Samma ämne som under nästföregående nummer.

18 juni 1862


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1864, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 2,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 405–409 i årgången 1864. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen. Sjölagen, nr 9 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 95 i bandet.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen. Sjölagen, nr 9.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Första årgången, 1864 i litteraturen — s. 405–409 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts utslag utfärdades den 18 Juni 1862»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Advokat-fiskals-embetet i kommers-kollegiet ingaf till Svea hofrätt i September månad 1859 en ansökning, deri förmäldes, att kommers-kollegiet på derom gjorda framställningar beviljat ersättningar dels till f. d. chargé d’affaires i Constantinopel A. Testa med 141 francs 66 centimes för bestridda sjukvårdskostnader derstädes för sjömannen G. Britsner, som tillhört besättningen å skonerten Delfin, dels till general-konsuln i London Carl Tottie 10 pounds 8 shillings 6 pence sterling, utgifna för bemälde Britsners fortskaffande från Constantinopel öfver Cork, London och Hull till Sverige; samt att redaren i sagde fartyg grosshandlanden O. B. vägrat betala omförmälda ersättningsbelopp, utgörande tillsamman 290 r:dr 54 öre; hvarföre advokatfiskals-embetet yrkade, med stöd af kongl. brefven den 12 Maj 1813 och den 5 Oktober 1819 1), att O. B. måtte förpligtas att till statsverket genast gälda nämnda belopp 290 r:dr 54 öre och tillika ersätta kostnaden för öfversättningen till Svenska språket af ansökningen bifogade handlingar med 6 r:dr 25 öre, enligt räkning af notarius publicus d’Aubigné 2).

1) Backmans Lagsamling, 1 H. s. 457 och 458.

2) Uti § 64 af Sjölagen den 23 sistlidne Februari stadgas: »Sjöman, som i rederiets tjenst blifver sjuk eller skadad, kan från tjensten skiljas, men äger rätt att på rederiets bekostnad erhålla läkarevård och underhåll, likväl, om sjukdomen eller skadan inträffat före afresan, eller han ej är återställd vid fartygets återkomst till Svensk hamn, ej längre än fyra veckor, räknade i förra fallet från sjukdomens början och i det senare från fartygets ankomst. Inträffar sjukdomen eller skadan under resan, och kan sjömannen ej förblifva ombord, öfverlemne befälhafvaren honom till konsuln eller, der konsul ej finnes, till annan pålitlig persons omvårdnad. Så länge den sjuke är ombord å fartyget, åtnjuter han full hyra. Har sjuk sjöman blifvit qvarlemnad å utrikes ort, utgöras kostnaderna för hans vård af rederiet, hvilket det åligger ombesörja hans hemförskaffande, på sätt i 60 § är stadgadt. (Jfr sid. 399).

s. 406 Sida 406 i årgången börjar här

Vid denna ansökning voro fogade, bland andra handlingar, a.) Räkningar öfver kostnaderna för Britsners vård å Franska civilhospitalet i Constantinopel från den 30 Oktober 1857 till den 7 Februari 1858, och å persedlar, som af generalkonsulatet i Constantinopel lemnats Britsner; uppgående räkningarnes sammanlagda belopp till 1850 piaster.

b.) Af Britsner inför Svenska och Norska vice konsulerna i Cork och Hull samt general-konsulatet i London afgifna förklaranden, att han, som vore född och bosatt i Carlskrona, blifvit den 24 Juni 1857 påmönstrad i Gibraltar, såsom matros å skonerten Delfin från Sundsvall, förd af kapten Ekström, för resa till Syra och Constantinopel; att han emellertid medföljt skonerten jemväl på resa från Constantinopel till Taganrog; att han insjuknat i sistnämnde stad, men medtagits af kapten Ekström till Constantinopel, hvarest han den 28 Oktober 1857 aflemnats på ofvannämnda hospital; att efter det han derifrån utskrifvits som frisk den 8 Februari 1858, han genom generalkonsulatets försorg fått medfölja såsom passagerare å ett Amerikanskt fartyg till Cork för att sedermera afgå till hemorten; samt att han från Cork befordrats öfver London och Hull till Göteborg; intygande Britsner tillika, att han af general-konsulatet i London erhållit för att dermed betäcka rese-kostnaden tillsamman 10 pounds 8 shillings 6 pence sterling.

c.) Räkning af notarius publicus d’Aubigné å öfversättningskostaden 6 r:dr 25 öre r:mt, hvilken räkning var ställd till kommers-kollegium och qvitterad.

