på de mindre och medelstora
företagen. En rad stödformer med varierande inriktning och uppläggning
förekommer. I vissa fall förmedlas det finansieUa stödet genom särskilda bolag
exempelvis Industrikredit, Företagskredit och det nyligen inrättade
Företagskapilal. I andra faU sker förmedlingen genom företagareföreningarna
eller statiiga myndigheter, däribland KK.
KK beslutar f. n. om statliga lånegarantier samt om vissa
ärenden rörande förlusttäckning vid sådan garantigivning. Större ärenden avgörs
av Kungl, Maj:t, Lånegarantierna regleras genom kungörelsen (1960: 372) om
statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri (ändrad senast
1971: 450) samt genom brev den 30 juni 1965 om statiig garanti för lån till
turisthotell. Garantiramen för innevarande budgetår uppgår till 80 milj, kr. De
utestående lån som beviljats mot statlig garanti uppgår f, n, till ca 210
milj, kr. De förberedande utredningama om statliga lånegarantier görs av
företagareföreningarna som också är engagerade i uppföljningsarbetet. En klar
tendens till ökad efterfrågan på lånegarantier föreligger.
Lånegarantierna kompletteras av lån ur statens hantverks-
och industrilånefond, vilka också regleras genom den nämnda kungörelsen.
Fondens utiåning uppgår f, n, tUl ca 300 milj, kr. Lån ur fonden förmedlas
genom företagareföreningama och lämnas till i första hand hantverks- och
småindustriföretag. Den övre gränsen för dylika lån är satt tUl 200 000 kr. Det
hör till KK:s uppgifter alt ha tUlsyn över företagareföreningarnas verksamhet
i samband med deras utlåning av medel från hantverks- och industrilånefonden.
Verket har också i övrigt vissa tillsynsfunktioner i förhållande till
föreningarna,
KK svarar vidare för försöksverksamheten med särskilda
stödåtgärder i glesbygder. Verksamheten syftar främst till att stimulera
sysselsättningen i glesbygder genom hemarbete. För innevarande budgetår uppgår
slödel till 5 milj, kr. Chefen för inrikesdepartementet har tidi-
Prop.
1973: 41 121
gare denna dag föreslagit att anslaget höjs till 25 milj.
kr. för att bl. a. ge ökat utrymme för kommunala sysselsättningsinsatser.
Vad gäller det finansieUa stöd som KK svarar för bör
slutiigen nämnas stödgivningen till hemslöjden.
Jag har i
det föregående i samband med behandlingen av verkets organisation i stort berört
KK-utredningens förslag rörande det finansiella företagsstödet. Jag har även
diskuterat de skäl som gör att jag förordar en annan lösning än utredningen.
Jag finner det således naturligt att till det nya verket med dess ansvar för
industripolitiska frågor knyta vissa former av finansiellt företagsstöd.
Härigenom ges möjligheter att på ett effektivt sätt planera och genomföra de
industripolitiska program i vilka finansiella insatser utgör ett inslag. Mitt
förslag syftar till att vid industriverket skapa en organisatorisk bas för det
finansiella stöd som f, n. administreras av KK och de nya stödformer som kan
bli aktuella på det industripolitiska området. Jag förordar därför efler samråd
med chefen för inrikesdepartementet att KK:s nuvarande uppgifter rörande de
statliga hantverks- och industrilånen och lånegarantierna samt glesbygdsstödet
förs över till industriverket. Medlen för dessa uppgifter kommer även
fortsättningsvis att upptas under elfte huvudtiteln. Vidare förordar jag att
KK:s nuvarande uppgifter rörande hemslöjdsstödet förs över tUl industriverket,
8,4.2,4 Branschprogram
De induslristödjande åtgärder som jag hittills behandlat
företagsservice och finansiellt företagsstöd är av allmän och branschövergripande
karaktär. De avser problem som företagen möter oberoende av
branschtillhörighet. Det uppslår emellertid ständigt problem som mer eller
mindre exklusivt berör en viss bransch till följd av t. ex. förändringar i
eflerfrågebetingdser, tillverkningsteknik eller internationella konkurrensrelationer.
Staten har
under de senaste åren för flera branscher utformat särskUda branschprogram.
Hittills har varvsindustrin, TEKO-industrierna, skoindustrin, den manuella
glasindustrin och delar av den träbearbetande industrin berörts av sådana sammanhållna
åtgärdsprogram, vilka i allmänhet gjorts tidsbegränsade. De åtgärder som ingår
i programmen spänner över ett vidsträckt register, alltifrån
utbUdningsinsalser, främjande av forsknings- och utvecklingsverksamhet och
exporlslimu-lans till kreditgarantier, konsullbidrag och stöd tUl
företagssamgåenden i strakturrationaliserande syfte,
KK har f,
n, uppgifter i samband med administrationen av branschprogrammen. Chefen för
handelsdepartementet har tidigare denna dag behandlat kollegiets uppgifter i anslutning
till de exportfrämjande åtgärderna. Kollegiet administrerar vidare de
omställningsfrämjande åtgärder i form av statliga konsultbidrag, som för
innevarande budgetår
Prop. 1973: 41 122
uppgår
till 5 milj, kr, och som utgår tUl förelag inom TEKO-industriema, skoindustrin,
möbelindustrin och den manuella glasindustrin (prop, 1971: 1 bU, 15, NU 1971:
13, rskr 1971: 120 och prop, 1972:46, NU 1972: 32, rskr 1972: 195), Detta stöd
avser främst bidrag till utredningar rörande samgåenden mellan företag men
utgår också till undersökningar som rör organisatoriska förändringar inom ett
företag, exempelvis specialisering. Vid företagssamgåenden inom nämnda
branscher kan statliga lånegarantier stmkturgarantier lämnas. Dessa
beviljas av AB Strukturgaranti, som är ett dotterbolag tUl SIB, KK handlägger
vidare vissa ärenden rörande räntebefrielse och förlusttäckning vid statliga
strukturgarantier tUl företag inom nämnda branscher (prop, 1972: 46, NU 1972:
32, rskr 1972: 195).
De i
branschprogrammen ingående utbildningsåtgärderna för TEKO-induslrierna (prop.
1970: 41, SU 1970: 60, rskr 1970: 164) och vissa delar av den träbearbetande
industrin (prop, 1972: 47, NU 1972: 33, rskr 1972: 196) administreras av SIFU.
Jag
har i det tidigare förordat att industriverket ges ett huvudansvar på
myndighetsnivå för olika statliga induslristödjande insatser. De uppgifter i
anslutning till omslällningsstödet för TEKO-industrierna, skoindustrin, den
manuella glasinduslrin och vissa delar av den träbearbetande industrin som f.
n. åvilar KK bör därför enligt min uppfattning föras över till industriverket,
I enlighet med mitt förslag om att inordna SIFU i industriverket kommer även de
särskilda utbildningsåtgärderna för TEKO-industrierna och delar av den
träbearbetande industrin att administreras av industriverket. Verket bör vidare
enligt min uppfattning utgöra en naturlig bas för de nya branschprogram som
statsmakterna kan komma att falla beslut om.
Beredskapen
i fråga om försörjningen med vissa varor är f. n. föremål för översyn. Den s.
k. försörjningsberedskapsutredningen lade i fjol fram förslag till åtgärder för
att upprätthålla en tillfredsställande ekonomisk försörjningsberedskap framför
allt inom beklädnadsområdet. Bl, a, föreslogs statliga bidrag till samarbelsprojekl
inom skoindustrin. På förslag av chefen för handelsdepartementet efter samråd
med mig, har beslut fatlats om alt införa sådana bidrag med administrativ förläggning
till den enhet vid nuvarande KK i framtiden det nya industriverket som har
hand om de omställningsfrämjande åtgärderna inom bl, a, skoindustrin (prop,
1972: 127, FöU 1972: 25, rskr 1972: 325), Chefen för handelsdepartementet har
senare föreslagit att 500 000 kr, anslås för bidrag till samarbetsprojekt inom
skoindustrin under budgetåret 1973/74 (prop. 1973: 1 bU, 12 s, 74),
8,4,2,5
Stöd till industriellt utvecklingsarbete
En
viktig uppgift för industripolitiken är att främja den industriella förnyelsen
genom ett effektivt utnyttjande av teknisk utveckling. Syftet
Prop. 1973: 41 123
kan
antingen vara att stimulera till spridning och nyttiggörande av befintliga
tekniska kunskaper och forsknings- och utvecklingsresultat eller att medverka
till att behov av ny teknik tillgodoses.
I Sverige har, liksom i
flertalet industriländer, staten efter hand tagit på sig ett allt större ansvar
för både utveckling av teknik och utnyttjande av teknik för samhällets
allmänna utveckling. Samhällets insatser rörande teknisk forskning och
utveckling (fou) sker i flera former, vilka direkt eller indirekt positivt
påverkar industrins förmåga till förnyelse.
Grundläggande är de
statliga insatsema för högre naturvetenskaplig och teknisk utbildning och
forskning. En annan typ av insatser görs inom områden där statens ansvar är
särskilt stort, exempelvis hälso-och sjukvård, miljövård, arbetsmiljö, försvar,
energiförsörjning, transporter och telekommunikationer. En tredje typ består
av stöd tUl utveckling av tekniska innovationer, dvs, nya produkter, processer
eller system av betydelse för näringslivets och industrins förnydsemöjUghe-ter.
Ett fjärde slag av insatser utgörs av de s, k, kollektiva forskningsprogrammen,
där staten bidrar till finansieringen av för en viss bransch gemensamma
forsknings- och utvecklingsprogram. En femte typ av insatser har ett teknologifrämjande
syfte, dvs. avser att bevara och utveckla kompetens inom teknikområden av
allmän eller framtida betydelse, där man eljest riskerar att utvecklingen
skulle stagnera utan ett statligt stöd.
Det
kan således konstateras att staten spelar en väsentlig roll för att stimulera
forskning och teknisk utveckling. För vissa typer av insatser har staten tagit
på sig det avgörande ansvaret, medan staten i andra sammanhang spelar en
kompletterande och stödjande roll. Det sistnämnda är fallet då det gäller
innovationsfrämjande åtgärder. Det är främst genom enskilda individers och
företags agerande som innovationer kommer till stånd, men statens
kompletterande roll är av väsent lig betydelse bl, a, för att reducera
marknadsofullkomligheter och innovationshinder av olika slag.
Samtidigt som innovations-
och utvecklingsstödet byggts ut genom bl, a, STU har kraven på ytterligare
insatser ökat. Det framstår som naturligt att den planmässiga utbyggnaden av
det statliga utvecklingsstödet fortsätter och intensifieras. Till en del kan
detta ske genom komplettering och utvidgning av verksamheterna vid befintliga
organ men till en del krävs nya åtgärder. Skälen härför kan exemplifieras med
hjälp av en starkt schematiserad förklaringsmodell av skeendet från projektidé
till färdig produkt.
I det första steget efter
den projektidé, som utgör startpunkten för varje teknisk nyutveckling, kommer
ofta fram preliminärt tekniskt underlag i form av skisser,
konstruktionsutkast, patenthandlingar etc.
Nästa
steg består t. ex, av att laboratoriemodeller byggs samt att
Prop. 1973: 41 124
provning
av prestanda och material inleds. Parallellt härmed görs normalt andra
tekniska, men även ekonomiska och marknadsmässiga utvärderingar. På grandval
av gjorda erfarenheter görs därefter olika ändringar varefter projektet förs så
långt att realistiska prov under laboratorieförhållanden kan genomföras.
Erfarenheterna från sådana prov visar inte sällan att ytterligare forsknmg och
utveckling krävs innan projektet kan drivas vidare.
I
det tredje utvecklingssteget följer vad som kan benämnas produktionsutvecklingen.
Denna består bl. a, av att prototyper tiUverkas, lämpliga produktionsmetoder
utarbetas, konstruktions- och ritningsunderlag för serietillverkning
framställs samt verktygs- och tUlverknings-utrustning för en första serie tas
fram. I vissa fall kan även en pilotanläggning visa sig vara nödvändig,
I
utvecklingsprocessens fjärde och sista steg sker investeringar i produktionsanläggningar
och marknadsföring för reguljär produktion,
I
utvecklingsprocessens tidigare skeden är den tekniska osäkerheten betydande.
Risken för tekniska misslyckanden minskas ju närmare produktions- och
marknadsföringsinvesteringama ett projekt kommer. Totalt sett är
projektkostnaderna till en början relativt små, åtminstone i normalfallet, och
beslår till större delen av löpande kostnader för exempelvis personal, patent,
laboratorieutrustning m, m. Det ekonomiska risktagandet är således
förhållandevis begränsat i dessa utvecklingsfaser.
Kostnaderna
tenderar emellertid att stiga kraftigt när projektet närmar sig
produktionsutvecklingssladiet, dvs. det tredje steget i den använda
förklaringsmodellen. Erfarenhetsmässigt kommer projekten därmed in i ett
kritiskt beslulsskede. Samtidigt som kostnaderna når en ansenlig nivå är
projektens avkastningsmöjligheter fortfarande osäkra, främst beroende på att
marknadsmöjligheterna är svårbedömbara. Det är inte ovanligt alt t, ex,
framtagandet av en prototyp anstränger likviditeten och även soliditeten för
mindre företag hårt, I ett sådant skede löper företaget, även om projektet
bedöms intressant och exploaterings-bart, en allvarlig risk alt inte kunna
klara av finansieringen under skedet fram till dess projektet kan marknadsföras
och därigenom börja lämna avkastning. Kreditgivare kan anse att en
lånefinansiering erbjuder så stora risker att man inte är villig alt medverka
i erforderlig omfattning. Ett i och för sig lovande projekt torde knappast
ensamt accepteras som säkerhet vid kommersiella krediter. Det kan också vara
så att företaget väljer alt avstå från investeringen även om lån kan erhållas.
Det finns en påtaglig tendens att betrakta fou-investeringar som så osäkra att
ett företag högst ogäma lånefinansierar dessa på normala villkor, även om detta
skulle vara möjligt. Risken härför är särskilt påtaglig för mindre och
medelstora företag.
För
att stödja näringslivets tekniska utveckling genom statiigt ägar-
Prop. 1973: 41 125
engagemang
finns olika instrument, SU har som främsta uppgift att vanligen i egen regi
utveckla och exploatera produkter, processer eller system inom vissa från
samhällets synpunkt angelägna sektorer. Hittills har bolagets insatser måst
koncentreras till ett relativt litet antal projekt. Statiigt ägarengagemang är
vidare naturligt när det gäller stora exploateringsprojekt med avancerad
teknik. Slutligen har Statsföretag AB och även SIB möjligheter att medverka vid
industrins utvecklingsinvesteringar genom aktieteckning i olika former. Det
finansieUa stöd för industrieli utveckling som SIB ger i form av krediter har i
praktiken kommit att till helt övervägande del sättas in på ett relativt sent
stadium i utvecklingskedjan. Detta torde hänga samman med det företagsekonomiska
förräntningskrav, som banken skall uppfylla.
Beträffande
STU är förhållandena annorlunda. STU har flera viktiga funktioner i samband
med samhällets stöd till teknisk forskning och industriell utveckling. Den
finansiellt mest omfattande insatsen består av bidrag eller lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet till utvecklingsprojekt. Det stöd till industriellt
utvecklingsarbete som lämnas avser företrädesvis utvecklingsförloppets
tidigare skeden, I den mån STU ger slöd till de senare stegen i förloppet från
idé till färdig produkt är det som regel fråga om antingen små belopp, som
endast kan bidra till en mindre del av den totala utvecklingskostnaden eller
projekt med totalt sett låga utvecklingskostnader.
Av
vad jag nu sagt framgår att det statliga utvecklingsstödet kommit att få sin
huvudsakliga effekt dels i de tidigare stegen via STU dels i det sista steget
via främst SIB. Beträffande de mellanliggande faserna, bl. a. det tidigare
nämnda produktionsutvecklingssteget, som kan ses som bryggan mdlan det
egentiiga utvecklingsarbetet och den industriella produktionen, är det
statliga stödet otUlräckligt.
Jag
föreslår därför att särskilda medel avsätts i en fond, benämnd statens
utvecklingsfond. Fondens ändamål bör vara att stödja riskbetonade
investeringar inom industrin för utveckling av nya produkter, processer eller
system. Härmed avses exempelvis tillverkning av prototyper, utformning av
produktionsmetoder, framtagning av konstruktions- och ritningsunderlag,
anskaffning och anpassning av produktionsutrustning för en första
produktionsserie samt byggande av pilotanläggningar. Verksamheten bör inte
omfatta investeringar för reguljär produktion. Fonden bör inte heller stödja
rena marknadsföringsinvesteringar. För projekt, som erhåller stöd från fonden,
bör utvecklingsarbetet ha nått så långt att den tekniska osäkerheten kan
bedömas vara låg. Utvecklingsfondens verksamhet bör få formen av lån med
villkorlig återbetalningsskyldighet. Investeringar, som kan erhålla lån på
kreditmarknaden i övrigt, bör inte stödjas av utvecklingsfonden.
En
utvecklingsfond, som verkar enligt de riktiinjer jag angett, bör bli ett
värdefullt komplement till STU och SIB.
Prop. 1973:41 126
Vad
gäller utvecklingsfondens administrativa förankring finns det skäl som skulle
kunna tala för såväl STU, SIB som industriverket. I nuvarande läge finner jag
dock att övervägande skäl talar för att utvecklingsfonden administrativt knyts
till industriverket. För denna ordning talar bl. a, att utvecklingsfonden bör
arbeta bransch- och sektormässigt konsekvent, koncentrerat och långsiktigt.
Vid bedömningen av i synnerhet större projekt bör inte endast traditionella
tekniska, företagsekonomiska och bankmässiga överväganden komma in utan även en
samhällsekonomisk analys av exempelvis projektets branschekonomiska
konsekvenser bör om möjligt göras. Inom ramen för industriverket kommer
resurser att finnas för sådana bedömningar baserade på branschkunnande och de
sektorpolitiska och andra industripolitiska riktiinjer som statsmaktema
angivit.
Verket
kommer även att ha en central överblick och ansvaret för frågor rörande mindre
och medelstora företag. Verket skall bl, a, administrera det statliga stödet
till förelagsservice samt ha nära kontakter med företagareföreningarna, I
praktiken torde fondens huvudsakliga avnämare åtminstone antalsmässigt
komma att bli mindre och medelstora företag. Även detta talar för att fonden
anknyts tUl industriverket. Genom att industriverket kommer att handha andra
former av finansiellt företagsstöd är fondens anknytning till verket lämplig
även ur administrativ synvinkel.
Den
kompetens som STU besitter kommer att vara av stort värde för fondens
verksamhet. Det bör vidare vara en allmän strävan, att de som söker stöd av STU
skall beredas tillfälle att diskutera förutsättningarna för stöd i ett senare
skede av projektet från främst utvecklingsfonden och SIB, Detta understryker
att nära kontakter mdlan främst STU, utvecklingsfonden och SIB är
betydelsefulla. För projekt, som erhåller stöd från fonden kan det i praktiken
ofta bli fråga om kompletterande kapitalanspråk där SIB eller andra
kreditinrättningar kan medverka som delfinansiärer.
Utvecklingsfondens
insatser bör som jag tidigare sagt ges formen av lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet. Betydande flexibilitet bör eftersträvas vad gäller
fondens praktiska arbete. Om fonden skall kunna föra vidare potentiellt
framgångsrika projekt måste den vara beredd att ta stora risker större än vad
kreditmarknaden normalt gör. Vidare krävs att låntagaren uppfattar vUlkoren som
gynnsamma gynnsammare än vad som normalt kan fås på kreditmarknaden i liknande
situationer. Lån med villkorlig återbetalningsskyldighet torde vara den enda
finansieringsform som vid sidan av eget kapital kan kombinera ett högt
risktagande med tillräckligt gynnsamma villkor för låntagaren. Lånen bör så
långt möjligt vara knutna till projekt. Återbetalningen blir beroende av i
vilken utsträckning projektet blir framgångsrikt. Utformningen av
lånekonstraktionema bör kunna varieras
Prop. 1973: 41 127
inom
vida gränser. Lånen bör utbetalas på sådant sätt att projektens
utbetalningsanspråk och ianspråktagande av lånen så långt möjligt stämmer
överens. Räntebetalningen skall kunna vara löpande eller ackumuleras.
