Naumanns tidskrift 1865 s. 385

På inställelsedagen den 17 September 1861 i landthandlanden P. D. Hörnfeldts vid Nordingrå tingslags häradsrätt

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 25

s. 386 Sida 386 i årgången börjar härKopiera citering

anhängiga konkurs bevakade grosshandlanden Anton Asp 19,600 rdr rmt, på grand af en så lydande räkning;

»P. D. Hörnfeldt Debet.

1861 Jan. 1. An saldo........................Rdr Rmt 19,600

Anton Asp».

Under konkursmålets handläggning ingaf Asp tre kontokuranter med Hörnfeldt för åren 1858, 1859 och 1860, hvilken sistnämnde slutade med ofvanberörde saldo.

Likaledes företedde Asp transsumter af bref från Hörnfeldt den 20 Januari 1859, den 19 Januari 1860 och den 17 Januari 1861 af innehåll, att han bekommit kontokuranterna. Mot sista kontokuranten hade Hörnfeldt icke framställt någon annan anmärkning, än att några poster i kredit ej skulle vara förda under rätta dagar, hvarigenom uppstode ränteförlust för Hörnfeldt.

I kontokuranten för år 1860 förekomma bland andra följande poster: »ränta 1,679 rdr 31 öre rmt, courtage och förskottsprovision 839 rdr 65 öre».

Sysslomännen i Hörnfeldts konkurs bestredo dessa poster, då de ej varit förskrifna.

Asp erinrade, att då räkningarne blifvit af Hörnfeldt till riktigheten erkände och icke i laga tid och ordning af någon klandrade, hvarken Hörnfeldt eller någon annan dåmera deremot ägde föra någon klandertalan.

Häradsrätten gaf dom den 18 Oktober 1862: Enär, enligt hvad ett i afskrift företedt bref från Hörnfeldt den 17 Januari 1861 utvisade, Hörnfeldt emot de i kontokuranten för år 1860, slutande sig å ett saldo Hörnfeldt till last af tjugotusen niohundra sextiofem rdr, upptagne debetsposter icke haft något att erinra, utan endast med afseende å åtskilliga kreditposter anmärkt, att desamma blifvit honom under oriktiga data godtgjorde, hvarigenom han icke tillgodonjutit den ränta, som honom rätteligen bordt tillkomma, kunde å sysslomännens ifrågakomna anmärkning icke något vidare afseende fästas än att konkursmassan berättigades att, i händelse Asp ej medgåfve riktigheten af Hörnfeldts förrberörda emot kontokuranten för år 1860 framställda anmärkning, derom i laga ordning föra talan.

s. 387 Sida 387 i årgången börjar härKopiera citering

Sysslomannen vädjade till Svea hofrätt och yrkade, att, med ogillande af häradsrättens dom, hofrätten måtte förklara, det berörde poster icke kunde till betalning ur konkursmassan godkännas.

Asp svarade: Ränteberäkningen vore en gifven följd af affärernas beskaffenhet, hvilket ådagalades jemväl deraf, att Hörnfeldt sjelf fordrat räntegodtgörelse för de afbetalningar han gjort till Asp. Hvad nu äter förskottsprovisionens debitering anginge, vore icke visadt, att denna påföring vore i strid emot den emellan Hörnfeldt och Asp uppgjorda öfverenskommelse eller att den vore högre än hvad i sådant afseende vore vanligt. Asp påstod, att häradsrättens dom måtte fastställas.

Hofrätten yttrade medelst dom den 26 Juni 1863: Som, beträffande anmärkningen emot de i kontokuranten för 1860 Hörnfeldt påförde poster, ränta 1679 rdr 31 öre samt courtage och förskottsprovision 839 rdr 65 öre, hvarken genom det af Hörnfeldt den 17 Januari 1861 aflåtna bref, deruti någon anmärkning icke blifvit af honom emot debetsposterna uti nämnde då emottagna kontokurant framställd, hvilken omständighet likasom den af Asp jemväl åberopade, att klander emot räkningen ej sedermera blifvit af Hörnfeldt instämdt, vid det förhållande att, enligt hvad handlingarna utmärkte, Hörnfeldt redan i December månad föregående året 1860 blifvit försatt i konkurstillstånd, ej förtjenade afseende, eller annorledes är vordet af Asp, emot hvad sysslomännen vid häradsrätten emot berörde fordringsposter anmärkt, styrkt, att han ägt rättighet att tillgodoföra sig förenämnda ränta, courtage och förskottsprovision; alltså pröfvade hofrätten rättvist häradsrättens dom i denna del på det sätt ändra, att den af Asp bevakade fordran till så stor del, som motsvarade de i berörda hänseenden Hörnfeldt påförde belopp, tillhopa 2518 rdr 96 öre rmt, ogillades.

