Lagtext · SFS 1997:736

Lag (1997:736) om färdtjänst

16 paragrafer i konsoliderad lydelse, 5 med rättspraxis. Klicka på paragrafnumret för dess egen sida.

Departement: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSIB TM · Utfärdad: 16 oktober 1997 · Ändrad t.o.m. SFS 2019:901 · Riksdagens post ändrad 2025-10-17

Detta är den konsoliderade lydelsen — grundförfattningen med senare ändringar inarbetade, som riksdagen publicerar den. Den är inte originaltrycket och inte den autentiska texten. riksdagens post · ändringsregistret · Svensk författningssamling


1 §1 avgörande

Denna lag gäller särskilt anordnade transporter för personer med funktionshinder (färdtjänst).

2 §

Med dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet och regional kollektivtrafikmyndighet avses i denna lag detsamma som i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik.

Lydelse enligt SFS 2010:1068 (ändringsregistret)

3 §1 avgörande

Varje kommun ansvarar, såvitt gäller kommuninvånarna, för att färdtjänst av god kvalitet anordnas inom kommunen och, om det finns särskilda skäl, mellan kommunen och en annan kommun. En kommun får för sina kommuninvånare anordna färdtjänst också i eller mellan andra kommuner.

Lydelse enligt SFS 2006:1114 (ändringsregistret)

4 §

Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.

Kommunen får, efter överenskommelse med regionen, om den hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafikmyndigheten i länet.

Lydelse enligt SFS 2019:901 (svenskforfattningssamling.se)

5 §

Har en kommun överlåtit sina uppgifter till en regional kollektivtrafikmyndighet ansvarar myndigheten, såvitt gäller kommuninvånarna, för att färdtjänst anordnas inom kommunen och, om det finns särskilda skäl, mellan kommunen och en annan kommun. Vidare får den regionala kollektivtrafikmyndigheten för invånare i kommunen anordna färdtjänst också i eller mellan andra kommuner.

Lydelse enligt SFS 2010:1068 (ändringsregistret)

Tillstånd till färdtjänst

6 §

Färdtjänst får anlitas av den som efter ansökan har fått tillstånd till det.

Frågor om tillstånd prövas av kommunen där den sökande är folkbokförd, eller, om kommunens uppgifter enligt denna lag överlåtits till den regionala kollektivtrafikmyndigheten i länet, av denna myndighet (tillståndsgivaren).

Lydelse enligt SFS 2010:1068 (ändringsregistret)

7 §4 avgöranden

Tillstånd till färdtjänst skall meddelas för dem som på grund av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel.

Om sökanden är under 18 år skall prövningen göras i förhållande till barn i motsvarande ålder utan funktionshinder.

Tillståndet omfattar inte transporter som av någon annan anledning bekostas av det allmänna.

Lydelse enligt SFS 2006:1114 (ändringsregistret)

8 §

Om den som söker tillstånd till färdtjänst behöver ledsagare under resorna, skall tillståndet gälla även ledsagaren.

9 §3 avgöranden

Tillstånd till färdtjänst meddelas för viss tid eller tills vidare.

Tillstånd får i skälig omfattning förenas med föreskrifter om

  • 1. vilket färdsätt som får användas,
  • 2. inom vilket område resor får göras, och
  • 3. hur många resor tillståndet omfattar.

Sådana resor som kan anses vara väsentliga för tillståndshavaren får begränsas till antalet endast om det finns synnerliga skäl.

Om det finns särskilda skäl, får tillståndet även i övrigt förenas med villkor.

Lydelse enligt SFS 2006:1114 (ändringsregistret)

Avgift

10 §

För resor med färdtjänst får tillståndsgivaren ta ut en avgift enligt grunder som bestäms enligt 11 §.

11 §

Är en kommun tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgifterna av kommunen.

Är en regional kollektivtrafikmyndighet tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgifterna av

  • 1. kommunerna och regionen i länet, om de ansvarar för kollektivtrafiken i länet, eller
  • 2. enbart kommunerna i länet, om de ansvarar för kollektivtrafiken i länet och om överenskommelse om detta har träffats med regionen, om den hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet.