Utvecklingsfonden bör således ha möjlighet alt i varje särskilt fall tidsmässigt
anpassa räntebetalningarna i enlighet med det aktuella företagets situation.
Lånens
löptider och amorteringsvillkor bör vara anpassade till projektens
betalningsförmåga. Det torde vara realistiskt att räkna med att lånen i
praktiken kommer att få amorteringstider som ofta uppgår till 510 år.
Det
är angeläget att låntagarna bär en väsentlig del av risken. Normalt bör de
därför själva svara för en avsevärd del av kostnaderna för de projekt som
stöds, I den mån det i projektet ingår marknadsinvesteringar bör denna del
inte täckas av fonden.
För
projekt som uppnår kommersiell exploatering bör royalty eller annan löpande
ersättning utgå till fonden. Utvecklingsfonden bör även ha möjlighet att komma
överens med låntagarna om andra ersättnings-grunder. Grundläggande princip bör
härvid vara att räntdntäktema och andra intäkter tUl fonden för ett
framgångsrikt projekt, inte bör ge en förräntning, som underskrider företagens
förräntningskrav.
För
lån från utvecklingsfonden bör säkerhet utöver projektet i fråga inte krävas.
Eftersom
fonden skall stödja projekt som innebär ett relativt högt ekonomiskt
risktagande måste man räkna med att en del projekt kommer att misslyckas, dvs.
de kommer inte att kunna kommersiellt exploateras. Utvecklingsfonden bör i
sådana fall ha möjlighet att efter förhandlingar med låntagaren nedskriva eller
helt avskriva lånet. Kan utvecklingsresultatet helt eller delvis försäljas bör
fonden tillförsäkra sig en rimlig an-dd.
Riktlinjerna för fondens
verksamhet bör således vara att kombinera anpassningsförmåga i
avskrivningshänseende med så utformade överenskommelser med låntagarna att
återbetalningarna står i rimlig proportion till projektens intäkter. Det torde
få ankomma på Kungl, Maj:t att fastställa de närmare riktlinjema för fonden.
Utvecklingsfondens
verksamhet kommer tUl en del att vara av samma karaktär som den som
Norrlandsfonden redan bedriver i de fyra nordligaste länen. Min uppfattning är
att de bägge fonderna bör kunna komplettera varandra på ett värdefullt sätt.
Jag är inte beredd att nu
ta ställning till formerna för utvecklingsfondens finansiering på lång sikt.
För att fondens verksamhet skall kunna komma igång redan budgetåret 1973/74
förordar jag att 30 milj. kr. av statens vinst från SIB för år 1972 avsätts
till utvecklingsfonden.
Den
närmare prövningen av erforderliga tillskott för kommande budgetår till fonden
bör få ske årligen på sedvanligt sätt. I samband härmed
Prop. 1973: 41 128
bör
även formerna för fondens långsiktiga finansiering övervägas. Jag bedömer att
en betydande efterfrågan på fondens medel kommer att föreligga.
För
att möjliggöra en mer långsiktig planering av fondens verksamhet och göra det
möjligt för fonden att engagera sig i fleråriga projekt vUl jag föreslå att det
redan nu förutskickas att medel kommer att ställas till förfogande som medger
en vidareutveckling av verksamheten. Tillsammans med dessa årliga tillskott
bör återförda medel i form av räntor, royalty etc. samt återbetalningar på
utlämnade lån användas för fondens verksamhet. Dessa medel bör även kunna
användas för att bestrida kostnadema för avskrivningar och viss del av fondens
administration och förvaltning. Det ankommer på Kungl. Maj:t att lämna
erforderliga föreskrifter härom.
Fondens
förvaltning bör handhas av en styrelse. Styrelsen bör bestå av högst nio
ledamöter, I styrelsen bör finnas en verkställande ledamot som svarar för de
exekutiva funktionema. En av ledamöterna i styrelsen bör representera
industriverket. Med tanke på behovet av nära samarbete mellan fonden samt STU och
SIB bör även dessa båda organ vara re presenterade i fondstyrelsen. Det
ankommer på Kungl, Maj:t att utse ledamöter.
Styrelsens
beslut i låneärenden bör inte kunna överklagas.
Det
bör finnas möjlighet att hemlighålla de uppgifter angående affärsförhållanden
m, m,, som lämnas till fondstyrelsen i låneärenden. Detta kan åstadkommas med
stöd av 21 § lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar. Vidare bör en bestämmelse om tystnadsplikt införas. Dessa frågor
torde få anmälas i annat sammanhang.
Fonden
bör ägna stor uppmärksamhet åt att sprida information till innovatörer och
företag om möjligheterna att få utvecklingslån hos fonden. Detta kan ske med
hjälp av andra statiiga organ eller via företagareföreningar,
branschföreningar, olika intresseorganisationer etc,
Efiersom
de stödda projekten i princip skaU utgöra den enda säkerheten för lånen, krävs
för fondens verksamhet en ingående projektbedömning. Vidare fordras en
noggrann uppföljning av projektens vidare utveckling och resultat. Jag finner
det väsentligt att fonden skaffar sig den insyn som behövs för hantering av
låneärenden.
Enligt
min mening är en föratsättning för att utvecklingsfonden skall kunna fungera
effektivt att den ges ett aktivt och flexibelt funktionssätt. Detta krav
motiverar den långtgående beslutsmässiga självständighet som jag förordat, men
kräver också att fondens exekutiva funktioner anpassas i enlighet härmed. Den
begränsade organisation som erfordras för fondens löpande administration bör
byggas upp inom industriverket. Ett sådant kanslimässigt samband möjliggör att
fonden kan dra nytta av industriverkets kompetens vid bl, a. bedömningar av
olika projekt.
Prop.
1973: 41 129
Jag förutsätter att fonden för projektbedömning kommer att
behöva anlita expertis i betydande omfattning. Både STU och SIB torde kunna
göra väsentliga insatser i detta sammanhang genom att låta sina tjänstemän
biträda fonden med projektbedömning, Kostnadema härför bör bestridas med
fondens medel,
I samband med inrättandet av utvecklingsfonden uppkommer
frågor bl. a. om beskattningen av den.
Till en början vill jag här nämna att staten enligt 53 § 1
mom. b) kommunalskatielagen (1928: 370, KL) är skyldig att erlägga
kommunalskatt endast för inkomst av vissa fastigheter samt för inkomst av
rörelse med vissa särskilt angivna undantag. Enligt 7 § första stycket c)
förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt (Si) är staten helt frikallad
från statlig inkomstskatt.
Vissa stiftelser och institutioner, bl. a. Norrlandsfonden
har enligt 53 § 1 mom. d) KL att erlägga kommunalskatt bara för inkomst av
fastighet. Från statiig inkomstskatt är de enligt 7 § första stycket e) Si helt
frikallade.
Som jag tidigare nämnt bör fonden administrativt vara
knuten till industriverket. Fonden skall dock inta en självständig ställning
och dess förvaltning handhas av en särskUd styrelse, som tiUsätts av Kungl.
Maj:t.
Det torde vara lämpUgt att utvecklingsfonden i viss
utsträckning undanlas från skalteskyldighet. Den verksamhet som fonden avses
bedriva kommer som jag tidigare angett att till en del vara av samma karaktär
som Norrlandsfondens. Enligt min mening bör utvecklingsfonden jämställas med
Norrlandsfonden i skattehänseende. Jag föreslår alltså efter samråd med chefen
för finansdepartementet att utvecklingsfonden helt fritas från
inkomstbeskattning utom såvitt avser kommunal inkomstskatt för fastighet. Milt
förslag föranleder ändring av 53 § 1 mom, d) KL.
Lån från fonden skall vara förenade med villkorlig
återbetalnings-skyldighet. Några särskilda skattemässiga problem för mottagaren
av lånet uppkommer inte om lånet återbetalas, Efterskänkes däremot lånet skall
det efterskänkta beloppet redovisas som inkomst under förutsättning att de
lånade medlen använts för kostnader som är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.
Har däremot medlen använts till inte avdragsgilla utgifter är det efterskänkta
lånebeloppet skattefritt.
Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete
överfördes år 1970 till STU (prop. 1970: 1 bil. 15 s. 65, SU 1970: 13, rskr
1970: 13). Fonden bör därför utgå ur 53 § 1 mom. d) KL.
Förslag till erforderliga ändringar i 53 § 1 mom. d) KL
har upprättats inom industridepartementet.
8.4.3 Verksamhet i anslutning till energipolitiken
Den statliga verksamheten på energiområdet, särskilt när
det gäller elområdet, är mer omfattande än för andra sektorer av näringslivet,
9 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 41
Prop. 1973: 41 130
Bland
orsakerna härtill kan till en början nämnas att energiförsörjningen utgör en
nödvändig förutsällning för industriell verksamhet, transporter, uppvärmning
och belysning i bostäder etc. På grund härav söker staten alt så långt som
möjligt trygga den nationella försörjningen mot såväl inhemska som utifrån
kommande störningar i fråga om både kvantiteter och priser.
Energisektorns
omfattning och betydelse för näringsliv och konsumenter understryker vikten av
en omsorgsfull planering så att energiförsörjningen kan ske rationellt och
till låg kostnad.
Kraven
på teknisk-ekonomisk rationalitet har för delar av energisektorn medfört att
monopol visat sig vara ändamålsenligt, t, ex, beträffande detaljdistributionen
av elkraft. Detta har i sin tur medfört behov av samhällskontroll över
verksamheten bl, a, i syfte att bevaka konsumenternas intressen, I
sammanhanget kan också erinras om samhällets uppgift att övervaka den tekniska
säkerheten, t, ex. för elektriska starkströmsanläggningar,
kämkraftanläggningar m. m.
Energisektorn
ställer vidare stora krav på naturresurser. Energiproduktionen innebär således
i allmänhet, frånsett vattenkraftproduktionen, att naturtillgångar som inte
förnyas, tas i anspråk.
Det
är slutligen ett samhällsintresse att produktion, distribution och förbrukning
av energi sker på ett sådant sätt att negativa verkningar i form av vatten- och
luftföroreningar samt ingrepp i landskapet begränsas.
Av
de skäl jag nyss berört har en rad lagstiftnings- och kontrollåtgärder
vidtagits på energiområdet.
För
att anlägga en vattenkraflstation eller genomföra en vattenreglering krävs
tillstånd. Kärnkraftproduktionen är också reglerad bl, a, från skydds- och
säkerhetssynpunkt. För att dra fram eller begagna elektrisk starkströmsledning
krävs linje- eller områdeskoncession. Koncessionsinnehavare åläggs vissa
förpliktelser. Bl, a, är innehavaren skyldig att iaktta de pris- och andra
leveransvillkor som fastställs av en statlig nämnd, prisregleringsnämnden för
elektrisk ström. Vidare finns bestämmelser rörande beredskapslagring av vissa
oljeprodukter.
De
nämnda regleringsåtgärdema syftar förutom till att tillvarata skydds- och
säkerhetsintressen även till att främja försörjningen med energi. Staten har
emellertid engagerat sig också direkt i produktionen för att säkra en rationell
energiförsörjning. Statens vattenfallsverk har spelat en avgörande roll för
exploateringen av vattenkraft i vårt land och för utbyggnaden av ett
stamlinjenät. Genom vattenfallsverkets omfattande affärsverksamhet får staten
ett betydande inflytande över utvecklingen på elmarknaden, bl. a. på
prisbildningen.
Statens
verksamhet inom energiområdet inriktas nu i hög grad på kärnkraft. Till grund
härför ligger bedömningen att endast kämkraften kan uthålligt och med
tillfredsställande ekonomi tillgodose våra framti-
Prop.
1973: 41 131
da
energibehov. Samtidigt anses kärnkraften jämfört med tillgängliga alternativ
medföra väsentliga fördelar från bl, a, beredskaps-och miljösynpunkt.
Det
statliga engagemanget inom kärnkraftssektorn tar sig flera uttryck. Främst bör
nämnas den utbyggnad av kärnkraftverk som sker inom det statliga kraftsystemet.
Staten verkar även för uppbyggnaden av en tillverkande industri inom landet bl,
a. genom verksamheten vid AB Atomenergi och genom samarbetet med ASEA inom
ramen för AB Asea-Atom. När det gäller de särskilda säkerhets- och
miljöfrågorna på kärnenergiområdet görs betydande insatser av
utvecklingskaraktär som underlag för den tillståndsgivning och tillsyn som
utövas av vederbörande myndigheter.
Frågan om försörjningen
med kärnbränsle är av särskilt intresse från energipolitisk synpunkt.
Statsfinansierade arbeten har bedrivits under lång tid för att finna ekonomiska
metoder för exploateringen av uranskiffrarna i mellansverige. De riktUnjer för
kärnbränsleförsörjningen som fastställdes av statsmaktema våren 1972 (prop,
1972: 57, NU 1972: 39, rskr 1972: 200) innebär att Sverige skall söka uppnå en
viss grad av försörjningstrygghet även inom andra led av kärnbränsleked-jan.
Ett halvstatiigt bolag Svensk kärnbränsleförsörjning AB har bildats för att
utforma och genomföra ett program på området.
Ätgärder för att främja en
rationell distribution av elkraft utgör ett viktigt inslag i den statiiga
energipolitiken. För att kompensera de höga kostnaderna för glesbygdens
elektrifiering bidrar staten i vissa fall till upprustning och nyanläggning av
elnät på landsbygden. Detta stöd tjänar tUlsammans med koncessionsgivningen
även syftet att skapa bärkraftigare distributionsenheter på landsbygden.
Statens direkta engagemang
på energiområdet har hittills varit inriktat främst på elsektorn. Det ökade
beroendet av olja oljan svarar för över 70 % av vår totala energiförsörjning
har emellertid tvingat fram åtgärder även på detta område. Ett omfattande
lagringsprogram har genomförts med statligt finansiellt stöd.
Vidare görs vissa insatser
i syfte att bredda underiaget för vår försörjning med bränslen. Statliga
företag deltar med 50 % i ett särskilt bildat bolag Oljeprospektering AB
för prospektering på svenskt område efter olja och naturgas. Vidare undersöks
möjligheterna att föra in naturgas på den svenska energimarknaden.
Produktion och
distribution av elektricitet har ägnats omfattande statlig uppmärksamhet medan
övriga energiformer hittills berörts endast i mindre mån. Detta förhållande
avspeglar sig även i den nuvarande myndighetsorganisationen, som är
jämförelsevis väl utbyggd vad gäller elområdet men föga omfattande i fråga om
övriga energiformer.
Främst
av intresse i detta sammanhang är de myndighetsuppgifter som berörs av den nya
verksorganisationen. Bland de viktigaste uppgif-
Prop. 1973: 41 132
terna
för nuvarande KK kan nämnas att utfärda säkerhetsföreskrifter för elektriska
starkströmsanläggningar och meddela bestämmelser om kontroll av elektrisk
materiel, att bereda eller avgöra frågor om tillstånd att utföra och nyttja
elektriska starkslrömsanläggningar, att meddela behörighet att utföra sådana
anläggningar samt att avgöra ärenden om statiigt stöd tUl nyanläggning eller
upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden. Inom KK ansvarar
elbyrån för dessa uppgifter. Vidare skall byrån följa det internationella
samarbetet inom sitt ämnesområde, särskilt i vad gäller forskning, teknisk
utveckling och standardisering.
Lokal
StatUg organisation för tillsyn av elektriska starkströmsanläggningar och
handläggning av därmed sammanhängande frågor är statens elektriska inspektion.
Denna är uppdelad på fem distrikt. Inspektionens överinspektörer, dvs,
distriktscheferna, har även uppgifter som specialinspektörer inom
yrkesinspektionen, KK är inspektionens chefsmyndighet.
Av
övriga energisäkerhetsfrågor handläggs de rörande säkerhet vid kärnreaktorer av
delegationen för atomenergifrågor. Denna handhar även sådana uppgifter med
avseende på kontroll av atområbränsle och särskilt klyvbart material som följer
av Sveriges intemationella åtaganden.
Behovet
av åtgärder för att få till stånd en rationellare energisektor med bättre
beaktande av säkerhets- och miljösynpunkter har behandlats av energikommittén i
betänkandet (SOU 1970: 13) Sveriges energiförsörjning. Kommittén föreslår bl.
a. inrättandet av ett centralt energiorgan, komplettering och utvidgning av
koncessionslagstiftningen på energiområdet, införandet av s, k, värmeplaner,
komplettering av lagstiftningen till skydd för energikonsumenterna mot
eventuell monopolprissättning samt upprättandet av en fortlöpande prognos- och
utredningsverksamhet för energisektorn. För att ge olika intressenter möjlighet
att medverka i det centrala energiorganets verksamhet förordar kommittén att
ett energipolitiskt råd inrättas.
Kommitténs
förslag om löpande prognos- och utredningsverksamhet har beaktats genom
tillkallandet våren 1972 av energiprognosutredningen (I 1972: 03). För att
utreda frågor om lagstiftning om allmänna värmeanläggningar, har statsrådet
Lidbom tillkallat en sakkunnig med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16
februari 1973. Utom frågor om anslutning av byggnader till fjärrvärmenät och
andra former av ledningsbunden uppvärmning skall den sakkunnige även ta upp
frågor om konsumentskydd på värmeförsörjningsområdet.
Förslaget
om att inrätta ett centralt energiorgan har fått ett övervägande positivt
gensvar hos remissinstanserna. Meningarna har däremot delat sig i fråga om
behovet av en självständig energimyndighet.
KK-utredningen
ansluter sig, vad beträffar den planeringsinriktade
Prop. 1973: 41 133
myndighetsorganisationen
på energiområdet, i huvudsak tUl energikommitténs förslag. Utredningen anser
att det nya KK bör få till uppgift att fungera som central myndighet för alla
energiförsörjningsfrågor. Enligt förslaget skall till verkets uppgifter höra
att svara för en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhet inom området
och för sådana regleringar med avseende på energiproduktionen och distributionen
som knyter an till energipolitiken.
Enligt energikommittén bör
det av kommittén föreslagna centrala energiorganet ha till uppgift även att
utfärda säkerhetsföreskrifter för energianläggningar och att utöva tiUsyn över
dessa. Kommittén föreslår att dessa uppgifter handhas av en
reaktorsäkerhetsenhet och av en enhet för övriga energisäkerhetsfrågor till
vilken elektriska inspektionen knyts. För att hålla säkerhetsfrågorna avskilda
från övriga myndighetsuppgifter förordar energikommittén att två särskilda
nämnder, en för reaktorsäkerhetsfrågor och en för övriga energisäkerhetsfrågor
inrättas som beslutande organ inom energiorganets administrativa ram,
KK-utredningen delar inte
energikommitténs uppfattning om organisationen på säkerhetsområdet.
Utredningen stannar för att föreslå en provisorisk lösning eftersom den bl. a.
anser att behov finns av ett mera genomarbetat underlag vad gäller den kommande
organisationen. Lösningen innebär att uppgifterna pä elsäkerhetsområdet förs
till en enhet för säkerhetsfrågor inom det av utredningen föreslagna nya KK, Någon
organisatorisk ändring rörande delegationen för atomenergifrågor bör enligt
utredningen t, v. inte komma lill stånd.
Vad
beträffar nuvarande KK:s planeringsinriktade uppgifter med koncessionsgivning
och elektrifieringsbidrag föreslår KK-utredningen att dessa förs till en enhet
för energiförsörjningsfrågor.
För
egen del vill jag anföra följande.
De senaste årens
utveckling, liksom den utveckling som förutses för de närmaste decennierna,
innebär i flera avseenden nya förutsättningar för statens aktivitet på
energiområdet.
Utvecklingen
synes innebära att en ökad andel av energikonsumtionen kommer att täckas med
elenergi, som i växande utsträckning produceras i kärnkraftanläggningar.
Utbyggnaden av dessa innebär nya och speciella samordningsproblem. På samma
sätt måste värmeförsörjning i större tätorter samordnas genom tillkomsten av ny
teknik som stora fjärrvärmenät etc. Förutsättningar måste skapas för att
stordriftsfördelar i denna utveckling skall komma till ekonomiskt och
miljömässigt riktigt utnyttjande.
Med främst kärnenergins
genombrott följer lokaliserings- och miljöproblem av annan karaktär än under
vattenkraftutbyggnadens epok. Vidare följer krav på en genomtänkt och
långsiktig försörjningspolitik beträffande kärnbränslen.
