Köpares utfästelse, i köpekontrakt oni fast egendom, att "öfvertaga och ansvara för" den då intecknade gälden, Har han derigenom åtagit sig personligt betalningsansvar, ifall egendomen ej räcker till den vid köpeslutet intecknade gäldens betalning?
29 mars 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 471–480 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 471–480 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 29 Mars 1865»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
(Intecknings-Stadgans 17:de S).
Landtbrukaren N. H. Ström erhöll i Juni 1858 af Rikets Ständers lånekontor i Göteborg ett lån å 25,000 rdr, emot sin den 12 i samma månad till nämnde kontor eller ordres utgifna
s. 472 Sida 472 i årgången börjar här
revers å detta till låns ur statslånefonden bekomna belopp, hvilket skulle återbetalas 18 månader derefter med 3 i månaden. Såsom Hypothek härför lemnades fem stycken af Ström till kamereraren N. Winberg eller ordres utfärdade och i Ströms egendomar 1 mantal Månsholmen och |:dels mantal Skattetomten intecknade skuldsedlar å tillsamman 35,000 rdr rmt med ränta. Af dessa skuldsedlar hade en å 15,000 rdr blifvit intecknad den 9 Mars 1858 i nämnde egendomar, och fyra, hvardera å 5000 rdr, intecknats den 1 April 1858.
Den 16 Mars 1859 sålde Ström egendomarne till grosshandlanden Grubb för 76,000 rdr. Det derom upprättade köpekontrakt innehöll bland annat, att köparen skulle »öfvertaga och ansvara för» följande i egendomen intecknade skulder, så till kapital som ränta, nemligen: a) för en inteckning å 3000 rdr, b) en d:o å 12,000 rdr, c) »en d:o till »W» Winberg i Göteborg å 25,000 rdr rmt med årliga afbetalningar af 5,000 rdr». Orden »å 25,000 rdr rmt med årliga afbetalningar af 5000 rdr» befunnos, då detta köpekontrakt vid domstolen företeddes, öfverstrukna och i stället var ditskrifvet: »som äro belånade i statslånefonden till belopp af 25,000 rdr».
Den 28 Maj 1859 försålde Grubb egendomarne till skräddaren G. Hellberg, hvarvid Grubb transporterade å Hellberg det emellan Grubb och Ström upprättade köpekontrakt, med samma rättigheter och skyldigheter, han det innehaft, hvilken transport undertecknades af Hellberg med förklarande, att han dermed vore nöjd; utom det att Hellberg skulle öfvertaga de nyss uppräknade inteckuingarne, skulle Hellberg utgifva till Grubb 36,000 rdr. Vid samma tillfälle som transporten skedde, upprättades ett nytt kontrakt, i hufvudsakliga delar öfverensstämmande med det emellan Ström och Grubb upprättade och innehållande tillika de vid köpets transporterande å Hellberg i kontraktet gjorda tillägg. Detta nya kontrakt öfverlemnades till Grubb.
Den 1 Juli 1859 försålde Hellberg egendomarne för en summa af 77,500 rdr till skräddaren Lars Lundquist, som enligt det dervid uppgjorda köpekontraktet förband sig att »öfvertaga och ansvara för» omförmälda inteckningar. Resten af köpe-
s. 473 Sida 473 i årgången börjar här
skillingen erlades kontant vid kontraktets underskrifvande. Det emellan Ström och Grubb ursprungligen uppgjorda, på Hellberg sedermera transporterade kontraktet transporterade Hellberg på Lundquist med samma rättigheter och skyldigheter, Hellberg det innehaft.
Den 7 Juli 1859 afyttrade Lundqvist egendomarne till landtbrukaren Krook, dervid, enligt hvad det vill synas, bestämts samma vilkor i afseende å ansvarigheten för den intecknade skulden, som i föregående köpekontrakter blifvit föreskrifna.
Då emellertid Ström icke på utsatt tid erlade ränta å sin skuld till Rikets Ständers lånekontor, och skulden sålunda ansågs vara till betalning förfallen, lät kontoret genom sin ombudsman, vice häradshöfdingen C. F. Jacobsson i början af Januari månad 1859 lagsöka Ström hos kon. befh:de i Skaraborgs län med yrkande, att hos Ström eller ur panten utbekomma det af Ström förskrifna kapitalbeloppet med ränta.