De kommuner som inte har överlåtit sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafikmyndigheten får dock inte delta i beslutet. Kan enighet inte uppnås om grunderna för avgifterna, ska dessa bestämmas av regeringen.

Avgifterna ska vara skäliga och får inte överstiga tillståndsgivarens självkostnader.

Lydelse enligt SFS 2019:901 (svenskforfattningssamling.se)

Återkallelse av tillstånd m.m.

12 §1 avgörande

En tillståndsgivare får återkalla ett tillstånd att anlita färdtjänst, om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns. Ett tillstånd får också återkallas om tillståndshavaren gjort sig skyldig till allvarliga eller upprepade överträdelser av de föreskrifter och villkor som gäller för färdtjänsten.

Föreskrifter och villkor får ändras, om ändrade förhållanden föranleder det.

Handläggning av ärenden m.m.

13 §

Har upphävts genom lag (2010:1068) .

14 §

Trots sekretess får en tillståndsgivare lämna ut uppgifter om enskildas personliga förhållanden till en beställningscentral för transporter eller en trafikutövare, om uppgifterna behövs för att anordna transport som avses i denna lag.

15 §

Personer som är eller har varit verksamma inom enskild verksamhet som bedrivs yrkesmässigt och som omfattas av denna lag får inte obehörigen röja vad de i verksamheten fått veta om någons personliga förhållanden.

Överklagande

16 §

Tillståndsgivarens beslut enligt 6-10 och 12 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Lydelse enligt SFS 2010:1068 (ändringsregistret)


Rättspraxis som anger lagrummet

7 avgöranden, grupperade som Domstolsverket har angett lagrummet.

1 § (1)

  1. RÅ 2009 ref. 74 (2009)
    Fråga om tillstånd till färdtjänst kan begränsas till att avse transport till och från allmänt kommunikationsmedel (I och II).

3 § (1)

  1. RÅ 2009 ref. 74 (2009)
    Fråga om tillstånd till färdtjänst kan begränsas till att avse transport till och från allmänt kommunikationsmedel (I och II).

7 § (4)

  1. RÅ 2009 ref. 74 (2009)
    Fråga om tillstånd till färdtjänst kan begränsas till att avse transport till och från allmänt kommunikationsmedel (I och II).
  2. RÅ 2008 ref. 88 (2008)
    Rätt till färdtjänst har ansetts föreligga för (I) 85-årig kvinna som gick med rollator samt led av kärlkramp m.m., och (II) 79-årig kvinna som gick med rollator utomhus samt led av kraftiga ryggsmärtor.
  3. RÅ 2007 ref. 27 (2007)
    Tillstånd till färdtjänst har ansetts kunna meddelas för en person, vars funktionshinder bedömdes ha en varaktighet om tre till sex månader.
  4. Kammarrätten i Stockholm, mål 5660-00 (2002)
    Trängsel och olägenheter i kollektivtrafiken i samband med rusningstid har ansetts utgöra sådana otillgängligheter i de allmänna färdmedlen som medför väsentliga svårigheter att resa med allmänna kommunikationer för person som arbetar heltid och som fått ena b…

9 § (3)

  1. RÅ 2010 ref. 110 (2010)
    Resor till judoträning har, trots att de var av stor betydelse för den enskilde, inte ansetts vara sådana väsentliga resor som avses i 9 § tredje stycket lagen om färdtjänst.
  2. RÅ 2009 ref. 74 (2009)
    Fråga om tillstånd till färdtjänst kan begränsas till att avse transport till och från allmänt kommunikationsmedel (I och II).
  3. RÅ 2000 ref. 8 (2000)
    Bestämmelserna i lagen (1997:736) om färdtjänst har inte ansetts medföra skyldighet att tillhandahålla färdtjänst med viss bestämd förare.

12 § (1)

  1. RÅ 2008 ref. 64 (2008)
    Lagen om färdtjänst ska tillämpas på sådana tillstånd till färdtjänst som beviljats enligt 1980 års socialtjänstlag.