Har det barn arfsrätt, hvilket är afladt med fästeqvinna eller under äktenskapslöfte, när föräldrarne äro till hvarandra i sådant svågerskapsförhållande, att, enligt 2 kap. 5 § Giftermålsbalken, äktenskap dem emellan ej får ingås utan Konungens särskilda tillåtelse, samt

2 juni 1864


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 354–360 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, B) Ärfdabalken, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 53 i bandet.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Ärfdabalken, nr 5.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 354–360 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom, utgifven den 2 Juni 1864»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Nyckelord

Arfsrätt

Domstolens referat

Ogifta Johanna Svensdotter från Utby afled den 25 Sept. 1859, sedan hon någon tid förut framfödt ett flickebarn, som i dopet den 19 förutgångne Juni erhöll namnet Anna Josefina, och hvars fader uppgafs vara Niklas Nyberg, förut gift med Johanna Svensdotters den 13 Okt. 1857 aflidna syster Anna Brita Svensdotter.

Vid arfskifte efter Johanna Svensdotter den 21 Juni 1860 bief hennes efterlemnade egendom, uppgående till 1,932 rdr 85 öre, tillagd hennes broder Hans Svensson, aflidna Anna Britas

s. 355 Sida 355 i årgången börjar här

med Niklas Nyberg sammanaflade två barn samt fyra andra systrar till Johanna; hvaremot Johanna Svensdotters barn, Anna Josefina, »på grund af 8 kap. 7 § Ärfdabalken icke kunde tillerkännas någon arfsrätt efter modren, dock borde hon, jemlikt samma lagrum, åtnjuta nödtorftig föda och uppfostran af dem, som vederborde, intill dess hon kunde sig sjelf nära».

Detta arfskifte klandrades af Anna Josefinas tillförordnade förmyndare, handlanden Anton Nyberg, som i stämning till Säfvedals häradsrätt å Johanna Svensdotters bemälde slägtingar yrkade, att dem måtte åläggas till Anna Josefina, såsom Johanna Svensdotters rätta arfvinge, afträda det dem enligt skiftet tillerkända arf.

Såsom skäl för detta påstående anfördes: Då Niklas Nyberg efter sin hustrus död trolofvade sig med Johanna Svensdotter och med henne aflade Anna Josefina, vore hon följaktligen, enligt 5 kap. 1 § Giftermålsbalken, att såsom äkta barn anses. Bemälde trolofvade hade ock i början af år 1859 låtit öfverskulten C. F. Jansson i Göteborg uppsätta och till Kongl. Maj:t ingifva en af dem undertecknad samt af Johanna Svensdotters giftoman och öfriga närmaste fränder, äfvensom af själasörjaren tillstyrkt ansökning om tillåtelse till giftermålet; i anledning af hvilken ansökning resolution då ännu icke erhållits.

Enligt ett vid rätten företedt intyg af vederbörande pastor, hade Niklas Nyberg i början af år 1859 hos honom uttagit bevis för att hos Kongl. Maj:t söka tillstånd att gifta sig med Johanna Svensdotter.

Niklas Nyberg vitsordade, att han varit trolofvad med Johanna Svensdotter och vore fader till Anna Josefina, äfvensom hvad i öfrigt uppgifvits, samt ansåg käromålet böra bifallas. De öfrige instämde bestredo yrkandet. Om än kunde visas, att Niklas Nyberg och Johanna Svensdotter varit lagligen fäste, då Anna Josefina aflades, måste dock en slik fästning anses utan all betydelse, enär de enligt 2 kap. 5 § Gifterm.-balken ej ägt rätt att utan Kongl. Maj:ts tillåtelse träda i äktenskap med hvarandra, och sådan tillåtelse icke bevisligen erhållits. Då Anna Josefina följaktligen varit aflad i förbudet led, måste

s. 356 Sida 356 i årgången börjar här

hon, enligt 8 kap. 7 § Årfdabalken, vara utesluten från arfsrätt efter modren. Ehuru svågerskapsförhållandet emellan Niklas Nyberg och Johanna Svensdotter ej hörde till de ovilkorligen, utan endast vilkorligen förbudna lederna, vore det likväl klart, att förbudet qvarstode intill dess Kongl. Maj:t meddelat dispens. Afven om prest sammanvigt dem, hade, enligt 2 kap. 12 § Gift.-balken, vigseln varit ogild. Huru mycket mindre kunde då en blott fästning medföra laglig verkan.

