Naumanns tidskrift 1865 s. 466

(K. br. den 8 April 1811. Se Backmans Lagsamling 1 H. s. 265, jfd med 7 H. s. 56).

Bollsta bruksägare, hvilka jemväl ägde hemman i Forsseds by, uppgjorde den 6 Juli 1853 med Daniel Forssberg och öfrige delägare i nämnde by en skriftlig öfverenskommelse, hvarigenom mot visse vilkor medgafs bruksägarne att, medelst byggande af bommar, stenkistor och rännor, flottbargöra den genom byns ägor från Walasjön till Forssedssjön flytande Forssedsån. Denna afhandling intecknades behörigen vid Botheå tingslags häradsrätt.

Bruksägarne begärde derpå hos kon. bef h:de i Westernorrlands län undersökning, huruvida flottning af timmer och andra trädvaror i nämnde å kunde tillåtas, samt om derför erforderlig damm, stenkistor och rännor fingo anläggas.

Kon. befh:de remitterade ärendet till vederbörande häradsrätts undersökning.

I följd häraf företogs af ofvannämnde häradsrätt syn å stället, dervid i samtlige vederbörandes närvaro bruksägarne begärde att få å det ställe i ån, der de å en af C. A. Tidén år 1854 vid laga skifte i Forssed upprättad karta med n:ris 499 och 816 utmärkta ägofigurer gränsade till ån, uppföra damm för flottning srännan och att dammen finge höja sig fyra fot öfver dåvarande vattenytan.

s. 467 Sida 467 i årgången börjar härKopiera citering

Någon anmärkning förekom icke emot ansökningen i öfrigt; men nämndemannen Per Forssberg, hvilken då innehade ofvannämnde Forssbergs hemmansdel, bestred bruksägarne rätt att anlägga dammbyggnad, dels emedan hans ofvanför ifrågasatta anläggningsstället belägna ägor deraf skulle tillskyndas skada, dels ock emedan han ej ingått omförmälda öfverenskommelsen samt emottagit sitt hemman gravationsfritt.

Bruksägarne påyrkade icke destomindre att få anlägga dammbyggnaden, helst afhandlingen blifvit intecknad jemväl i P. D. Forssbergs hemman, och denne ej kunde besitta detsamma med bättre rätt än hans fångesman, samt hans ägor icke kommo att genom anläggningen lida någon skada.

Häradssynerätten meddelade utslag den 28 November 1861: Jemte det den i särskildt utlåtande tillstyrkte, att bruksägarne måtte få i ån anlägga flottningsränna, yttrades i öfrigt, att då bruksägarne genom ofvanomförmälda afhandling förvärfvat sig rättighet af Forsseds samtlige byemän att, medelst byggande af bommar, stenkistor och rännor, flottbargöra den genom byns ägor löpande å, samt vid anställd syn stränderna utefter ån från Walasjön till det föreslagna stället för dammbyggnaden, hvilket ställe befunnes vara der, hvarest å den öfver Forsseds by år 1854 upprättade karta en linea, uppdragen från östra gränsen af ägofiguren n:o 499 å norra sidan af ån, mötte östra delen af ägofiguren n:o 816 å den södra sidan, voro branta och ganska upphöjda öfver åns vattenyta; och dertill komme, att bruksägarne ägde ena stranden af berörde vattendrag för sitt hemman i Forsseds by, blef bruksägarnes anhållan på det sätt bifallen, att sådan damm finge å nämnda ställe anläggas till en höjd af fyra fot, derest vid skeende afvägning dammens öfra kant icke öfverstege vattenytans vanliga höjd i Forssedsån vid en linea, dragen från nordvestra hörnet af ägofiguren n:o 1002 till sydöstra hörnet af ägofiguren n:o 488, men att, om höjden af fyra fot skulle befinnas öfverskjuta vattenytans höjd vid nämnda linea, dammen endast till samma höjd som denna finge uppföras.

