Behörigen styrkt rättegångs-fullmakt?
11 januari 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 135–136 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 20 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 135–136 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 11 Januari 1865»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 28 April 1858 försålde ciselören Daniel Markström till styrmannen Anton Bergvall åtskillig lösegendom med rättighet för Markström att tillsvidare få begagna samma egendom; och den 9 Mars 1860 verkställdes hos Markström utmätning för uttagande af en Markströms hyresskuld till annan person, vid hvilken förrättning togos i mät åtskillige lösörepersedlar till uppgifvet belopp.
Efter uttagen stämning till Stockholms rådstufvurätt å vederbörande, yrkade Anton Bergvall, bland annat, att han måtte förklaras oförhindrad af den verkställda utmätningen att omhändertaga hvad af den utmätta egendomen honom rätteligen tillhörde.
Medelst dom den 17 April 1862 ogillade rådstufvurätten Bergvalls käromål.
Bergvall erlade vad; och till Svea hofrätt inlemnades af e. o, kanslisten Elgenstierna en vade-inlaga, undertecknad: »Anton Bergvall genom Daniel Markström på grund af fullmakt».
Vid vade-inlagan voro fogade två fullmakter, den ena af Anton Bergvall, ställd å Markström eller den han förordnade att bevaka målet i alla instenser; den andra, utfärdad för Elgenstierna och underskrifven med Daniel Markströms namn, men hvarken bevittnad eller försedd med sigill.
Den berättelse, som af hofrätten utfärdades, underskrefs af Markström, under anhållan om muntligt förhör.
Hofrätten yttrade genom dom den 31 December 1862: Som det enligt lag ålegat Anton Bergvall, derest han velat fullfölja det vad, han erlagt emot rådstufvurättens dom, att sjelf eller genom lagligen befullmäktigadt ombud gifva sin inlaga in; men densamma är vorden ingifven af e. o. kanslisten Elgenstierna; alltså och då denne till stöd för sin behörighet till nämnde åt-
s. 136 Sida 136 i årgången börjar här
gärd företett, atom en af Anton Bergvall i behörig ordning upprättad fullmakt för Markström, eller den han kunde i sitt ställe förordna, allenast en i Markströms namn utfärdad rättegångsfullmakt in blanco för Elgenstierna eller den han i sitt ställe förordnade, hvilken senare fullmakt, såsom ieke med insegel försedd eller af vittnen styrkt, emot stadgandet i 15 kap. 4 § Rättegångsbalken, ej kunde för giltig fullmakt hållas, och vid sådant förhållande Elgenstierna ej kunde anses hafva styrkt sin behörighet i omförmälde hänseende; funne hofrätten, det kunde hvarken den af Markström vid underskrifvandet af berättelsen i saken å Anton Bergvalls vägnar tecknade begäran om muntligt förhör bifallas eller vade-inlagans innehåll komma under pröfning.
Anton Bergvall sökte deri i und. ändring och yrkade att, med upphäfvande af hiofrättens dom, saken måtte till hofrätten återförvisas och hofrätten åläggas ingå i pröfning af sjelfva saken.
Uti underdånigt betänkande, afgifvet den 26 November 1864 yttrade nedre revisionen: Enär den af hofrätten åberopade omständighet, att den ena af de utaf sekreteraren Elgenstierna till stöd för hans behörighet att bevaka sökandens talan företedda fullmakter, nemligen den i Daniel Markströms namn utfärdade, ej varit med insegel försedd eller af vittnen bestyrkt, icke innefattade laglig anledning för hofrätten att, på sätt som skett, afslå den å sökandens vägnar framställda anhållan om mundtligt förhör och förklara vade-inlagans innehåll icke kunna komma under pröfning, hemställde nedre revisionen, att, med upphäfvande af hofrättens dom, saken måtte visas åter till hofrätten.
Högsta Domstolen biföll den 1 derpåföljde December det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 11 Januari 1865.