Får jude vara juryman i tryckfrihetsmål? I det fall, då en utsedd juryman förmenas icke blott med hänseende till det förevarande målet vara "jäfvig" i vanlig meniug (respektivt inhabil), utan obehörig i allmänhet att bestrida jurymanna-befattning i tryckfrihets-
24 april 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 504–508 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 504–508 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 24 April 1865». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter förordnande af justitie-kanslern, åtalade v. häradshöfdingen E. Settergren vid Stockholms rådstufvurätt litteratören H. W. Münnich, såsom författattare till brochyren: »Peppar och
s. 505 Sida 505 i årgången börjar här
salt på Wallenbergska förklaringen öfver polisbragderna i Mars 1864», for det denna brochyr skulle i vissa delar om underståthållaren G. F. Almqvist innehålla beskyllningar för missbruk och partiskhet i hans embetsutöfning och således gå å hans heder och ära såsom embetsman och i öfrigt vara för hans goda namn och rykte förklenligt.
Vid val till jurymän utsåg åklagaren bland andra konsuln Henrik Davidsson. Münnich gjorde vid tillfället icke något jäf mot honom eller uteslöt honom.
Protokollet innehåller: »hvarefter jurymännen aflade den i 5 § 3 mom. Tryckfrihetsförordningen föreskrifna ed».
Sedan juryn med ja besvarat frågan, om skriften, i hvad den underståth. Almqvist anginge, vore brottslig efter Tryckfrihetsförordningens 3 § 8 mom., jemförd med 18 kap. 8 § samt 60 kap. 4 § och 5 §2 mom. Missgerningsbalken, dömde rådstufvurätten i utslag den 15 Augusti 1864 Münnich att böta 200 rdr och inför rätta göra underståth. Almqvist offentlig afbön.
Utslaget underställdes Svea hofrätts pröfning. Münnich anförde der besvär och yttrade, att Davidsson, såsom jude, ej kunde vara juryman. Han var ej jäfvig i den mening, Lagen1) vanligen tager detta ord, blott med hänseende till nu förevarande sak, utan han var i alla tryckfrihetsmål inkompetent att som ledamot i Nämnden deltaga. Grundlagarne borde tillämpas efter ordalydelsen. Tryckfrihetslagen påbjöd, att juryman skulle svära »vid Gud och Hans heliga evangelium», hvaraf ock följde, att ingen annan medborgare än den, som bekände sig till sådan lära, att den stadgade eden öfverensstämde med hans religion, kunde vara juryman. Münnichs yrkande gick derföre ut på, att, i anledning af juryns olagliga sammansättning och då sålunda fel i rättegången eller domvilla förelupit, hvaröfver part ägde besvära sig 5), så snart ett dylikt förhållande blef honom kunnigt, utslaget måtte upphäfvas, och målet återförvisas till rådstufvurätten för ny laglikmätig behandling.
Medelst utslag den 2 September 1864 pröfvade hofrätten rättvist rådstufvurättens utslag att gilla.
i) Rättegångs-Balkens 13 kap.
2) Rättegångs-Balkens 25 kap. 21 S, 8 kap. 2 S, 2 punkten.
s. 506 Sida 506 i årgången börjar här
Deröfver anförde Münnich und. besvär.
Allmänna åklagaren bestred icke, att Davidsson tillhörde Mosaiska trosbekännelsen.
Målet föredrogs den 24 April 1865 i Högsta Domstolen, dervid, hvad anginge Münnichs anmärkning, att konsuln H. Davidsson, såsom enligt uppgift tillhörande Mosaiska trosbekännelsen, icke bordt såsom juryman i målet godkännas, Högsta Domstolens flesta ledamöter (just.-råden Iggeström, Cramér, Carleson och Wretman), enär Davidsson, emot hvars behörighet i nämnde hänseende jäf icke blifvit vid rådstufvurätten framstäldt, enligt hvad nämnde rätts protokoll innehöll, aflagt den i 5 § 3 mom. Tryckfrihetsförordningen för nämndens ledamöter föreskrifna ed, lemnade berörde anmärkning utan afseende.
