Lagrum · SFS 1967:837
57 §
9 Kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m. m.
Författningen är upphävd genom SFS 2024:945. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Den som gör intrång i den ensamrätt som patent medför (patentintrång) döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, för patentbrott till böter eller fängelse i högst två år.
Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms för grovt patentbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen
- 1. har föregåtts av särskild planering,
- 2. har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form,
- 3. har varit av större omfattning, eller
- 4. annars har varit av särskilt farlig art.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 b § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till patentbrott eller grovt patentbrott döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i denna paragraf endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt.
Lydelse enligt SFS 2020:541 (svenskforfattningssamling.se)
Tillämpas i
2 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.
- PMÖD 2018:11 2018
- PMÖD 2022:6 2022