Angående skyldighet för ombud att återställa ett efter uppgift emottaget dokument.
19 december 1864
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 511–512 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 511–512 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 19 December 1864»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Hemmansägaren Anders Nilsson i Hollstad instämde förre handlanden F. G. Westerbergh till rådstufvurätten i Norrköping och anförde, hurusom, efter det Anders Nilsson försålt 1 mtl Kulla m. fl. egendomar till Sven Holstensson, hvilken åter afyttrat desamma till G. Blom, Anders Nilsson, hvilken på köpeskillingen hade att fordra 12,000 rdr rmt, öfverlemnat det med Holstensson upprättade köpekontrakt till gårdsägaren J. Μ. Hansson för att af Blom uttaga nämnde belopp. Vid aflemnandet till Hansson af köpekontraktet erhöll Anders Nilsson af honom bevis om kontraktets mottagande, hvilket bevis Anders Nilsson åter öfverlemnade till Westerbergh, hvilken, efter hvad Anders Nilsson i stämningen uppgaf, »skulle biträda Anders Nilsson i rättegångsväg». Detta bevis yrkade Anders Nilsson att af Westerbergh återfå.
Westerbergh genmälde, att berörde bevis jemte en del andra handlingar, som funnos i Westerberghs förvar, angingo rättegångar, som Westerbergh för Anders Nilsson utfört, hvadan och då Westerbergh ännu icke erhållit godtgörelse för detta sitt ombudsmannaskap, Westerbergh bestred att, förrän sådant skett, till Anders Nilsson utlemna beviset.
Anders Nilsson förnekade, att beviset blifvit öfverlemnadt till Westerbergh i följd af något dennes ombudsmannaskap för Anders Nilsson, eller ens åberopadt i någon af de rättegångar,
s. 512 Sida 512 i årgången börjar här
Westerbergh för Anders Nilsson utfört, hvarföre ock Anders Nilsson bestred, att Westerbergh ägde innehålla beviset såsom säkerhet för någon sin förmenta fordran hos Anders Nilsson.
Rådstufvurätten yttrade, medelst utslag den 16 September 1863, att, enär Westerbergh icke bestridt, att han af Anders Nilsson emottagit och ännu innehade berörde bevis, samt icke visat, att detta blifvit till Westerbergh aflemnadt eller af honom användt i följd af ombudsmannaskap för Anders Nilsson, Westerbergh ej ägde innehålla beviset såsom säkerhet för ombudsmanna-arvode, utan borde vid vite af 50 rdr rmt till Anders Nilsson vid påfordran emot qvitto aflemna beviset i hufvudskrift.
Westerbergh vädjade till Göta hofrätt, påstod, att rådstufvurättens protokoll vore oriktigt, emedan Westerbergh blott förklarat sig icke vilja utlemna några rättegångshandlingar, förrän han bekommit sitt ombudsmanna-arvode, men aldrig medgifvit sig innehafva beviset; och yrkade Westerbergh derför, att rådstufvurättens utslag måtte upphäfvas.
Protokollet innehåller, att det blifvit justeradt i Westerberghs närvaro.
Hofrätten gaf dom den 20 Maj 1864, deruti hofrätten, enär Westerberghs vid rådstufvurätten afgifna förklaring innefattade medgifvande, att han mottagit beviset, förthy och på de af rådstufvurätten anförde skäl fastställde rådstufvurättens beslut.
Under åberopande af hvad Westerbergh förut anfört, sökte han i underdånighet ändring i denna dom.
Uti afgifvet underdånigt betänkande den 12 Nov. 1864 hemställde Nedre revisionen att, på grund af hvad i målet förekommit, K. Μ. måtte förpligta Westerbergh att med ed betyga, det han icke af Anders Nilsson mottagit ifrågakomne bevis.
Vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 23 Nov. pröfvade H. D:s flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Iggeström, friherre Leuhusen och Carleson) skäligt att fastställa hofrättens dom; hvaremot justitieråden Cramér, Wretman och Naumann biföllo nedre revisionens betänkande.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 19 December 1864.