Äger hofrätt att i andra, ån egentliga skuldfordringsmål, förelägga klaganden äfventyr af ”talans förlust” för underlåtenhet att inom förskriften tid till hofrätten ingifta bevis om besvärshandlingarnes delgiftande åt vederparten?
29 augusti 1862
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1864, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 363–364 i årgången 1864. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsökningsbalken, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 85 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsökningsbalken, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Första årgången, 1864 i litteraturen — s. 363–364 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «inför Högsta Domstolen den 29 Augusti 1862». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
(Rätteg.-b. 27 k. 8 g. Uts.-b. 9 k. 2 g. K. br. d. 29 Jan. 1799.)
Ägaren till Granvikens bruk A. Andersson hade hos kon. befallningsh. i Skaraborgs län yrkat: att enär Jan Jansson, hvilken, till följd af upprättadt kontrakt under föregående ägare till Granviken, innehade brukningsrätten till 16 mantal Svartebäcken, lydande under nämnde bruksegendom, blifvit enligt bevis af den 17 December 1858 till afflyttning från berörda hemmansdel uppsagd, men icke kunnat förmås att densamma fardagen 14 Mars 1860 till Andersson afträda, utan å hemmansdelen qvarsute, handräckning till Jan Janssons afhysande måtte meddelas.
Kon befallningsh. i utslag den 14 Juli 1860, af anförde skäl, ålade Jan Jansson att, inom en månad efter det han af samma utslag erhållit del, hafva från Svartebäcken afflyttat och bortfört sina derstädes förvarade tillhörigheter, vid äfventyr att eljest varda på egen bekostnad från hemmanet vräkt, dertill vederbörande under-exekutor skulle äga att, sedan utslaget vunnit laga kraft, på anfordran meddela handräckning.
Häröfver anförde Jan Jansson besvär i Götha hofrätt, som genom resolution den 18 Sept. 1860 utställde besvären till kommunikation med bruksägaren A. och föreskref i sådant afseende, att besvärshandlingarne skulle genom Jan Janssons försorg från hofrätten uttagas och emot bevis, som, vid talans förlust, inom 30 dagar från nämnde dag borde till hofrätten ingifvas, tillställas bruksägaren A. Sådant bevis, dateradt den 8 Okt., ingafs till hofrätten först den 19 Oktober nyssnämnde år, hvarefter bruksägaren A:s förklaring den 26 i samma månad inkom.
s. 364 Sida 364 i årgången börjar här
Hofrätten medelst utslag den 20 Dec. förenämnde år förklarade: att då Jan Jansson först de 19 Okt. och således icke inom den af hofrätten föreskrifna tid af 30 dagar inlemnat bevis öfver handlingarnes delgifvande åt vederparten, samt dennes förklaring icke heller inkommit inom berörde tid, Jan Jansson förlorat rätt till talan emot kon. befallningsh:s utslag.
Jan Jansson nedsatte revissionsskilling och fullföljde und. talan hos K. Μ., yrkade upphäfvande af hofrättens beslut, enär hofrätten meddelat honom, såsom boende på Tiveden nära gränsen till Nerike, allt för kort tid för kommunikation och bevisets ingifvande. Företedde jemväl intyg af fyra grannar, att han hösten år 1860 mestadels varit sängliggande sjuk, att han hade 34 mil till närmaste postkontor och 3 mil till den person, som biträdde honom i hans rättegångar.
^e<lτe revisionen hemställde i underdånigt betänkande, att enär hofrätten icke torde i mål af förevarande beskaffenhet ägt att, emot föreskriften i 27 kap. 8 § rätteg.-balken, på sätt, som skett, genast förelägga Jan Jansson äfventyr af talans förlust för underlåtenhet att inom föreskrifven tid till hofrätten ingifva bevis om besvärshandlingarnes delgifvande åt vederparten, K. Μ. måtte pröfva rättvist att, med undanrödjande af hofrättens öfverklagade utslag, visa målet åter till hofrätten, som skulle uppå anmälan detsamma åter företaga och dermed vidare lagligen förfara.
Vid föredragning af målet inför Högsta Domstolen den 29 Augusti 1862, fattades följande beslut:
Som uti ifrågavarande mål, hvilket icke är till skuldfordringsmål att hänföra, hofrätten, jemlikt k. br. den 23 Januari 1799, ej bordt, på sätt som skett, genom kommunikations-resolutionen förelägga Jan Jansson äfventyr af talans förlust för underlåtenhet att inom föreskrifven tid till hofrätten ingifva bevis om besvärshandlingarnes delgifvande åt vederparten; alltså pröfvade H. D. rättvist att, med undanrödjande af hofrättens beslut, visa målet åter till hofrätten, som har att detsamma uppå anmälan åter företaga och dermed vidare lagligen förfara.
K. M:s dom utgafs den 21 Augusti 1862.