Afslutadt eller blott föreslaget köp om byggnad, uppförd på annans grund.
19 december 1864
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 144–147 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 22 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 144–147 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 19 December 1864»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Arbetskarlen August Andersson instämde till rådstufvurätten i Jönköping slagtaren Jonas Svensson och anförde, att Andersson Lördagen den 22 Augusti 1863 af Svensson köpt en ladugårdsbyggnad, som Svensson höll på att uppföra å en staden tillhörig plan. Såsom köpeskillings-vilkor bestämdes, att Andersson, hvilken skulle få. tillträda ladugårds-byggnaden fullt färdig fjorton dagar derefter eller den 5 September, skulle för byggnaden betala 1000 rdr rmt, deraf 250 rdr skulle erläggas den 5 September och vidare 250 rdr hvar sjette månad. Derjemte öfverenskoms, att skriftlig afhandling om köpet och vilkoren dervid skulle upprättas i Svenssons hemvist följande dag kl. 5 e. in. Då emellertid Andersson å utsatt tid kom, jemte vittnen, till Svensson för att upprätta köpehandlingen, sades Svensson vara från staden bortrest. Sedermera påminte Andersson Svensson flera gånger derom, att afhandling skulle upprättas; men Svensson förklarade städse, att dermed kunde anstå till dess byggnaden vore färdig. Den 5 September affordrade Andersson Svensson nycklarne till byggnaden och erbjöd Svens- 1) Jfr Konkurs-lagen 1862, § 67.
s. 145 Sida 145 i årgången börjar här
son kontant 250 rdr, hvilka denne dock vägrade att emottaga. Efter hvad Andersson sedermera hört berättas, skulle Svensson hafva försålt byggnaden till annan person. Andersson yrkade, på grund af hvad nu anfördt blifvit, att Svensson måtte åläggas att på omförmälde vilkor till Andersson genast afträda ladugårdsbyggnaden.
I målet hördes två vittnen, de der berättade, det ena, att vittnet den 22 Augusti 1863 åhört, hurusom parterna träffat och med handslag bekräftat aftal derom, att Andersson skulle blifva ägare till ladugården, som Svensson höll på att bygga, mot det att Andersson derföre erlade till Svensson 1000 rdr, på sätt Andersson här ofvan uppgifvit, och att parterna tillika öfverenskommit, att det emellan dem sålunda träffade aftal skulle skriftligen uppsättas följande dag; att då vittnet och Andersson i sagde ändamål nämnde dag infunnit sig hos Svensson, denne icke varit hemma; att vittnet hört Andersson en gång under den derpåföljande veckan påminna Svensson, att skriftlig afhandling borde upprättas, dertill Svensson svarat, att det vore tids nog, till dess byggnaden blifvit färdig; samt det andra vittnet, att vittnet hört samma yttrande som i sista momentet af förra vittnets berättelse omförmäldes. Båda vittnena uppgåfvo sammanstämmande, att Andersson den 5 September 1863 erbjudit Svensson 250 rdr, men att denne vägrat emottaga dem och lemnat undvikande svar på Anderssons förfrågningar, när han kunde få mottaga ladugårds-byggnaden.
Svaranden erkände vittnesmålens riktighet, men bestred käromålet, då något köp aldrig kommit till stånd parterna emellan utan endast förslag derom blifvit framstäldt. Förrän köp skett skriftligen och med tväggamanna vittne, på sätt i lag stadgades, kunde det icke anses hafva blifvit fullbordadt.
Rådstufvurätten meddelade utslag den 5 Oktober 1863, hvari rådstufvurätten, enär Svensson erkänt, att han den 22 Augusti till Andersson försålt ladugårdsbyggnaden på uppgifne vilkor, ålade Svensson att till Andersson genast afträda samma byggnad. -
Svensson vädjade till Götha hofrätt och yrkade på förut anförda skäl käromålets ogillande.