Ström samt Grubb, Hellberg, Lundquist och Krook, hvilka samtelige blefvo i lagsökningsmålet hörde, åberopade, de fyra förstnämnde, att de, den ene efter den andre, försålt de intecknade fastigheterna och att dervid det villkor fästats, att köparen skulle öfvertaga de i egendomarne varande inteckningar; samt Krook, att han gjort konkurs och att förty Jacobsson borde vända sig till konkursboet.
Kon. befh:de ålade, medelst utslag den 17 December 1859, Ström, vid äfventyr af utmätning, att, emot återfående af sin skuldsedel och hypotheken, betala fordrade beloppet jemte ränta, med rättighet likväl för lånekontoret att, om det hellre ville, låta å auktion försälja de pantsatta skuldebrefven och endast för skilnaden njuta utmätning hos Ström; men förklarade derjemte att, i anseende till dåvarande ägarens af fastigheterna konkurs, det icke tillkomme kon. befh:de att meddela utlåtande om och i hvad mån desamma fingo till gäldens betalande användas.
Vid anstäldt utmätningsförsök hos Ström befanns det, att han icke ägde någon tillgång till gäldande af utslagets innehåll,
s. 474 Sida 474 i årgången börjar här
hvarföre lånekontoret lät i Krooks konkurs bevaka sin rätt på grund af hypothekerna, hvarjemte lånekontoret instämde Grubb till Stockholms rådstufvurätt med yrkande, att enär denne vid köpet om egendomarne åtagit sig ansvara för de deri varande inteckningar, honom måtte åläggas ansvara för betalandet af lånekontorets ifrågavarande fordran.
Grubb företedde inför rådstufvurätten det emellan honom och Hellberg vid egendomarnes försäljning uppgjorda och till Grubb aflemnade köpekontraktet, hvarå Ström den 19 Januari 1860 tecknat: »Sedan brukspatronen F. W. Grubb numera försålt Månsholmens egendom med underlydande till herr G. Hellberg i Örebro, så frikallar jag herr Grubb från betalningsansvar för de i egendomen varande inteckningar och medgifver att derför hålla mig till skräddaren Hellberg i Örebro;» och genom utslag den 29 Augusti 1861 förklarade rådstufvurätten: att enär lånekontoret icke, mot Grubbs bestridande, visat att denne till lånekontoret afgifvit någon förbindelse att betala de inteckningar, hvilka Ström lemnat lånekontoret såsom hypothek för det lån, han enligt skuldebrefvet af den 12 Juni 1858 af lånekontoret erhållit, samt vid sådant förhållande den ansvarighet, Grubb, såsom köpare af intecknade fastigheten, i köpekontraktet med Ström den 16 Mars 1859 för inteckningarne sig åtagit, ej kunde, sedan fastigheten af honom till annan person försålts och Ström frikallat Grubb från allt anspråk, binda Grubb till ansvar för den brist i intecknade gäldens betalande, hvartill fastigheten ej räckte, blef lånekontorets talan ogillad.
Innan detta utslag gafs hade emellertid Grubb den 25 April 1861 å en vidimerad afskrift af sitt köpekontrakt med Hellberg tecknat: »Den rätt, som enligt förestående köpekontrakt må tillkomma mig emot skräddaren G. Hellberg beträffande inteckningarne i Månsholmen, öfverlåtes på herr N. H. Ström, dock utan retour», hvarefter Ström på samma afskrift den 14 nästpåföljde Maj skrifvit: »Den rätt, herr F. W. Grubb till mig på grund af detta kontrakt öfverlåtit på skräddaren G. Hellberg i Örebro, transporterar jag härmedelst på rikets ständers lånekontor i Göteborg och dess statslånefond».
s. 475 Sida 475 i årgången börjar här
Vid försäljning å auktion den 28 Mars 1861 af omförmalde fastigheter erhöllos icke mer än 17,360 rdr rmt. Äldre inteckningar än ifrågakomne graverade fastigheterna till belopp af 15,000 rdr rmt. Med företeende af nyssnämnda afskrift af köpekontraktet emellan Grubb och Hellberg, sökte lånekontoret hos kon. befh:de i Örebro län, att Hellberg måtte åläggas betala lånekontorets fordran hos Ström, med afdrag dock för hvad ur köpeskillingen för de intecknade fastigheterna kunde erhållas. Hellberg bestred, att någon så beskaffad köpeafhandling, som den af lånekontoret till grund för krafvet åberopade, blifvit emellan Grubb och Hellberg upprättad, hvadan kon. bef h:de, i utslag den 20 Augusti 1861 förklarade målet tvistigt.
