Lagrum · SFS 1986:1009

2 §

Författningen är upphävd genom SFS 2024:782. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

En fråga som avses i 1 § prövas, om inte annat följer av 3 eller 5 §, av tingsrätten efter särskild talan. Om inte annat framgår av denna lag, gäller för sådan talan i tillämpliga delar reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter. Målet får dock avgöras utan huvudförhandling, om en sådan förhandling inte behövs med hänsyn till utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna.

Utfärdas stämning, skall den mot vilken talan riktas föreläggas att inställa sig till huvudförhandling eller yttra sig skriftligen vid påföljd att egendomen annars kan förklaras förverkad. Uteblir han från förhandlingen eller yttrar han sig inte, skall egendomen förklaras förverkad, om det inte framgår att talan är ogrundad.

Innan ett mål avgörs utan huvudförhandling, skall parterna ges tillfälle att slutföra sin talan, om det inte är uppenbart obehövligt.

Lydelse enligt SFS 2006:285 (ändringsregistret)

Tillämpas i

6 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.

  1. NJA 1987 s. 78 1987
  2. RH 1994:61 1994
  3. RH 1994:60 1994
  4. NJA 2006 s. 518 2006
  5. NJA 2014 s. 139 2014
  6. NJA 2016 s. 714 2016

Paragrafen i sitt sammanhang

Hela författningen3 § →