Köpare af hemman i kollision med innehafvare af en derifrån på 50 års besittning afsöndrad torplägenhet. Uppskjuten pröfning af inteckningsansökan.
5 maj 1864
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 381–385 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 9 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 59 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 9.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 381–385 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 5 Maj 1864»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
På exsekutiv auktion försåldes den 2 April 1860 Jan Larssons hemman % mantal Öster Rasta och inropades för 15,000 rdr af bruksegaren A. Wedberg, hvilken den 17 påföljande Maj erhöll köpebref å fastigheten, att genast tillträdas med allt hvad dertill lydde och framdeles tillvinnas kunde. Wedberg öfverlät d. 9 Augusti samma år köpet till kronofogden C. Köhler, som vid 1860-års hösteting med Fellingsbro härad derå sökte lagfart.
Byggmästaren Isak Lindberg, som innehade en från hemmanet Öster Rasta afsöndrad torplägenhet, Tallhagen, instämdes af Köhler vid samma ting med påstående, att som, ehuru vid exsecutiva auktionen å ifrågavarande hemman bland köpevilkoren kungjorts, att detsamma finge »utan förbehåll eller undantag» genast tillträdas, Köhler allt dittills varit förhindrad komma i besittning af den del af hemmanet, som innehades af Lindberg; men Lindberg icke låtit lagligen inteckna den af ho-
s. 382 Sida 382 i årgången börjar här
nom såsom stöd för hans förmenta rätt till lägenheten åberopade, emellan honom och Jan Larssons fader Lars Andersson den 6 April 1835 upprättade afhandling, Lindberg, hvilken ej heller velat gifva skälig godtgörelse för lägenhetens innehafvande, alltså måtte varda ålagdt, att lägenheten genast afträda och derifrån afflytta honom tillhöriga del af åbyggnaden, äfvensom, intilldess sådant komme att ske, gifva skälig godtgörelse icke allenast för lägenhetens innehafvande, utan äfven för af Lindberg begagnad betesrätt på ägorna utom lägenhetens gränser.
Enligt ifrågavarande afhandling hade Lindberg rätt att under 50 års tid från den 14 Mars 1836 besitta »torpstället Tallhagen med hus och jord, äfvensom den äng mellan Alkärret och Westhagen, som alltid hört torpet till». För framtida säkerhet tilläts köparen att utan säljarens vidare hörande taga inteckning i dess ägande rusthåll n:o 123 Öster Rasta. Handlingen var också försedd med bevis, att densamma blifvit intagen i häradsrättens förordsprotokoll, först den 15 September 1836 och sedan den 22 Maj 1846. Den 13 Mars 1856 hade Lindberg derpå sökt inteckningssäkerhet uti 1 mantal Öster Rasta, men som ägaren af hemmanet ej varit känd, hade ärendet uppskjutits, först till 1856-års hösteting och vidare till vintertinget år 1857. Då hade företetts arfskifte efter såväl Lars Andersson som hans hustru, utvisande huru boets fastighet, 1 mantal Öster Rasta, delats emellan makarnes fem efterlemnade barn, af hvilka sönerna Anders och Jan voro myndige. Dessa två hade tillstädesvarit vid tinget, Anders jemväl såsom befullmäktigadt ombud för sina omyndiga syskons förmyndare, samt förklarat, det de icke hade något att emot den sökta inteckningen påminna. Häradsrätten uppskjöt emellertid inteckningsärendet, på det afsöndringens laglighet derförinnan måtte pröfvas, till nästpåföljande ting, då ärendet uppå anmälan åter borde förekomma.
Jan Larsson hade i arf bekommit 36 och af sina omyndiga syskons förmyndare köpt 36 mtl af hemmanet.
Först den 22 Juni 1860 förnyade Lindberg ansökningen om inteckning, och, sedan ärendet blifvit utstäldt till communication med hemmanets ägare, förekom frågan vid nästderpå-
s. 383 Sida 383 i årgången börjar här
följande höstetinget, men lemnades då hvilande i afbidan på utgången af Köhlers talan om lägenhetens afträdande.
Köhler åberopade det vid exsecutiva auktionen å hemmanet tillgängliga, den 10 April 1860 af vederbörande meddelade gravationsbevis, deri ofvanomförmälda den 9 Mars 1857 fullföljda inteckningsansökning upptagits, med anteckning, att densamma. sedermera icke fullföljts.
Lindberg bestred att afträda lägenheten. Då häradsrätten vid inteckningsärendets uppskjutande nyssnämnde dag ej stadgat äfventyr, att, vid underlåten fullföljd inom viss tid, ärendet komme att förfalla, hade Lindberg intet försummat, utan ägde sin inteckningsrätt förvarad.
Köhler anmärkte häremot, att, såväl enligt vanlig praxis som särskildt i lag gifven föreskrift rörande inteckningar, mål eller ärende, som af kärande eller sökande icke fullföljes, förfaller; att Lindberg icke vid exsecutiva auktionen gjort sina anspråk gällande, hvadan ock egendomen sålts utan ringaste undantag eller förbehåll, samt att till följd häraf hvarken Köhler eller hans fångesman kunde vara »lika med förre ägaren förbunden» i afseende å Lindbergs rätt. Köhler fullföljde derföre sin instämda talan.