Inom
gas- och oljeområdet kan också nya arbetsuppgifter väntas.
Prop. 1973: 41 134
Om
import av naturgas i större kvantiteter kommer till stånd och om rörledningar
för transport av olja byggs ut tUlkommer nya statUga myndighetsuppgifter.
Även
när det gäller energiberedskapen har utgångspunkterna förändrats. Inhemsk ersättningsproduktion
under fredstid utgör inte längre ett ekonomiskt beredskapsalternativ jämfört
med oljelagring. Vidare innebär de möjligheter som nu skymtar att i viss
utsträckning ersätta oljebaserad lokal uppvärmning med fjärrvärme eller elvärme
från kärnkraftverk på lång sikt ändrade förutsättningar för
energiberedskaps-politiken.
I
likhet med energikommittén finner jag det angeläget att de energipolitiska
resurserna på myndighetsplanet koncentreras och förstärks och att verksamheten
breddas till en bevakning av hela energiområdet. Jag är dock inte beredd att
nu förorda att kommitténs förslag om en utvidgad koncessionsgivning och en
statlig prövning av kommunala värmeplaner genomförs. Dessa frågor bör
övervägas ytterligare. Liksom KK-utredningen anser jag att ställning ännu inte
kan tas till en slutiig organisation på säkerhetsområdet.
Jag anser därför att
förändringarna i den nuvarande organisationen t. v. bör begränsas men samtidigt
utformas så, att en utvidgning av de encrgipolitiska uppgifterna och en
omorganisation av säkerhetsarbetet i framtiden underlättas. Den lösning som
bäst uppfyller dessa krav är att en enhet för energifrågor upprättas inom det
föreslagna industriverket.
Den nuvarande dbyråns
uppgifter beträffande säkerhetsfrågor, däri inräknat statistik och
behörighetsärenden, samt koncessions- och bidragsgivning, bör föras över till
denna energienhet. Enheten bör även ges uppgiften att följa utvecklingen
rörande andra energiformer än elektricitet. Elektriska inspektionen bör t. v.
knytas till industriverket så som den f, n, är knuten till KK. Utöver
säkerhetskontrollen bör inspektionen få i uppgift även att såsom
industriverkets fältorgan följa hur eldistributörerna uppfyller sina
förpliktelser som koncessionshavare. Delegationen för atomenergifrågor bör t,
v. behålla sin nuvarande organisation.
För
att utforma en politik som sträcker sig några år fram i tiden krävs självfallet
en prognos över utvecklingen och en bedömning av på vilka punkter den
förutsedda utvecklingen bör styras. TiUgång till välgrundade prognoser för
energisektorn är en av förutsättningama för den långsiktiga planering av
resursutnyttjandet kapital, arbetskraft, naturtillgångar som nu krävs från
olika håll. Investeringama inom sektorn utgör en ökande dd av de totala
investeringarna och de avser ett antal mycket stora objekt med lång livslängd,
Tillståndsgivningen för energiproducerande anläggningar och för viss
energidistribution måste självfallet vila på en framtidsbedömning. Av dessa
skäl måste frågan om prognosverksamhet för energisektorn tillmätas stor vikt.
Prop.
1973: 41 135
Utarbetandet av samlade energiprognoser, som redan har
påbörjats av energiprognosutredningen, bör få formen av en fortiöpande fast
organiserad verksamhet. Uppgifterna har nära anknytning till den föreslagna
verksamheten inom industriverkets energienhet och bör därför förläggas dit.
Energiprognosutredningen bör emellertid slutföra sitt uppdrag. Energienheten
bör dock redan i inledningsskedet erhålla erforderliga resurser för prognos-
och utredningsverksamhet, vUka ställs tUl energiprognosulredningens förfogande
så länge denna pågår. När energi-prognosulredningens arbete slutförts, vilket
beräknas ske under år 1974, bör även ansvaret för prognos- och
utredningsuppgifterna överföras till verket. Samtidigt bör frågan om det av
energikommittén föreslagna energipolitiska rådet tas upp,
I enlighet
med vad jag anfört får således industriverkets energienhet tre huvuduppgifter,
nämligen säkerhetsfrågor, koncessions- och bidragsfrågor samt prognos- och
utredningsarbete,
8.4.4 Verksamhet på mineralområdet
Sedan lång tid tillbaka har behov förelegat av en särskild
politik på mineralområdet. Den omständighet som stått i centrum är att mineraltillgångarna
sedan de en gång tagits ut inte återbildas. Bl, a, har en kontroll över uttaget
med tanke på framlida behov därigenom motiverats. Samtidigt bör observeras att
metallerna i fysisk mening egentligen inle förbrukas. Om priset så medger kan
de således ofta återvinnas som skrot och användas på nytt.
När regler
för mineralexploatering formuleras bör hänsyn tas till att värdet av
naturtillgångarna till någon del bör komma samhället till godo. Detta kan
emellertid vara svårt att förena med önskemålet att skapa tillräckligt starka
incitament för att exploatering skall komma till stånd trots de kostnader som
med osäkert utbyte måste läggas ner redan för att träffa på och inledningsvis
undersöka en fyndighet.
Den
svenska minerallagstiftningen innehåller inle några restriktiva element för alt
begränsa exploateringen av mineralförekomster ulan har sedan länge i första
hand gått ut på att stimulera till ökad verksamhet, vilket även avspeglar sig i
gäUande lagstiftning på området. Bedömningen har varit och är fortfarande att
man inte beträffande något mineral nått en så hög exploateringsnivå att
särskild restriktivitet kan anses motiverad.
Den
rättsliga regleringen kräver aktiviteter från statens sida i form av
tillståndsgivning, kontroll, teknisk tiUsyn etc. Därutöver har i ökad utsträckning
också uppgifter av ekonomisk karaktär kommit in. Statens direkta ekonomiska
intressen på mineralområdet har således ökat starkt, framför allt under de
senaste decennierna på grund av regeln om kronoandel, som innebär att staten
har rätt att inträda med upp till 50 % i ett gruvföretag och i proportion
därtUI dela vinsten eller förlusten, samt
Prop. 1973: 41 136
genom
de avsevärda insatser som gjorts i form av statlig malmprospektering. Till
detta kan läggas aklieinlösningen i LKAB år 1956 som i praktiken gjorde staten
till den dominerande järnmalmsintressenten i landet och den största
arbetsgivaren i Norrbottens län.
Under
Kungl. Maj:t ligger ansvaret för de statliga aktiviteterna f.n. på främst KK
och SGU,
KK
svarar för tillsyn och kontroll samt lagtillämpning, för tUlståndsgivning i
vissa fall samt för utredning och beredning av sådana ärenden, i vilka Kungl. Maj:t
beslutar. Vidare svarar KK för utredningar, förhandlingar och beredning i
övrigt inför nyttiggörandet av statlig gruvegendom, exkl. sådan egendom som
tillhör de statliga aktiebolagen, KK svarar även för redovisning av avgifter
m, m,
KK
är vidare chefsmyndighet för bergsstaten, som är den regionala organisationen
för teknisk tillsyn, utmålsförrättningar, säkerhetsfrågor, yrkesinspektion
under jord m, fl, för bergshanteringen speciella uppgifter. Bergsstatens
hittillsvarande uppgifter i samband med yrkesinspektion och arbetarskydd avses
bli förda till den allmänna yrkesinspektionen (prop, 1973: 1 bil, 7 s, 225),
SGU
svarar för insamling och spridning av geologisk information, t. ex, i form av
kartor, SGU svarar vidare för malmletning för statens räkning, för geologisk
forskning i kontakt med universitet och högskolor samt för geologiska uppdrag
av olika slag och tillhandahållandet av geologisk expertis för stat, kommuner
och enskilda.
Vid
sidan av myndigheterna bör framför allt nämnas LKAB och AB Statsgruvor, som
svarar för huvudparten av statens mineralexploatering.
Fördelningen
av uppgifter samt avgränsningen mot annan verksamhet hos de ansvariga
myndigheterna och företagen har övervägts vid flera tillfällen under
1900-talet. Man har därvid framhållit att den nuvarande ordningen är behäftad
med vissa brister. Framför allt har man pekat på att en viss sammanblandning av
myndighetsfunktioner och affärsekonomiska funktioner förelegat inom SGU och KK.
Vidare har hävdats att en splittring av verksamhetsgrenar på olika organ gjort
det svårt alt bedöma effektivitet och ekonomiskt utfall av statens aktiviteter,
framför allt i fråga om den statliga malmletningen och utnyttjandet av den
egendom som därigenom uppkommer. Meningarna har emellertid varit delade när det
gällt att finna den lämpligaste lösningen. Däremot har några förändringar vad
gäller inriktningen av statens mineralpolitik inte aktualiserats. Förslagen
från de utredningar som på senare år arbetat inom det mineralpolitiska området,
främst gruvrättsutredningen, 1967 års gravutredning och 1964 års
geologiulredning, bygger således på i slort sett oförändrade grunder.
Den
statliga organisationen kan väntas bli ställd inför ökade krav på uppföljning
av mineralfrågorna och på aktivt handlande i olika silua-
Prop.
1973: 41 137
tioner mot bakgrund särskilt av de kompletteringar av
gällande lagstiftning som föreslås av gruvrättsutredningen.
Geologi- och KK-utredningarna utgår i sina delvis
överensstämmande förslag från att myndighetsuppgifterna på mineralområdet,
såsom lagtillämpning och näringspolitiska frågor, organisatoriskt bör skiljas
från de mer företagsekonomiskt betonade uppgifter som har samband med statens
gruvegendom. Den prospekteringsverksamhet som f. n, bedrivs inom SGU skall, enligt
KK-utredningen helt och enligt geologiutredningen delvis, föras över till ett statiigt
bolag. Detta bolag skall under affärsmässiga former svara även för
förvaltningen av statens gruvegendom. Enligt geologiutredningen kan bolaget
också svara för exploateringen av statliga sulfidmalmsfyndigheter m. m.
Vidare bör
enligt geologiutredningens förslag statens geologiska verksamhet och statens
näringspolitiska uppgifter beträffande gruvnäringen koncentreras till SGU, KK-utredningen
ansluter sig härtill i den framtidslösning den skisserar, men förutsätter då en
översyn och förändring till ett "nytt SGU", Bakom KK-utredningens
förslag i denna del ligger bedömningen att en ny organisation bör dra upp
rågångar mellan myndighetsuppgifter och uppgifter i anslutning till förvaltningen
av de statliga gruvrätterna. Detta önskemål kan tillgodoses med olika
konstruktioner vad gäller organisationen i stort. Förutsatt att de olika beslutsuppgiflema
blir skilda åt kan enligt KK-utredningen även en sammanhållen organisation som
liknar eller direkt motsvarar den rådande vara en möjlighet.
Remissinstanserna har i allmänhet varit positivt inställda
lill huvudlinjerna i utredningsförslagen. Från flera håll framhålls att en samordning
och koncentration av statens insatser är önskvärd med hänsyn till bl. a,
statens omfattande prospekterings- och exploateringsverksam-hel och den
stigande efterfrågan på olika mineral. Meningarna är emellertid delade
beträffande förslagens detaljer.
Vad särskilt gäller frågan om förvaltningen av statens
gruvegendom föreslår utredningarna som redan nämnts att ett statligt bolag
inrättas för att ta över dessa uppgifter från KK, Förslagen utgår från
önskemålet att skapa bättre förutsättningar för ett affärsmässigt agerande. Genom
alt verksamheten föreslås bli knuten till den statliga företagsgruppen ges
enligt KK-utredningen möjlighet att tillgodose behovet av operaliv
rörelsefrihet och dessutom goda förutsättningar vad gäller liUgång till
ekonomisk och gruvleknisk expertis. Samtidigt möjliggörs en samlad redovisning
av kostnader och intäkter för verksamheten, en rationell bedömning av utfallet
av gjorda insatser och en styrning av statens prospektering liknande den som
sker inom gruvföretagen.
Utredningarna anger som grundläggande krav att bolagets
verksamhet skall drivas under affärsmässiga former och uppfattas som en pa-
Prop. 1973: 41 138
rallell
till annan affärsmässig statiig verksamhet. Möjligheter att tUlgodose syssdsättningspolitiska
m. fl. samhälleliga intressen föreligger enligt KK-utredningen bl, a, genom det
offertsystem som förutsattes vid bildandet av Statsföretag AB (jfr prop. 1969:
121 s. 35). Det företag som enligt förslaget skall företräda staten i samband
med förvaltningen av dess gruvegendom bör få en med andra företag helt
jämförlig ställning.
Enligt
KK-utredningens bedömning föreligger inte några principiel la hinder mot att
lägga ansvaret för förvaltningen på ett statligt bolag, även om de statiiga
åtgärderna delvis utgår från privUegier, såsom kronoanddsinstitutet. Några
andra hinder från rättslig synpunkt emot att föra de statsägda gravrätterna
till ett statiigt aktiebolag har utredningen inte heller ansett föreligga.
Enligt
KK-utredningen är statens uppgifter i samband med exploateringen av
naturtillgångarna på kontinentalsockdn, icke inmutningsbara fyndigheter på
kronomark samt sand-, grus- och stenförekomster inom vissa aUmänna
vattenområden parallella med dess uppgifter i samband med de statliga gruvrättema.
De omfattar såväl tillståndsgivning som bestämmande i vissa fall av ersättning
till staten. Tillståndsgivningen bör enligt utredningen nu särskiljas från
uppgiften att på statens vägnar träffa de ekonomiska avgörandena i samband med mineralprospektering
och exploatering. TUlstånd bör ges av en myndighet, medan uppgiften att
företräda staten vid bestämmandet av den ekonomiska ersättningen bör ligga hos
det företag som svarar för förvaltningen av statens gruvegendom. Samma princip
bör tillämpas när det gäller att fastställa villkor om statiigt deltagande
eller ekonomisk ersättning till staten i samband med att koncession beviljas
enligt den gruvrättsliga speciallagstiftningen.
Utredningsförslagen
har under remissbehandlingarna i vissa delar fått ett mycket blandat
mottagande. Framför allt gäller detta de huvuduppgifter som det nya bolaget
avses få. Tanken på bolaget som ett ordinärt lönsamhetsinriktat företag med en
ställning som är jämförlig med andra företags väcker i och för sig inte någon
kritik. Däremot sätts i fråga om inte bolaget genom sin konstruktion i realiteten
ändå får en alltför gynnad position. SärskUt diskuteras frågan vilka
mineralrättigheter bolaget bör få att förvalta.
Förslaget
att till ett aktiebolag föra även sädana mineralrättigheter som staten får utan
egen insats, t. ex, kronoandelar, har föranlett vissa erinringar under
remissbehandlingen. Enligt KK är den föreslagna bolagsbildningen från denna
synpunkt inte helt invändningsfri. Bolaget skulle kunna få ett orätlmätigt
överlag gentemot andra företag på gruvområdet. Vidare skulle svårigheter kunna
uppstå att särskilja resultaten av bolagels olika verksamhetsgrenar. Trots
dessa betänkligheter stannar kollegiet för att förorda att även krono- och
jordägarandelarna förs till det nya bolaget.
Prop. 1973: 41 139
KK
biträder även KK-utredningens förslag att bolaget bör få till uppgift att för
staten träffa ekonomiska uppgörelser om utnyttjandet av sand, grus och sten på
kontinentalsockeln m. m. samt icke inmutningsbara mineral på kronomark. Tillståndsgivningen
anses närmast böra handhas av nya KK.
Från andra håll framförs
delvis starka betänkligheter mot förslagen. Bl. a, erinrar flera
remissinstanser om att kronoandelens syfte måste vara alt tillgodose inte bara statens
affärsekonomiska intressen, utan också och framför allt aUmänna
samhällsekonomiska intressen. Kritik anförs också mot förslagen om att låta
ett bolag företräda staten vid bestämmande av ekonomisk ersättning tUl staten
vid beviljande av koncession och att låta bolaget engagera sig i fräga om täktverksamhet
på kontinentalsockeln, Koncessionsgivning måste enligt dessa remissinstanser
betraktas som en i princip offentligrättslig akt.
För
egen dd vUl jag anföra följande.
Staten
har betydande ägarintressen att bevaka på mineralområdet. Viktigast torde
gruvegendomen vara. Denna omfattar inmutarandelar, jordägarandelar och
kronoandelar enligt gruvlagen och dess föregångare. Enligt lagen om
kontinentalsockeln tillkommer rätten att utvinna kontinenlalsockdns
naturtillgångar staten. Detsamma gäller rätten tUl sand-, grus- och stentäkt
inom allmänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtiand.
Staten har vidare betydande ekonomiska intressen i form av icke inmutningsbara
mineralråvaror på kronomark. Hit hör exempelvis sand, grus, kalk, fältspat och
kvarts.
Det
är angeläget att dessa ägarintressen tas till vara på bästa sätt. En
affärsmässigt inriktad förvaltning genom ett bolag kan i och för sig innebära
vissa fördelar. Som framgår av vad jag nyss sagt är emellertid tillgångarna av
oenhetlig karaktär. Det möter stora principieUa svårigheter att föra över och
koncentrera förvaltningen till ett bolag. Inte minst uppstår problem när det gäUer
värdering av rätten att utvinna naturtillgångar som nu tiH stor del är
outforskade eller som inte med någon grad av säkerhet kan väntas bli
exploaterade. Detta gäller exempelvis icke inmutningsbara mineral på kronomark.
Att överföra förvaltningen efter beslut i varje särskilt fall sedan intresse
för exploatering visat sig föreligga eller en rättighet grundlagts genom
upplåtelse är å andra sidan en opraktisk ordning.
Vad
särskilt gäller gruvegendomen, tUl vilken huvudintresset knyter sig, vUl jag
nämna följande,
I
fråga om inmutarandelar och jordägarandelar anser jag att några principiella
invändningar inte kan resas emot att föra förvaltningen till ett helstatiigt
bolag. När det gäUer kronoandelar är läget ett annat, Kronoanddsinstitutet har
tillkommit inte bara för att tillgodose statens ekonomiska intresse utan också
för att stärka det allmännas inflytande över gruvnäringen. Uppgiften att
tillvarata de viktiga samhällsintressen
Prop. 1973: 41 140
som
kronoanddsinstitutet skall främja bör enligt min mening inte åvila ett bolag.
Om kronoandelarna tas undan faller emellertid en stor del av de fördelar bort
som skulle nås genom att koncentrera förvaltningen till ett enda organ. Jag
vill också peka pä att praktiska problem uppkommer om förvaltningen av
kronoandelarna läggs på ett bolag. När det gäller befintliga kronoandelar torde
svårighetema inte vara andra eller större än de som uppslår beträffande inmutarandelar
och jordägarandelar. Problemet gäller de kronoanddar som uppkommer i framtiden.
Det torde inte vara lämpligt att en gång för alla överföra förvaltningen av
även framdeles tillkommande kronoandelar till ett bolag som arbetar efter
affärsmässiga principer.
Av
nämnda skäl kan jag inte biträda förslaget att förvaltningen av statens
mineralintressen skall handhas av ett för ändamålet bUdat bolag. Åtskilliga av
de fördelar som kan nås genom en bolagsbildning kan enligt min mening vinnas pä
annat sätt. Jag återkommer senare till denna fråga.
När
det gäller prospektering skiljer geologiutredningen mellan allmännyttig prospektering
och prospektering av sådan karaktär att företagsekonomiska bedömningar får
avgörande betydelse. TUl den förra kategorin hänför utredningen landsomfattande
och regionala prospekteringsarbeten som sker för att långsiktigt säkerställa tUlräckliga
malmreserver för landet. Utredningen förordar att SGU får ansvaret för denna prospektering.
Ansvaret för den prospektering, som har sådan karaktär att förelagsekonomiska
bedömningar får avgörande betydelse, föreslår utredningen skall läggas på det
tidigare nämnda statliga bolag som även skall förvalta statens gruvegendom.
Utredningen förutsätter att SGU t. v, utför bolagets prospekteringsarbete på
uppdrag från bolagel. Om bolaget skulle anse det lämpligt att bygga upp en
egen pro-spekteringsorganisation aktualiseras frågan om SGU i ett sådant läge
själv bör ulföra sin prospektering eUer låta bolaget pä uppdrag utföra denna.