Emot detta utslag vädjade Forssberg till Svea hofrätt, ansåg det icke hafva tillkommit häradsrätten att hufvudsakligen pröfva förevarande fråga samt yrkade fördenskull, att utslaget

s. 468 Sida 468 i årgången börjar härKopiera citering

i öfverklagade delen måtte undanrödjas. Om detta icke kunde bifallas, så och då bruksägarne enligt afhandlingen hade rätt att bygga bommar, stenkistor och rännor, men icke att uppföra dammbyggnad, samt Forssbergs vid ån belägna ägor komme att genom vattenuppdämning lida stort mehn, yrkade Forssberg den ändring i utslaget, att dammbyggnaden, såsom icke genom afhandlingen betingad och ej heller för flottningen erforderlig, måtte förklaras ej få äga rum.

Bruksägarne uteblefvo i hofrätten.

Vid målets afgörande i hofrätten uppstodo skiljaktige meningar.

Referenten vice häradshöfdingen Wedberg yttrade: Då genom åberopade, jemväl för Forssberg bindande afhandling bruksägarne tillagts rättighet att, medelst byggande af bommar, stenkistor och rännor, flottbargöra den genom Forsseds by löpande å, samt Forssberg emot ifrågasatta dammens anbringande ej framställt och fullföljt annan invändning, än att densamma ej vore för flottnings utöfvande nödig och skulle genom uppdämning skada Forssbergs ofvan liggande ägor, ansåg referenten bruksägarne, hvilka ägde stranden på åns norra sida, ej kunna lagligen förvägras att, derest skada derigenom ej tillfogades Forssbergs ägor, uppföra den damm, som kunde vara erforderlig för flottningen; men då undersökning, huruvida anläggning af sådan damm vore för flottningens utöfvande oundgängligen af nöden, ej vid häradsrätten ägt rum, och rättens protokoll ej innehölle sådan upplysning i afseende å såväl belägenheten af den punkt i ån, der vattenytans vanliga höjd skulle bestämma huru hög den ifrågasatta dammen finge uppföras, som ock strändernas höjd ofvanför det till dammbyggnad föreslagna ställe, att tillförlitlig grund funnes för bedömande huruvida damm der ej skadade Forssbergs ägor, fann referenten skäligt, med undanrödjande af häradsrättens utslag, visa saken i fullföljda del åter till häradsrätten, som hade att densamma åter företaga och, sedan erforderlig utredning vunnits, nytt utlåtande meddela.

Hofrättens öfrige ledamöter förenade sig om följande i dom den 5 Juni 1862 utfärdade beslut: Som jemlikt k. brefvet den 8 April 1811, i fråga om rätt att till flottning begagna

s. 469 Sida 469 i årgången börjar härKopiera citering

sådana enskilda vattendrag, der flottled förut ej varit samt der jord och strandägare ej heller med stöd af lag och författningar kunna åläggas flottning tillåta, det ankomme på öfverenskommelse med ägarne till vattendraget, om och med hvad vilkor det finge till flottning nyttjas; alltså och då Forssedsån, der, såvidt handlingarne utvisade, flottled förut icke funnits, vore att till sådana enskilda vattendrag hänföras, samt bruksägarne icke genom afhandlingen den 6 Juli 1853 tillika förvärfvat sig rättighet att i ån anbringa damm, och bruksägarne icke visat, att Forssberg, hvilken vore ägare till åns ena strand ofvanför det ställe, der bruksägarne velat anlägga damm, annorledes förbundit sig att dammbyggnad derstädes tåla, funne bemälde ledamöter, med upphäfvande af häradsrättens utslag, bruksägarne icke kunna, emot Forsbergs bestridande, tillåtas att ifrågavarande damm anlägga.

Referenten uttalade jemväl i hufvudsaken den särskilda mening, att då Forssberg ej visat, att ifrågavarande dammbyggnad vore för verkställande af flottning obehöflig eller att skada deraf tillfogades hans ägor, referenten ej fann skäl att i häradsrättens utslag ändring göra; dock att bruksägarne ej derigenom finge anses befriade från skyldighet att, på sätt och vid påföljd lag stadgade, ansvara för att skada genom uppdämning ej tillskyndades Forssbergs ägor.

