Naumanns tidskrift 1865 s. 147

Genom kontrakt den 20 Februari 1862 uthyrde kaptenlöjtnanten B. till närings-idkaren D. på ett års tid, räknadt från den 1 April samma år, 4 rum med kök, tambur, skafferi, källare och nödiga uthus i huset n:o 24 vid Regeringsgatan här i staden, emot en hyra af 800 rdr rmt, som med 200 rdr rmt borde betalas sist å dagen före hvarje qvartals början.

Efter det D. frivilligt betalt de två första qvartalens hyra, men, innan det tredje qvartalets hyra förföll till betalning, instämde D. kapten-löjtnanten B. till Stockholms rådstufvurätt med påstående, att som den förhyrda lägenheten befunnits vara i hög grad besvärad af fukt, panelningar och innanrede så murkna, att de sönderföllo, och golfvet i sådant skick, att vatten steg upp genom fogningarna, samt rummens osunda beskaffenhet förorsakat, att åtskilliga af D:s husfolk insjuknat, så att lägenheten icke kunnat bebos, utan D. i början af Augusti månad år 1862 varit nödsakad att derifrån utflytta, hvarföre

s. 148 Sida 148 i årgången börjar härKopiera citering

ock B. ingått på att befria D. från lägenheten och uthyrt den åt annan person, D. måtte förklaras vara lägenheten qvitt och B. förpligtas återgälda den erlagda hyran. Under rättegången yrkade D., att B. måtte åläggas återlemna den under tiden utsökta hyran jemväl för tredje qvartalet. Vidare fordrade D., att han, som begagnat ifrågavarande lägenhet för bedrifvande af källarrörelse, måtte af B. undfå ersättning för den förlust, D. lidit derigenom, att han i anseende till lägenhetens olämplighet måst upphöra med rörelsen och skaffa sig annan lägenhet, — hvilken ersättning D. yrkade måtte utgå med 500 rdr rmt.

Till bestyrkande af sina uppgifter åberopade D. dels ett af murmästaren Bergström samt bygg- och murmästaren Törnmark den 11 Oktober 1862 utfärdadt besigtnings-instrument af innehåll, att rummen voro i så dåligt skick, att fuktsvamp utvext omkring paneler och dörrkarmar, äfvensom att golfvet till ett rum var uppruttet och att vatten uppstänkte genom fogningarne, då man tryckte derpå, samt att besigtningsmännen ansågo lägenheten alldeles oduglig att till boningsrum begagnas; dels ock ett af förste stadsläkaren den 15 November 1862 utfärdadt intyg, som innehöll beskrifning på lägenhetens beskaffenhet hufvudsakligen lika med den i nyss omförmälda besigtnings-instrument, hvarjemte förste stadsläkaren förklarade, att lägenheten i dess dåvarande skick vore af den osunda beskaffenhet, att den högst menligt skulle inverka på de deri boendes helsa.

I målet hördes vittnen, hvilka berättade:

Byggmästaren Törnmark, att han tog besigtnings-instrumentets innehåll på den aflagda eden, hvarjemte han tillade, att han förmodade, det fukten i rummen förorsakats af en på gården befintlig brunn, hvars pumpstock stod straxt intill det rum, som var af fukt mest angripet, och att vattnet från brunnen trängt sig under rummen; upplysande Törnmark tillika, att rum, som vore besvärade af fukt, blefvo fuktigare, om de någon tid stodo tillstängda, men att ifrågavarande rum icke varit tillstängda under någon längre tid.

B. vitsordade denna berättelse såsom riktig.

s. 149 Sida 149 i årgången börjar härKopiera citering

Arbetskarlen Broman, att D., som flyttat från lägenheten omkring 3 månader före den 3 November, ej kunnat bo qvar, emedan hans barn i följd af den i rummen rådande fuktighet blifvit sjukliga; att rummen varit osnygga och fuktiga redan då D. i dem inflyttat; att vittnet trodde, att fuktigheten tillkommit hufvudsakligen deraf, att hyresgästerna före D:s tid vanvårdat rummen, hvilka D. deremot eldat ordentligt; och att i brunnen å gården väl varit vatten, men att pumpen icke varit i den ordning, att den kunnat begagnas.

