Gäldande af erkänd skuld, då skuldebrefven på okändt sätt förkommit för fordringsägaren.
28 april 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 523–526 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen. Sjölagen, nr 10 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 87 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen. Sjölagen, nr 10.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 523–526 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 28 April 1865»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter stämning till Orousts och Tjörns häradsrätt, yrkade Johannes Johansson i Kärlingesund, att handlanden H. R. Klingstedt måtte åläggas betala 666 rdr 32 sk. rgd, jemte ränta, på
1) Angående intecknadt skuldebrefs sättande i omlopp, äfven sedan detsamma blifvit inlöst och qvitteradt, jemför J. H. Backmans Handbok uti Tvistemål etc., Örebro 1863, sid. 251.
s. 524 Sida 524 i årgången börjar här
grund af två särskilda, af Klingstedt utgifna skuldebref, det ena den 15 Januari 1861 å 416 rdr 32 sk. rgd och det andra i Maj 1860, derå återstode oguldne 250 rdr rmt, — hvilka skuldebref under en resa i Januari 1861 på okändt sätt för Johansson förkommit.
Klingstedt medgaf, att han till Johansson eller ordres utgifvit två reverser å olika belopp, men bestred att derför erlägga liqvid, förrän desamma i hufvudskrift företeddes.
Johansson påstod deremot, att skuldsedlarne icke varit löpande, och styrkte, att han hos kon. befh:de i Göteborgs och Bohus län protesterat mot allt obehörigt begagnande af ifrågakomna reverser, äfvensom låtit införa denna protest i Post- och Inrikes tidningar.
Vittnen hördes, de der berättade: Johannes Bengtsson, att någon dag under 1861-års vinter vittnet hört Klingstedt på Johanssons fråga erkänna sin skuld till Johansson, utan att dock Klingstedt uppgifvit beloppet deraf; att Klingstedt emellertid ej velat utgifva någon ny förbindelse, innan sig visat om de äldre skuldsedlarne tillrättakommo, men lofvat betala sin skuld, derför dock någon tid icke blifvit bestämd; Lindberg: att Klingstedt i Januari 1859 utfärdat till Johansson förbindelse å 416 rdr 32 sk. rgd med fem procent ränta till förfallodagen den 17 Mars 1861; att Klingstedt i Maj 1860 utgifvit till Johansson en revers å 350 eller 360 rdr med 6 procent ränta, hvilken varit ställd till Johansson och icke till ordres; att Klingstedt vid ett tillfälle i Mars 1861 erkänt sin skuld till Johansson, men bestridt att betala densamma, förrän skuldsedlarne återställdes till honom; Samuelsson: lika med Lindberg om hvad sig tilldragit i Mars 1861, och att vittnet hade sig bekant, att den ena skuldsedeln lydt å 416 rdr 32 sk. rgd och den andra å omkring 350 rdr rmt; samt Backman: att vid något tillfälle på våren 1861, då Johansson omtalat, att skuldsedlarne förkommit, Klingstedt uppgifvit, att skuldsedlarne, såsom ställda till viss man eller ordres, varit af löpande egenskap, hvilket, såvidt vittnet erinrat sig, Johansson icke emotsagt; och att parterna om beloppet af ena skuldsedeln haft stridiga upp-
s. 525 Sida 525 i årgången börjar här
gifter, i det att Klingstedt påstått, att den lydt å 250 rdr, och Johansson å 350 rdr rmt.
Klingstedt förklarade sig icke hafva något att anmärka emot vittnenas berättelser.
Häradsrätten meddelade utslag den 27 April 1863: Ehuru Klingstedt medgifvit, att han utgifvit ifrågavarande skuldebref och vore skyldig omstämda beloppet, likväl och som Klingstedt vägrat betala beloppet, förrän skuldebrefven till honom öfverlemnades, ogillades käromålet.
Johansson vädjade till Göta hofrätt. Klingstedt hade medgifvit riktigheten af hvad vittnet Lindberg berättat derom, att ena skuldebrefvet, hvarå varit oguldne 250 rdr rmt, ej varit stäldt till sedelhafvaren eller ordres och således jemväl, att detsamma ej varit löpande. Då nu Klingstedt genom erhållande af Johanssons qvitto om verkställd betalning kunde freda sig från framtida kraf för skuldebrefvet, borde den omständigheten, att detsamma förkommit, ej hindra Johansson ifrån att utfå denna fordran. Om afseende fästades å Klingstedts invändning, att den andra skuldsedeln varit löpande, kunde väl åtminstone emot borgen dess innehåll af Johansson få utbekommas.
Genom dom den 22 April 1864 fastställde hofrätten häradsrättens utslag på det sätt, att Johanssons anspråk att annorledes än, emot återställande af ifrågavarande skuldebref, af Klingstedt utfå oinstämda beloppet ogillades.
Denna dom utgjorde pluralitetens i hofrätten åsigt. Assessoren Ekerman yttrade: Enär Klingstedt, såvidt handlingarne gåfvo vid handen, icke kunde anse sig fullt betryggad för framtida kraf af annan person för skuldebrefven, fastställde bemälde ledamot häradsrättens beslut på det sätt, att Johanssons påstående icke för närvarande kunde bifallas. — Presidenten Darin utlät sig: Då gäldenär i allmänhet icke kunde mot sitt bestridande åläggas godtgöra förskrifven skuld utan emot återfående af förskrifningen, och Johansson förklarat sig icke kunna detta vilkor uppfylla samt ej heller erbjudit Klingstedt någon säkerhet för hans skadeslöshet, i den händelse de förkomna skuldebrefven skulle af annan person emot honom göras gällande,
s. 526 Sida 526 i årgången börjar här
fastställde presidenten häradsrättens beslut sålunda, att käromålet förklarades icke kunna för närvarande bifallas.
Johansson sökte i underdånighet ändring och yrkade, att Klingstedt måtte åläggas på något sätt betala sin skuld, såsom antingen emot borgen för framtida kraf eller sedan skuldsedlarne blifvit öfver 10 år gamla.
Uti underdånigt betänkande den 25 Februari 1865 yttrade Nedre revisionen: Som Klingstedt uppgifvit, att ifrågavarande åren 1860 och 1861 utfärdade skuldsedlar voro ställda till Johansson eller ordres, och annat förhållande icke torde vara af Johansson ådagalagdt, samt i följd häraf Klingstedt icke genom betalning af omstämda beloppet till Johansson torde vara från framtida kraf utaf innehafvaren af skuldebrefven ovilkorligen fredad; alltså och då Johansson icke erbjudit Klingstedt säkerhet för den kostnad och skada, honom i sistberörde hänseende kunde vederfaras, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att K. Μ. måtte pröfva rättvist förklara Johanssons instämda talan icke kunna för närvarande bifallas.
Detta betänkande blef vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 17 Mars 1865 bifallet af dess flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Iggeström, Carleson, Wretman, Naumann och von Hofstén); hvaremot just.-rådet Södergren yttrade: att på de af häradsrätten anförda skäl och enär Klingstedt påstått, att ifrågavarande skuldsedlar äro af löpande egenskap och annat förhållande icke blifvit å Johanssons sida ådagalagdt, justitierådet för sin del gillade hofrättens domslut.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 28 April 1865.