Justitierådet Södergren yttrade, att enär, hvad angick Münnichs anmärkning emot konsuln H. Davidssons behörighet att i den uti målet utsedda nämnd såsom ledamot deltaga, efter hvad handlingarna utvisade, någon jäfsanmärkning emot nämndens ledamöter ej blifvit, innan nämnden sitt utlåtande afgifvit, vid rådstufvurätten gjord, ansåg justitierådet för sin del, att å omförmälde, först hos hofrätten väckta anmärkning afseende icke kunde fästas.
Justitierådet Naumann anförde: »! Regeringsformens 28 § gifves det allmänna stadgande, att till domare må endast sådana män nämnas, som äro af den rena evangeliska läran. Obestridligt äro ledamöterna i den jury, hvilken enligt Tryckfrihetsförordningens 5 § skall pröfva lagligheten af åtalade tryckta skrifters innehåll, att till domare hänföra, enär dem åligger att efter föregången ransakning döma huruvida den åtalade skriften är brottslig eller icke enligt det af åklagaren åberopade lagrum — att alltså fria eller fälla den anklagade; hvaremot den ordinära domstolen derefter endast har att enligt samma lagrum bestämma straffet, ifall juryn uttalat en fällande dom. Förutnämnde stadgande i Regeringsformen, hvilket utesluter främmande trosbekännare, och således äfven judar, från alla domarebefattningar, måste till följd häraf tillämpas jemväl på utsedda ledamöter i juryn, om hvilkas ojäfvighet den ordinära domstolen
s. 507 Sida 507 i årgången börjar här
skall, enligt Tryckfrihetsförordningens 5 § 2 mom., yttra sig enligt lag».
»Denna uppfattning af Tryckfrihets-förordningens mening vinner ytterligare stöd genom ordalydelsen af den ed, hvilken är påbuden i dess 5 § 3 mom., i hvilket grundlagsstadgande någon ändring icke kan anses vara gjord genom det af åklagaren i förevarande mål åberopade cirkulär af den 13 Augusti 1838. Då nämnda edsformulär utmärker, att juryman skall svärja vid Gud och Hans Heliga Evangelium, kan lagstiftaren så mycket mindre hafva åsyftat att åt den Mosaiske trosbekännaren anförtro en befattning, för hvars utöfvande afläggandet af denna ed är ett oundgängligt vilkor, som en jude ej skulle kunna utan hädelse svärja vid det Heliga Evangelium, hvars sanning han förnekar».
»I betraktande häraf och enär begge parterna öfverensstämma i uppgiften om det kända förhållandet, att konsuln Davidsson tillhör Mosaiska trosbekännelsen, men han det oaktadt, efter att hafva af allmänna åklagaren blifvit till juryman utsedd, såsom sådan är vorden af rådstufvurätten mot lag godkänd och i nämndens åtgärder i denna sak deltagit, pröfvar jag, meo voto, med anledning af Münnichs hos hofrätten anförda och hos K. Μ. fullföljda besvär öfver förelupen domvilla, rättvist undanrödja juryns utlåtande och domstolarnes utslag samt visa målet åter till rådstufvurätten, som skulle äga att om nytt juryval föranstalta och vidare lagligen förfara».
Justitie-rådet Bolin utlät sig: »Då konsuln Davidsson, om hvilkens trosbekännelse tillförlitlig upplysning icke i handlingarna förekommer, på sätt rådstufvurättens protokoll utmärker aflagt den i 5 § 3 mom. Tryckfrihets-förordningen stadgade ed, finner jag Münnich, som grundat sitt ändringssökande endast på den uppgifna omständighet, att Davidsson skulle tillhöra Mosaiska trosbekännelsen och derföre icke hafva bordt såsom juryman godkännas, icke hafva anfört skäl, föranledande till ändring i hofrättens utslag».
Anm. Om Mosaiske trosbekännare äro enligt nu gällande lag behörige att vara jurymän i tryckfrihetsmål, — eller om en slik rättighet framgent borde
s. 508 Sida 508 i årgången börjar här
dem tillerkännas, — äro obestridligt två vidt skilda frågor. Skulle sådant beviljas dem, torde vissa vilkor och bestämmelser dervid blifva oundgänglige. Det spörsmål t. ex. huruvida en skrift innehöll förnekelse af den rena evangeliska läran (TF. 3 § 2 mom.), torde svårligen utan våda kunna öfverlemnas till besvarande af en jury bestående af judar. Red. anm.