Bokhållaren Nyström, att D. på samma år 1862 yttrat till vittnet: »att det gick icke der med rörelsen», och efter andra qvartalets betalande förklarat, att han ej kunde bo qvar, emedan' hans familj och tjenstefolk i följd af fukten i rummen börjat blifva sjukliga; samt att lägenheten, innan den af D. emottogs, väl befunnits fuktig, men icke i högre grad än att den kunnat bebos.

Skomakaren Fjästad, att ban, som förhyrt en lägenhet uti ifrågakorane gård, fjorton dagar före den 1 Oktober 1862 af D. emottagit nycklarne till de af D. förhyrda rum, med uppdrag att visa dem, ifall någon anmälde sig att hyra dem; att de af vittnet hyrda rummen, som lågo lägre än D:s, i början äfven varit fuktiga, men derefter fuktfria, i anledning hvaraf vittnet trodde, att den dåliga beskaffenheten hos D:s rum härrört både deraf, att de från början varit fuktiga och att de af hyresgästerna blifvit vanvårdade.

Hustrun Maria Meijer, att hon, efter det B:s kammartjenare tillsagt henne att D:s rum vore att hyra, några dagar före den 1 Oktober anmält sig hos B. för att hyra rummen, dem hon då ock besett, hvarvid hon funnit, att der varit fuktsvampar på väggarne, och att vatten trängde fram mellan golftiljorna, då man trampade på dem.

B. anförde, att orsaken till fuktigheten påtagligen varit icke någon annan än den, att D. ej tillbörligen vårdat dem, ty eljest borde fuktigheten i hans rum försvunnit lika väl som i skomakaren Fjästads. Vittnesmålen föranledde till den öfvertygelsen, att rummen varit synbart fuktiga redan då D. hyrde dem. D. finge derföre skylla sig sjelf, som ändock hyrt dem.

s. 150 Sida 150 i årgången börjar härKopiera citering

Käromålet bestreds förthy af B., såsom fullkomligen obefogadt; men B. förklarade sig vilja afstå hyran för tiden från den 1 Januari till den 1 April 1863.

Rådstufvurätten meddelade dom den 8 December 1862: Ehuru genom byggmästaren Törnmarks af kapten-löjtnanten B. vitsordande berättelse vore upplyst, att rummen vid besigtningen den 11 Oktober 1862 varit af fukt mycket besvärade, äfvensom att golfvet till ett rum var uppruttet, och att vattnet uppstänkte, då man tryckte på golftiljorna, samt förste stadsläkaren förklarat, att rummen voro af den osunda beskaffenhet, att den högst menligt skulle inverka på de deri boendes helsa; likväl, då ej utredt vore, att rummen varit i lika dåligt skick, då de af D. emottagits, utan fasthellre den omständigheten, att D. begagnat rummen utan anmärkning till början af Augusti månad, gåfve anledning till antagande af ett motsatt förhållande, samt rummen, äfven om de, redan då de af D. öfvertogos, varit fuktiga, säkerligen i icke ringa grad förvärrats deraf, att de sedan början af Augusti månad stått obegagnade, hvartill komme, att D. ej, så vidt visadt vore, hos B. uppsagt rummen, ogillades käromålet.

Sedan denna dom var beslutad, men innan den afsades, ingaf D. till rådstufvurätten ett af byggmästarne Axel Alm och A. Μ. Atterberg den 1 December 1862 undertecknadt besigtningsinstrument af innehåll, att grundorsaken till fuktigheten uti ifrågavarande rum varit den, som ofta inträffade i bottenvåningar, nemligen att rummen lågo omedelbart på marken, utan underliggande källarhvalf, och att, som sådana rum fordrade en noggrann skötsel och vädervexling, hade den omständigheten att rummen under den sista tiden varit tillslutna, sannolikt i icke ringa mån bidraget till rummens nuvarande beskaffenhet, samt att vatten icke fanns någorstädes å golfven, dit det kunde inkomma från gatan eller gårdsbrunnen, i hvilken senare vatten anträffades först på betydligt djup.

D. vädjade till Svea hofrätt och yrkade, under åberopande af hvad han förut andragit, bifall till käromålet.

B. bestred den sökta ändringen, helst B. förklarat för D., då han förhyrde rummen, att de voro fuktiga, men D. dertill

s. 151 Sida 151 i årgången börjar härKopiera citering

svarat, att han icke fäste afseende derå, emedan han ernade begagna rummen till krogrörelse.

