Naumanns tidskrift 1865 s. 672

Handlanden C. F. Chöler instämde i Mars månad 1863 till rådstufvurätten i Filipstad mjölnaren A. Kalin med påstående att af honom utbekomma 230 rdr rmt jemte ränta.

Till grund för krafvet företedde Chöler en den 9 Mars 1863 utfärdad räkning, deri Kalin debiterats för åtskilliga partier råg, bekomna under tiden från den 25 Februari till den 11 Juni 1862, med tillsamman 2,948 rdr rmt. De begge sista debetsposterna hade följande lydelse: »den 10 Juni 10 tunnor råg 210 rdr; den 11 Juni fern tunnor råg 105 rdr». Under särskilda dagar i Mars—Juli 1862 var Kalin crediterad för tillhopa 2,718 rdr rmt, hvadan således det Kalin till last upp-

s. 673 Sida 673 i årgången börjar härKopiera citering

kommande saldo skulle uppgå till 230 rdr. De två sista posterna i kredit voro: »den 21 Juni 210 rdr; den 12 Juli 105 rdr».

Kalin företedde en mellan honom och Chöler hållen motbok för tiden från den 3 December 1861 till den 19 September 1862. Denna öfverensstämde med den af Chöler åberopade räkning, utom det att den dessutom upptog åtskilliga handelsvaror, som Kalin bekommit, mot derför betalde och i motboken under den 19 September 1862 honom godtgjorde 105 rdr 28 öre. Chölers fordran hos Kalin utgjorde således jemväl enligt motboken 230 rdr rmt.

Kalin genmälde: Af de under den 10 och 11 Juni i motboken och räkningen honom påförde 15 tunnor råg hade Kalin bekommit allenast tio tunnor, neml. fem tunnor hvardera dagen. För öfrigt hade Kalin väl emottagit alla de honom debiterade rågpartierna, men tillika till fullo betalt dem efter de påförda priserna. Men äfven de fem tunnorna råg, som Kalin ej bekommit, hade han den 12 Juli betalt med 105 rdr. Derför yrkade Kalin, att Chöler måtte förpligtas till Kalin återbära detta belopp.

Jemte det Chöler vitsordade, att Kalin, på sätt han uppgifvit, erlagt betalning för de fem tunnorna råg, som han förmälde sig ej hafva erhållit, påstod Chöler, att hans räkning vore i allo riktig, hvarjemte Chöler yttrade, att Kalin i allmänhet före eller vid mottagandet af hvarje i räkningen uppförd post spannmål brukat erlägga betalning för den nästförut erhållna, men uraktlåtit detta med afseende på en post i Maj 1862 på tio tunnor råg, derför skolat betalas 23 rdr för hvarje tunna, samt att deraf Chölers nu omstämde fordran härledde sig. Tilllika företedde Chöler sin journal och afräkningsbok. Den senare upptog blott summariskt för hvar månad de i journalen införda posterna; men journalen öfverensstämde med den ingifna räkningen.

I målet hörde vittnen berättade, arbetskarlen Carlsson: att sedan Kalin en Tisdag på sommaren 1862 skickat till Chölers magasin 12 säckar, för att erhålla tio tunnor råg, och nästföljande dag ytterligare sex säckar, hade vittnet af Chölers råg utmätt i säckarna första dagen endast fem tunnor, men

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 43

s. 674 Sida 674 i årgången börjar härKopiera citering

andra dagen tio tunnor, nemligen fem på förmiddagen och fem på eftermiddagen, eller tillsamman begge dagarna femton tunnor, som till Kalins mottagande forslats till stadens qvarn ; — samt ett annat vittne: att vittnet flera gånger under år 1862 jemte Carlsson utmätt råg åt Kalin från Chölers magasin, dervid Kalin en dag, då han ditskickade säckar till tio tunnor, endast erhållit fem tunnor, hvaremot vittnet icke erinrade sig, huru många tunnor följande dagen lemnats till Kalin.

