Lagrum · SFS 1978:413
9 §
Bestämmande av brottsskadeersättning
Författningen är upphävd genom SFS 2014:322. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
I fråga om jämkning av brottsskadeersättning på grund av medverkan genom vållande på den skadelidandes sida tillämpas 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).
Brottsskadeersättning kan även i fall då det inte följer av första stycket sättas ned eller falla bort, om det är skäligt med hänsyn till att den skadelidande eller, om skadan har lett till döden, den avlidne genom sitt uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet har ökat skaderisken. Vid sakskada eller ren förmögenhetsskada kan ersättningen också sättas ned eller falla bort, om det är skäligt med hänsyn till att den skadelidande genom underlåtenhet att vidta sedvanliga försiktighetsåtgärder uppsåtligen eller av oaktsamhet har ökat skaderisken.
Lydelse enligt SFS 1999:253 (ändringsregistret)