Är ränta en afgäld, som, derest icke annorledes öfverenskommes, skall utgifvas årligen?
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1864, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 361–362 i årgången 1864. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen. Sjölagen, nr 7 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 84 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen. Sjölagen, nr 7.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Första årgången, 1864 i litteraturen — s. 361–362 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom afhandling den 21 November 1856 försålde sterbhusdelägarne efter brukspatronen J. R. F. till landtbrukaren A. Andersson } mantal Granviken med masugn och öfrige tillhörande verk, jemte andra fastigheter, för 160,000 riksdaler, med tillträdesrätt den 14 Mars 1857 och vilkor, bland andre, att köpeskillingen skulle betalas i särskilda poster, samt å oguldne delen deraf erläggas fem procent ränta till de bestämda förfallotiderna, hvarefter sex procent ränta komme att beräknas.
Under åberopande af detta kontrakt, sökte bemälde sterbhusdelägare hos kon. befallningsh. i Skaraborgs län, att Andersson måtte förpligtas att till dem utbetala ränta å ännu oguldne 70,000 riksdaler af nämnda köpeskilling, efter fem för hundra från den 14 Mars 1858 till samma dag 1859.
Andersson invände emot krafvet, att då i köpeafhandlingen Icke blifvit föreskrifvet att den deruti bestämda ränta skulle ■årligen gäldas, Andersson icke vore pligtig att annorledes än vid liqviden om hvarje särskild köpeskillingspost utgifva den ränta, som då derå upplupit, samt att då det enligt kontraktet ålåge sterbhusdelägarne att så snart 45,000 riksdaler voro å köpeskillingen afbetalda, lemna Andersson köpebref å egendomen jemte fullständiga åtkomsthandlingar, men sterbhusdelägarne, oaktadt 50,000 riksdaler vore å köpeskillingen guldne, nyssberörde förbindelse ej fullgjort, Andersson ej vore skyldig att med sterbhusdelägarne ingå i ytterligare liqvid förr än han bekommit omförmälda handlingar.
Kon. befallningsh. i utslag den 13 Aug. 1859 förklarade, att som Andersson i åberopade kontraktet förbundit sig att å den del af köpeskillingen, som vid tillträdesdagen icke vore betald, erlägga fem procent ränta till bestämda förfallotiderna, hvarefter sex procent skulle beräknas, samt ostridigt vore att
s. 362 Sida 362 i årgången börjar här
ränta å 70,000 riksdaler af köpeskilligen från den 14 Mars 1858 återstode ogulden; alltså och då ränta vore en afgäld, som, derest icke annorledes öfverenskommes, skulle årligen utgifvas, och nyssnämnde kontrakt icke innehölle något undantag härifrån, blef Andersson ålagdt att till sterbhusdelägarne, emot qvitto, genast utgifva fem procent årlig ränta å berörde 70,000 r:dr från den 14 Mars 1858 till den 14 Mars 1859, äfvensom att med 12 r:dr 50 öre ersätta lagsökningskostnaden, vid äfventyr af utmätning, dertill vederbörande magistrat eller kronofogde skulle meddela erforderlig handräckning.
Häröfver besvärade sig Andersson i Götha hofrätt och fullföljde sina hos kon. befallningsh. gjorda invändningar.
Hofrätten medelst utslag den 21 Oktober 1859 förklarade skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i öfverklagade utslaget.
Uppå Anderssons häremot fullföljda underdåniga talan och i enlighet med nedre revisionens i underd. betänkande gjorda hemställan, hafva, vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 20 Febr. 1862, dess fleste ledamöter, utan afseende å Anderssons fullföljda invändningar mot krafvet, fastställt hofrättens utslag.
Justitie-råden Berg, Carleson och Adlercreutz voro från slutet skiljaktige och yttrade: att som Andersson invändt, att, ehuru enligt det om Granvikens egendom den 21 November 1856 upprättade köpekontrakt, Andersson, sedan han å köpeskillingen betalt 45,000 r:dr r:mt, vore berättigad å egendomen erhålla köpebref, sterbhusdelägarne likväl, fastän nyssberörda betalningsskyldighet blifvit fullgjord, vägrat till Andersson öfverlemna sådant köpebref, och att Andersson icke ansåge sig pligtig att, innan sterbhusdelägarne berörda köpevilkor uppfyllt, utsökta beloppet gälda; alltså funne bemälde justitie-råd, med upphäfvande af kon. befallningsh:s och hofrättens öfverklagade beslut, ifrågavarande kraf vara af tvistig beskaffenhet, så att dermed icke kunde handräckningsvis förfaras.