En överföring tUl bolaget av SGU:s prospekteringsarbeten skulle enligt
geologiutredningens mening medföra betydande nackdelar.
Enligt
KK-utredningen är den prospekteringsverksamhet som hittills genomförts av SGU
närmast att hänföra till affärsmässigt inriktad prospektering. Utredningen
anser att det f, n, inte finns material tillgängligt för en ekonomisk
jämförelse mdlan alternativen att ha den statiiga prospekteringen knuten till SGU
eller till den statliga företagsgruppen. Det avgörande för utredningens
bedömning är behovet att i organisationsstrukturen skapa klara rågångar mellan
allmännyttiga och affärsmässiga uppgifter. Med detta som bakgrund föreslår
utredningen en gemensam organisation inom den statliga företagsgruppen med utgångspunkt
i de statliga gruvrätterna och minerallUlgångarna och för den statliga prospekteringsverksamheten.
Detta innebär att prospekteringsverksamheten bryts ut från SGU,
Prop. 1973: 41 141
Förslaget
att ett statligt bolag skall ansvara för företagsekonomiskt motiverad prospektering
har inte mött någon erinran hos remissinstanserna. Meningarna om var gränsen gär
mellan olika slags prospektering är dock delade. Flertalet av dem som yttrar
sig speciellt härom hävdar alt någon sådan gräns inte existerar. Några
instanser är direkt kritiska mot förslaget och vänder sig bl, a, mot att SGU
bedriver statlig direkt fyndighelsinriktad prospektering. Enligt t. ex.
Svenska gruvföreningen är detta ett konkurrensförhållande som knappast kan
accepteras från allmän synpunkt. Väsentliga fördelar kan uppnås genom att i
stället integrera sådan prospektering med de statiiga gruvbolagen, eftersom
dessa genom sin övriga verksamhet besitter erforderlig kompetens för alt
utvärdera projekt. Ett för de statliga gruvbolagen gemensamt prospekteringsbolag
är då ett tänkbart alternativ.
Från några håll pekar man
på vikten av att statens insatser i fråga om praktiskt prospekteringsarbete
inte splittras upp. Det praktiska prospekteringsarbetet är enligt SGU ett
komplicerat spel mellan olika metoder, där en rad olika speciaUster och
arbetsgrupper samverkar för att nä resultat, J ett litet land som Sverige måste
resurser av ifrågavarande slag koncentreras, Jernkontoret ställer sig tveksamt
till förslagen och pekar på att en del problem visserligen kan lösas automatiskt
om den aktiva prospekteringsverksamheten skiljs från SGU, men att fördelen av arbetsmässigt
sammanhang med den allmänna malmgeologiska verksamheten då också gär förlorad.
Enligt min uppfattning är
det väsentligt att här påminna om att all prospektering ytterst syftar till att
finna mineral som kan utnyttjas ekonomiskt. Det bör däremot uppmärksammas att prospektering
omfattar högst olikartade arbetsmoment, från översiktig kartläggning till noggrann
bestämning av en malmkropps form, storlek och sammansättning i direkt
anslutning lill gruvdrift. De olika arbetsmomenten griper i varandra ulan
klart skönjbara gränser.
Över den statliga budgeten
bekostas f, n. både översiktiig prospektering i syfte all avgränsa områden som
motiverar närmare undersökning och detaljprospektering inom sådana områden.
Verksamheten är koncentrerad till SGU. Som bl. a. SGU anfört är det viktigt att
tiUgängliga prospekteringsresurser inte splittras. Att bygga upp två
parallellt arbetande organ med resurser som kan täcka aUa prospekteringsled kan
inle vara rationellt. Inle heller en uppdelning av resurserna efter olika slag
av prospektering innebär en tillfredsställande lösning. Även vid ett sådant
alternativ kommer statens insatser att splittras på ett föga rationellt sätt.
Under utredningsarbetet har man från olika håU sökt att skilja mellan
allmännyttig och företagsekonomisk motiverad prospektering. Jag anser det
tveksamt om det går att dra upp och praktiskt tiUämpa en sådan gräns. Som jag
redan har nämnt syftar all prospektering till att finna mineral som kan
utnyttjas ekonomiskt. Arbetsmomenten går, som
Prop. 1973: 41 142
jag
också betonat, in i varandra utan klart skönjbara gränser. Övervägande skäl
talar således enligt min mening för att prospekleringsresur-serna i form av
personal och utrustning även i fortsättningen huvudsakligen bör vara
koncentrerade inom ett organ.
Vad
gäller frågan om var prospekteringsresurserna bör finnas vill jag erinra om det
arbetsmässiga samband som enligt vad jag nyss sagt råder mellan å ena sidan
geologisk kartering och å andra sidan mineralprospektering. Bland faktorer som
direkt knyter samman dessa verksamheter kan nämnas även laboratorie- och
analysarbeten samt geologisk forskningsverksamhet i övrigt. Som jag senare
återkommer till är det nödvändigt att staten svarar för geologisk forskning och
karlering i Sverige. Dessa arbeten har stor allmän betydelse och kan endast i
ringa omfattning väntas bli utförda på enskilt initiativ. Inte från något håll
har under utredningsarbetena ifrågasatts annat än att de bör ligga hos SGU, Mot
denna bakgrund anser jag att de statiiga prospekteringsresurserna alltjämt bör
finnas koncentrerade till SGU.
Enligt
geologiutredningens förslag skall finansieringen av prospekteringen ske bl, a,
genom att det föreslagna bolaget övertar förvaltningen av statens gravegendom
och därmed erhåller vissa intäkter. Prospekteringen kommer på så sätt alt i
viss mån bestämmas av den kortsiktiga tillgången på rörelsemedel. Det är enligt
min mening inte givet att en sådan ordning leder till en rationell styrning och
inriktning av prospekteringen. Jag menar att det från samhällets synpunkt kan
vara lika fördelaktigt att låta bedömningar och prioriteringar hos
statsmakterna vara avgörande med de möjligheter som hämied ges att väga in olika
faktorer och ta övergripande hänsyn.
Jag
finner med hänsyn tUl det sagda att inte heller en ordning där prospekteringsresurserna
kvarstår inom SGU men där det ekonomiska ansvaret ligger hos ett statligt bolag
innebär några egentliga fördelar.
Enligt
geologiutredningen talar starka skäl för att det nya bolaget också skall
ansvara för viss exploatering, nämligen exploatering av sulfidmalmsfyndigheter m.
m., där staten f. n. saknar lämpligt ansvarigt organ. Enligt utredningen kan
därvid också övervägas att göra det nya bolaget till moderbolag för statens
samtliga mineralintressen.
Endast
ett fåtal remissmstanser har berört denna fräga. Några har tillstyrkt
utredningens förslag eller gått längre och föreslagit att det nya bolaget skall
kunna svara för all statlig mineralexploatering. LKAB/AB Statsgravor,
Statsföretag AB och AB Atomenergi har redovisat motsatt uppfattning och anser
att det nya bolaget inte bör vara direkt engagerat i mineralexploatering.
Enligt
min mening uppkommer också i denna del principiella och praktiska problem. Bl.
a. kan ifrågasättas det rationella i att bygga upp ytterligare en
exploateringsorganisation i landet som specialiserar sig på exploatering av sulfidmalmer.
I konsekvens med de industripoli-
Prop. 1973:41 143
tiska
riktiinjer som jag tidigare redovisat och med bl. a, den inriktning av
gravlagstiftningen som gäller finner jag det f, n, ligga närmare till hands att
staten söker åstadkomma goda förutsättningar, totalt sett, för redan
existerande verksamhet. Detta hindrar givetvis inte att de statliga företagen
utifrån sina synpunkter kan finna det ekonomiskt intressant att t. ex, starta
exploatering av för resp, företag nya malmtyper.
Utredningarna och
åtskilliga remissinstanser har fäst stor vikt vid att myndighetsfunktioner och
ansvar för statens affärsmässiga intressen skiljs åt. Jag delar uppfattningen
att en sådan åtskillnad bör eftersträvas. Enligt min mening kan emellertid
denna synpunkt tillgodoses på annat sätt än genom bildande av ett statligt
bolag, nämligen genom att nu vidta vissa förändringar inom ramen för nuvarande
ordning och i samklang med de organisatoriska åtgärder i fråga om industriverket
och SGU som jag i övrigt förordar.
Jag
vill då börja med att ta upp myndighetsfunktionerna och de övriga allmänna
samhällsfunktioner, som enligt vad jag förordar kommer att ligga inom
industriverkets och SGU:s ansvarsområden. Dessa funktioner omfattar flera
grupper av arbetsuppgifter och ärenden vilka samtliga har det gemensamt att de
främst är motiverade av samhällets önskemål att främja en rationell utveckling
inom mineralsektorn och att utöva en kontroll över utnyttjandet av
naturtillgångar.
De
myndighetsuppgifter som bergsbyrän vid nuvarande KK ansvarar för omfattar i
huvudsak utrednings-, remiss- och besvärsärenden, till-lämpningsfrägor i
anslutning till minerallagstiftningen samt beredning av sådana mineralfrågor
t, ex, utfärdande av koncession enligt uranlagen (1960: 679) i vilka Kungl, Maj:t
beslutar. Till myndighetsuppgifterna hör vidare den direkta tiUsynen över
gravdriften i landet, beviljandet av inmutningar och utmål enligt gruvlagen,
uppföljningen av koncessionsvillkor m, m. Dessa uppgifter utövas av den
regionala organisationen, bergsstaten, för vilken KK är chefsmyndighet.
Dessa
myndighetsuppgifter bör övertas av industriverket. Vissa förändringar och
utbyggnader kan visa sig nödvändiga sedan ställning tagits till gruvrättsutredningens
förslag.
Till
de instraktionsenliga uppgiftema för nuvarande bergsbyrån hör även bevakning av
utvecklingen inom mineralsektorn, planerande och utredande verksamhet i
anslutning därtill samt näringspolitiska uppgifter i övrigt inom sektorn.
Nu
nämnda uppgiftsområde faller enligt min mening naturligt inom ramen för den
verksamhet som industriverket i stort avses bedriva. Såväl verksamhetemas syfte
som arbetsuppgifternas karaktär stämmer väl överens. Således har mineralfrägorna
t, ex. en självklar anknytning till jäm- och stälsektom, ett område som kan
väntas bli föremål för betydande utrednings- och planeringsinsatser från det
nya
Prop. 1973: 41 144
verkets
sida. Förutsättningarna för att göra rationella bedömningar och ta initiativ
till eller vidta näringspolitiska åtgärder på mineralområdet blir i hög grad
stärkta genom en sådan organisatorisk koppling. Inte minst väsentiigt är detta
med tanke på att staten genom förslaget till ny gruvlagstiftning avses få
bättre möjligheter än hittills att påverka mineralutvinningen.
När
industriverket tar över dessa aktiviteter från KK bör emellertid samtidigt
inom ramen för den nya organisationen och de resurser som jag senare kommer att
förorda en viss förstärkning ske, framför allt i fråga om utredande och
planerande verksamhet. Resurser härför finns inte inom den nuvarande KK-organisalionen.
Som exempel på uppgifter som jag därvid anser angelägna vill jag nämna översiktiiga
och långsiktiga bedömningar av naturresursernas utnyttjande i landet, behovsprognoser
och marknadsbevakning.
I
denna verksamhet bör på sikt ingå även sådan malmprospektering som
industriverket kan komma att bedöma nödvändig från sina utgångspunkter. Denna
kan komma att ske på olika sätt. Verket kan exempelvis med utgångspunkt frän
förväntade behov av en mineralråvara söka få fram uppgifter om tillgängliga kvantiteter
av varan inom en region, inom landet, inom viss tid, etc. Verket kan då bl. a.
söka initiera prospektering hos de företag som är aktiva pä vederbörande
marknad, t. ex. genom att utverka finansiellt stöd till olika program, eller
efter statsmakternas beslut självt lägga ut prospekteringsuppdrag.
Den
nu beskrivna inriktningen av arbetet vid industriverkets mineralenhet är en
fråga på några års sikt. Som jag senare redovisar behövs även tid för att göra
en ändamålsenlig indelning i program av SGU:s prospektering. Frågan om
industriverkets resurser i denna del torde därför få anmälas senare. Jag vill
redan nu förutskicka att det kan bli aktuellt alt lägga fram förslag om att
inrätta ett rådgivande organ till industriverket för att ge utrymme för
sakkunnig uppläggning och utvärdering av bl. a. malmprospekteringsprogram.
Även
SGU har f. n,, som jag tidigare redovisat, ansvar för betydelsefulla allmänna
uppgifter inom mineralsektorn. Samtidigt har prospekteringsverksamheten i
väsentliga avseenden en avgjort affärsekonomisk betoning. De förslag, som jag
närmare tar upp i det följande, gär ut pä att behälla och betona SGU:s
ställning som central geologisk fackmyndighet i landet. Detta nödvändiggör bl,
a, vissa justeringar med avseende på SGU:s roll inom mineralområdet.
Resurser
i form av personal och utrustning för statlig prospektering avses således
fortfarande vara koncentrerade till SGU, Verksamhetens planering och
finansiering bör emellertid förändras så, att den prospektering som i
framtiden utförs av SGU sker i form av direkt betalda uppdrag. Därigenom
kommer uppgiften att planera och finansiera olika
Prop.
1973: 41 145
prospekteringsarbeten
att vila på den som har intresse av att det särskilda arbetet bedrivs och som kan
bedöma dess lämpliga inriktning och omfattning samt slutUgen nyttiggöra
resultatet. Jag vill i sammanhanget understryka att industriverket blir en av
de naturliga uppdragsgivarna, liksom även den nämnd för statens gruvegendom som
jag i det följande förordar. Andra tänkbara intressenter är gruvföretagen,
kärnbränslebolaget m, fl.
Jag
betraktar det emellertid som omöjligt alt genomföra en hastig övergång för SGU:s
del från nuvarande ordning till ett läge med uteslutande uppdragsfinansierad prospektering.
Jag återkommer till dessa frågor vid min behandling av SGU:s verksamhet och
organisation.
Därmed
går jag Över till den andra huvuddelen av statens verksamhet på
mineralområdet, nämligen förvaltningen av statens mineralintressen.
Förvaltningen
av statens gruvegendom handhas av KK. När fråga uppkommer om att upplåta
gruvegendom på arrende skall dock ärendet understäUas Kungl. Maj:t som enligt
riksdagens beslut kan upplåta nyttjanderätten till statsägda gravandelar för
en tid av högst 20 år. KK:s bergsbyrå ombesörjer de utredningar och
förhandlingar som krävs i samband med beslut om utnyttjande av gruvanddar.
Bergsbyrån svarar ocksä för andra affärsekonomiskt betonade uppgifter, främst
beredning av ärenden om upplåtelser av rätt till sand-, grus-och stentäkt på
kontinentalsockeln.
Även
andra myndigheter har liknande frågor inom sina ansvarsområden. Som exempel
kan nämnas att domänverket i princip beslutar i fräga om upplåtelse av grustäkt
och brytning av icke inmutningsbara mineral på sådan kronomark som verket
förvaltar. Motsvarande gäller andra myndigheter som förvaltar kronomark. Jag
anser emellertid att det f, n, inte finns anledning att ta upp den sannolikt
omfattande problematiken avseende möjligheterna att sammanföra dessa frågor med
förvaltningen av statens gruvegendom. Jag begränsar mig därför i detta
sammanhang till de uppgifter som vilar på nuvarande KK.
Som
har påpekats av utredningarna och vid remissbehandlingen har KK f, n, en
dubbelroll på mineralområdet. Verket fungerar som myndighetsorgan för
tillämpningen av gruvlagstiftningen och arbetar med affärsmässiga uppgifter i
samband bl. a. med förvaltningen av gruvegendomen. Alt KK har denna dubbelroll
har väckt viss kritik. Även om rollkonflikter i praktiken mer sällan förekommit
har kritiken från principiell synpunkt viss tyngd. Jag har nyss förordat att KK:s
myndighetsuppgifter på mineralområdet skall övertas av industriverket.
Samtidigt är det önskvärt att den affärsmässigt betonade verksamheten effektiviseras.
Kraven på att i en ny organisation skilja myndighetsuppgifter i anslutning tUl
gruvlagstiftningen från förvaltningen av den statliga gruv-
10
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 41
Prop.
1973: 41 146
egendomen växer härmed i styrka. Enligt min mening bör
därför förvaltningen av denna egendom inte åligga industriverket.
Som jag nyss antytt är det ett centralt önskemål att skapa
en sådan ordning att förvaltningen av gruvegendomen kan skötas på ett affärsmässigt
sätt. En sakkunnig, snabb och effektiv förvaltning bör eftersträvas för att
staten skall få bästa möjliga utbyte av de tillgångar den förfogar över.
Ett syfte med det statliga innehavet av gruvegendom är
emellertid också att kunna vidta direkta åtgärder när det enligt
näringspolitiska bedömningar är önskvärt. Delta är ett väsentiigt motiv för att
behålla gruvrätterna i statens direkta ägo. Jag anser det vara viktigt att förvaltningen
av de statliga gruvrätterna organiseras på ett sådant sätt att den inte helt
skärs av från statens övriga aktiviteter inom mineralsektorn. Allmänna
näringspolitiska önskemål bör således kunna göra sig gäUande,
Enligt min mening bör det vara möjligt att tillgodose de
nämnda synpunkterna genom att en särskild nämnd med självständig ställning och
med uppgift att förvalta statens gruvegendom inrättas i anslutning tUl
industriverket. Nämnden bör i första hand överta de förvaltningsuppgifter som
nu åvilar KK, I ett avseende bör emellertid en utvidgning ske.
KK bereder ärenden om upplåtelse av statsägda gruvandelar medan
beslutanderätten tillkommer Kungl, Maj:t, I KK:s uppgifter ingår bl. a, att
föra förhandlingar med hugade spekulanter. Det är inle tillfredsställande för
någondera parten att förhandlingar sker med olika befogenheter när det gäller
att fatta beslut. En rationellare och affärsmässigt mer effektiv ordning kan
enligt min mening nås genom att utrednings-, förhandlings- och beslutsleden
knyts samman.
Under den långa tid Kungl, Maj:t har haft riksdagens
bemyndigande att avgöra frågor om upplåtelse av statliga gruvrätter har en fast
praxis efter hand utbildats. Erfarenheter och kontakter med företagen har
byggts upp och utvecklats och man kan utan överdrift säga att flertalet ärenden
numera är av ganska rutinbetonad karaktär. Därmed är också sagt att jag inte
anser det erforderligt att beslut i dessa frågor aUtid meddelas av Kungl. Maj:l,
Tiden är enUgt min mening mogen att öppna en delegationsmöjlighet. Jag förordar
att Kungl, Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att delegera sin rätt att
besluta i frågor om upplåtelse av statlig gruvegendom till den föreslagna
nämnden. Nämndens befogenhet bör dock inskränkas på så sätt att ärenden av
större allmän betydelse skall underställas Kungl, Maj:t, Riksdagens nuvarande
bemyndigande är begränsat till alt avse upplåtelse under en tid för varje gång
av högst 20 år. Denna.begränsning bör bestå.
Jag vill i detta sammanhang beröra även frågan om nämnden
bör engageras ifråga om täktverksamheten på kontinentalsockdn. Tillstånd
Prop. 1973: 41 147
tiU
denna verksamhet meddelas av KK som ocksä bestämmer de ekonomiska villkoren
för upplåtelsen. Därvid åligger det KK att ta hänsyn även till motstående
intressen som t, ex, fiske och sjöfart. Täktverksamheten har en ökande
ekonomisk betydelse bl, a, med hänsyn lill den restriktivitet som numera
iakttas från länsstyrelsernas sida när det gäller att ge tillstånd till läkt på
land. Det kan i och för sig vara ett önskemål att särskilja tillståndsgivningen
från uppgiften att träffa de ekonomiska avgörandena. En lösning där tillståndsgivningen
handhas av industriverket medan de ekonomiska villkoren bestäms av nämnden har
emellertid praktiska olägenheter som får anses överväga de principiella
fördelarna. Jag förordar således alt KK:s uppgifter i fråga om täktverksamheten
förs över till industriverket och att nämnden inte engageras i detta arbete.