Asp sökte i underdånighet ändring i denna dom. Det vore väl sannt, att Hörnfeldt varit försatt i cessionstillstånd, då kontokuranten för år 1860 tillställdes honom; men detta kunde icke, såsom hofrätten antagit, föranleda dertill, att Hörnfeldt eller konkursmassan icke bort inom den i K. F. den 4 Maj 1855 föreskrifna tid klandra räkningen, om de annars haft

s. 388 Sida 388 i årgången börjar härKopiera citering

något att deremot anmärka, och det så mycket hellre, som Hörnfeldt sjelf varit god man i konkursen. Uti de två kontokuranterna för åren 1858 och 1859 hade Asp påfört Hörnfeldt ränta och provision utan att han deremot framställt någon anmärkning. Visserligen hade icke Hörnfeldt och Asp uppgjort skriftligt eller muntligt aftal derom, att ränta och provision skulle af Hörnfeldt erläggas, men deras affärer hade en längre tid fortgått på det sättet med Hörnfeldts tysta medgifvande, och affärsförbindelserna skulle afbrutits, derest icke Hörnfeldt velat betala ränta och provision. Kontokuranterna utvisade jemväl, att icke uppgörelse skett för hvarje år eller annan bestämd tid, utan att affärerna fortgått från det ena året till det andra, under samma form. På dessa och förut anförde skäl yrkades fastställelse af häradsrättens dom.

Uti underdånigt betänkande den 23 April 1864 yttrade nedre revisionen, att enär de af Asp företedda kontokuranter för åren 1858, 1859 och 1860 utvisade, dels att sistnämnda räkning utgjorde fortsättning af de begge föregående, utan att slutlig uppgörelse af de i räkningarne upptagne affärer under tiden ägt rum, dels ock att ränteskillnad, courtage och provision blifvit i kontokuranterna för åren 1858 och 1859, likasom i kontokuranten 1860, Hörnfeldt påförde, utan att likväl Hörnfeldt, på sätt ostridigt vore, efter det förstnämnde två kontokuranter blifvit honom vid hvartdera årets utgång tillställde, emot berörde påföring haft något att erinra; ty och som följaktligen torde böra anses lagligen styrkt, att såsom vilkor för det emellan Asp och Hörnfeldt under år 1860 fortsatta affärsförhållande ingått, att ränta, courtage och förskottsprovision skulle likasom under föregående åren beräknas och påföras, samt någon anmärkning emot beloppet af de i sådant hänseende påförde poster icke blifvit framställd, hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t, med ändring af hofrättens dom, måtte pröfva rättvist att gilla häradsrättens dom.

Vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 28 April 1864 biföllo dess fleste ledamöter (justitieråden Södergren, Almqvist, von Hofstén och Rabe) det underdåniga betänkandet.

s. 389 Sida 389 i årgången börjar härKopiera citering

Justitierådet Iggeström utlät sig: »Då förevarande tvist afser ett affärs- och rättsförhållande emellan två köpmän, och vid bedömandet deraf afseende å handelsrättens i allmänhet godkända grundsatser och dermed instämmande handelssedvänjor icke må åsidosättas, biträder jag det slut, som i betänkandet tillstyrkes».

Justitieråden Wretman och Naumann förenade sig om följande yttrande: »Enär, med afseende å beskaffenheten af de affärsförhållanden, hvari Asp och Hörnfeldt, hvilka båda äro köpmän, enligt företedda räkningar till hvarandra stått, det enligt bemälde justitieråds åsigt måste antagas, att Asp, i öfverensstämmelse med gjordt beting, ägt att i räkning med Hörnfeldt, likasom denne godtgjorts ränta å samtlige kreditposter, tillgodoföra sig laga ränta å de Hörnfeldt deri påförda belopp från de dagar utbetalningarne skett; men Asp deremot icke ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf han kan anses berättigad till det derutöfver, under benämning »courtage» och »förskottsprovision», Hörnfeldt påförde belopp af åtta hundra tretionio riksdaler sextiofem öre, pröfvade justitieråden rättvist i så måtto ändra hofrättens dom, att Asp för det i hans afgifne kontokurant upptagna, nu omtvistade räntebelopp, ett tusen sex hundra sjutionio riksdaler 31 öre rmt, af Hörnfeldts afträdda tillgångar tillerkännes betalning».

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 27 Maj 1864.