Hofrätten yttrade medelst dom den 17 December 1863: att emedan D. ej ens påstått, att B., då han till D. uthyrde rummen, uppgifvit, det rummen voro fria från fukt eller eljest af bättre beskaffenhet än som med verkliga förhållandet öfverensstämde, samt D., hvilken, enligt hvad upplyst vore, under flera månader bebott lägenheten, icke styrkt, att B. utfäst sig att befria D. från lägenheten för längre tid än från den 1 Januari 1863, blef rådstufvurättens dom gillad.

D. sökte i underdånighet ändring i Hofr:s dom. Det kunde omöjligen antagas, att B. vid rummens borthyrande underrättat D. om deras dåliga beskaffenhet, ty då hade D. icke kunnat vara så oförståndig att ändock hyra dera. Det vore tvärtom klart, att B. uppgifvit, att rummen varit bättre än de i verkligheten voro. D. hade vid hyrandet icke kunnat upptäcka rummens brister, enär rummen då varit skurade och rengjorde. Någon bevisning derom, att D. genom något sitt förvållande försatt rummen i det skick, hvari de vid besigtnings-tillfället befunnos, hade B. icke förebragt. På grund af hvad sålunda och förut andraget blifvit, yrkade D., att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, hans käromål måtte bifallas. Derjemte företedde D. utdrag af protokollet, hållet inför öfverståthållareembetet för polisärender den 19 November 1862, hvarutaf inhemtades, att, sedan förste statsläkaren inkommit med ett memorial, deri han hemställt, att, i anseende till ifrågavarande bostads osunda beskaffenhet, husets ägare måtte förbjudas uthyra densamma, innan den blifvit reparerad samt derefter besigtigad och godkänd, öfverståthållare-embetet vid vite af 50 rdr rmt förbjudit ägaren att uthyra lägenheten till boningsrum, innan bristfälligheterna blifvit behörigen afhjelpta.

B. bestred bifall till den sökta ändringen.

Nedre revisionen (t. f. revisions-sekreterarne, assessorerna von Sydow och friherre Leuhusen) hemställde i underdånigt betänkande, den 3 December 1864, att K. Μ.t måtte pröfva rättvist hofrättens dom att gilla. — Föredraganden t. f. revisionssekreteraren, assessoren Adlers yttrade, att emedan ostridigt

s. 152 Sida 152 i årgången börjar härKopiera citering

vore, att vid besigtning, som den 11 Oktober 1862 å ifrågavarande lägenhet anställdes, det befunnits, att fuktsvampar utvext omkring paneln och dörrkarmar, att golfvet till ett rum varit uppruttet, och att, då derpå trycktes, vatten uppstänkt genom fogningarna; och förste stadsläkaren i ett den 15 derpåföljande November afgifvet embets-intyg förklarat, att lägenheten var af så osund beskaffenhet, att den högst menligt skulle inverka på i densamma boende personers helsa, i följd hvaraf torde få antagas, att lägenheten i det skick, hvari den då sig befann, icke fortfarande kunnat af D. bebos; ty och som anledning icke förekommit, att berörda å lägenheten anmärkta fel förorsakats genom vanvård under den korta tid, hvarunder densamma varit af D. bebodd, utan fasthellre ett i saken hördt vittne intygat, att rummen blifvit af D. ordentligt eldade, men D., som frivilligt erlagt första och andra qvartalets hyra, af lägenheten sig begagnat till början af Augusti 1862 och icke visat, att han genom oriktiga uppgifter af D. blifvit förledd att hyresaftal ingå, ansåge sig föredraganden böra i underd. hemställa, att K. M:t måtte pröfva rättvist, med ändring af hofrättens dom, så till vida bifalla D:s fullföljda talan, att B. förpligtades till honom återbära den uppburna hyran för ett qvartal eller för tiden från den 1 Oktober 1862 till den 1 Januari 1863 med 200 rdr rmt.

Saken föredrogs den 6 December 1864 i Högsta Domstolen hvars fleste ledamöter (justitie-råden Hoff"stedt, Quensel, Cramér och Naumann) biföllo den af föredraganden i nedre revisionen yttrade särskilda mening; hvaremot justitie-råden Södergren och Carleson gillade det underdåniga betänkandet.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 23 Januari 1865.