Som
redan har framgått anser jag att nämndens huvuduppgift bör vara att förvalta
statens gruvegendom, inbegripet rätt att besluta om upplåtelse av sådan
egendom. Huvudsyftet med nämndens verksamhet bör vara att se tili att
gruvegendomen tas till vara på bästa sätt. Nämnden avses göra bl. a.
övergripande bedömningar av lämpligaste sättet att utnyttja tillgångama genom
t. ex, utarrendering, deltagande i annat företags brytning eller
entreprenadförfarande och därefter svara för administration av förvaltningen.
Vidare skall den kunna ta initiativ av olika slag i syfte att förbättra det
ekonomiska utbytet av statens tillgångar och utöka dem, t, ex, genom
prospekterings- och liknande undersökningsuppdrag. Verksamheten bör ha
affärsmässig inriktning men nämnden bör också samarbeta med industriverket vad
gäller allmänna näringspolitiska hänsynstaganden.
Nämnden
bör bestå av fem ledamöter. Det torde få ankomma på Kungl, Maj:t att utse
dessa. Nämndens beslut i frågor som gäller förvaltningen av statens
gruvegendom bör inte kunna överklagas.
Avsikten
är inte att nämnden skall ha en egen kansliorganisation. De utredande,
beredande och verkställande uppgifterna avses i stället ombesörjas av personal
inom industriverkets mineral enhet. På så sätt kan nämnden också tiUföras
verkels bedömningar i näringspolitiska frågor. Jag anser att en sådan kansUmässig
samordning bör kunna godtas också från principiella utgångspunkter. Det
viktiga är dock att det beslutsmässiga ansvaret för myndighetsuppgifterna och
den affärsmässiga verksamheten ligger på olika håll,
I
förhållande till nuläget vid KK innebär mina förslag således att uppgiftema som
vilar på bergsbyrån förs över till en mineralenhet inom industriverket, att en
utbyggnad sker vad avser utredande och annan näringspolitisk verksamhet, att en
särskild nämnd inrättas för frågor om förvaltning av statens gruvegendom och
att till denna nämnd får delegeras Kungl, Maj:ts nuvarande bemyndigande att
besluta i sådana frågor.
Prop. 1973: 41 148
För
de statliga gruvföretagens del blir innebörden av mina nu redovisade förslag
endast att deras roll förändras i så måtto att de på sikt avses få en mer
markerad ställning än f, n, som uppdragsgivare till SGU. Någon inskränkning av
deras ansvars- eller intresseområden är således inte aktuell. I förhållande
till industriverket och nämnden för statens gruvegendom blir de
förhandlingsmotparter på samma sätt som andra gruvföretag. I den mån
industriverket tar initiativ till att exempelvis utnyttja en kronoandel för
att starta brytning av näringspolitiska skäl torde det dock komma att ligga
nära till hands att de statliga företagen blir ombedda att mot offert bedriva
verksamheten,
8.4.5
Organisation och resurser
KK-utredningen
har föreslagit att det nya verket skaU ledas av en styrelse bestående av
verkschef och cheferna för de av utredningen föreslagna avdelningarna. Vid
sidan av styrelsen föreslås ett nät av råd samt lednings- och kontaktorgan inom
vissa sektorer, Pä så sätt bör enligt utredningen de nödvändiga kontaktytorna
gentemot intresseorganisationer och statliga myndigheter kunna tryggas.
Verket
kommer att få det huvudsakliga ansvaret för industripolitiken på
myndighetsplanet. Detta kräver enligt min mening att verket etablerar ett nära
samarbete med andra verk med näringspolitiska uppgifter, i första hand KK, AMS
och STU, Lika betydelsefullt är att verket får omfattande och nära kontakter
med de organisationer som företräder arbetsmarknadens parter och med de
industriella branschorganisationerna. Genom ökningen av stödet till företagareföreningama,
den utvidgade företagsservicen, inrättandet av rådet för mindre och medelstora
företag och integrationen av SIFU:s verksamhet med verket bör goda förutsättningar
skapas för att verket skall få breda kontakt- och informationsytor med de
mindre och medelstora företagen,
I
likhet med remissinstanserna anser jag, bl, a, mot bakgrand av verkets behov
av breda kontaktytor, att i styrelsen bör ingå föratom verkschefen företrädare
för bl, a, arbetstagareorganisationerna och näringslivet. Styrelsen bör vidare
ha parlamentariskt inslag. Jag förordar att verket leds av en styrelse med
högst nio ledamöter och lika många suppleanter. Det ankommer på Kungl. Maj:t
att utse styrelsens ledamöter.
Jag
har tidigare redovisat att fem enheter bör finnas vid industriverket, nämligen
en planerings- och utredningsenhet, en industrienhet, en energienhet, en
mineralenhet och en administrativ enhet.
Sammanfattningsvis
leder mina förslag till följande huvudsakliga fördelning av ärenden på de
olika enheterna.
I
planerings- och utredningsenhetens kompetens bör ingå utredningar avseende
bevakning och analys av utvecklingen inom olika industribranscher, långsiktig
prognosverksamhet rörande industrin samt allmänna industripolitiska frågor,
däribland frågor rörande utvecklingen
Prop. 1973: 41 149
inom
mindre och medelstora företag. Denna enhet bör ha ansvaret även för bevakning
och samordning av internationella frågor inom verkets arbetsområde.
Industrienheten får ansvar
för det finansiella förelagsstödet, för utvecklingen och tillhandahållandet av
företagsservice samt för administrationen av branschprogram. Den organisation
som erfordras för utvecklingsfondens löpande administration knyts till
industrienheten. Från KK övertar industriverket tillsynen över
företagareföreningarna. Den löpande tillsynen av föreningarna kommer att
handhas av industrienheten. Till enheten förs likaså ärenden i anslutning till
glesbygds- och hemslöjdsstödet, liksom det säkerhetsarbete rörande explosiva
och brandfarliga varor som nu utförs vid KK:s industribyrå, I anslutning
härtill tar enheten även över de standardiseringsfrågor med anknytning till den
föreskrivande verksamheten, som f, n, handläggs av KK:s industribyrå.
Energienheten
övertar KK:s nuvarande funktioner på det elektriska området, Energiprognosulredningens
sekretariat knyts till energienheten. Enheten får även efter hand ansvar för
bevakningen av utvecklingen inom energiområdet i dess helhet.
Mineralenhetens
ansvarsområde kommer att avse myndighetsuppgifter samt utredningar och andra
näringspolitiska uppgifter på mineralområdet, ett område som f. n, hör tUl KK:s
bergsbyrås ansvar, samt beredande och verkställande funktioner med avseende på
ärenden som behandlas av nämnden för statens gruvegendom.
Den
administrativa enheten avses svara dels för de renodlat administrativa frågoma,
dels för intern och extern information. Till de administrativa uppgiftema hör
bl. a, personal-, anslags- och budgetfrågor för verket och dess lokalstater.
Vidare skall enheten mot särskUd ersättning sköta kassafunktionen även för KK.
Inom ramen för enheten avses även verkets juridiska frågor bli handlagda.
Jag
har tidigare dragit upp riktlinjerna för SlFU:s integration i industriverket
fr, o, m, 1974/75. Samtidigt bör verksamheten regionaliseras. Som jag tidigare
anfört är jag inte f, n. beredd att la ställning tUl de organisatoriska detaljerna
i en sådan integration och regionalisering utan dessa får utredas av en
organisationskommitté. Jag återkommer i det följande härtill.
Tablå
över den föreslagna organisationen torde få fogas till protokollet som bilaga
1.
Två
organ statens utvecklingsfond och nämnden för statens gruvegendom med
ställning av självständiga myndigheter och med egen beslutanderätt bör som jag
tidigare förordat i administrativt hänseende knytas till verket,
Häratöver bör möjligheter
finnas att knyta rådgivande organ tUl industriverket. Det ankommer på Kungl, Maj:t
att besluta om vUka rådgivande organ som bör finnas, liksom att fastställa
riktlinjer för och
Prop. 1973:41 150
sammansättning
av dessa. För översiktens skull vill jag nämna de organ som enligt min mening
bör knytas till verket i samband med dess inrättande. Hit räknas
hemslöjdsnämnden som förs över från nuvarande KK tiU verket, I anslutning till
det planerade arbetet på långsiktiga prognoser kommer verket att behöva
konsultera utomstående expertis av olika slag. Som jag tidigare förordat bör
ett särskilt råd inrättas för detta ändamål.
KK-utredningen
föreslär att de uppgifter som f. n. åvilar delegationen för de mindre och
medelstora företagen flyttas över till verket. Som redan framgått biträder jag
detta förslag, I samband härmed har jag förordat att ett rådgivande organ
rådet för mindre och medelstora företag inrättas i anslutning till
industriverket.
Det nya verket avses
vidare enligt mina förslag från nuvarande KK överta funktionen som
chefsmyndighet för de s, k, lokalstaterna, dvs, bergsstaten,
sprängämnesinspektionen och statens elektriska inspektion. Chefen för
socialdepartementet har efter samråd med mig (prop, 1973: 1 bil, 7 s, 225)
förordat alt bergsstatens uppgifter inom arbetarskyddet skall överföras till
den allmänna yrkesinspektionen. Jag har i samband därmed förordat alt de fyra bergmästardistrikten
sammanslås till två (prop, 1973: 1 bil, 15 s, 46). Vid överföringen av sprängämnesinspeklio-nen
och elektriska inspektionen till det nya verkets ansvarsområde finner jag det
väsentligt att dessa lokalstaters kontrollerande arbete blir väl samordnat med
chefsmyndighetens utfärdande av normer och tillämpningsföreskrifter på
säkerhetsområdet.
När det gäller det personalbehov
som uppstår som en följd av de uppgifter, som åläggs verket, viU jag framhålla
följande. Verket bör byggas upp successivt, I samband härmed bör resurser av
verkstyp vid industridepartementet successivt överföras till verket eller
avräknas mot vad som tas upp för verket.
Mot denna bakgrund
inskränker jag mig i delta sammanhang till att ange personalbehovet för
budgetåret 1973/74, Överföringen av industri-, bergs- och elektriska byråernas
arbetsuppgifter saml vissa av allmänna byråns uppgifter innebär att resurser
motsvarande 63 tjänster flyttas över från nuvarande KK till industriverket.
Härtill kommer sex personer som handlägger det tidsbegränsade
omställningsstödet inom vissa branscher. Överföringen till verket av de
uppgifter som f, n, åvilar delegationen för de mindre och medelstora företagen
och energiprognosutredningen har beräknats motsvara ett behov av nio tjänster.
För budgetåret 1972/73 är motsvarande resurser upptagna under trettonde huvudtitelns
kommittéanslag. Behovet av nya tjänster under verkets första år har jag
beräknat till 41 och således det totala antalet till 113, Av de nya resurserna
kommer en betydande del attt behövas för att bygga upp behövliga administrativa
funktioner. Övriga nya resurser bör under budgetåret 1973/74 avdelas
huvudsakligen för planerings- och utrednings-
Prop. 1973: 41 151
enheten samt industrienheten. Fördelningen av tjänsterna
på de olika enheterna framgår av en förteckning som torde få fogas till
protokollet som bilaga 2.
Vid sidan av den utredningsverksamhet som kommer alt ske
inom industriverket kommer del alt bli nödvändigt att ta i anspråk expertis och
tjänster från utomstående institutioner. För ändamålet bör industriverket
disponera över särskilda medel. Jag återkommer härtill vid behandlingen av
anslagsfrågorna för nästa budgetår.
Genomförandet av den organisation för industriverket samt
det närmare utformandet av den integration och regionalisering av SIFU, som
jag förordar, kommer alt kräva ett betydande planerings- och förberedelsearbete,
som lämpligen bör fullgöras av en organisationskommitté. Jag avser att
återkomma lill Kungl, Maj:t i denna fråga, Kungl, Maj:t bör begära bemyndigande
av riksdagen att vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som
behövs för förslagens genomförande,
8.4.6 Vissa lagförslag
Vissa av KK:s arbetsuppgifter regleras i av riksdagen
antagna lagar. Enligt lagen (1902: 71 s, 1) innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar har KK sålunda alt pröva och bereda ärenden om reglering
av elektrisk ström,
KK, som enligt instruktionen är bergsöverstyrelse och
chefsmyndighet för bergsstaten, har vidare åtskilliga arbetsuppgifter
reglerade genom gruvlagstiftningen. Enligt gruvlagen (1938: 314) har KK att besluta
om förlängning av undérsökningstillstånd, medge dispens beträffande
beskaffenheten av viss karta, förordna om vissa förändringar avseende utmål,
utöva tillsyn beträffande gruvdriften samt ge föreskrifter i vissa hänseenden.
Till KK skall vidare utdrag ur gruvkartor insändas, KK meddelar behörighet som gruvmätare.
Under KK vUar myndighetsutövningen enligt gravlagen i första hand på
bergsstaten, I fråga om beslut av bergmästare är, utom i vissa undantagsfall, KK
besvärsinstans.
Den gruvrättsliga speciallagstiftningen vid sidan av
gruvlagen föreskriver att av Kungl, Maj:t meddelad koncession fordras för rätt
att utvinna vissa naturtillgångar. KK:s uppgifter enligt denna lagstiftning
varierar i omfattning, EnUgt lagen (1886: 46 s, 1) angående stenkolsfyndigheter
m. m. (stenkolslagen) har KK rätt att medge dispens be träffande
beskaffenheten av karta som skall åtfölja ansökan om koncession samt att
meddela föreskrifter beträffande vissa kartor. Ulan direkt hänvisning tiU KK
stadgas vidare i bestämmelser nära motsvarande gravlagens att bergverksstyrdsen
dier bergsöverstyrdsen har att utöva tillsyn över gruvdriften, ge föreskrifter
i vissa hänseenden m, m, KK är även enligt stenkolslagen besvärsinstans i fråga
om beslut av bergmästare.
Prop.
1973:41 152
I uranlagen (1960: 679) finns i fråga om KK:s uppgifter
bestämmelser som i sak motsvarar dem i stenkolslagen om dispensrält, tillsyn,
föreskrifter m. m. KK intar även här, med visst undantag, ställning som
besvärsinstans i fråga om beslut av bergmästare, KK har emellertid enligt
uranlagen även en rad ytterligare uppgifter. Enligt denna ankommer sålunda på KK
att besluta om undersökningstillstånd och förlängning av sådant tillstånd, I
ärende om koncessionsansökan skall KK avge eget yttrande. Anmälan om önskan att
frånträda undersökningstillstånd eller koncession skall ställas till KK, KK
skall underrättas om fyndanmälan. En särskild bestämmelse finns om rätt för KK
att begära uppgifter i vissa hänseenden liksom om skyldighet för KK att meddela
föreskrifter om inrättande och förande av uranregister.
Beträffande övrig lagstiftning hör till KK:s
myndighetsuppgifter också tillståndsgivning i visst fall och tillsyn i samband
med tillämpningen av lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln. I lagtexten
hänvisas dock till KK endast i samband med bestämmelser om besvär.
De nämnda arbetsuppgifterna bör i enlighet med vad som
förut anförts övergå på industriverket, I överensstämmelse härmed har inom
industridepartementet upprättats förslag till
1.
lag om ändring
i lagen (1902: 71 s, 1) innefattande vissa bestämmdser om elektriska
anläggningar,
2.
lag om ändring
i gruvlagen (1938: 314),
3.
lag om ändring
i lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m, m,,
4.
lag om ändring
i uranlagen (1960: 679),
5. lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockdn.
Förslagen jämte det tidigare nämnda förslaget till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370) torde fä fogas lill
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.
Frågan om ändring i övriga författningar som reglerar KK:s
verksamhet torde få anmälas senare,
8.5 Sveriges geologiska undersökning
Jag har tidigare lagt fram vissa förslag som berör
mineralpolitiken, organisationen på mineralområdet och förvaltningen av statens
gruvegendom. I detta sammanhang bör även frågan om Sveriges geologiska
undersöknings (SGU) framtida verksamhet och organisation tas upp.
SGU är central förvaltningsmyndighet för ärenden om
landets geologiska beskaffenhet. I SGU:s uppgifter ingår bl, a, att verkställa
bergarts- och jordartskartering, att uppsöka och undersöka förekomster av
malmer och andra tekniskt användbara mineral, berg- och jordarter samt att
företa undersökningar i hydrogeologiska syfien, SGU skall ocksä be-
Prop.
1973:41 153
driva
forskning av såväl vetenskaplig som praktisk natur med särskild uppmärksamhet
på frågor av betydelse för näringslivets utveckling och tillgodoseendet av
samhälleliga behov, SGU har vidare att inom sitt verksamhetsområde tillhandagå
andra myndigheter med geologiska utredningar och får utföra sådana utredningar
även åt kommuner och enskilda. Resultaten av verksamheten skall göras tiUgängUga
för allmänheten genom kartor, uppsatser m, m.
Chef
för SGU är en generaldirektör. Verket är provisoriskt organiserat på tre
byråer och tre avdelningar. Dessa är allmänna byrån, kartbyrån, malmbyrån,
kemiska avdelningen, geofysiska avdelningen och administrativa avdelningen,
SGU
ligger i Stockholm, men skall enligt statsmaktemas beslut (prop, 1971: 29, InU
1971: 15, rskr 1971: 196) lokaliseras tiU Uppsala och Luleå.
Frågan
om SGU:s verksamhet och organisation har prövats av geologiutredningen i
betänkandet (SOU 1971: 17) Malm-Jord-Vatten. Även KK-utredningen behandlar i
sitt betänkande (SOU 1971: 69) Näringspolitiken ny verksorganisation delar
av SGU:s verksamhet, särskilt den statliga prospekteringen och dess samband med
samhällets allmänna mål inom de närings- och mineralpolitiska områdena. Vissa
frågor som berör SGU behandlas slutligen av 1967 års gravutredning i
betänkandet (SOU 1970: 51) MeUansvensk gruvindustri.
5,5.7
Mål och riktlinjer för den statliga geologiska verksamheten
Jag
vill inledningsvis diskutera målen för och inriktningen av den statliga
verksamheten på det geologiska området.
Motivet
för att med offentliga medel bedriva geologisk undersökningsverksamhet är
vetskapen om att de geologiska förhållandena är av väsentlig betydelse för hur
olika områden i vårt land kan utnyttjas.
Att
klarlägga och sprida kännedom om hela landets geologiska beskaffenhet är
därför en viktig uppgift som staten måste åta sig mot bakgrund av det
samhälleliga intresset av att utnyttjandet av landskapet och naturresurserna
sker på lämpligt sätt. Ett huvudsyfte med de statliga insatserna bör därför
vara att presentera sådana beskrivningar av Sveriges geologi att de kan tjäna
som planeringsunderlag för detta utnyttjande.
Det
föreligger härutöver ett fortlöpande behov av allsidiga eller speciella
bedömningar, utredningar och undersökningar. Som framgår av vad jag nyss sagt
ligger det i hela samhällets intresse att ianspråktagandet av
naturtillgångarna liksom av landskapet i stort sker mol bakgrund av en god
kunskap om dessa tUlgångar både i lokalt och i nationellt perspektiv. Ett huvudsyfte
med den statliga verksamheten på geologiområdet bör därför vara att
tillhandahålla sådan kunskap och alt biträda enskilda och myndigheter med
geologisk sakkunskap.
Prop. 1973: 41 154
Syftena med den offentliga geologiska verksamheten kan
sålunda sammanfattas på följande sätt
att ta fram
planeringsunderlag för utnyttjandet av landskapet, särskUt med avseende på
berggrund, jordlager och grundvatten,
att biträda
statliga och kommunala myndigheter, företag, organisationer och enskUda
personer genom att tillhandahålla sakkunskap och tjänster på det
geovetenskapliga området.
När det
väl har fastlagts att samhället bör åta sig att bedriva geologisk verksamhet
uppkommer frågan om hur detta lämpligast bör ske. Den kompetens, de resurser
och den information, som samhället mäste ha till sitt förfogande för att kunna
verka på det geologiska området, skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Inom
ett så speciellt område som detta är det knappast rationellt att ha flera vid
sidan av varandra verkande statliga organ med likartade uppgifter. Denna
synpunkt har också framförts i yttrandena över geologiutredningens betänkande.
Att det förutom vid fackmyndigheten även vid våra universitet och högskolor
bör finnas kompetens och resurser på det geologiska området är en annan sak
de matematisk-naturvetenskapliga och tekniska fakulteterna har andra primära
syften än fackmyndigheten, nämligen att bedriva högre utbildning och forskning.