O. B., hvars förklaring infordrades, anförde: Britsner hade aldrig varit påmönstrad från Sverige med fartyget, utan endast kommit om bord å detsamma i Gibraltar för att med fartyget fortsätta resan till Constantinopel och ej vidare, utan att dervid emellan honom och kaptenen Ekström träffats annan öfverenskommelse, än att han skulle erhålla hvad kaptenen kunde anse honom under resan förtjena i förhållande till hvad han derunder gjorde; och i Constantinopel hade Britsner lemnat fartyget. O. B. bestred derföre, att han vore skyldig utbetala den af advokat-fiskals-embetet fordrade ersättningen.

s. 407 Sida 407 i årgången börjar här

Vid sin förklaring hade O. B. fogat en den 25 Juni 1857 afgifven attest af Svenska och Norska konsulatet i Gibraltar af innehåll, att kaptenen Ekström förklarat, det han måst för sjukdom qvarlemna en man i Rio de Janeiro och »att han i Gibraltar tagit ombord som lättmatros P. G. Britsner från Carlskrona mot öfverenskommen månadshyra och konditioner specificerade i kontraktet»; å hvilken attest var den 11 November 1859 tecknadt intyg af ombudsmannen vid sjömanshuset i Sundsvall, att af den sjömansrulla, Ekström vid sin hemkomst och afmönstringen aflemnat, inhemtades, att lättmatrosen Britsner blifvit i Gibraltar antagen, utan att någon hyra för honom blifvit i rullan utsatt.

Hofrätten yttrade i utslag den 19 Januari 1860: att som de af O. B. företedde handlingar utmärkte, att Britsner varit antagen i tjenst å fartyget, samt ostridigt vore att han insjuknat medan han derefter åtföljde fartyget, och att f. d. chargé d’affaires Testa till vård och underhåll åt Britsner under samma sjukdom förskjutit 141 francs 66 centimes, derför kommerskollegium sedermera af allmänna medel lemnat ersättning, O. B., såsom fartygets redare, ålades att till statsverket återgälda berörde 141 francs 66 centimes; men att då Britsner icke här i riket utan å utrikes ort blifvit till tjenstgöring å fartyget antagen, vid hvilket förhållande och då icke ens uppgifvet var, att skepparen eller rederiet förbundit sig att Britsner hit till riket återföra, någon skyldighet i sådant afseende ej kunde rederiet lagligen åligga, O. B. befriades från påståendet om ersättning för utbetalte 10 pounds 8 shillings 6 pence sterling; och ogillades tillika yrkandet om godtgörelse för kostnaden af öfversättningen till svenska språket af ansökningen bilagde handlingar.

En ledamot var skiljaktig och yttrade: Då ostridigt var, att Britsner var svensk sjöman, att han varit förhyrd å svenska fartyget Delfin, för hvilket O. B. var redare, att Britsner för sjukdom nödgats qvarstadna i Constantinopel, derstädes njutit vård och sedermera blifvit hemförskaffad, samt att fölberörde sjukvård och hemförskaffning de umgälder måst göras och af statsverket blifvit ersatta, för hvilka godtgörelse äskats, förpligtade denne ledamot, med stöd af kongl. brefvet den 12

s. 408 Sida 408 i årgången börjar här

Aug. 1813, O. B. att genast utgifva fordrade och till beloppet obestridda 290 r:dr 54 öre samt att med 6 r:dr 25 öre ersätta öfversättnigs-kostnaden.