Bruksägarne sökte hos Kongl. Maj:t i underd. ändring af hofrättens dom. Uppenbart vore, att flottningen utan damm ej kunde så regleras, att skada derigenom förekommes. Häradsrätten hade uttryckligen förklarat, att skada å ofvanför liggande stränder ej kunde ske, om dammen byggdes på sätt häradsrätten föreskrifvit. Forssbergs anmärkning angående skada å hans ägor borde sålunda ej förtjena afseende, helst bruksägarne vore förbundne ersätta den möjligen uppkommande skadan. Under de i 1853-års afhandling uppräknade byggnader förstods äfven damm, fastän detta ord ej kom att nämnas. Utan damm men med större kistor kunde vida större uppdämning åstadkommas, och rättighet att anlägga stenkistor utan inskränkning i afseende å form och storlek tillerkände kontraktet bruksägarne. Det vore alldeles osannolikt, att byemännen skulle medgifvit

s. 470 Sida 470 i årgången börjar härKopiera citering

uppförande af stenkistor, men ej den bordläggning derå, jenite luckor, som gåfve anläggningen namn af damm, och utan hviiken hela öfverenskommelsen vore för bruksägarne nästan utan värde.

Derest Kongl. Maj:t skulle finna frågan om dammanläggningens nödvändighet icke vara tillfullo ådagalagd, anhöllo bruksägarne om sakens återförvisning till häradsrätten för vidare utredning.

Forssberg tillstädeskom och bestred sökta ändringen. Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne friherre Leuhusen och Svedelius) hemställde i underd. betänkande den 16 April 1864, att Kongl. Maj:t måtte i nåder fastställa hofrättens dom; hvaremot t. f. revisions-sekreteraren N. von Sydow yttrade: Enär utredt är, att bruksägarne, såsom jordägare i Forsseds by, äga stranden å åns norra sida, samt Forssberg icke visat, att genom ifrågavarande dammbyggnad någon skada tillskyndas hans ägor, ty hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte, med stöd af 17 kap. 2 § och 20 kap. 1 § Byggningabalken, finna skäl att, med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari häradsrätten stannat.

Vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 20 April 1864 förenade sig de fleste ledamöterna (justitieråden Alexanderson, Qvensel, Almqvist och Adlercreutz) om följande beslut:

På grund af den emellan Bollsta bruksägare och Forsseds byemän år 1853 upprättade, behörigen intecknade afhandling, samt då bruksägarne jemväl för sitt hemman i nämnde by äro ägare till ena stranden af ifrågavarande vattendrag, funno bemälde ledamöter väl bruksägarne vara berättigade att å föreslagna stället i Forsseds å för flottningsränna uppföra damm öfver vattendraget till den höjd, häradsrätten bestämt, eller vattenytans vanliga höjd i Forssedsån vid en linea, dragen från nordvestra hörnet af den å 1854-års karta öfver Forsseds by utmärkta ägofiguren n:o 1002 till sydöstra hörnet af ägofiguren n:o 488 å samma karta, så vida genom en sådan uppdämning skada icke tillskyndades det Forssberg uti nämnde by tillhöriga hemman; men som, vid den af häradsrätten hållna undersökning, icke, såvidt protokollet innehåller, närmare undersökning skett af vanliga vattenhöjden i ån å det ställe, som tagits till grund

s. 471 Sida 471 i årgången börjar härKopiera citering

för bestämmande af dammbyggnadens höjd eller af de vattendraget omgifvande strändernas höjd öfver detsamma, så att deraf med tillförlitlig visshet kunde bedömas, huruvida Forssbergs hemman, på sätt han uppgifvit, af uppdämningen kunde komma att lida skada, pröfvade bemälde ledamöter skäligt att, med undanrödjande af domstolarnes beslut i fullföljda frågan, visa saken derutinnan åter till häradsrätten, som uppå anmälan ägde att densamma ånyo företaga och, sedan genom noggrann undersökning å stället samt afvägning af vattendraget, der sådant funnes nödigt, blifvit utrönt i hvad mån Forssbergs hemman af vattnets uppdämning inom förut omförmälda höjd kunde skada tillskyndas, nytt beslut meddela samt dervid ej mindre noga bestämma den höjd, hvartill dammbyggnaden finge uppföras och till efterrättelse hvarom för framtiden fast märke borde å tjenligt ställe i närheten af dammbyggnaden anbringas, än ock i öfrigt meddela de föreskrifter, bruksägarne i afseende å luckor för fiskens upp- och nedgång samt öfverflödigt vattens afledande hade att vid dammbyggnaden iakttaga.

Justitie-råden Södergren, friherre Leuhusen och Bolin biföllo det underd. betänkandet.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Maj 1864.