Lagrum · SFS 1962:700
29 kap. 5 §
29 kap. Om straffmätning och påföljdseftergift
Vid straffmätningen ska rätten, utöver brottets straffvärde, i skälig omfattning beakta
- 1. om den tilltalade till följd av brottet drabbats av allvarlig kroppsskada,
- 2. om den tilltalade till följd av hög ålder eller dålig hälsa skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff utmätt efter brottets straffvärde,
- 3. om en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid förflutit sedan brottet begicks,
- 4. om den tilltalade efter förmåga försökt förebygga, avhjälpa eller begränsa skadliga verkningar av brottet,
- 5. om den tilltalade frivilligt angett sig,
- 6. om den tilltalade förorsakas men till följd av att han eller hon på grund av brottet blir eller kan antas bli avskedad eller uppsagd från anställning eller drabbas av annat hinder eller synnerlig svårighet i yrkes- eller näringsutövning,
- 7. om ett straff utmätt efter brottets straffvärde skulle framstå som oproportionerligt strängt med hänsyn till andra rättsliga sanktioner till följd av brottet, eller
- 8. om någon annan omständighet påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar.
Finns det någon sådan omständighet som avses i första stycket, får rätten döma till ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet, om det finns särskilda skäl för det.
Lydelse enligt SFS 2022:1016 (svenskforfattningssamling.se)
Tillämpas i
109 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.
- NJA 1989 s. 564 1989
- NJA 1989 s. 688 1989
- NJA 1991 s. 444 1991
- NJA 1991 s. 558 1991
- RH 1991:115 1991
- RH 1992:23 1992
- RH 1993:18 1993
- RH 1993:96 1993
- NJA 1993 s. 687 1993
- RH 1994:76 1994