Lagrum · SFS 1984:668
13 §
Betalning av månadsavgift
Författningen är upphävd genom SFS 1997:483. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Har omprövning begärts av ett beslut om arbetsgivaravgifter eller har ett sådant beslut överklagats eller kan annars avgiftsbeloppet antas komma att sättas ned får skattemyndigheten medge anstånd med betalningen. Därvid gäller bestämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar.
Den som har fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del av anståndsbeloppet för vilket betalningsskyldighet kvarstår vid anståndstidens utgång. Anståndsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november det föregående året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal.
Anståndsränta utgår från den dag, då beloppet skulle ha erlagts om anstånd inte hade medgetts, till och med den dag, då anståndstiden gått ut eller, om betalning skett dessförinnan, till och med den dag betalning skett. Anståndsränta som understiger 50 kronor skall dock inte påföras. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.
Bifalls arbetsgivarens yrkande skall erlagd ränta återbetalas.
Skattemyndigheten får befria en arbetsgivare helt eller delvis från skyldigheten att betala anståndsränta, om det finns synnerliga skäl.
Lydelse enligt SFS 1992:642 (ändringsregistret)