Dessutom åberopades prestbevis af innehåll, att Niklas Nybergs fästeqvinna Johanna Svensdotter, som under äktenskapslöfte blifvit liäfdad, den 10 Augusti 1859 blifvit skriftad och enskildt aflöst, enär den hos Kongl. Maj:t sökta dispens då ej anländt och kyrkogång således ej kunde medgifvas.

Såsom vittnen hördes vid häradsrätten öfverskultarne Jansson och J. F. Almroth i Göteborg, af hvilka den förre intygade: att han på begäran af Niklas Nyberg och Johanna Svensdotter under första hälften af år 1859 uppsatt en underd. ansökning till Kongl. Maj:t om tillstånd för dem att med hvarandra ingå äktenskap; att denna ansökning blifvit i begge vittnenas närvaro undertecknad af Niklas Nyberg och Johanna Svensdotter samt med tillstyrkande jemväl underskrifven af den sistnämndas broder och giftoman Hans Svensson, äfvensom af åtskilliga andra vid tillfället närvarande personer, hvilka, enligt Hans Svenssons uppgift, varit Johanna Svensdotters närmaste fränder, och bland hvilka vittnet bestämdt erinrade sig bennes båda svågrar samt hennes förmyndare och nämndemannen Anders Johansson i Mellby; att bifall till denna ansökning äfven blifvit af vederbörande själasörjare tillstyrkt i bevis, som ansökningen bilagts; att vittnet afsändt den sålunda antecknade ansökningen jemte prestbeviset till sin kommissionär i Stockholm, hvilken hette Jubell och varit anställd i öfverståthållare-embetets kansli, för att till Kongl. Maj:t inlemnas; och att, då det dröjt någon tid, utan att vittnet erhållit besked om ansökningen, vittnet tillskrifvit sin bemälde kommissionär om anledningen härtill, hvarpå Jubell upplyst, att hvarken han sjelf, som då likväl hade lemnat Stockholm, eller den person, åt hvilken han öfverlemnat sina kommissioner, erhållit ett så beskaffadt bref, som det vittnet

s. 357 Sida 357 i årgången börjar här

frågat om; hvarföre och då posten emellan Göteborg och Stockholm blifvit bortröfvad vid samma tid som brefvet afgått, vittnet såväl som Jubell tagit för afgjordt, att brefvet följt och förkommit med den röfvade posten; men som Johanna Svensdotter kort tid derefter aflidit, hade någon förnyad ansökning ej skett.

Almroth vittnade (i Juni månad 1861) att han då för något mer än två år sedan varit tillstädes å vittnet Janssons kontor vid ett tillfälle, då en af denne uppsatt ansökning till Kongl. Maj:t om tillstånd för Niklas Nyberg och Johanna Svensdotter att med hvarandra ingå äktenskap blifvit uppläst för och erkänd af åtskilliga närvarande personer, som saken angått och hvilka antingen egenhändigt eller, efter deras begäran, genom Jansson undertecknat sina namn, hvarefter båda vittnena bestyrkt underskrifterna.