Häradsrätten meddelade utslag den 30 Juni 1862: Då Köhler ej begärt lagfart å sitt fastighetsköp förr än vid det ting, som infallit näst efter det, då Lindberg senast förnyat sin ansökning om inteckning för omstämda afsöndringen, och Wedberg ej sökt lagfart; då Jan Larsson, som dels efter föräldrarne, hvilka lägenheten upplåtit, ärft, dels ock af sina omyndiga syskon köpt ifrågavarande hemman, desto hellre borde anses »lika förbunden med första upplåtaren», som Jan Larsson och hans syskon den 9 Mars 1857 medgifvit den da sökta inteckningen; alltså och med stöd af k. förordningarne den 9 November 1844 och den 19 Maj 1845, blef Köhlers instämda talan ogillad.
Efter erlagdt vad fullföljde Köhler talan i Svea hofrätt och yrkade upphäfvande af häradsrättens utslag.
Hofrätten gaf dom i saken den 31 December 1862: Emedan upplyst vore, att efter det Lars Andersson, såsom ägare af hemmanet Öster Rasta, genom förrberörde, den 6 April 1835
s. 384 Sida 384 i årgången börjar här
upprättade afhandling, till Lindberg upplåtit nyttjanderätt till ifrågavarande del af nämnde hemmans ägor under femtio år, räknadt från den 14 Mars 1836, inteckning i hemmanet till säkerhet för afhandlingens bestånd blifvit den 13 Mars 1856 hos häradsrätten sökt, samt pröfning af berörde inteckningsansökning af häradsrätten uppskjutits, först till den 9 Mars 1857, då inför häradsrätten ofvanbemälde Jan Larsson och dennes syskon, såsom dåvarande ägare till samma hemman, förklarat sig icke hafva något emot den sökta inteckningen att påminna, och derefter, i ändamål att erhålla bevis om lagligheten af den genom afhandlingen verkställda jordafsöndring, ytterligare till första rättegångsdagen af nästpåföljande lagtima ting, med föreskrift,. att inteckningsärendet da borde anmälas till återföretagande, vid hvilket förhållande samma inteckningsansökning, hvilken sedermera icke blifvit af häradsrätten pröfvad, ej kunde anses förfallen till följd deraf, att någon anmälan om dess åter företag ande icke skett; ty och som icke visadt vore, att förr än nteckning till säkerhet för berörda afhandling sålunda blifvit sökt, anhållan om lagfart a ifrågakomna 4 mantal Öster Rasta hos häradsrätten gjorts af någon utaf dem, som efter Lars Andersson blifvit ägare af samma hemman, blef, jemlikt de af häradsrätten åberopade lagstadganden, det slut, hvari häradsrätten i saken stannat, af hofrätten gilladt.
Köhler nedsatte revisionsskilling och sökte hos Kongl. Maj:t i underd. ändring af hofrättens dom, hvilken, enligt hans förmenande, hvilade på missförstånd af författningarne. För en lagligen gällande inteckningsansökning låge, i visst fall, öfverlåtelse af äganderätten ej i vägen; men här vore fråga om en förfcdlen eller ej fullföljd och sålunda icke gällande inteckningsansökning. I denna fråga ägde 7 kap. 6 § samt 12 kap. 2 § Rätteg.-balken tillämpning. Om ett inteckningsärende skulle kunna, med bibehållande af giltigheten, göras hvilande, utan att rätten sådant tillstadt, såsom här från år 1857 till 1860, då skulle en uppenbar orättvisa och ett direkt ingrepp i äganderätten deraf blifva en följd, ithy att en inteckningssökande, hvars ansökningsärende vore uppskjutet till följande ting, med uppsåt och under förutseende, att inteckningen, enär afhandlingen
s. 385 Sida 385 i årgången börjar här
stode i strid med gällande författningar, alltid skulle af rätten afslås, läte ärendet hvila och först långt efter, sedan måhända lagförändringar satt hans jordafsöndring i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter, fullföljde detsamma. Han skulle då få inteckningen fastställd med förmånsrätt från det ting den först söktes, under det innehafvaren af egendomen vore i god tro, att första inteckningen, som stödde sig på lagstridig grund och dessutom ej fullföljts, varit död. — Med afseende å lydelsen af det vid exsecutiva auktionen företedda gravationsbeviset rörande hemmanet Öster Rasta, och då lägenhetsinnehafvaren vid auktionen ej anmälde och bevarade sin rätt, kunde förnuftsenligt annan slutsats ej dragas, än att inteckningsansökningen förfallit. — På dessa skäl yrkade Köhler, att, med undanrödjande af domstolarnes beslut, hans stämningspåstående måtte varda bifallet.
Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne N. von Sydow, friherre Leuhusen och Svedelius) hemställde i underd. betänkande den 16 April 1864, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom; och då saken den 20 i samma månad föredrogs i Högsta Domstolen biföllo de flesta ledamöterna (justitie-råden Qvensel, Södergren, friherre Leuhusen, Almquist, Adlercreutz och Bolin) underd. betänkandet, i hvilket slut justitie-rådet Alexanderson förklarade sig instämma på de af häradsrätten anförda skäl.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 5 Maj 1864.