Lånekontoret instämde med anledning häraf i början af år 1862 Hellberg till rådstufvurätten i Örebro med enahanda yrkanden som hos kon. befh:de, åberopade till stöd för sin talan den ansvarighet för lånekontorets ifrågakomne fordran, som Hellberg skulle åtagit sig enligt köpekontraktet vid det emellan honom och Grubb den 28 Maj 1859 afslutade köp, samt Grubbs och Stroms sedermera gjorda öfverlåtelse af Grubbs på kontraktet grundade rätt mot Hellberg. Derjemte och för vederläggning af Hellbergs hos kon. befh:de gjorda invändning, instämde lånekontoret Grubb för att i saken höras och föreläggas att förete i hufvudskrift köpekontraktet af den 28 Maj 1859.
Grubb förevisade i hufvudskrift nämnde kontrakt, hvilket befanns vara lika lydande med förut omförmälda afskrift. De af Ström och Grubb å afskriften tecknade öfverlåtelser funnos naturligtvis icke å originalkontraktet. Ordet »statslånefonden» i originalet syntes dock hafva undergått förändring på det sätt, att den andra bokstafven »t» i nämnde ord syntes hafva blifvit från »d» till »t» förändrad.
Hellberg påstod, att berörde originalhandling verkligen blifvit på nämnde sätt förändrad, samt företedde det emellan Ström och Grubb uppgjorda köpekontraktet af den 16 Mars 1859, hvilket med åtecknad transport af Grubb blifvit, på sätt förut nämndt är, vid försäljningen den 28 Maj 1859 af egendomarne till Hellberg öfverlemnadt till denne. På detta kontrakt fanns, efter hvad förut sagdt blifvit, under litt, c följande anteckning:
s. 476 Sida 476 i årgången börjar här
»En d:o till W. Winberg i Göteborg, som — — äro belånade i Stadslånefonden till belopp af 25,000 rdr».
Sedan dessa handlingar blifvit ingifna, yttrade lånekontorets ombudsman, vice häradshöfdingen Jacobsson, att Hellberg enligt det emellan Ström och Grubb upprättade, på Hellberg transporterade köpekontraktet åtagit sig ansvara för deri uppräknade inteckningar, ibland hvilka, ehvad der stode stats- eller stadslånefonden, uppenbarligen vore de, hvarom i saken vore fråga; och att då lånekontoret icke allenast i detta Hellbergs åtagande hade grundadt skäl för sitt i stämningen framställda påstående, utan jemväl efter öfverlåtelse innehade den rätt, som Grubb genom kontraktet vunnit emot Hellberg, berörde påstående syntes ombudsmannen vara lagligen grundadt, hvadan detsamma borde bifallas.
Hellberg bestred käromålet bland annat derför, att, enligt den af lånekontoret till stöd för dess påstående företedda afskriften af köpekontraktet emellan Hellberg och Grubb, köparen väl skulle åligga att ansvara för deri uppräknade inteckningar, ibland hvilka jemväl förekomme en inteckning till W. Winberg i Göteborg på 25,000 rdr, som skulle vara belånad i Stadslånefonden, men icke omtalades några sådana till N. Winberg eller belånade i Statslånefonden ; att lånekontoret icke kunde grunda någon rätt på Grubbs öfverlåtelse å Ström och dennes å lånekontoret af den rätt, som enligt ifrågavarande kontrakt kunde tillkomma Grubb mot Hellberg, ty denna rätt kunde icke afse annat än Hellbergs skyldighet att öfvertaga den personliga ansvarighet i fråga om de i kontraktet uppräknade inteckningar, som Grubb förut iklädt sig till Ström; men från denna ansvarighet hade Ström redan den 19 Januari 1860, och således mera än ett år före öfverlåtelsen pa lånekontoret, fritagit Grubb, hvadan ock denne senare icke haft någon rätt uti ifrågavarande hänseendet att på Ström öfverlåta; samt att de åberopade reverserna till Winberg icke bunde någon annan än den, som utgifvit dem, eller den, som innehade den intecknade panten.
Lånekontorets ombudsman ansåg hvad Hellberg anfört icke böra föranleda till käromålets ogillande och inlemnade ett för ifrågavarande fastigheter den 11 Oktober 1859 utfärdadt grava-
s. 477 Sida 477 i årgången börjar här
tionsbevis, hvaraf inhemtades, att desamma ej häftade för andra inteckningar än omförmälde till Winberg å 35,000 rdr samt två äldre till andra personer å tillsammans 15,000 rdr.