Till bemötande af hvad emot käromålet andragits och för vidare utveckling af detsamma, förmälde förmyndaren vidare: Det vore ostridigt, att Anna Josefina aflats efter föregången trolofning och under äktenskapslöfte, äfvensom att Niklas Nyberg och Johanna Svensdotter ägt inga trolofning och gifva , hvarandra äktenskapslöfte, emedan äktenskapslöfte och trolofning nödvändigt måste hafva föregått deras ansökning till Kongl. Maj:t. Andra kapitlet 5 § Gifterm.-balken innehölle icke något ovilkorligt förbud för lika med Niklas Nyberg och Johanna Svensdotter besvågrade personer att ingå äktenskap med hvarandra, utan meddelade endast bestämmelse om en för dylikt äktenskaps af,slutande med vigsel nödvändig formalitet, af ingen annan betydelse än, vid vanliga äktenskap, giftomannens samtycke och lysning m. fl. former. Skilnaden vore endast, att här måste sökas en högre giftomans. Konungens, tillåtelse. Då Niklas Nyberg och Johanna Svensdotter således varit berättigade att gifva hvarandra äktenskapslöfte, fastän vigsel ej kunnat ske förr än högste giftomannen. Konungen, gifvit lof (likasom i vanliga fall vigsel ej får ske utan giftomans samtycke), måste ock det barn, de under äktenskapslöfte aflat, anses såsom äkta barn. Dess rätt kunde ej vara beroende deraf, att Konungens lof ej meddelats, helst när, såsom här, hinder mött, som ej

s. 358 Sida 358 i årgången börjar här

kunnat af föräldrarne förutses. Af vederparterne åberopade 8 kap. 7 § Arfdabalken, såsom afseende endast ovilkorligt förbjudna leder, ägde ej tillämpning; ty äktenskap emellan Niklas Nyberg och Johanna Svensdotter vore tillåtet, ehuru Konungen skulle gifva lof dertill.

På dessa grunder yrkades upphäfvande af arfskiftet och rätt för Anna Josefina att taga arf efter sin moder.

Häradsrätten meddelade utslag den 23 December 1861: Enär upplyst blifvit, att Niklas Nyberg förut varit gift med Johanna Svensdotters syster och således, enligt stadgandet i 2 kap. 5 § Giftm.-balken, såsom detta lagrum lyder i k. förordningen den 10 April 1810, ej ägt att med Johanna Svensdotter träda i äktenskap utan Konungens i nåder dertill gifna lof, samt underd. ansökning om sådant lof väl, enligt hvad vittnen intygat, blifvit skrifven, men ej under Johanna Svensdotters lifstid bifallen eller ens bevisligen till Kongl. Maj:t inlemnad, i följd hvaraf Johanna Svensdotters häfdande af Niklas Nyberg, äfven om det skett under äktenskapslöfte, måste anses såsom lägersmål i förbudet led, derför Niklas Nyberg genom häradsrättens den 31 Augusti 1861 meddelade och kongl. Göta hofrätts pröfning underställda utslag blifvit ådömd laga ansvar; fördenskull och emedan 8 kap. 7 § Arfdabalken uttryckligen föreskrefve, att barn aflade i förbudna leder ej finge taga annat arf än efter egna barn och bröstarfvingar, pröfvade häradsrätten rättvist käromålet ogilla.

Mot detta utslag vädjade Anton Nyberg till Göta hofrätt, åberopade hvad han förut i saken anfört samt yrkade, att, med upphäfvande af samma utslag, käromålet måtte varda bifallet.

Svaranderne, utom Niklas Nyberg, tillstädeskommo och påkallade fastställelse af häradsrättens utslag. De anmärkte ytterligare, att det icke vore bevist, att Anna Josefina aflats af Niklas Nyberg med Johanna Svensdotter såsom hans lagligen tillkomna fästeqvinna, eller under äktenskapslöfte, eller i lönskaläge, derå sedan fästning följt. Niklas Nybergs härom gjorda erkännande kunde nemligen ej äga vitsord. Deras fästning vore i allt fall utan verkan, då den skett i förbudet led.

s. 359 Sida 359 i årgången börjar här

Hofrätten i dom den 4 Juli 1862 fastställde häradsrättens utslag.