Kalin förklarade sig antaga, att Carlssons vittnesmål afsåge de i räkningen för Tisdagen den 10 och Onsdagen den 11 Juni uppförda posterna, men anmärkte, att i räkningen funnos under den 11 Juni antecknade såsom utlemnade endast fem tunnor.

Chöler anhöll derefter, att bokhållaren Jacobsson, som utlemnat rågen, derför uppburit liqvid och fört böckerna, måtte få med ed fästa deras riktighet, hvartill ock Jacobsson förklarade sig beredd.

Kalin å sin sida medgaf, att Jacobsson finge med ed betyga, att Chöler för lemnade 10 tunnor råg af Kalin hade att fordra 230 rdr rmt, med förbehåll dock, att Kalin finge med ed styrka, att han icke erhållit de omförmälda fem tunnorna råg; hvilket Chöler icke ville tillåta.

Rådstufvurätten gaf utslag den 1 April 1863: Som Kalin erkänt, att han ifrån Chöler mottagit alla uti dennes räkning honom påförde rågpartier, med undantag af fem tunnor utaf de under den 10 och 11 Juni 1862 i räkningen upptagne femton tunnor råg, men Kalin icke, emot Chölers bestridande, i någon mån visat, att han för samma partier erlagt betalning vidare än hvad Chölers räkning innehölle; alltså och då Kalins, utaf Chöler bestridda anspråk att återfå 105 rdr, som, enligt hvad upplyst vore, blifvit af Kalin betalde och i räkningen för den 12 Juli 1862 honom godtgjorde för omförmälde fem tunnor råg, icke kunde blifva föremål för pröfning vid det förhållande, att Kalin icke medelst stämning sökt göra ett sådant anspråk gällande, förpligtades Kalin att emot qvitto till Chöler betala fordrade 230 rdr rmt jemte fem procent ränta derå från stämningsdagen den 2 Mars 1863, tills liqvid komme att ske.

s. 675 Sida 675 i årgången börjar härKopiera citering

Kalin vädjade till Svea hofrätt och yrkade, att, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, honom måtte tillåtas att med ed från krafvet sig fria, samt vidhöll sitt gjorda påstående att återfå de för mycket betalde 105 rdr rmt.

Chöler bestred den sökta ändringen.

Hofrätten i dom den 28 Januari 1864 fann ej skäl göra ändring i rådstufvurättens utslag, i hvad det innefattade förklarande, att Kalins anspråk att af Chöler återfå 105 rdr icke kunde i denna sak komma under pröfning; och, i fråga om hvad Kalin till Chöler inbetalt för de partier råg, han måtte hafva bekommit, fann hofrätten, lika med rådstufvurätten, Kalin icke hafva styrkt sig hafva för nämnda rågpartier erlagt betalning vidare, än hvad Chölers räkning innehölle; men emedan i fråga om beloppet af den råg, som blifvit från Chöler till Kalin utlemnad, Kalin nekat, att han bekommit fem tunnor af de femton tunnor råg, som under den 10 och 11 Juni 1862 i räkningen uppförts såsom till Kalin utlemnade, samt till stöd för räkningens riktighet i detta afseende icke förekommit vidare bevisning än hvad i målet på ed hörde arbetskarlen Carlsson berättat derom, att sedan Kalin en Tisdag under sommaren 1862 skickat till Chölers magasin tolf säckar för att erhålla tio tunnor råg, samt nästpåföljande dag ytterligare sex säckar, så hade vittnet derstädes af Chölers råg utmätt i säckarne förstnämnda dag fem tunnor och andra dagen tio tunnor, som till Kalins emottagande forslats till qvarnen i staden, i anledning af hvilket vittnesmål Kalin förklarat, att han antog detsamma afse de i räkningen under den 10 och 11 Juni 1862 uppförda rågpartier; ty och då hvad sålunda förekommit innefattade mera än halft bevis emot Kalin härutinnan, pröfvade, med ändring af rådstufvurättens utslag i denna del, hofrätten rättvist, jemlikt 17 kap. 29 § Rättegångsbalken, förelägga Kalin att, om han gitte, med ed betyga, att af de femton tunnor råg, som i Chölers ifrågakomna räkning blifvit under den 10 och 11 Juni 1862 uppförde såsom till Kalin utlemnade, Kalin eller annan person för hans räkning icke bekommit mer än 10 tunnor eller det belopp mellan tio och femton tunnor, han kunde före edens afläggande uppgifva.

