Testamentshandling, å hvilken testators och vittnenas namn befunnits öfverkorsade.
26 september 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1865, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 669–672 i årgången 1865. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, B) Ärfdabalken, nr 8 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 122 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Ärfdabalken, nr 8.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Andra årgången, 1865 i litteraturen — s. 669–672 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 26 September 1865»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid rådstufvurätten i Wenersborg bevakades af jungfrun Anna Christina Svensson ett så lydande testamentariskt
1) Civil-Departementet.
s. 670 Sida 670 i årgången börjar här
»Förordnande
I det fall att jag hastigt och oförmodadt skulle af försynen hädankallas, och jag dymedelst icke finge tillfälle förklara min yttersta vilja, vill jag nu härmedelst, medan jag ännu af försynen är begåfvad med helsa och krafter, förklara min yttersta vilja vara, att med afseende på jungfru Anna Christina Svenssons långvariga, mer än 30-åriga tjenstetid hos mig och härunder städse visade utmärkta trohet, berömvärda nit och skicklighet för mitt bästa, skall efter mitt frånfälle och sedan mina skulder äro betalta, all min egendom af hvad namn och beskaffenhet den vara må, tillfalla bemälda jungfru Anna Christina Svensson såsom en tacksamhetsgärd af mig för dess långvariga här ofvan antydda tjenstetid hos mig. Detta mitt förordnande varder med mitt namns och sigills undersättande bekräftadt. Wenersborg den 13 Oktober 1853. C. G. Fridstedt.
(sigill).
Att rådman C. G. Fridstedt i vår närvaro vid sundt förnuft och fri vilja förklarat, det han egenhändigt underskrifvit ofvanstående testamentariska disposition, äfvensom att densamma utgör hans yttersta vilja, intyga undertecknade tillkallade och på en gång närvarande vittnen. Wenersborg den 27 Oktober 1853.
P. S. Pyhlsson. G. S. Karström».
Under anhållan om vittnesförhör för dödsfalls skull med testamentsvittnena inlemnade Anna Christina Svensson den 29 Juni 1863 till rådstufvurätten testamentet, hvarvid befanns, att namnen å detsamma voro öfverkorsade. Testamentsvittnena, apothekaren Pyhlsson och tullförvaltaren Karström, vitsordade, att de tecknat sina namn under vittnesmeningen och togo dess innehåll på eden, med tillägg, att Fridstedt vid tillfället för testamentets bevittnande icke gifvit vittnena närmare del af testamentshandlingens innehåll. Derjemte förklarade de, att de icke hade sig bekant, när och af hvilken anledning deras och testamentsgifvarens namnteckningar blifvit öfverkorsade.
Rådm. Fridstedts arfvingar instämde till rådstufvurätten Anna Christina Svensson med påstående, att nämnda testamente måtte, enär både Fridstedts och testamentsvittnenas namnteck-
s. 671 Sida 671 i årgången börjar här
ningar derå blifvit öfverkorsade och testamentet således måste antagas vara af Fridstedt återkalladt, såsom ogiltigt förklaras.
Anna Christina Svensson genmälde: Testamentet vore i behörig ordning upprättadt och till sin uppkomst och verklighet styrkt. När och af hvilken anledning namnens öfverkorsande ägt rum, vore omöjligt att utreda. Men det vore att anmärka, att boets utredningsmän skulle iakttagit, att öfverkorsningen sannolikt verkställts antingen straxt före eller kort efter dödsfallet. Och det vore högst osannolikt, att öfverkorsningen blifvit gjord af Fridstedt, då han dertill saknat alla skäl. Det hade nemligen väl mot slutet af Fridstedts lefnad utspridts rykte, att det skulle uppkommit osämja emellan Fridstedt och Anna Christina, men detta rykte saknade all grund. Anna Christina Svensson yrkade derför, att testamentet måtte förklaras böra lända till efterrättelse.
Apothekaren Pyhlsson hördes såsom vittne i målet och berättade, att Fridstedt vid samtal med vittnet oafbrutet uttalat sin belåtenhet med Anna Christina Svensson och flera gånger haft yttranden i den syftning, att han redan skänkt slägtingarna så mycket, att han ej ville gifva dem mera. För åtta eller nio år tillbaka lemnade Fridstedt ifrågavarande testamente, inlagdt i försegladt konvolut, till vittnet, med anmodan att tills vidare förvara detsamma; men kort innan Fridstedt dog återfordrade han det, utan att med ett ord tillkännagifva, af hvilken anledning eller för hvilket ändamål. Derjemte yttrade Pyhlsson, som trodde att namnen å testamentet öfverkorsats efter det Fridstedt återfått detsamma, att då testamentet efter Fridstedts död påträffats, öfverkorsningen synts hafva tillkommit icke lång tid förut, äfvensom att Pyhlsson, i följd af den kännedom, Pyhlsson ägt om Fridstedts karakter, förundrat sig deröfver, att Fridstedt icke öfverkorsat hela testamentet, ifall han velat tillintetgöra detsamma.
Rådstufvurätten gaf utslag den 9 Maj 1864: Alldenstund ifrågavarande testamente, då detsamma efter Fridstedts död i hans gömmor påträffats, befunnits i det skick, att såväl Fridstedts som vittnena Pyhlssons och Karströms namnunderskrifter varit med grofva streck af bläck öfverkorsade; fördenskull och
s. 672 Sida 672 i årgången börjar här
då den ringaste anledning icke förekommit, att öfverkorsningen skulle skett Fridstedt ovetande eller mot hans vilja, hvadan antagas måste, att Fridstedt sjelf eller genom annan densamma verkställt för att på sådant sätt testamentet återkalla och tillintetgöra, blef, med bifall till stämningspåståendet, omförmälde testamente ogiltigt och kraftlöst förklaradt.
Anna Christina Svensson vädjade mot detta utslag till Götha hofrätt, som genom dom den 3 Februari 1865 fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens utslag.
Efter det Anna Christina Svensson häruti i underd. sökt ändring, hemställde nedre revisionen i underd. betänkande den 19 Augusti 1865, att K. Μ. måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom, hvilket betänkande blef af Högsta Domstolen den 23 Augusti bifallet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 26 September 1865.