Lagrum · SFS 1976:380
4 kap. 1 §
4 kap. Ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan · Allmänna grunder för ersättning
Författningen är upphävd genom SFS 2010:111. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
En försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel har, om nedsättningen är varaktig eller kan antas bestå under minst ett år, rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. Livränta utges dock inte, om förlusten för år räknat understiger en fjärdedel av det prisbasbelopp som fastställts för det år då livräntan skall börja utges.
Har försäkrad genom arbetsskada fått sin arbetsförmåga nedsatt med mindre än en femtondel och drabbas han senare av ytterligare arbetsskada, skall livränta bestämmas på grundval av båda skadorna.
Lydelse enligt SFS 2002:222 (ändringsregistret)
Tillämpas i
13 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.
- RÅ 1996 ref. 58 1996
- RÅ 1996 ref. 81 1996
- RÅ 1998 ref. 5 1998
- RÅ 1998 ref. 7 1998
- RÅ 1999 ref. 23 1999
- RÅ 1999 ref. 51 1999
- RÅ 2000 ref. 34 2000
- RÅ 2001 ref. 62 2001
- RÅ 2003 ref. 88 2003
- RÅ 2004 ref. 120 2004