Det kan enligt min mening inle ifrågasättas alt Sverige
liksom andra länder bör ha en central förvaltningsmyndighet för ärenden om
landets geologiska beskaffenhet. Denna myndighet bör vara SGU,
De nyss nämnda huvudsyftena för den offentliga geologiska
verksamheten leder till att SGU bör ha ett antal olika uppgifter, som jag i
det följande närmare skall gå in på.
För att
utnyttjandet av landskapet skall kunna planeras med hänsyn till
naturförhållandena fordras att landskapets geologiska beskaffenhet i stora drag
är känd. Det lämpligaste sättet att presentera planeringsunderlaget torde i
dag vara i form av geologiska kartor. Sådana produceras främst av SGU, Varken
geologiutredningen eller någon av remissinstanserna har föreslagit någon
förändring på denna punkt. Även jag anser SGU vara det organ som har de bästa
förutsättningarna att framgångsrikt bedriva denna verksamhet, SGU bör således
som en av sina huvuduppgifter ha att bedriva geologisk karlering.
Planeringsunderlag
kan givelvis erhållas och framställas även på annat sätt än genom karlering.
För alt en allt större faktakunskap rörande landets geologiska beskaffenhet
skall kunna byggas upp fordras att data om de geologiska förhållandena på
olika håll successivt insamlas och sammanställs, dvs, att geologisk
dokumentationsverksamhet bedrivs. Vad jag i detta sammanhang närmast åsyftar
är insamling och sammanställning av sådana dala som bara erhåUs en gång, t, ex,
bestämningar av grundvattenförhållanden eller uppmätningar av magnetfältet vid
ett visst tillfälle, fastställande av lagerföljd m, m. i ett gras-
Prop.
1973: 41 155
tag
som exploateras eller kartiäggning av bergartstyper i en tunnel som skall
vattenfyllas eller betonginfodras. Sådana data behövs för att man skall kunna
konstatera hur de geologiska förhållandena ändras med tiden eller för att man
skall kunna rekonstruera hur grunden på en viss plats sett ut och därav dra
slutsatser om vad som kan väntas för omgivningen. Dokumentationsuppgifter av
detta slag anser jag vara en väsentiig myndighetsuppgift för SGU.
Enligt
min mening bör det också åligga SGU att liksom i dag bedriva en reguljär
informationsverksamhet gentemot allmänheten. Till sådan informationsverksamhet
räknar jag att i lämplig form offentliggöra resultaten av den dokumentation
jag tidigare talat om, t, ex, genom att upprätthåUa ett nationellt geologiskt
bibliotek och ett för landet centralt arkiv för geologiska prover och data, att
i museiform sammanföra och ordna representativa föremål som belyser
företrädesvis Sveriges geologi, att anordna utställningar som illustrerar aktuella
problem av geologisk natur, att medverka i offentliga diskussioner och debatter
som berör geologiska problem, m. m.
Ett
annat huvudsyfte med den statliga verksamheten på geologiområdet är, som jag
nyss framhållit, att biträda statliga och kommunala myndigheter men även
företag och privatpersoner med geologisk sakkunskap. Vetande och tjänster på
det geologiska området skall alltså av staten kunna tillhandahållas för den som
har behov härav. Detta innebär dels att staten måste hålla sig med kompelens
och resurser samt skaffa sig information inom geovetenskaperna, dels alt staten
måste se till alt kunskap och tjänster förmedlas till avnämarna på ett
ändamålsenligt sätt.
SGU
bör därför utöver uppgiften att förse andra statliga myndigheter med utredningar,
yttranden och bedömningar inom sitt fackområde även kunna åta sig att utföra
uppdrag åt kommuner, organisationer och institutioner av olika slag, statliga
och privata företag samt enskilda personer. I dessa fall bör SGU liksom nu
debitera uppdragsgivaren de med uppdraget sammanhängande kostnadema.
Av
vad jag nu sagt följer att verket bör ha följande huvuduppgifter
allmän geologisk kartläggning
geologisk dokumentation och
information
uppdragsverksamhet.
Dessa
huvuduppgifter skiljer sig från dem som SGU f, n, har främst därigenom att jag,
som jag anfört i samband med min diskussion av verksamheten vid statens
industriverk (se s. 144), anser att SGU efter en lämplig övergångsperiod inte
skall bedriva prospektering via egna anslag över statsbudgeten. Däremot kommer SGU
såsom landets centrala geologiska fackorgan att vara väl lämpad att ulföra
erforderligt prospekteringsarbete på uppdrag av den myndighet, det företag
etc, som för sina syften behöver kännedom om potentiellt exploaterbara fyndigheter
Prop.
1973: 41 156
av
mineral, bergarter, jordarter eller gmndvatlen. Jag återkommer senare till
denna fråga. Jag vill i detta sammanhang också betona, att viss forskning och
teknisk utveckling likaså kommer att ingå i SGU:s uppgifter. Sådan verksamhet
bör dock bedrivas med utgångspunkt i verkets huvuduppgifter och inte utgöra
någon självständig verksamhetsgren.
Med
de nyss nämnda huvuduppgifterna betonas SGU:s karaktär av geovetenskapligt
fack- och serviceorgan för hela samhället, samtidigt som SGU:s opartiskhet och
objektivitet framhävs. Informations- och uppdragsverksamheten ges betydligt
större plats än i dag,
8.5.2
SGU:s verksamhetsområden 8,5,2,1 Geologisk karlering
Geologiutredningen
lägger med hänvisning till det betydande användningsområdet för geologiska
kartor fram ett ambitisöst förslag om karteringen, vilken föreslås få
betydligt ökade resurser. Modema geologiska kartor finns f. n. endast för en
mindre del av landet. Med hänsyn tUl svårigheten att med äldre kartor uppfylla
dagens krav på geologisk information föreslår utredningen att en landstäckande
kartering genomförs under de närmaste 50 åren.
Remissinstanserna
ansluter sig till utredningens bedömning och förordar genomgående en utbyggd
kartering. Många remissinstanser föreslår därvid en ännu högre karteringstakt
än utredningen.
Jag
delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att den geologiska
karteringen är av betydelse i ett flertal verksamheter, både sådana som bedrivs
av enskUda och sådana som måste anses höra till samhällets åtaganden. Som
exempel kan nämnas bl, a. uppförande av bebyggelse, lokalisering av industrier
och kraftverk inom ramen för den fysiska riksplaneringen, anläggning av
kommunikationsleder, bergrum etc, avsättande av markområden för jord- och
skogsbruk eller som nationalparker och naturreservat, anläggning av
fritidsområden, exploatering av mineraltillgångar lösa avlagringar säsom
lera, sand och grus eller delar av berggmnden såsom malmer, s, k.
industrimineral och byggnadssten eller av gmndvatten.
Den
geologiska karteringen finansieras f, n, genom statsanslag. Utredningen föratsätter
att sä skall vara fallet även i fortsättningen. Statskontoret tar upp denna
fråga och ifrågasätter om inte möjlighetema att på ett mer markant sätt låta
konsumentemas önskemål komma till uttr>'ck genom någon form av prismekanism
bör övervägas. Även andra remissinstanser uttrycker önskemål om att de som är
intresserade av geologiska kartor skall beredas tillfälle att påverka
inriktningen av SGU:s kartering.
Jag
vill först konstatera, att en allmän övergäng till uppdragsverksamhet inom
karteringen av flera skäl inte är möjlig att genomföra. En
uppdragsfinansiering av denna verksamhet skulle bl, a, sannolikt
Prop. 1973: 41 157
medföra
att karteringen kom att ligga pä en från samhällets synpunkt alltför låg nivå,
eftersom mycket få intressenter skulle vilja betala för kartläggning av större
områden. De kartor som dä togs fram skulle vara av mycket olUcartad
beskaffenhet och främst ha intresse för uppdragsgivaren, samtidigt som andra
intressenter kunde få svårigheter att utnyttja eller t, o, m. att få ta del av
dem. Jag finner därför att alhnän geologisk kartering på samma sätt som
rikets allmänna kartverks kartarbeten bör bekostas med allmänna medel och att
resultaten bör vara offentliga. Att däremot de allmänna geologiska kartornas
försäljningspris liksom hittills måste omprövas från tid till annan är naturligt.
Vad jag nu sagt avser
enbart sådana geologiska kartor som systematiskt utformas i en fastställd
skala och tjänar översiktiiga planeringsändamål. För mera speciella ändamål,
t. ex. för detaljerad projektering av byggnader och anläggningar samt för
undersökningar avseende exploatering av mineraltillgångar eller grandvatten,
erfordras i allmänhet noggrannare geologisk kartläggning. När SGU bedriver
sådan verksamhet bör detta enligt min uppfattning ske i uppdragsform. Därvid
ankommer det på uppdragsgivaren att bestämma arbetets art och omfattning.
Som jag tidigare nämnt
producerar SGU f. n, berggrunds- och jordartskartor. De utnyttjas främst för
olika planeringsändamål och som underlag för uppsökande av råvarutUlgångar i
jord och berg. Vid sidan av dessa karttyper produceras även geofysiska och hydrogeologiska
kartor. Geofysiska kartor, vilka upptar data om jordskorpans magnetiska,
elektriska, radioaktiva, tyngdkrafts- m. fl. egenskaper, kan tjäna som underlag
för framställning av bergarts-, jordarts- och grundvattenkartor, men även i sig
själva användas vid prospekteringsarbeten samt grand-vattenundersökningar.
Kartläggning av den radioaktiva strålningen från markytan kan exempelvis
dessutom vara av betydelse i samband med bedömningen av sådana problem som
gäller förekomsten av radongas i gravor och bergmm eller den naturliga
radioaktiviteten i områden dit kärnkraftverk kan komma att förläggas. Syftet
med de hydrogeologiska kartoma är att klarlägga förekomst, uppträdande och
egenskaper hos grundvattnet inom kartområdet. Ett antal remissinstanser föreslår
att en reguljär utgivning av de båda senare karttypema skall påbörjas. 1967 års
gravutredning föreslår att SGU ges i uppdrag att utarbeta ett program för
utökad berggrandskartering i Mellansverige,
Remissinstansema visar på
ett behov av att låta kartkonsumenterna utöva ett större inflytande över SGU:s
kartering, Konsumentema är intresserade av såväl prioritering av vissa områden,
kartomas innehåll m. m, som fördelningen av SGU:s totala karteringsresurser på
olika typer av kartor. Omfattningen av de totala resurserna för karteringsverksamheten
får på sedvanligt sätt prövas i det årliga budgetarbetet.
Prop.
1973:41 158
Det
ankommer på SGU att finna lämpliga former för att inom ramen för dessa resurser
beakta konsumenternas behov och synpunkter. En möjlighet i detta sammanhang
kan vara att verket tillkaUar kartexpertis och företrädare för avnämare av
geologiska kartor,
8,5,2,2
Informations- och dokumentationsverksamhet
Geologiutredningen
föreslår att utredningar, investeringar och forskning beträffande jordarternas
och berggrundens egenskaper samt beträffande tillgången på råvaror utom
malmmineral samlas inom en naturresursavdelning vid SGU. Bakgranden till detta
förslag är att utredningen ansett det nödvändigt att få fram former för att
säkra en fortlöpande och rutinmässig utveckling av kunskapen om landets
geologiska beskaffenhet. Detta överensstämmer väl med de skäl jag anfört för
att SGU som en av sina främsta uppgifter bör ha att bedriva informations-och
dokumentationsverksamhet.
Remissinstansema
är i allt väsentligt positiva tUl utredningens förslag vad gäller behovet av
att fä till stånd utredningar, datainsamling, inventeringar och forskning
rörande jordlagrens och berggrundens naturtillgångar. Bl, a, understiyks betydelsen
av den insamling av data från brunnsborrningar som sker vid det 1966 på försök
inrättade s, k, brunns-och borrarkivel. Frågan om hur SGU skall tillförsäkras
data från sädana bormingar övervägs f, n. inom industridepartementet.
Jag tolkar remissinstansernas
bedömning så att full enighet råder om angelägenheten av att ytterligare
kunskap om landets mineral- och grundvattentillgångar införskaffas och ställs
till det allmännas och enskildas förfogande. Formerna för hur detta skall ske
kan dock diskuteras. Varken geologiutredningen eller remissinstansema har
närmare behandlat innebörden av det ofta använda inventeringsbegreppet. Enligt
min uppfattning kan med inventeringar avses såväl mera översiktliga som
relativt ingående undersökningar. Därför kan inte strikt åtskillnad göras
mellan kartiäggning, inventering och prospektering. Om inventeringsuppgifterna
betingas av samhälleliga intressen och är av allmän karaktär samt avser att
redovisa huruvida kända, eventuellt exploaterbara fyndigheler av visst slag
förekommer inom större regioner, bör inventeringsarbetet med fördel kunna
samordnas med den geologiska kartläggningen och finansieras genom statsanslag.
Om å andra sidan inventeringsuppgifterna betingas av speciella eller akuta behov
av tillgång till ett bestämt slags mineralråvaror eventuellt inom ett givet,
mer begränsat område har inventeringen karaktären av prospektering och bör
då ulföras på beställning i form av ett särskilt uppdrag samt avrapporleras
till och bekostas av beställaren.
En
betydande mängd uppgifter om grundvatten, jordlager och berggrand blir
fortlöpande tUlgängliga genom aktiviteter som ligger vid sidan av geologisk
kartläggning, inventering och prospektering. Vid borrningar.
Prop.
1973: 41 159
schaktningar, sprängningar o, d, kan ofta värdefull
information erhållas som det sedan dessa arbeten avslutats inte är lika lätt
eller alls möjligt att få. Sådan information bör enUgt min mening i rimUg
utsträckning tillvaratas och sammanställas för att eventuellt vid en senare
tidpunkt utnyttjas. För att så skall kunna ske fordras alt ett program finns
och att vissa resurser reserveras för denna verksamhet, vilken annars lätt
skjuts åt sidan till förmån för andra uppgifter, som för stunden förefaUer mer
angelägna.
Inom den
systematiska geovetenskapliga dokumentationsverksamhet som idag bedrivs vid
sidan av SGU:s kartläggnings- och prospekterings-insatser ligger tyngdpunkten
på grund vattenfrågor och geofysiska frågor. Det är angeläget att dokumentationen
på dessa fält fortsätter.
Jag vill vidare fästa uppmärksamheten på de stora mängder
data, som framkommer genom den geokemiska verksamheten. Former för bearbetning
och publicering av dessa data bör studeras. De torde nu och i framtiden kunna
utgöra ett viktigt bakgrundsmaterial vid bedömningar bl, a, av vilka halter av
exempelvis tunga metaller som bör anses onaturliga och i vilken utsträckning
mänskliga aktiviteter påverkat den kemiska mark- och vattenmiljön, SGU:s geokemiska
dokumentation utgör därför ett värdefullt komplement till den bevakningsverksamhet
som miljövårds- och arbetarskyddsmyndigheter har vid industriella
anläggningar.
För att
dokumentationsverksamheten skall fylla någon väsentlig funktion måste den
kompletteras med och följas upp av motsvarande informationsverksamhet, vilket
också framhålls av remissinstanserna. Jag vill i detta sammanhang särskilt
framhålla vikten av att även icke geologiskt skolade avnämare kan tillgodogöra
sig resultaten av SGU:s verksamhet.
Enligt min mening bör SGU fungera som centralt geologiskt arkiv-och
dokumentationsorgan i landet samt som museum vad avser mineral samt jord- och
bergarter. Det bör ankomma på SGU att insamla, förvara och hålla tillgängligt
ett omfattande provmaterial såväl i geografiskt som artstypiskt avseende.
Materialet skall vara representativt för Sveriges olika geologiska bildningar.
Förutom
att erbjuda nämnda slag av materialservice bör SGU kunna tillhandahålla
sakuppgifter avseende geologiska, geofysiska och geokemiska observationer och analy.ser.
8,5,2,3 Uppdragsverksamhet
Geologiutredningen konstaterar beträffande SGU:s
uppdragsverksamhet att efterfrågan på SGU:s tjänster vad gäller utredningar, prospekteringsarbeten
och andra uppdrag av större omfattning kan antas komma att öka. En
koncentration på dessa typer av uppdrag rekommenderas också av utredningen.
Vad gäller smärre konsultuppdrag förordar
Prop.
1973: 41 160
geologiutredningen
att inga mer samlade insatser görs i avvaktan på att underlag för en utökad
konsultationsverksamhet skall växa fram. Bakgrunden till detta
ställningstagande frän utredningen är att den inte anser intäktema av
konsultuppdrag kunna uppväga de störningar i övrig verksamhet som kan uppkomma
på grund av svårigheterna att upprätthålla en jämn arbetsbelastning på
uppdragssidan.
Varken
utredningen eller remissinstanserna har diskuterat uppdragsverksamheten mer
ingående. Flera remissinstanser har dock påpekat angelägenheten av att SGU:s
organisation ges tillräcklig flexibilitet för att uppdragsverksamheten skall
kunna bedrivas utan att detta menligt inkräktar på verkets övriga uppgifter.
Enligt
min mening bör uppdragsverksamheten ges en betydligt mer framträdande plats
inom SGU:s framtida verksamhet än den f. n. har. Detta ställningstagande får
ses som uttryck för en strävan att i större utsträckning än f. n. låta SGU:s
sakkunskap komma till praktisk använd-nmg. Samtidigt förbättras det ekonomiska
utbytet av SGU:s verksamhet. Den delvis unika kompetens på det geologiska
området som SGU besitter kommer f, n, på grand av den bristande kontakten med
avnämare av geologisk informaton inte alltid tUl användning i den utsträckning
som är önskvärd från såväl statsmaktemas som de enskilda avnämarnas synpunkt, SGU:s
sakkunskap kommer enligt min mening bäst till nytta om intressenterna ges
tillfälle att själva påverka verksamhetens inriktning. Detta torde lämpligast
kunna ske genom att de som är intresserade av geologisk information av visst
slag, vare sig det rör sig om smärre utredningar eller om mer omfattande prospekteringsuppdrag,
bereds möjlighet att direkt från SGU beställa denna information. Eftersom
framtagandet av särskild information förorsakar kostnader för SGU bör också
kostnaderna för sådana uppdrag debiteras uppdragsgivarna.
Tänkbara
uppdragsgivare till SGU är, som jag tidigare nämnt, såväl statliga myndigheter
som kommuner, företag och enskilda personer. Eftersom uppdragsgivarna har så
olika verksamhetsområden kan uppdragen väntas komma alt få en mycket skiftande
sammansättning.
Som
jag redan angett bör SGU i framtiden utföra prospekteringsarbeten uteslutande
på uppdrag. Jag vill i detta sammanhang något utförligare exemplifiera vilka
organ som i första hand kan tänkas bli SGU:s uppdragsgivare pä detta område.
Den
nämnd för förvaltning av den statUga gravegendomen som jag tidigare föreslagit
skall inrättas har som mål bl. a. att genom olika åtgärder öka omfattningen och
det ekonomiska utbytet av statens gruvegendom. För att uppfylla detta mål kommer
nämnden sannolikt även att behöva bedriva viss prospektering. Jag har härvid
utgått från att nämnden i första hand kommer att anlita SGU för utförande av
sina prospekteringsuppdrag. Bland industriverkets arbetsuppgifter kan som jag
tidigare anfört väntas komma att ingå även branschstödjande åtgärder.
Prop. 1973: 41 161
service
o. d. inom mineralsektom. Dit får hänföras även åtgärder av typen finansiering
av viss näringspolitiskt motiverad prospektering. Jag anser det beträffande
sådan prospektering vara naturligt, att SGU utför arbetena på uppdrag från
industriverket. Sådan prospektering som betingas av önskemål om att trygga den
framtida sysselsättningen inom av gravbrytning beroende områden eUer motiveras
av kraven på försörjningsberedskap bör däremot enligt min mening finansieras
av de myndigheter som närmast har ansvaret för sysselsättnings- resp, beredskapspolitiken.
Vidare bör givetvis sådana företag, statliga eller privata, som är beroende av
mineralråvaror eller bedriver mineralutvinning kunna anlita SGU för utförande
av prospekteringsuppdrag.
Eftersom
mitt förslag rörande prospekteringen är relativt genomgripande vUl jag här
beröra det praktiska genomförandet av förändringama.