Tidskrift för Lagstifin. etc. 10
s. 146 Sida 146 i årgången börjar här
Hofrätten gaf dom den 1 Juli 1864: Det vore väl ådagalagdt, att parterna den 22 Augusti 1863 träffat aftal, att Andersson skulle blifva ägare till ladugårds-byggnaden emot erläggande af 1000 rdr rmt, samt att aftal derom skriftligen skulle upprättas den 23 i samma månad; men da Svensson sedermera vägrat såväl att upprätta afhandling som ock i öfrigt fullgöra aftalet, och köpet således icke blifvit på öfverenskommet sätt afslutadt, blef, med upphäfvande af rådhus-rättens utslag, den af Andersson i målet förda talan ogillad.
Uti denna dom sökte Andersson i underd. ändring samt erinrade, att som ladugårds-byggnaden vore belägen å ofri grund, måste den anses såsom lös-egendom 1), vid hvars försäljning skriftlig afhandling således icke varit behöflig eller nödvändig. Det vore en tillfällighet, att parterna öfverenskommit, att skriftlig afhandling om köpet skulle upprättas; och den omständigheten, att en dylik afhandling icke blifvit uppsatt,
1) Detta är en temligen utbredd, alldeles falsk föreställning. 1 1734-års lag (10 kap. 2 § GB., 4 kap. 6 § JB., 7 kap. 6 § JB., 17 kap. 6 § HB., sådana dessa lagrum ursprungligen lydde och till en del ännu lyda) finnes deremot den grundsats antagen, att så snart en jordägare, mot betingad viss årlig contingent (jordskyld, tomtöre, recognitions-afgift, grundhyra), abalienerat någon del af sin jordyta till annan man att bebyggas, superficiarien eller bebyggaren skall, så framt ej annorlunda uttryckeligen blifvit förbehållet, äga en oåterkallelig äganderätt till åbyggnaden, som med thy åtföljande grund kan, såsom annan fast egendom, lagligen gå i köp och salu, med den förmån endast för jordägaren, att han deraf, i hvars hand den ock kominer, får njuta den öfverenskomna årliga contingenten, och att, ifall byggnaden är uppförd å annans grund i staden (vare sig att grunden tillhör privat person eller korporation eller staden sjelf), den då vid hvarje nytt köp bör hembjudas jordägaren, som har rätt att lösa åbyggnaden mot det pris, hvilket emellan säljare och köpare är aftaladt. Afven inteckning för bebyggarens gäld kan med laga verkan beviljas i byggnader uppförde å sådan grund, som med ständig besittningsrätt innehafves, vare sig å landet eller i staden; hvaremot naturligtvis i sjelfva grunden (tomten) inteckning ej far beviljas utan vilkorligen för jordägarens gäld, enär denna grund fortfarande tillhör honom, fastän besittnings-rätten tillkommer en annan. Jfr Calonii opera omnia 3 D., s. 42'2 o. f.; Lag-commissionens förslag till Sveriges lag 1734, Stockholm 1841, sid. 15, anm. vid 10 kap. 2 § GB.; KF. om inteckning i fast egendom d. 13 Juli 1818, 12 §. Märk härvid jemväl K. K. d. 18 Dec. 1823.
Utg;s anm.
s. 147 Sida 147 i årgången börjar här
kunde icke förringa aftalets giltighet. Någon tradition af byggnaden hade icke kunnat ifrågakomma, då byggnaden köptes, innan den var färdig, med vilkor att tillträdas först då den blifvit färdig. På grund häraf och hvad förut anfördt blifvit, yrkade Andersson, att hofrättens dom måtte upphäfvas och häradsrättens utslag fastställas.
Uti underdånigt betänkande, afgifvet den 5 November 1864, hemställde nedre revisionen, att hofrättens dom måtte fasställas; och berörde betänkande blef af Högsta Domstolen den 23 i samma månad bifallet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 19 December 1864.