Fullbordad eller icke fullbordad gäfva!
25 maj 1864
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 377–381 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 8 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 58 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 8.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 377–381 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 25 Maj 1864»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 14 November 1857 upprättades af läderhandlanden Louis Ghini en handling, hvarigenom han till sina döttrar Constantia Lovisa och Angela Serafina skänkte 12,000 rdr rmt,
s. 378 Sida 378 i årgången börjar här
som skulle öfverlemnas till skomakaren Johan Andersson, att af honom i egenskap af förmyndare »för deras räkning förvaltas och, i den mån han ansåge deras behof sådant fordra, till deras nytta användas»; dock förbehöll Ghini sig rättighet att, derest han skulle finna sig sådant behöfva, få emot qvitto återlyfta större eller mindre del af beloppet.
A denna af två personer bevittnade handling hade Andersson samma dag tecknat erkännande, att han emottagit beloppet och förband sig att detsamma enligt gifvarens önskan förvalta. Handlingen var dessutom försedd med anteckning derom, att Ghini den 28 Augusti 1858 bekommit 1000 rdr å kapitalet samt ränta å 4000 rdr, men att han den 1 Oktober samma år återbetalt nämnde 1000 rd.
Ghini alled den 19 April 1860. Enligt bouppteckning efter honom uppgingo tillgångarne till 176 rdr 6 öre, men skulderna till 1744 rdr 10 öre, deribland 1500 rdr till vice häradshöfdingen A. Th. Chrysander, gift med Ghinis dotter i ett föregående äktenskap, Marie Louise.
Ghinis enka, Lovisa Ghini instämde till rådstufvurätten i Göteborg ej raindre sina ofvan bemälda döttrars förmyndare, skomakaren Andersson, än äfven vice häradshöfdingen Chrysander, och yrkade, att då, med afseende å den i Ghinis bo förefunna bristen, ifrågavarande gåfvobref lände såväl henne, Ghinis laggifta hustru, som hans borgenärer till förfång, detsamma måtte såsom ogiltigt anses, och deri omförmälda belopp i laga arfskifte ingå.
Andersson och Chrysander genmälde: Ghini hade vid sitt giftermål med käranden haft betydlig förmögenhet, hvaremot hon hvarken då eller sedermera under deras äktenskap infört i boet någon egendom. Ghini hade sålunda varit berättigad att bortgifva allt hvad han ägde.
Under rättegången blef Angela Serafina gift med bryggeriföreståndaren F. Schmidt, hvilken, i saken hörd, för sin del medgaf enkan Ghini giftorätt i den hans hustru tillagda del af gåfvan.
Enkan Ghini afstod då från fullföljd af stämningspåståendet i hvad det rörde Angela Serafina, men fordrade, att, med
s. 379 Sida 379 i årgången börjar här
ogillande af gåfvobrefvet i öfrigt, varda tillerkänd den rätt till de Constantia Lovisa skänkte medel, som borde enkan Ghini i giftorätt tillkomma.
Rådstufvurätten, i dom den 24 April 1862, lät bero vid enkan Ghinis frånträdande af käromålet mot Angela Serafina samt yttrade i öfrigt, att emedan aflidne läderhandlanden Ghini uti ifågavarande gåfvobref förbehållit sig att af de i detsamma omförmälde medel få återtaga hvad han kunde finna för sig behöfligt, hvilket förbehåll han ägt intill sin död göra gällande, ansåg rådstufvurätten berörde medel icke vara af Ghini i lifstiden genom fulländad gåfva till hans i gåfvobrefvet omnämnde tvenne döttrar öfverlåtne; hvadan och då följaktligen desse medel vid Ghinis död utgjort en tillgång i hans och hans efterlemnade enkas gemensamma bo, rådstufvurätten pröfvade rättvist förklara, att de till Constantia Lovisa Ghini bortgifne medel, eller hälften af de i gåfvobrefvet omförmälde 12,000 rdr, skulle till makarna Ghinis bo återgå med rättighet för enkan Ghini att uti 6000 rdr rmt tillgodonjuta laglig giftorätt.