En
omedelbar överföring av SGU:s prospektering på uppdragsbasis skulle, med hänsyn
bl. a. tUl att närmare två tredjedelar av SGU:s anslag utnyttjas för sådan
verksamhet, sannolikt komma att medföra betydande problem för SGU. Jag bedömer
det nämligen som osannolikt att tilltänkta uppdragsgivare redan i samband med
förändringen av SGU:s organisation skulle hinna lägga upp program och lösgöra
medel för prospekteringsprojekt. Detta gäller även de prospekteringsarbeten som
i första hand motiveras av försörjnings- och övriga näringspolitiska skäl. Mot
bakgrand av att SGU har en utbyggd prospekterings-organisation, vilken utgör en
synnerligen värdefull tillgång och vilken inte hastigt kan omdisponeras utan
onödiga kostnader för samhället, och med hänsyn till att SGU har de största
praktiska möjligheterna att administrera verksamheten, finner jag att
övergängen till uppdragsfinansierad prospektering bör ske successivt.
Praktiskt
bör detta ske på så sätt att väl avgränsade program tas fram inom SGU:s
nuvarande prospekteringsverksamhet med angivande av huvudsaklig intressent.
Därefter övertar denne ansvaret för pragram-mets utformning. I den mån
intressenten är en statlig myndighet eller erhåller statsbidrag för sin
verksamhet blir det denne som erhåller medel för programmets genomförande. Slutmålet
är att medel för prospektering inte längre anvisas direkt till SGU. Dock bör
medel utgå för vissa basfunktioner som behövs för uppdragsverksamheten.
Slutmålet bör kunna nås inom en inte aUtför avlägsen framtid.
Jag
övergår nu till SGU:s uppdragsverksamhet inom andra områden än prospektering. Förbrakningen
av sand, grus och krossmaterial för anläggningsändamål uppgår f. n. till ett
värde av ca 1 miljard kr. årligen och väntas i framtiden öka ytterligare i
omfattning. Därvid måste önskemål om exploatering av välbdägna grasförekomster
vägas mot kraven på skydd för grundvattentUlgångar och mot naturvårdsåspekter. SGU
bör
11 Riksdagen 1973.1 saml Nr 41
Prop. 1973: 41 162
kunna
erhålla uppdrag både i form av översiktliga inventeringar och mer detaljerade
undersökningar av sand- och grusförekomster.
SGU
har en given roll som uppdragsmyndighet vid undersökningar av grandvattenförhåUanden,
Uppdragsgivare i detta sammanhang torde främst vara kommunerna, men även t, ex,
länsstyrelserna, vilka har behov av upplysningar om grundvattentUlgångar i bl,
a, miljövårdssyfte. Även företag och enskilda har naturligtvis behov av sådana
undersökningar.
SGU
bör vidare kunna åla sig anläggningsgeologiska undersökningar, SGU har en stor
kompetens beträffande berggrundsgeologi, som i ännu större omfattning än f, n,
bör kunna utnyttjas i detta sammanhang,
SGU
har under en följd av år byggt upp en betydande teknisk kompetens. Jag räknar
med att denna kompelens skall kunna användas bl, a, genom att verket åtar sig
analys-, mätnings-, forsknings- och utvecklingsuppdrag. Efterfrågan på dylika
tjänster kommer sannolikt att växa i framtiden och det är rimligt att SGU, bl.
a. med hänsyn tiU det tUlta-gande behovet av olika slags arbeten inom miljövärden,
får väsentligt utökade uppdrag inom denna sektor.
8.5.2,4
Forskning och utveckling
Eftersom
1965 års geoutredning, vilken tUlsattes av UKÄ på geologiutredningens
initiativ, i sitt betänkande Geovetenskaplig utbildning och forskning (UKÄ 1968)
utförligt behandlat den geologiska forskningen i landet tar geologiutredningen
inte upp SGU:s forskning till närmare granskning och föreslår inte heller några
förändringar beträffande forskningens inriktning. Vissa förslag om ökade
resurser framförs dock.
Somliga
remissinstanser diskuterar emellertid något utförligare forskningens
inriktning och berör därvid bl, a, frågan om SGU skall bedriva grandforskning
eller huvudsakligen inrikta sig på metodutveckling. Dessutom ger en del
remissinstanser förslag tUl ämnesområden till vilka SGU föreslås koncentrera
sitt forsknings- och utvecklingsarbete. Sammanfattningsvis framhåller dessa
remissinstanser, att behovet av såväl grundforskning som metodutveckluig inom
geologins olika ämnesområden är stort.
Enligt
min mening har forskningen stor betydelse för den geologiska verksamheten i
landet. Det är speciellt angeläget att behovet av forskning inom områden med
anknytning tUl miljövården och den fysiska riksplaneringen tillgodoses.
Geologiska forskningsinsatser inom dessa och andra områden kan i huvudsak sägas
vara av två slag, dels forskning om geologiska, geofysiska och geokemiska förhåUanden
utan förat-bestämd inriktning på något visst tUlämpningsområde, dels tiUämpnings-inriktad
forskning som syftar till att få fram eller förbättra processer och metoder för
praktisk användnmg. Det förra slaget av forsknmg ligger
Prop.
1973:41 163
företrädesvis
inom universitetens och högskolomas verksamhetsområde, medan det bör ankomma på
SGU att i första hand bedriva mer tiUämp-ningsinriktad forskning. Härvidlag bör
målet vara att hälla SGU:s verksamhet i nivå med den vetenskapliga och
tekniska utvecklingen såväl i Sverige som i utiandet.
Det är naturligtvis av
betydelse för utvecklingsarbetet att en fortlöpande kontakt med universitets-
och högskoleinstitutionerna upprätthålls, SGU har goda förutsättningar att
initiera forskning eller föreslå forskningsområden vid institutionerna.
Särskilt vid den del av SGU som avses bU lokaliserad till Luleå bör en värdefuU
samverkan kunna åstadkommas i fråga om utnyttjande av utrastning,
laboratorielokaler etc. med högskolan där.
Av
grundläggande betydelse för forskningsarbetet vid SGU är att forskningen
bedrivs i samband med och som ett stöd för verkets övriga arbetsuppgifter. Den
gräns mellan metodutveckling och grandforskning som dragits av vissa
remissinstanser kan jag inte se som möjlig att tillämpa utan undantag. Även
sådan forskning som har inslag av grandforskning bör liksom hittiUs kunna bedrivas
vid SGU, föratsatt att detta sker i anslutning till den övriga verksamheten och
att forskningen bedöms nödvändig för att SGU skall kunna fullfölja sina ålagda
uppgifter,
1967
års gravutredning föreslog att vissa högre tjänster inom det geovetenskapliga
området inrättas vid någon av de tekniska högskolorna. Riksdagen har senare
fattat beslut (prop, 1972: 37, UbU 1972: 23, Tskr 1972: 173) om inrättande av
professurer i bl. a. tillämpad geofysik och av en biträdande professur i
bergmekanik vid högskolan i Luleå.
8.5.3
Organisation
SGU
är f, n, organiserat på tre byråer och tre avdelningar, nämligen allmänna
byrån, kartbyrån, malmbyrån, kemiska avdelningen, geofysiska avdelningen och
administrativa avdelningen.
Geologiutredningen
föreslår ingen betydande förändring av SGU:s organisation. Indelningen på
enheter föreslås med vissa modifieringar följa den nu gällande. Med anledning
av förslaget om överförande av myndighetsuppgiftema inom bergsbruksområdet från
KK tUl SGU förordar utredningen dock att en särskild bergsbruksenhet inrättas.
Flertalet
remissinstanser har ingen erinran mot utredningens förslag till organisation.
Några instanser ifrågasätter dock om förslaget tillräckligt tillgodoser
behovet av samordning mellan enhetema och pekar på avsaknaden av alternativa
organisationsförslag.
Som
jag tidigare utvecklat bör myndighetsuppgifterna inom mineralområdet åvila
industriverket. Mot bakgrand härav och med hänsyn även tUl den av riksdagen
beslutade omlokaliseringen av SGU till Uppsala och Luleå framstår
geologiutredningens förslag till organisation inte längre som i alla delar
aktuellt.
Prop. 1973: 41 164
Vad
gäUer ledningen för SGU föreslår geologiutredningen att en styrelse skall
inrättas. Med hänsyn tUl behovet av att låta bl. a. avnämarintressena påverka
verksamhetens inriktning och långsiktiga planering anser jag i likhet med flera
remissinstanser att utredningsförslaget i denna del bör godtas.
Som
jag tidigare förordat bör SGU i fortsättningen fungera som ett centralt
geologiskt fackorgan med tyngdpunkten lagd på produktion av geologisk
information. Verkets framtida verksamhet avses omfatta de tre huvudområdena
berggrand, jord och grundvatten. Inom varje huvudområde bör, som jag tidigare framhåUit,
en blandning av anslags-finansierad verksamhet och uppdragsverksamhet kunna
förekomma. Det är natmrligt att i första hand eftersträva en indelning i
enheter som motsvarar de tre huvudområdena. Härigenom kommer det naturliga sambandet
mellan kartering, dokumentation, inventering och uppdragsverksamhet inom varje
verksamhetsområde bättre till uttryck än med nuvarande organisation. Dessa
enheter skulle som arbetsområden ha berggrunden, jordartema och grundvattnet.
Emellertid skuUe separata jordarts- och grandvattenenheter bli förhållandevis
små jämfört med berggrundsenheten, vUken skall svara för såväl malmletning som
övrig berg-grundsgeologisk verksamhet. De två mindre verksamhetsområdena bör
därför sammanföras tUl en gemensam kvartar- och hydrogeologisk enhet.
Vidare
bör den geofysiska verksamheten med hänsyn till de från Övriga verksamheter
metodmässigt skUda uppgifterna hållas samlad inom en enhet. Detta är också
lämpligt eftersom den geofysiska verksamheten, föratom att den förser övriga
verksamhetsområden med underlag, också bedrivs självständigt, bl. a. i form av
fasta geomagnetiska registreringar, kartläggning och uppdragsverksamhet.
För
att bistå enhetema för berggrand, kvartar- och hydrogeologi samt geofysik med
tekniska och administrativa tjänster behövs även mer ser-vicebetonade enheter.
Dessa bör utgöras av en geokemisk och en administrativ enhet.
Den geokemiska
enheten bör ha tUl uppgift att för övriga enheters och extema uppdragsgivares
räkning utföra laboratoriearbeten m. m. En ökad efterfrågan på sådana tjänster
kan förutses, bl. a. med hänsyn till det ökade intresset för och satsningen på
miljövården. Enheten bör också ha tUl uppgift att bedriva utvecklingsarbete på
det geokemiska området.
Den
administrativa enheten bör i stort sett behålla sina nuvarande uppgifter
varjämte enheten bör svara för vissa planerings- och samordningsfunktioner.
Därtill bör möjlighetema att inom denna enhet bygga upp de centrala
funktionerna vad gäller publikationsverksamhet, arkivering av
observationsdata, prover m. m. övervägas. Tablå över den föreslagna
organisationen torde få fogas till protokollet som bilaga 3.
I
samband med beslutet om SGU:s omlokalisering uttalade chefen för
Prop. 1973: 41 165
finansdepartementet
bl. a att den del av SGU som skall lokaliseras till Luleå huvudsakligen bör
bestå av de verksamheter som har anknytning tUl malmprospekteringen, medan
huvuddelen av verket bör förläggas till Uppsala. Mot denna bakgrund och med
hänsyn till att landets t. v. enda professurer i ekonomisk geologi och i
tillämpad geofysik kommer att finnas vid högskolan i Luleå förordar jag att geofysiska
enheten med undantag för vissa funktioner förläggs till Luleå. Av samma skäl
bör även huvuddelen av de anstäUda vid berggrandsenheten, frånsett personalen
i Mala, liksom enhetsledningen placeras där. Denna del av berggrundsenheten bör
ha kompetens för flertalet typer av arbetsuppgifter inom enhetens
verksamhetsområde. Den geofysiska enhetens lokalisering motiveras äv att en betydande
del av dess arbetsuppgifter har anknytning till prospekteringen. Vidare bör
större delen av den geokemiska enhetens resurser, vUka huvudsakligen kommer
att utnyttjas av berggrundsenheten, förläggas till Luleå. Övriga delar av
verket bör enligt min mening förläggas tUl Uppsala. Jag har härvid beaktat att
en stor del av berggrundsenhetens framtida arbetsuppgifter har anknytning till
södra och meUersta Sverige och finner det därför motiverat att vissa delar av
enheten förläggs tiU Uppsala. Berggrundsenheten bör, med hänsyn till behovet av
täta kontakter med den övriga verksledningen under den nya organisationens
inledningsskede samt i avvaktan på att högskolan i Luleå byggs upp, under en
övergångstid ledas från Uppsala.
Det
är troligt att det vid upprättandet av en detaljerad organisation för SGU
befinns lämpligt att förlägga delar eller smärre sektioner av de enheter som är
baserade i Uppsala lill Luleå. Sålunda kan den kvartär-och hydrogeologiska
enheten liksom naturligen den administrativa enheten behöva en mindre sektion
i Luleå för att utföra arbetsuppgifter i Norrland som faller inom dess
verksamhetsområde.
Vad
jag nu förordat kommer endast i ringa omfattning att beröra storleken av SGU:s
filialer, verkstäder m. m. i Mala, Lund, Göteborg och Lovön. Jag räknar således
med att antalet anställda i Mala kommer att bibehållas på en oförändrad nivå,
dvs. omkring 140 personer. Vad avser de två huvuddelarna av verket räknar jag
med att personalen i Luleå vid den av mig förordade organisatoriska lösningen
inte oväsentligt kommer att överstiga den nivå av inemot 100 personer som
angavs av chefen för finansdepartementet i prop. 1971: 29.
Jag
räknar med att den nya organisationen kan träda i kraft den 1 juli 1974,
Den
organisatoriska lösning som jag förordar kommer inte minst med hänsyn tiU att SGU
:s verksamhet senare avses bU fördelad på två huvudorter att kräva ett
betydande planerings- och förberedelsearbete som lämpligen bör fullgöras av en
organisationskommitté. Jag avser att återkomma tUl Kungl. Maj :t i denna
fråga.
12
Riksdagen 1973. 1 saml Nr 41
Prop. 1973:41 166
9. HemstäUan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t dels föreslår
riksdagen att
1.
besluta att en central
myndighet med uppgifter inom det industripolitiska området enligt de
riktlinjer jag har förordat skall inrättas den 1 juli 1973,
2.
godkänna de av mig förordade riktiinjerna
för omorganisation av den verksamhet som bedrivs vid statens institut för
företagsutveckling,
3.
godkänna de av mig förordade riktiinjerna
för en ökad regional företagsservice,
4.
besluta att en fond för stöd
till industriellt utvecklingsarbete enligt de riktlinjer jag har förordat skall
inrättas den 1 juli 1973,
5.
godkänna att av vinsten för år
1972 från Sveriges investeringsbank AB 30 000 000 kr. avsätts tUl fonden,
6.
besluta att en nämnd för
förvaltning av statens gruvegendom enligt de riktlinjer jag har förordat skall
inrättas den 1 juli 1973,
7.
medge att Kungl, Maj:t uppdrar
åt nämnden att utöva Kungl. Maj:ts befogenhet att upplåta gruvrättigheter som
tillkommer staten,
8.
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för Sveriges geologiska undersöknings verksamhet och organisation,
9.
bemyndiga Kungl. Maj:t att
vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som behövs för förslagens
genomförande,
dels
föreslår riksdagen att antaga inom industridepartementet upprättade förslag
till
10.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370),
11.
lag om ändring i lagen (1902:
71 s, 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
12.
lag om ändring i gruvlagen
(1938: 314),
13.
lag om ändring i lagen (1886:
46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m, m,,
14.
lag om ändring i uranlagen
(1960: 679),
15.
lag om ändring i lagen (1966:
314) om kontinentalsockdn.
10. Anslagsfrågor
för budgetåret 1973/74
Statens industriverk: Förvaltningskostnader
Nytt
anslag (förslag) 8 200 000
Jag
har tidigare förordat att en ny central myndighet för utredande och
verkställande uppgifter inom det industripolitiska området skall inrättas den
1 juli 1973. Myndigheten, som avses bli benämnd statens industriverk, skall
enligt förslaget överta de uppgifter inom inrikes- och industridepartementens
verksamhetsområden som åvUar nuvarande
Prop. 1973: 41 167
KK:s
industri-, el- och bergsbyråer. Vidare föreslås till industriverket bU överfört
även den verksamhet som utförs av delegationen för de mindre och medelstora
företagen och vissa delar av energiprognosulredningens verksamhet.
Industriverket föreslås under verksledningen bli organiserat med fem enheter.
Mina
tidigare förslag innebär vidare att industriverket övertar KK:s åligganden
beträffande de anslag under elfte och trettonde huvudtitlarna för vilka KK f. n.
är anslagsäskande och utbetalningsansvarig myndighet. Detsamma gäller även för
anslaget tiU sprängämnesinspektionen, vilket fr. o. m. budgetåret 1973/74
redovisas under trettonde huvudtiteln. Som en följd av mitt förslag om
inrättande av en särskUd nämnd för förvaltning av statens gravegendom bör dock
denna nämnd överta dessa uppgifter beträffande det under trettonde huvudtiteln
uppförda anslaget Statens gravegendom.
Om
det tidigare redovisade förslaget tUl personalorganisation genomförs, får
industriverket under budgetåret 1973/74 113 tjänster, vilket innebär att verket
tillförs 41 tjänster för tillkommande arbetsuppgifter.
Vid
det nya verket bör för verkschefen inrättas en ordinarie tjänst med
beteckningen p. Övriga tjänster bör inrättas som extra ordinarie eller extra.
Beträffande
avtalsbara anstäUnings- och arbetsviUkor avser jag att ge statens avtalsverk
det förhandlingsuppdrag som behövs.
Medelsbehovet
för verksamheten under budgetåret 1973/74 beräknar jag till sammanlagt 8,2 mUj.
kr. Av detta belopp utgör 2 650 000 kr, en ökning i förhållande till vad som
finns upptaget under skUda anslag på riksstaten för innevarande budgetår.
Vid
beräkningen har jag utgått från följande fördelning på utgiftsslag m. m.
Lönekostnader 7 100 000
Sjukvård 20 000
Reseersättningar
(även utrikes tjänsteresor) 170 000
Lokalkostnader 390 000
Expenser 480 000
därav
engångsutgifter (150 000)
Redovisningskoslnader 40 000
8 200 000
Behovet
av medel för redovisningskostnader hänför sig tUl den av riksrevisionsverket
föreslagna försöksverksamheten med taxesystem för redovisningscentraler m. m.
Vid min medelsberäkning har jag tagit hänsyn tUl att ersättning skall utgå för
de kassatjänster som industriverket avses utföra åt KK.
Det
har inte bedömts möjligt att redan under det inledande uppbyggnadsskedet
inordna industriverket i den försöksverksamhet med programbudgetering som f, n,
pågår inom statsverket. Jag anser det emeller-
Prop. 1973: 41 168
tid
önskvärt att verket, så snart de närmare föratsättningarna klarlagts; kan delta
i försöksverksamheten med programbudgetering. Erforderliga undersökningar
avses bli inledda i nära samverkan med industriverket, när detta uilett sin
verksamhet. Mot denna bakgrund är det angeläget att bl. a. redovisningsrutiner
och intern arbetsredovisning inom verket byggs upp med sikte på en kommande
medelsanvisning i programtermer.
För
nästa budgetår bör dock verkets utgifter för den organisation som jag tidigare
angivit tas upp på sedvanligt sätt under ett förslagsanslag till
förvaltningskostnader.
Jag
hemställer att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen att
1. bemyndiga
Kungl. Maj:t att vid statens industriverk inrätta
en ordinarie tjänst för verkschef med beteckningen p,
2, till
Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1973/74 under trettonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 8 200 000 kr,.
Statens
industriverk: Utredningar m. m.
Nytt
anslag (förslag) 2 200 000
Som
jag tidigare anfört bör industriverket ha möjlighet att göra både vissa
branschundersökningar och studier av allmänna industripolitiska frågor bl. a. i
anslutning till de mindre och medelstora företagens problem. Vidare kommer för
den prognosverksamhet på industri- och energiområdena, som föreslagits åvila
verket, särskilda medel att erfordras för bl. a. statistiska bearbetningar.
