Försäljning af vara, som sedan linnes hafva fel.
23 mars 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 373–377 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen. Sjölagen, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 57 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen. Sjölagen, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 373–377 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 23 Mars 1865»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Handelsbolaget under firma Ludvig Peine et C;ie i Hamburg instämde till rådstufvurätten i Helsingborg handlanden Alexander Westrup med påstående om åläggande för Westrup att utgifva 609 riksdaler 1 mark 11 skillingar Danskt riksmynt, utgörande betalning för 18 balar eller 3249 1 skålp. Dansk vigt fjäder, som Westrup under Oktober månad år 1861 genom
s. 374 Sida 374 i årgången börjar här
handlanden J. C. Lundsgaard i Köpenhamn af bolaget inköpt och emottagit.
Under målets handläggning företeddes följande handlingar:
a) ett af handelshuset A. Peine et C:ie i Köpenhamn till Westrup den 15 Oktober 1861 aflåtet bref af innehåll, att Lundsgaard i följd af Westrups ordres mottagit 18 balar hönsfjäder, som afsändts med båtföraren Wennerström, och att denna fjäder legat i Köpenhamn för L. Peines et C:ies räkning.
b) ett af Wennerström den 15 Oktober 1861 utgifvet konnoissement, deri han erkänt sig hafva af A. Peine emottagit 18 balar hönsfjäder att föras till Westrup i Helsingborg.
c) ett bref från L. Peine et C:ie till Westrup den 15 Oktober 1861, hvaruti bolaget underrättade Westrup, att han genom A. Peine skulle bekomma den fjäder, som Westrup köpt genom Lundsgaard, hvarjemte L. Peine et C:ie öfversände å fjädern faktura, som slutade med 609 riksdaler 1 mark 11 skillingar danskt riksmynt, och förklarade, att han å detta belopp dragit vexel å Westrup att betalas 9 månader a dato.
d) ett af handlanderna Hafström och Romberg undertecknadt besigtningsinstrument af den 18 Oktober 1861, deri de förklarade, att de på anmodan af Westrup besigtigat 18 balar hönsfjäder, och dervid funnit, att sex balar icke innehöllo fjäder, utan blott pinnar efter fjädrar, som icke kunde säljas eller egde det ringaste värde; och att de tolf öfriga balarne väl innehöllo fjäder, men så skadad, att den i befintligt skick icke kunde användas till det afsedda ändamålet.
e) ett af Westrup till L. Peine et C:ie den 22 Oktober 1861 affärdadt bref, deri Westrup förklarade, att han genast efter fjäderns mottagande underrättat Lundsgaard, att han icke kunde begagna den, men att Lundsgaard svarat, att han icke ville hafva något med affären vidare att göra. Tillika yttrade Westrup, att han, som på sommaren besett fjädern i Köpenhamn, nästan betviflade, att den fjäder han nu mottagit vore densamma han besett, ty denna hade varit säljbar till det erbjudna priset, men den mottagna fjädern kunde icke begagnas, åtminstone icke förrän den blifvit sorterad. Derföre anhöll Westrup, att L. Peine et C:ie måtte sjelf disponera varan.
s. 375 Sida 375 i årgången börjar här
f) ett bref af L. Peine et C:ie till Westrup af den 25 Oktober 1861, deri bolaget förklarade, att det icke ville återtaga varan utan yrkade att derför bekomma liqvid.
Vid förhör inför rådstufvurätten yttrade L. Peine et C:ie, att ifrågakomne fjädern, som varit en af de billigaste sorterna, skickats från Kiel till Köpenhamn den 23 April 1861 med ångfartyget Aurora, och lagts på transito upplag under tullväsendets lås. Derefter hade L. Peine et C:ie gifvit A. Peine ordres att försälja fjädern och Westrup hade köpt den, sedan han förut besigtigat densamma. Någon ompackning eller förvandling af varor, som ligga på transitoupplag, finge ej ske. Derjemte inlemnade L. Peine et C:ie attester af tullskrifvaren Jensen, att A. Peine den 15 Oktober 1861 med skepparen Wennerström afsändt till Westrup i Helsingborg 18 balar fjäder, som kommit till Köpenhamn från L. Peine et C:ie i Hamburg med ångfartyget Aurora och lagts på transitoupplag; af packhusförvaltaren Heldt, att han den 15 Oktober 1861 utlemnat för A. Peines räkning till ett Lundsgaards ombud 18 balar fjäder, som under tulluppsigt afsändts med Wennerström till Helsingborg och att dessa balar städse legat under tullstyrelsens lås; samt af packhusbetjenterna Martensen och Möller, att samma 18 balar fjäder, som Westrup besett och Lundsgaards förutnämnda ombud den 15 Oktober 1861 uttagit samt Wennerström öfverfört till Helsingborg, legat på en god och torr vind samt ej kunnat »röres eller forvandskes».