s. 676 Sida 676 i årgången börjar härKopiera citering

Deruti sökte Chöler i underdånighet ändring. Den åberopade räkningen öfverensstämde med Chölers handelsböcker och med den af Kalin vid rådstufvurätten företedda motboken. Enligt 26 § i K. F. angående handelsböcker och handelsräkningar den 4 Maj 1855 gällde motbok, som i behörig ordning aflemnats till gäldenären och ej klandrats inom tre månader, för fullt bevis. Att motboken i rätt tid aflemnats, vore klart, då den alltid innehafts af Kalin och klander deremot hade icke anförts förrän genom denna rättegång. Kalin hade väl i vadeinlagan till hofrätten uppgifvit, att han ej vetat hvad motboken innehöll, men åtminstone då han betalte de fem tunnorna råg måtte han hafva fått kännedom, att de blifvit honom påförda; och om han visste sig ej hafva erhållit dem, vore det besynnerligt, att han betalt dem utan protest och ej ens sökt någon rättelse härutinnan, förrän han blifvit stämd. Chöler ansåge sålunda det vara styrkt, att Kalin erhållit ifrågakomne fem tunnor råg; men ifall detta icke skulle anses vara förhållandet, anhöll Chöler att få såsom vittne afhöra förrbemälde bokhållaren Jacobsson angående ett vid deduktionen fogadt intyg, att Kalin erhållit all den råg, som i motboken blifvit honom påförd.

Kalin erinrade, att motboken nästan alltid och ända till kort tid före målets anhängiggörande legat på Chölers kontor eller omhänderhafts af Jacobsson. Kalin, som vore ytterst okunnig i skrifkonsten, såg icke motboken stundom på flera månader. För öfrigt bestred Kalin, att Jacobsson finge höras såsom vittne, då rättegången just genom dennes slarfviga bokföring uppstått, samt Jacobsson vid den tid, som i tvisten afsåges, varit och ännu vore bokhållare hos Chöler.

Uti underdånigt betänkande den 4 Mars 1865 hemställde nedre revisionen, att K. Μ. måtte finna skäligt tillåta att, på sätt Chöler begärt, bokhållaren Jacobsson finge höras såsom vittne till bestyrkande af det utaf honom utgifna, här ofvan omförmälda intyget.

I händelse berörde hemställan icke skulle varda af K. M. bifallen, tillstyrkte nedre revisionen, att K. Μ. måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.

s. 677 Sida 677 i årgången börjar härKopiera citering

Saken föredrogs den 9 Mars 1865 i Högsta Domstolen. Beträffande Chölers anhållan att få bokhållaren Jacobsson på ed i saken hörd, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (just.-råden Hofstedt, Iggeström, Cramér, Wretman och Naumann) ej skäl att dertill lemna bifall; hvaremot just.-råden Södergren och von Hofstén funno, med afseende å hvad i saken förekommit, att, jemlikt 20 § i K. F. angående handelsböcker och handelsräkningar den 4 Maj 1855, Chöler borde tillåtas att, der ej vid granskning af hans handelsbok kunde visas fel deri eller sådana omständigheter, som boken eller personen misstänkta gjorde, få den omtvistade fordringens riktighet af bokhållaren Jacobson, som boken fört och hos rådstufvurätten redan förklarat sig till edgång om bokföringen beredd, med sådan ed sanna; hvadan just.-råden ansågo att, med undanrödjande af domstolarnes beslut i den fullföljda delen, saken borde visas åter till rådstufvurätten, som skulle äga att densamma uppå anmälan ånyo företaga och dermed lagligen förfara.

I sjelfva saken biföllo Högsta Domstolens flesta ledamöter det und. betänkandet; hvaremot just.-råden Hofstedt, Iggeström och Cramér, med ändring, af hofrättens dom, gillade rådstufvurättens utslag.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 27 April 1865.