Andersson och Chrysander fullföljde, efter vad, talan i Göta hofrätt samt anförde: Det i gåfvobrefvet influtna vilkoret hvarken ändrade eller inskränkte gifvarens vilja. Afven om Ghini återtagit någon del, måste dock det öfriga, som funnes innestå hos Andersson, gälla såsom gåfva. Nu hade Ghini ej blott traderat medlen, utan ock sedan han, enligt sitt derom gjorda förbehåll, fått återlyfta en del deraf, inbetalt densamma före sin död. Det vore alltså klart att enkan Ghini ej borde kunna erhålla någon giftorätt i dessa lagligen bortgifna medel.
Enkan Ghini kom ej tillstädes i hofrätten.
Hofrätten meddelade dom den 22 Maj 1863: Emedan icke allenast ifrågakomna gåfvobrefvet, utan jemväl det deri omförmälda belopp ostridigt blifvit af Ghini i lifstiden till Andersson öfverlemnadt för att af honom, såsom gåfvotagarnes förmyndare, för deras räkning förvaltas och till deras nytta användas, samt härigenom den af Ghini åt sina ofvannämnda två barn i senare äktenskapet afsedda gåfva blifvit af honom till alla delar fullbordad; ty och ehuru Ghini i följd af den i gåfvobrefvet honom förbehållna återlyftningsrätt kunnat helt och hållet eller till
s. 380 Sida 380 i årgången börjar här
någon del återkalla gåfvan; likväl och som, sedan Ghini återlemnat hvad han på grund af den sålunda förbehållna rättigheten en gång af gåfvan uppburit, det skänkta beloppet vid Ghinis död funnits för dermed afsedda ändamålet oafkortadt hos Andersson innestående; alltså och då Ghini icke varit af lag hindrad att, på sätt som skett, öfver boets egendom förfoga, funne hofrätten, med upphäfvande af rådstufvurättens dom i denna del, enkan Ghinis påstående om gåfvobrefvets ogillande och rättighet för henne att njuta giftorätt i den del af gåfvan, som fallit på Constantia Lovisa Ghinis lott, icke kunna bifallas.
En ledamot var i så måtto skiljaktig från beslutet, att han väl ansåg Louis Ghini icke harva varit lagligen berättigad att, på sätt som skett, genom gåfva afhända boet gemensam egendom; men då enkan Ghini icke ägde att å gåfvan tala, såvidt gåfvotagarens rätt anginge, instämde denne ledamot i det slut, hvari hofrätten i saken stannat.
Enkan Ghini sökte hos K. Μ. i underd. ändring af hofrättens dom. Hon bestred fortfarande, att mannen ägt rätt att bortgifva alla boets tillgångar och beröfva henne del i egendom, som makarne gemensamt förvärfvat. Påståendet att Ghini i boet infört all egendomen vore obevisadt, och säkert vore, att denna ej fanns när gåfvan skedde. Vilkoret i gåfvobrefvet utmärkte icke verklig gåfva, utan endast ett bemödande att göra beloppet oåtkomligt för enkan och kreditorerna.
Vid sakens föredragning i nedre revisionen den 16 April 1864 yttrade referenten, t. f. revisions-sekreteraren Asplund, att han för sin del ville hemställa, det Kongl. Maj:t måtte, med ändring af hofrättens dom, gilla rådstufvurättens i saken meddelade beslut.
T. f. revisions-sekreterarne, friherre Leuhusen och J. F. von Sydow hemställde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom, i enlighet med hvilken mening underd. betänkandet afgafs.
Saken föredrogs den 19 April 1864 i Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Alexanderson, Södergren, friherre Leuhusen, Berg, Adlercreutz och Bolin) lika med rådstufvurätten funno Louis Ghini medelst den af honom den 14
s. 381 Sida 381 i årgången börjar här
November 1857 upprättade handling icke hafυa genom fullbordad gåfva till Constantia Lovisa Ghini öfverlåtit ifrågavarande 6000 rdr, i följd hvaraf bemälde ledamöter pröfvade rättvist att, med ändring af hofrättens dom, i hvad den blifvit öfverklagad, på det sätt gilla rådstufvurättens i målet meddeladebeslut, att omförmälda handling förklarades icke för enkan Ghini utgöra hinder, att få omtvistade medlen till betalning af boets gäld använda samt att, i hvad derefter kunde återstå, den henne lagligen tillkommande giftorätt åtnjuta.
Justitierådet Qvensel biföll nedre revisionens betänkande. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 25 Maj 1864.