Kan utmätning af lösören anses lagligen verkställd dymedelst att den blott är "förkunnad"!
24 mars 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 508–511 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsökningsbalken, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 82 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsökningsbalken, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 508–511 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts utslag är utfärdadt den 24 Mars 1865»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
På ansökning af Anders Olsson i Åby, hade k. befh:de i Christianstads län genom utslag den 7 December 1860 förpligtat urmakaren Nils Olof Nilsson i Läreda att på grund af skuldsedel till Anders Olsson utgifva 31 rdr 24 sk. rgs, jemte ränta, samt 9 rdr 50 öre i lagsöknings-kostnader.
Utslaget lemnades af Anders Olsson till kronofogden C. B. Sandberg för verkställighet, och Sandberg infann sig för sådant ändamål med biträden den 14 Mars 1861 hos Nils Olof Nilsson, som i brist af kontanta tillgångar uppgaf diverse honom tillhörig lösegendom, som värderades till 52 rdr 50 öre och hvarå utmätning förkunnades, hvarjemte Nils Olof Nilsson förständigades, att förskingring eller föryttring af berörde lösegendom medförde laga ansvar.
Auktion a den utmätta egendomen utlystes till den 27 April 1861, då Sandberg infann sig i Läreda, men erhöll den upplysning, att Nils Olof Nilsson flyttat till Tockarp och hans hustru till Röinge, der äfven det utmätta godset skulle finnas. Auktionen måste följaktligen inställas.
Sandberg beordrade nu den 10 Maj 1861 t. f. länsmannen P. Persson att i taka händer sätta den utmätta lösegendomen, hvarför Persson med biträde infann sig den 18 i samma månad hos Nils Olof Nilsson, då boende i Hästveda. Han förklarade, att lösegendomen ännu funnes qvar i Läreda. Vid anställd undersökning hos Nils Olof Nilsson anträffades icke något af det utmätta godset med undantag af en dyna, vägande 17⅜ skålp.
s. 509 Sida 509 i årgången börjar här
och värderad till 18 rdr, som sattes i taka händer men sedermera af förekomne anledningar återlemnades till Nils Olof Nilsson.
Enligt nya ordres af Sandberg (d. 8 Juli 1861), infann sig t. f. länsmannen H. P. Petersson med biträde den 13 i samma månad i Läreda för att i taka händer sätta de i utmätningsinstrumentet för den 14 Mars 1861 upptagne persedlar. Dervid uppgafs, att Nils Olof Nilsson hade sitt hemvist i Röinge och vid efterforskning derstädes, att han vistades i Småland. I Röinge, der hans hustru bodde, hade Nils Olof Nilsson, efter hvad hon uppgaf, icke någon egendom; och ansågo förrättningsmännen i följd häraf någon vidare åtgärd i saken icke kunna vidtagas.
Uti en till k. befh:de i Christianstads län derefter ingifven ansökning yrkade Anders Olsson, att Sandberg, som vid verkställandet af k. befh:des omförmälda utslag förfarit vårdslöst deruti, att han underlåtit sätta det i mät antecknade godset i taka händer, hvarigenom inträffat, att detsamma sedermera förskingrats och att Anders Olsson icke allenast icke kunnat utbekomma sin tillständiga rätt, utan jemväl fått betala utmätningskostnad med 17 rdr 50 öre, måtte förpligtas gälda Nils Olof Nilssons ifrågavarande skuld och dessutom godtgöra Anders Olsson för alla honom härigenom tillskyndade utgifter.
Sedan detta mål såsom tvistigt af k. bef h:de hänskjutits till domstol, instämde Anders Olsson kronofogden Sandberg till Östra Göinge häradsrätt med enahanda påstående, som hos k. befh:de blifvit framställde.
Sandberg genmälde, att utmätningen blifvit i laga ordning förrättad och auktionsförsök anstäldt. Någon skyldighet för exsekutor att omedelbart och utan att sådant af fordringsägaren särskildt påkallades sätta det utmätta godset i taka händer funnes ej stadgad. Detta vore dessutom ofta omöjligt. Exsekutor hade endast att lemna fordringsägaren handräckning för godsets sättande i taka händer och detsammas lyftande, då denne fullgjorde, hvad i afseende derå vore stadgadt, medelst borgens aflemnande.
Häradsrättens utslag den 21 April 1863: Enär Sandberg, hvilken för att till verkställighet befordra k. befh:des ifråga-
s. 510 Sida 510 i årgången börjar här
varande utslag, i mät »skrifvit» åtskillig urmakaren Nils Olof Nilsson i Läreda tillhörig lösegendom, med förständigande att förskingring eller föryttring deraf medförde laga ansvar, sedermera, efter det berörde lösegendom blifvit bortförd, icke, såvidt visadt blifvit, uraktlåtit någon Sandberg åliggande åtgärd för att det utmätta godset tillrättaskaffa och i taka händer sätta, ty och då Sandberg, i sin egenskap af exsekutor, icke kunde anses hafva visat någon sådan försummelse eller vårdslöshet, att ersättningsskyldighet kunde honom åligga, ogillades käromålet.
Deröfver besvärade sig Anders Olsson i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som genom utslag den 7 April 1864 fastställde häradsrättens utslag.
Anders Olsson fullföljde underdånig talan. Sterbhusdelägarne efter Sandberg, som under tiden aflidit, bestredo, på redan anförda skäl, bifall till Anders Olssons yrkande.
Som upplyst var, att sedan Anders Olsson till kronofogden Sandberg för verkställighet öfverlemnat k. befh:des ifrågavarande utslag, Sandberg i sådant afseende icke vidtagit annan åtgärd än att han den 14 Mars 1861 i Nils Olof Nilssons dåvarande hemvist i Läreda förkunnat utmätning å åtskillig, af Nils Olof Nilsson uppgifven, till 52 rdr 50 öre värderad lösegendom, med förständigande, att förskingring eller föryttring deraf medförde laga ansvar, äfvensom, efter det auktion å den utmätta egendomen blifvit utlyst och upplysning derpå vunnits, att egendomen blifvit bortförd från Läreda, beordrat vederbörande länsmän att sätta godset i taka händer; alltså och då genom berörda åtgärder utmätning för uttagande af Anders Olssons fordran hos Nils Olof Nilsson icke kunde anses hafva blifvit i laga ordning verkstäld, och ej heller är vordet visadt, att hinder derför mött, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Iggeström, Carleson och Naumann), med ändring af hofrättens utslag, skäligt, likmätigt K. F. den 21 Mars 1835, förpligta Sandbergs sterbhusdelägare att utgifva Anders Olssons fordran, hvarför utmätning blifvit sökt, med 31 rdr 50 öre rmt i kapital, jemte ränta, och 9 rdr 50 öre i lagsökningskostnad samt att återgälda Anders Olsson de utgifter, han i
s. 511 Sida 511 i årgången börjar här
anledning af Sandbergs omförmälde åtgärder måst vidkännas, med 17 rdr 50 öre rmt.
Justitieråden Södergren, Wretman och von Hofstén funno ej skäl att i hofrättens öfverklagade utslag göra ändring.
Kongl. Maj:ts utslag är utfärdadt den 24 Mars 1865.