En ledamot, hofrättsrådet Lindquist, var af skiljaktig mening och yttrade: Då Niklas Nyberg erkänt, att han är fader till Johanna Svensdotters barn och att lägrandet, hvad omständigheterna i saken äfven vitsorda, tillkommit efter gifvet löfte om äktenskap; och ehuru, då Niklas Nyberg förut varit gift med Johanna Svensdotters aflidna syster, lägersmålet skulle skett i förbudet led; dock som, efter 5 §:s i 2 kap. Giftermålsbalken förändrade lydelse i k. förordningen den 10 April 1810, äktenskap med afliden hustrus syster numera är vilkorligen tillåtet, såsom beroende på Kongl. Maj:ts samtycke, och anledning ej förekommit att, om den afsända dispens-ansökningen blifvit pröfvad, bifall skulle vägrats; vid hvilka förhållanden stadganderna i 1 och 2 §§ af 8 kap. Arfdabalken, att barn, som aflas under äktenskapslöfte, skall taga arf såsom barn af laggifto säng, äfven i detta fall böra tillämpas, ogillades arfskiftet efter Johanna Svensdotter och hennes barn tillerkändes all hennes efterlemnade egendom.

Anton Nyberg sökte i underd. ändring i hofrättens dom.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Huss och t. f. revisionssekreterarne N. von Sydow och J. F. von Sydow) hemställde i underd. betänkande den 25 November 1863, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla domstolarnes beslut.

Saken föredrogs i Högsta Domstolen den 4 December 1863 och afgjordes den 12 April 1864, sedan handlingarne bland en del af ledamöterna cirkulerat.

Kongl. Maj:ts dom, utgifven den 2 Juni 1864, är affattad i enlighet med följande, af justitieråden Quensel, friherre Leuhusen och Bolin afgifna yttrande: Emedan vid jemförelse af ej mindre 2 kap. 3 § Gifterm.-balken, sådant detta lagrum lydde före dess upphäfvande genom förordningen den 19 Maj 1845, än 58 och 59 kap. Missg.- balken, med 8 kap. 7 § Arfdabalken, antagas bör, att stadgandet i sistnämnde §, att barn, aflade i förbudna leder äro utestängda från arfsrätt efter sina föräldrar, ej ägde tillämpning på fall, der äktenskapsförbud ej är ovilkorligt, utan kunde af Konungen undanrödjas, hvilket, enligt

s. 360 Sida 360 i årgången börjar här

förordningen den 10 April 1810, numera äger rum med det svågerskapsled, hvarom här är fråga; ty och som således Anton Nybergs myndlings rätt borde bedömas efter enahanda grund, som i allmänhet funnes bestämd för i lönskaläge afladt barn, samt genom i målet hörde vittnens, af svaranderne obestridde berättelser upplyst vore, att Niklas Nyberg och Johanna Svensdotter någon dag under förra hälften af år 1859 och således efter det denna senare blifvit af Niklas Nyberg, jemlikt hans eget erkännande, häfdad med ifrågavarande af Johanna Svensdotter sedermera framfödda barn, Anna Josefina, låtit uppsätta och i två vittnens närvaro undertecknat en till Kongl. Maj:t ställd underdånig ansökning om tillstånd för Niklas Nyberg och Johanna Svensdotter att med hvarandra ingå äktenskap, äfvensom att denna ansökning jemväl blifvit underskrifven af Johanna Svensdotters giftoman och förmyndare samt sedermera med posten afsänd för att till vederbörlig ort befordras; alltså och då sålunda ådagalagdt vore, att Niklas Nyberg och Johanna Svensdotter, efter det de sammanaflat dottern Anna Josefina, ingått äktenskapsaftal, hvilket, ehuru äktenskapets fullbordan varit beroende på Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd, likväl, så länge sådant tillstånd ej vägrats, måste anses hafva varit för dem förbindande, samt den omständighet, att Kongl. Maj:ts bifall till äktenskapet ej blifvit före Johanna Svensdotters den 25 Sept. 1859 tiraade död sökt, icke kunde på barnets rätt inverka, pröfvade bemälde justitieråd rättvist, med upphäfvande af domstolarnes beslut och undanrödjande af öfverklagade arfskiftet, förklara Johanna Svensdotters ifrågavarande barn, Anna Josefina, vara berättigadt att efter sin bemälda moder taga arf såsom barn af laggift säng.

Justitieråden Cramér, Berg och Adlercreutz biföllo det underd. betänkandet.