10 §

Om det i fråga om den som begärs utlämnad här i Sverige har meddelats dom beträffande det uppgivna brottet eller har meddelats beslut att inte åtala för brottet med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning, får utlämning för det brottet inte beviljas.

Utlämning får inte heller beviljas, om brottet skulle vara preskriberat enligt svensk lag.

Om fråga om ansvar för brottet har prövats genom en dom som har fått laga kraft och som meddelats i en annan stat än den som gjort framställning om utlämning, och brottet har begåtts i den först nämnda staten eller om denna stat har tillträtt den europeiska utlämningskonventionen den 13 december 1957 eller en överenskommelse som avses i 2 kap. 9 § andra stycket brottsbalken eller om den staten har slutit särskilt avtal med Sverige om utlämning för brott, får den som begärs utlämnad inte utlämnas för det brottet,

• 1. om han eller hon har frikänts från ansvar,
• 2. om han eller hon har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har dömts ut,
• 3. om utdömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten pågår, eller
• 4. om utdömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den stat där domen meddelats.

Tredje stycket gäller inte i fråga om brott som har förövats i den stat som gjort framställning om utlämning eller mot denna stat eller menighet eller allmän inrättning i den staten, om inte lagföringen har skett på begäran av den stat som gjort framställning om utlämning eller efter det att den som begärs utlämnad har utlämnats från denna stat för lagföring.