Rådstufvurätten meddelade utslag den 16 Mars 1863: Då Hellberg icke genom påskrift å Ströms till Rikets Ständers lånekontor i Göteborg utfärdade skuldebref, hvarå ifrågavarande fordran vore grundad, eller å någotdera af de fem särskilda såsom hypothek derför lemnade skuldebref med inteckningar, eller genom särskild förbindelse, åtagit sig att betala större eller mindre del af förskrifna skulden; då uti köpekontraktet emellan Grubb, å ena, och Hellberg, å andra sidan, angående intecknade fastigheterna, bland de inteckningar, för hvilka Hellberg öfvertagit ansvarighet, icke nämndes någondera af förut omförmälda fem inteckningar, och i allt fall denna ansvarighet desto mindre kunde anses hafva bundit Hellberg i annan egenskap än såsom ägare till intecknade panten, som densamma, afseende blott köpeskillingsliquiden, icke veterligen inträdt med lånekontorets samtycke och följaktligen lika litet kunnat stärka som försvaga lånekontorets fordringsrätt; då lånekontoret utkräft såväl den personliga ansvarigheten hos sedelutgifvaren som den reela ansvarigheten hos pantens senare ägare och derför icke i ena eller andra hänseendet kunde hafva fordringsrätt emot Hellberg; samt då slutligen, utom det att, enär Ström icke vore inteckningsägare, hans frikallelse för Grubb från ansvarighet för inteckningarna, lika litet som hans medgifvande att för dera hålla sig till Hellberg, ägde någon laglig verkan, de sedermera gjorda öfverlåtelserna från Grubb till Ström och från denne sistnämnde till lånekontoret icke vid närande förhållanden på lånekontorets ifrågakomna betalningsrätt hade något inflytande, ansåg rådstufvurätten lånekontorets ombudsman icke hafva haft lagligt skäl till sin talan emot Hellberg, till följd hvaraf käromålet lemnades utan afseende.
Under åberopande af hvad förut andraget blifvit, sökte ombudsmannen i detta utslag ändring, hvilken bestreds af Hellberg på redan anförda skäl.
Svea hofrätt gaf dom den 30 December 1863: Som Hellberg uti det emellan Grubb och Hellberg upprättade köpekon-
s. 478 Sida 478 i årgången börjar här
trakt angående ifrågavarande fastigheter förbundit sig att öfvertaga och ansvara, till såväl kapital som räntor, för i fastigheterna befintliga inteckningar till sammanräknadt belopp af 40,000 rdr och bland dessa för ven» inteckning till »W» Winberg i Göteborg, belånad i Stadslånefonden till belopp af 25,000 rdr; samt det destohellre måste antagas, att med sistnämnda inteckning åsyftats de inteckningar, som beviljats till säkerhet för omförmälde, af Ström till N. Winberg eller ordres utgifne, i statslånefonden till nyssberörde belopp belånade skuldsedlars innehåll, 35,000 rdr med ränta, som, enligt företedt den 11 Oktober 1859 utfärdadt gravationsbevis, egendomen Månsholmen då icke vore besvärad med andra inteckningar än de sist omförmälda jemte två, meddelade till säkerhet för tillhopa 15,000 rdr rmt med ränta; ty och som lånekontoret visat sig vara, efter öfverlåtelse af Grubb på Ström och af denne på lånekontoret, innehafvare af Grubbs på förut åberopade kontrakt grundade rätt emot Hellberg; alltså och då upplyst vore, att tillgång till gäldande af omstämda fordran hos Ström saknades, blef, utan afseende å hvad Hellberg till befrielse från krafvet invändt, med ändring af rådstufvurättens utslag, Hellberg ålagdt, att till Rikets Ständers lånekontor i Göteborg, emot utbekommande af nämnda, derstädes hypothiserade skuldebref, betala fordrade 25,000 rdr med sex procent ränta derå från den 14 Mars 1859, till dess liqvid skedde, dock efter afdrag af det belopp, som lånekontoret i utdelning af köpeskillingen för fastigheterna vid deras försäljning for Krooks konkursmassas räkning möjligen kunde hafva erhållit.
Hellberg sökte i underdånighet ändring i denna dom.