Även för den föreslagna förstärkningen av företagsservicen erfordras resurser
för metod- och programutveckling samt för uppbyggnad av en fortlöpande
informations- och kontaktverksamhet med företagareföreningarna.
För
en del av de angivna uppgiftema finns redan innevarande budgetår vissa medel
beräknade bl, a, inom ramen för nuvarande KK:s anslag och trettonde
huvudtitelns kommittéanslag.
För
att tillgodose industriverkets behov av medel för utredningar m, m, bör i
riksstaten föras upp ett särskilt reservationsanslag. Från detta anslag bör
bestridas bl. a. huvuddelen av industriverkets utgifter för den utrednings-,
prognos- och informationsverksamhet som inte tillgodoses inom ramen för
verkets anslag till förvaltningskostnader. Vidare bör verket inom ramen för
utredningsanslaget ha möjlighet att anlita tUlfällig expertis.
Som
tidigare redovisats, avses KK:s uppgifter rörande det program för
omställningsfrämjande åtgärder för vissa industribranscher som löper till
utgången av budgetåret 1974/75 bli överförda på industriverket. Inom ramen för
kK:s nuvarande anslag har medel beräknats för dels administration av programniet,
dels viss heltidsanställd expertis
Prop. 1973:41 169
för
uppsökande verksamhet inom ramen för programmet. Mot bakgrund av verksamhetens
tidsbegränsade karaktär bör industriverkets kostnader i samband med omställningsprogrammet
belasta detta anslag.
Jag kommer vidare senare
denna dag i samband med min anmälan av fråga angående åtgärder för gjuteriindustrin
förorda att denna bransch fr. o. m. budgetåret 1973/74 inordnas bland
målbranscherna för omställningsprogrammet. Jag avser därvid förorda att
ytterligare expertis, avsedd för gjuteribranschen, tiUförs den uppsökande
verksamheten inom programmet och att denna expertis knyts tUl industriverket. Kostnadema
för verksamheten under nästa budgetår, vUka jag beräknar till. 150 000 kr., bör
bestridas från förevärande anslag.
För
nästa budgetår beräknar jag medelsbehovet för de angivna ändamålen tUl 2 200
000 kr., vilket innebär en ökning med 579 000 kr. i förhållande till de medel
som finns tUlgängliga imder skilda anslag innevarande budgetår.
Jäg
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
tiU Statens industriverk: Utredningar m. m. iÖT budgetåret 1973/74 imder
trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 200 000 kr.
Främjande
av företagsservice
Nytt
anslag (förslag) 2 500 000
Som
jag tidigare anfört bör statens industriverk ha ansvaret för samordning och
övergripande planering av statens insatser för service till företagen. Jag har
därvid även förordat en ökad satsning på den regionala företagsservicen,
inriktad främst mot de mindre och medelstora företagen. Härvid bör
företagareföreningarna svara för det ökade serviceutbudet på det lokala
planet. SärskUda medel bör anvisas för bl. a. förstärkning av
företagareföreningamas resurser för detta ändamål.
För
nästa budgetår bör under ett särskilt reservationsanslag tas upp 2,5 mUj. kr.
för detta ändamål.
Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
tUl Främjande av företagsservice för budgetåret 1973/74 under trettonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tiU detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Bilaga 1
Statens
industriverk 1973/74
Departementschefens organisationsförslag
Beslutande organ med an-knyteing tiU industriverket
Styrelse
i
Statens utvecklingsfond i
1
Nämnden för statens i gruvegendom
Verkschef
'
Planerings-och utredningsenhet
Industrienhet
Energienhet
Mineralenhet
Administrativ enhet
Företagareföreningarna
Sprängämnes-inspektionen
Elektriska inspektionen
Bergsstaten
Bilaga 2
Industriverkets
personal 1973/74
Verkschef
m. fl.
2
Planerings- och utredningsenheten
Industrienheten
21
25
Energienheten Mineralenheten
36 13
Administrativa enheten
16
113
Bilaga
3
Sveriges
geologiska undersökning
Departementschefens
organisationsförslag
Styrelse
Verkschef
Enheter
Berggrunds-enhet
Kvartar- och hydrogeologisk enhet
Geofysisk enhet
Geokemisk enhet
Administrativ enhet
Filialer
Lovön
Lund
Göteborg,
Mala
Prop. 1973: 41 172
Bilaga
4 Lagförslag 1 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom
förordnas, att 53 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvaratde
lydelse Föreslagen lydelse
53 §
1
m o m.i Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives
i denna lag eller i särskUda bestämmelser, meddelade på grund av
överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:
a)-fysisk
person: -
för
tid, under vilken han varit här i riket bosatt:
för
all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvär
vats; samt-. . ................ ----
för
tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:
för
inkomst av här belägen fastighet;
för
inkomst av rörelse, soin här bedrivits; ...
för
avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller
uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;
för
avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning
eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrän och förvärvats
genom verksamhet här i riket;
för
pension enligt lagen om allmän försäkring eller på grund av anställning eller
uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;
för
annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av
tjänst;
för
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller
tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt
för
belopp vilket motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven
till-läggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eller allmän arbetsgivaravgift
och med vilket avdrag enUgt 46 § 2 mom. åtnjutits vid tidigare års taxeringar;
b) staten:
för
inkomst av jordbraksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller
vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt
för
inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse eller
av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av
industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna
behov;
c) landsting,
kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings-
säUskap med stadgar som fastställts av Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer:
för
inkomst av fastighet och av rörelse;
'
Senaste lydelse 1971:921
Föreslagen lydelse
d) akademier, Nobelstiftelsen
samt stiftelsen Dag Hammar
skjölds Minnesfond, så ock all
männa undervisningsverk, sådana
sammanslutningar av studerande
vid rikets universitet och hög
skolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar äro
skyldiga att vara medlemmar samt
samarbetsorgari för sådana sam
manslutningar med ändamål att
fullgöra uppgifter som enligt
nämnda stadgar ankomma på sam
manslutningarna, sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
skeppsfartens sekundärlånekassa,
norrlandsfonden, statens utveck
lingsfond, jämkontoret, så länge
kontorets vinstmedel användas till
allmänt nyttiga ändamål och kon
toret icke lämnar utdelning åt sina
delägare, aktiebolaget tipstjänst,
svenska penninglotteriet aktiebo
lag, allmänna pensionsfonden, all
männa sjukförsäkringsfonden, pen
sionsstiftelser som avses i lagen öm
tryggande . av- pensionsutfästelse
m. m., allmänna försäkringskas
sor, understödsföreningar, som ic
ke bedriva till livförsäkring hän
förlig verksamhet, personalstiftel
ser som avses i lagen om tryggan
de av pensionsutfästelse m. m. med
ändamål uteslutande att lämna un
derstöd vid arbetslöshet, sjukdom
eller olycksfall, stiftelser som bil
dats enligt avtal mellan organisa
tioner av arbetsgivare och arbets
tagare med ändamål att utgiva av
gångsersättning till friställd arbets
tagare ävensom sädana ömsesidiga
försäkringsbolag, som avses i lagen
om yrkesskadeförsäkring;
för inkomst av fastighet;
Nuvarande lydelse
d) akademier, Nobelstiftelsen
samt stiftelsen Dag Hammar
skjölds Minnesfond, så ock all
männa undervisningsverk, sådana
sammanslutningar av studerande
vid rikets universitet och hög
skolor i vilka de studerande
enUgt gällande stadgar äro
skyldiga att vara medlemmar samt
samarbetsorgan för sådana sam
manslutningar med ändamål att
fullgöra uppgifter som enligt
nämnda stadgar ankomma på sam
manslutningarna, sjömanshus,
svenska skeppshypotekskassan,
skeppsfartens sekundärlånekassa,
norrlandsfonden, malmfonden för
forsknings-och utvecklingsarbete,
järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke
lämnar utdelning åt sina delägare,
aktiebolaget tipstjänst, svenska
penninglotteriet aktiebolag, all
männa pensionsfonden, allmänna
sjukförsäkringsfonden, pensions
stiftelser som avses i lagen om
tryggande av pensionsutfästelse
m. m., allmänna försäkringskas
sor, understödsföreningar, som ic
ke bedriva till livförsäkring hän
förlig verksamhet, personalstiftel
ser som avses i lagen om tryggan
de av pensionsutfästelse m. m. med
ändamål uteslutande att lämna un
derstöd vid arbetslöshet, sjukdom
eller olycksfall, stiftelser som bil
dats enligt avtal mellan organisa
tioner av arbetsgivare och arbets
tagare med ändamål att utgiva av-
gångsersättning tUl friställd arbets
tagare ävensom sådana ömsesidiga
försäkringsbolag, som avses i lagen
om yrkesskadeförsäkring:
för inkomst av fastighet;
c) kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest de
utöva kyrklig verksamhet, sjukvårdsmrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i
vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt
ändamål att under samverkan med mUitär eller annan myndighet stärka rikets
försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller
bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn
Prop. 1973: 41 174
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
eller
lämna understöd för beredande av undervisning eUer utbildning eller utöva
hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom
sådana föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om
stiftelser här angivna art: för inkomst av fastighet och av rörelse;
f) svenska
aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskUd. författ
ning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund,
stiftelser, understödsföreningar, som bedriva tiU livförsäkring hänförlig
verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer,
därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade
besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfällighe
ter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning,
samtliga i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):
för
all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvals;
g) utländska
bolag:
för
inkomst av här belägen fastighet;
för
inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt
för
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller
tillbehör tUl sådan fastighet eller rörelse.
Riksskatteverket må, om
särskilda skäl därtUI äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller; förening,
som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om
skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd
med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant
beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas.
Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke
föras.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1902: 71 s, 1) innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar
Härigenom
förordnas, att i 2 § 7 mom. lagen (1902: 71 s. 1) innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar oirdet "kommerskollegium" i olUca
böjningsformer skall bytas ut mot "statens industriverk" i
motsvarande form.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973. ' Senaste lydelse av 2 § 7 mom. 1957:383.
Prop.
1973:41 175
3 Förslag till
Läggom ändring i gruvlagen (1938: 314)
Härigenom förordnas i fråga om gruvlagen (1938: 314),i
dels att i 9 § 3 mom., 11 § 1 och 2 mom., ,19 §, 21 § 2
mom., 41 §
1 mom. samt 45, 60, 68, 74, 77 och 80 §§ ordet
"kommerskollegium"
skall
bytas ut mot "statens industriverk",
dels att i 41 § 1 mom. och 74 § ordet
"kollegium" skall bytas ut mot
"verket".
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter
m. m.
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1886: 46 s. 1)
angående stenkolsfyndigheter m. m.,2 att i 2 och 48 §§ samt 50 § 3 mom. ordet
"kommerskollegium", i 33 § ordet "bergverksstyrelsen" samt
i 33, 37, 41, 42 och 61 §§ ordet "bergsöverstyrelsen" skäll bytas ut
mot "statens industriverk".
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
5 Förslag till
Lag om ändring i uranlagen (1960: 679)
Härigenom förordnas i fråga om uranlagen (1960: 679),*
dels att i 4 §, 5 § 1 och 3 mom., 7, 8, 11, 12, 14 och 15 §§, 26 § 3 mom. samt
27, 28, 34, 44, 47, 51, 5456 och 63 §§ ordet "kommerskollegium"
skall bytas ut mot "statens industriverk",
dels att i 14, 15, 28, 34, 51 och 55 §§ ordet
"kollegium" skall bytas ut mot "verket".
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
' Senaste lydelse av
11 § 1 mom. 1960:680 45 § 1952:148
11 §2 mom. 1952:148 68
§1952:148
19 § 1952:148 74 §1963:626
21 §2 mom.
1952:148 80§ 1971:582
' Senaste lydelse av 2 § 1963:625 48 § 1971:583 33 §
1963:625 50 § 3 mom. 1963:625 37 §1949:3 61 §1942:511 41 § 1917:185
' Senaste lydelse av 44 § 1963:627 51 §1963:627 63 §
1971:584
Prop. 1973: 41 176
6
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln
Härigenom
förordnas att i 15 § lagen (1966: 314) öm kontinentalsoc-
kelni ordet "kommerskollegium" skall bytas ut mot "statens indtistri-
verk". ' .
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973. » Senaste lydelse av 15 § 1971:585
Prop.
1973: 41 177
Innehållsförteckning
Sid.
Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. ....... 1
1.
Inledning................................................................ 3
2.
KK-utredningen............................................... ---- . 8
2.1 Bakgrand......... ,.............................................. 8
2.2 Huvudförslag........................ ...'........................ 10
2.3 Principlösningen................................................ ..... 11
2.3.1 Utredningen ... ___ ,,............................... 11
2.3.2 Remissyttranden....................................... 14
2.4..................................................................... Utredningsverksamhet
méd anknytnmg till dén närings
politiska planeringen, handelspolitiken, det ekonomiska
försvaret och konkurrensövervakningen .......... 17
2.4.1 Utredningens förslag om
utredningsverksamheten på näringspolitikens, handelspolitikens pch det
ekonomiska försvarets oinråde................ ..... 17
2.4.2 Remissyttranden....................................... ..... 20
2.4.3 Utredningens förslag angående
konkurrensövervakningen 22
2.4.4 Remissyttranden....................................... 23
2.5 Det finansiella företagsstödet ,........................ ..... 25
2.5.1 Utredningen ......"__ ......_____________ ..... 25
2.5.2 Remissyttranden ,,................................. ..... 25
2.6 Företagsservice................................................. 28
2.6.1 Utredningen ............... ,,___ ................. 28
2.6.2 Remissyttranden....................................... 30
2.7.................................................................... Planeringsinriktad
och reglerande verksamhet i anslut
ning tUl energipolitiken .,,................................. .33
2.7.1 Utredningen .................... .,........ ,,,.,,. 33
2.7.2 Remissyttranden ..,.,,,,, ,.,...................... 34
2.8 Nya KK:s organisation ..........,.......................... 36
2.8.1 Utredningen .... ________ ,._______ ;., 36
2.8.2 Remissyttranden ......,,,,..___ .,'............ ..... 37
2.9 Verksamheten på mineralområdet ................. ..... 38
2.9.1 Bakgrund ,'....,,,,,,,'.,,,,,,..,..'......., 38
2.9.2 Prospekteringsverksanahet och
förvaltning av statens gruvegendom ,, 40
2.9.2.1 Utrednmgen................................... 40
2.9.2.2 Remissyttranden............................ 41
2.9.3................................................................. Myndighetsuppgifter
på mineraloriirådet 43
2.9.3.1 Utredningen...................................
. 43
2.9.3.2 Remissyttranden ......................... 44
3, Betänkandet om företagsservice av delegationen för de
mindre och medelstora företagen........................... 46
3.1 Principiella
utgångspunkter . 46
3.1.1 Delegationen............................................ 46
3.1.2 Remissyttranden ................................... 47
3.2 Statligt bidrag till vissa konsult- och
rådgivningsinsatser 49
3.2.1 Delegationen............................................ 49
3.2.2 Remissyttranden....................................... 49
Prop. 1973: 41 178
Sid,
3.3 Länsorganisation
för företagsservice 50
3.3.1
Delegationen................................... ..... 50
3.3.2
Remissyttranden .......................... ..... 52
3.4 Central
service 54
3.4.1
Delegationen..................... ,............ ..... 54
3.4.2
Remissyttranden.............................. ..... 55
3.5 Service
på regional nivå 55
3.5.1
Delegationen................................... 55
3.5.2
Remissyttranden .......................... ..... 55
4............................................................. Departementspromemorian
angående principer för den
framtida verksamheten vid statens institut för företagsut
veckling.................................................... 56
4.1
Bakgrund.............................................. .... 56
4.2
Regional organisation............................... .... 57
4.2.1
Departementspromemorian................. 57
4.2.2
Remissyttranden .......................... 58
4.3 Anknytning
tUl industriverket .................. 58
4.3.1
Departementspromemorian................. .... 58
4.3.2
Remissyttranden .......................... 60
4.4...................................................... Riktlinjer
för samarbete med andra myndigheter och
organ................................................... .... 61
4.4.1
Departementspromemorian ................ .... 61
4.4.2
Remissyttranden .......................... .... 64
5. Energikommitténs
betänkande........................ .... 65
5.1
Kommittén .......................................... .... 65
5.2
Remissyttranden ,.............................. 67
6. Geologiutredningens
betänkande..................... .... 70
6.1
Bakgrund............................................... 70
6.2
Geologisk kartering ............................... .... 72
6.2.1
Utredningen ................................. 72
6.2.2
Remissyttranden .......................... 73
6.3 Prospektering
75
6.3.1
Utredningen ................................. .... 75
6.3.2
Remissyttranden.............................. .... 77
6.4....................................................... Inventering
av grundvatten samt nyttiga jord- och berg
arter m. m............................................. 78
6.4.1
Utredningen ................................. 78
6.4.2
Remissyttranden .......................... 79
6.5 Forskning
och utveckling 81
6.5.1
Utredningen.................................... .... 81
6.5.2
Remissyttranden .......................... .... 81
6.6 Organisation.......................................... ... 82
6.6.1
Utredningen ................................. .... 82
6.6.2
Remissyttranden ,.,,...................... .... 82
6.7 Vissa
frågor rörande statens mineralintressen 84
6.7.1
Utredningen ................................. ... 84
6.7.2
Remissyttranden.............................. ... 85
7. 1967
års gravutrednings betänkande.............. ... 86
7.1
Utredningen........................................... 86
7.2
Remissyttranden..................................... 88
8. Departementschefen.................................... . . 91
8.1
Inledande synpunkter............... ............. 91
Prop. 1973: 41 179
Sid.
8.2
De senaste årens
industripolitiska reformarbete 92
8.3
Huvuddragen av en ny
verksorganisation ... 98
8.4
Statens industriverk m. m........................ .. 104
8.4.1
Utrednings- och
planeringsverksamhet 104
8.4.2
Industripolitiska stöd- och
utvecklingsinsatser ,. 108
8.4.2.1
Inledning ............................. .. 108
8.4.2.2
Företagsservice
företagareföreningarna, SIFU m. m 108
8.4.2.3
Finansiellt företagsstöd .......... .. 120
8.4.2.4
Branschprogram ................... .. 121
8.4.2.5
Stöd till industriellt
utvecklingsarbete ,, 122
8.4.3
Verksamhet i anslutning till
energipolitiken .,,, 129
8.4.4
Verksamhet på mineralområdet........... .. 135
8.4.5
Organisation och resurser ................ .. 148
8.4.6
Vissa lagförslag............................... .. 151
8.5 Sveriges
geologiska undersökning 152
8.5.1
Mål och riktlinjer för den
statliga geologiska verksamheten 153
8.5.2
SGU:s verksamhetsområden ............ .. 156
8.5.2.1
Geologisk kartering .............. .. 156
8.5.2.2
Informations- och
dokumentationsverksamhet 158
8.5.2.3
Uppdragsverksamhet ............. .. 159
8.5.2.4
Forskning och utveckling ......... .. 162
8.5.3................................................... Organisation
163
9,
Hemställan................................................. .. 166
10.
Anslagsfrågor för budgetåret 1973/74........... .. 166
Bilagor
1.
Statens industriverk 1973/74.
Departementschefens organisationsförslag 170
2.
Industriverkets personal
1973/74 .............. 170
3.
Sveriges geologiska
undersökning. Departementschefens organisationsförslag 171
4.
Lagförslag .............................................. 172
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 73 0120
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
85 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (83)
83 kopplingar i 45 dokument.
- Ds 2012:8 Nationell samordning av hemslöjden s. 24 i texten
- Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen om s. 129 i texten
- Prop. 1983/84:135 om industriell tillväxt och förnyelse s. 117 i texten
- Bet. 1982/83:NU39 om verksamheten vid statens industriverk, m.m. (prop. 198 83:113) s. 4 i texten
- Prop. 1982/83:113 om verksamheten vid statens industriverk, m.m. s. 13 · s. 22 · s. 140 i texten
Doktrin (2)
2 kopplingar i 1 dokument.
- Ryrstedt, Bodelning och bostad, 1998 s. 294 om s. 133 · s. 294 om s. 168 i texten