Advokat-fiskals-embetet sökte i underdåninghet ändring af hofrättens utslag och anförde: Om författningarne gjorde någon skilnad i rättsförhållanderna emellan svensk skeppare och svensk sjöman, då aftalet dem emellan uppgjordes i inhemsk eller utländsk hamn, så att å utrikes ort förhyrd sjöman hade mindre rättsanspråk mot rederiet och följaktligen mindre skyldigheter mot skepparen och redaren, än en här i Sverige förhyrd sjöman, hvilade hofrättens utslag på rättsgrund; men då vore det ock oförklarligt, huru O. B. kunnat tillförbindas ersätta ens sjukvårds-kostnaden. Britsner hade efter denna åsigt varit blott en vanlig betings-arbetare, som, när han under förrättningen af sitt värf tillsatt helsa och krafter samt blifvit oduglig att fortsätta det arbete han åtagit sig, kunnat saklöst landsättas på hvilken utländsk plats som helst, — att förgås i elände. Emellertid gjorde hvarken sjölagen, kofferdi-reglementet eller kongl. brefven den 12 Maj 1813 och den 5 Oktober 1819 ringaste skillnad emellan sjömän, som, å svenskt fartyg förhyrde, påmönstrats in- eller utrikes, utan stadgade: att om sådan sjöman insjuknade, under det han var i svenskt rederis tjenst, svensk konsul på stället skulle taga nödig vård om honom och, sedan sjömannen tillfrisknat, på tjenligt sätt hemsända honom till fäderneslandet, hvilka kostnader det rederi, i hvars tjenst sjömannen ådragit sig sjukdomen, hade att betala. På dessa grunder yrkade advokat-fiskals-embetet, att dess vid hofrätten framställda påståenden måtte i sin helhet bifallas.

O. B., hvars förklaring infordrades, yttrade hufvudsakligen, att det verkligen var skillnad i rättsförhållanderna emellan skeppare och sjöman, då påmönstringen skedde här i riket eller å utrikes ort. Skeppares och redares förbindelser voro enligt lag större emot en här i Sverige än å utrikes ort förhyrd sjöman. Dessutom hade, på sätt förut är sagdt, emellan Britsner och kaptenen Ekström icke träffats annat aftal, än att Britsner skulle följa med till Constantinopel och för det arbete han under resan förrättade undfå ersättning efter livad Ekström kunde

s. 409 Sida 409 i årgången börjar här

finna skäligt; och hvarken hade Britsner förbehållit sig att blifva hemsänd hit till Sverige, eller Ekström erhållit tillsägelse af någon konsul att derom draga försorg. O. B. bestred derför fortfarande advokatfiskals-embetets yrkanden.

Saken föredrogs den 2 Maj 1862 i Högsta Domstolen, som fattade följande beslut: Emedan utredt blifvit, att Britsner, som var svensk sjöman, varit antagen i tjenst som lättmatros å svenska skonerten Delfin, samt ostridigt var, att han under denna tjenst insjuknat och derföre intagits å hospitalet i Constantinopel, och att han, efter tillfrisknandet, genom vederbörande konsulers försorg blifvit öfver Cork, London och Hull hemförskaffad till fäderneslandet med en kostnad af 10 pounds 8 shillings 6 pence sterling, som kommers-kollegium af allmänna medel ersatt general-konsuln i London Tottie, fann Högsta Domstolen, med ändring af hofrättens utslag, skäligt förklara O. B., såsom redare i fartyget, vara, jemlikt kongl. brefven den 12 Maj 1813 och den 5 Oktober 1819, skyldig att godtgöra statsverket jemväl berörda till general-konsuln Tottie utgifna ersättning; samt förthy och då likaledes ostridigt var, att de medel kommers-kollegium i ersättningar’ till f. d. chargé d’affaires Testa och general-konsuln Tottie utbetalt, tillsamman utgjort 290 r:dr 54 öre r:mt, förpligta 0. B. att icke allenast till statsverket återgälda nyssnämnda förskjutna 290 r:dr 54 öre, utan äfven godtgöra kostnaden för öfversättning till svenska språket af de advokatfiskals-embetets ansökning till hofrätten bifogade handlingar med 6 r:dr 25 öre r:mt.

Kongl. Maj:ts utslag utfärdades den 18 Juni 1862.