Nedre revisionen (t. f. revisions-sekreterarne J. F. von Sydow, Svedelius och Ramsay) afgaf den 2 November 1864 underdånigt betänkande af innehåll: Emedan, enligt hvad ostridigt var, Hellberg icke till lånekontoret afgifvit någon förbindelse att ansvara för omförmälda, af detsamma till Ström gifna lån eller för de till säkerhet för samma lån öfverlemnade och i Månsholmens egendom intecknade skuldsedlar; samt, ehuru Hellberg uti det med Grubb upprättade köpekontrakt angående berörde egendom åtagit sig ansvarighet för åtskilliga i egendomen
s. 479 Sida 479 i årgången börjar här
varande inteckningar, hvaribland, på sätt hofrätten förklarat, förenämnde till lånekontorets säkerhet öfverlemnade, och Grubbs rätt emot Hellberg på grund af nämnda kontrakt derefter blifvit på lånekontoret öfverlåten, Hellbergs berörde åtagande, hvilket endast torde innefattat en öfverflyttning på Hellberg af den ansvarighet för omförmälda inteckningar, Grubb förut i köpekontrakt med Ström sig iklädt, likväl icke vid det förhållande, att Grubb före omförmälda öfverlåtelse af sin rätt emot Hellberg blifvit af Ström ifrån samma ansvarighet frikallad, torde kunna någon betalningsskyldighet uti ifrågavarande afseende för Hellberg medföra, hemställde nedre revisionen, det K. Μ., med upphäfvande af hofrättens öfverklagade dom, måtte pröfva rättvist gilla det slut, hvaruti rådstufvurätten i saken stannat.
Vid sakens företagande till afgörande den 28 sistlidne Februari pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Cramér, Berg, Adlercreutz, Rabe och Bolin) rättvist fastställa hofrättens dom.
Justitierådet Almquist yttrade i skriftligt anförande: »Enligt 17 § i Förordningen angående inteckning i fast egendom den 13 Juli 1818 skall, för den händelse att intecknad egendom kommit i annans hand än gäldenärens och ej räcker till den intecknade gäldens betalning, ägaren icke vara bunden till ansvar för bristen, der han ej gälden å sig tagit.
Den allmänna regeln är således, att fastighetsägaren ansvarar endast med fastigheten för den skuld, som, innan han blef ägare, var deruti intecknad, och en vidsträcktare eller personlig ansvarighet för denna skuld utgör ett undantag, som följaktligen måste grundas på en af fastighetens ägare afgifven bestämd och uttrycklig förbindelse.
Den i förevarande fall, likasom vid köp om fastigheter i allmänhet, i köpekontraktet införda mening, att köparen skulle »öfvertaga och ansvara för» de intecknade skulderna, innebär, efter min uppfattning, icke ett sådant åtagande af personligt betalningsansvar, som nämndt är, ty hvarken den anförda ordalydelsen eller de vid köpet afhandlandes syftemål synes mig berättiga till det antagande, att köparen dervid förpligtat sig
s. 480 Sida 480 i årgången börjar här
till annan ansvarighet för inteckningarne än den, som efter lag i allmänhet honom åligger, d. v. s. med fastigheten allena.
Vid en motsatt tydning af köpekontrakts innehåll i denna del, skulle inteckningshafvaren, fastän han icke deltagit uti aftalen emellan säljare och köpare eller ens ägt anspråk på att om afslutande deraf erhålla kännedom, likväl till följd af samma aftal vinna rättighet att för utbekommande af sin fordran hålla sig till alla dem personligen, hvilka efter inteckningens meddelande varit ägare till fastigheten; men denna följd kan ej annat än synas mig vara stridande emot naturen af sådana aftal.
Den särskilda omständighet, som i förevarande sak förekommer, att nemligen Grubb transporterat på Ström och denne åter på lånekontoret den rätt, som Grubb enligt köpekontraktet ägde mot Hellberg, förändrar efter min åsigt icke förhållandet, enär jag på redan anförda skäl anser Grubb icke hafva ägt emot Hellberg någon rätt att i afseende å ifrågavarande intecknade fordran göra gällande, med mindre Grubb varit innehafvare af samma fordran, i hvilket fall han dock blott skulle hafva kunnat mot Hellberg, under det denne innehade fastigheten, väcka anspråk att derutur njuta betalning för det intecknade beloppet.
För min del pröfvar jag alltså rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens i saken meddelade beslut».
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 29 Mars 1865.