Lundsgaard hordes i saken och yttrade, att Westrup redan i April eller Maj månad år 1861 besigtigat fjädern, men dervid tagit en handfull fjäder blott ur några balar, och icke besett alla balarne; samt att den fjädern, Westrup sålunda beskådat, varit felfri och brukbar. Någon handel af fjädern hade dock icke ägt rum förrän i September eller Oktober år 1861.
Rådstufvurätten besigtigade i närvaro af L. Peines et C:ies ombud och Westrup m. fl. personer samt på begäran af Westrup fjädern och fann dervid, att sex balar voro alldeles odugliga, men att i de tolf öfriga balarne funnits brukbar fjäder; dock voro de tolf balarne öfverhöljda med lefvande mal.
s. 376 Sida 376 i årgången börjar här
På grund hvad i saken förekommit bestred Westrup käromålet.
Rådstufvurätten meddelade utslag den 1 September 1862: Enär Westrup medgifvit, att han genom handlanden Lundsgaard af handelsbolaget L. Peine et C:ie tillhandlat sig 18 balar fjäder, hvilken uppenbarligen vore densamma, som Westrup i Helsingborg emottagit, utan att ens föreburet blifvit, det några särskilda villkor med hänseende till fjäderns beskaffenhet dervid varit fästade, samt Westrup icke förnekat, att fjädern köptes till den vigt, mot det pris och den betalningstid, som af bolaget uppgifvits, och Westrup otvifvelaktigt måste skylla sig sjelf, som, då han besett en del af fjädern, sig ej bättre föresett, pröfvade rådstufvurätten rättvist ålägga Westrup att vid utmätningstvång mot behållande af fjädern till bemälde bolag genast utgifva fordrade 609 riksdaler 1 mark 11 skillingar danskt riksmynt.
Westrup vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge och sökte i utslaget ändring, hvilken bestreds af vederparten.
Medelst dom den 29 Januari 1864 yttrade hofrätten, att af handlingarna inhemtades, att sedan ifrågavarande 18 balar fjäder, som varit förvarade å transitoupplag i Köpenhamn, blifvit derstädes den 15 Oktober 1861 för Westrups räkning genom ombud inköpte och till Helsingborg afsände; samt Westrup, efter det nämnde vara dit anländt, låtit densamma den 18 i nyssberörde månad af två personer besigtigas, så hade dessa besigtningsmän uti en öfver förrättningen gjord skriftlig uppsats intygat, att sex af balarne innehöllo endast pinnar efter fågelfjäder, samt att fjädern uti de öfriga tolf balarne vore af mal eller andra insekter så skadad, att den uti dess befintliga skick ej kunde till afsedda ändamålet användas, i anledning hvaraf Westrup uti bref den 22 i samma månad underrättat vederparten om den förefunna skadan, samt, med förklarande, att Westrup ej ville behålla varan, anhållit att bolaget ville sjelf deröfver disponera, dertill bolaget dock lemnat nekande svar, hvarvid fått bero, intill dess i Mars månad påföljande år stämning å Westrup blifvit uttagen; och alldenstund Westrup å sin sida, enär han ej velat vidblifva handeln, vidtagit, såsom
s. 377 Sida 377 i årgången börjar här
ofvan omförmäldt vore, hvad på honom uti ifrågakomne fal! före rättegången bort ankomma, samt till stöd för verkligheten af det utaf förrbemälda besigtningsmän intygade förhållande förekomme, att vid den besigtning, som rådstufvurätten, sedan rättegången blifvit der anhängig, på Westrups begäran å varan förrättat, den då äfven befunnits i sex balar alldeles oduglig och i de andra tolf balarne väl brukbar, men öfverhöljd af lefvande mal; fördenskull och då således för visso måste antagas, att varan redan, när handeln parterna emellan derom afslutades, varit till väsendtlig del förstörd, samt ej visadt vore hvarken, att Westrup eller hans vid köpet begagnade ombud sådant afvetat eller att aftaladt blifvit, att Westrup skulle godset behålla, ehvad det vore bättre eller sämre; alltså och som vid slikt förhållande ifrågavarande köpslut, enligt 1 kapitlet 4 § Handelsbalken, icke vore för Westrup emot hans bestridande bindande, blef, med upphäfvande af motvädjade utslaget, den af bolaget L. Peine et C:ie instämda talan ogillad.
Bolaget Peine et C:ie sökte i underdåninghet ändring i denna dom.
Westrup bestred bifall till det underdåniga ändringssökandet.
Nedre revisionen hemställde i underdånigt betänkande den 11 Februari detta år, att hofrättens dom måtte fastställas, hvilket betänkande blef af Högsta Domstolen den 14 i samma månad godkändt.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 23 Mars 1865.