Naumanns tidskrift 1865 s. 681

Den 11 April 1862 utfärdade skräddaren Johan Peter Boström ett till innehafvaren stäldt skuldebref å 150 rdr rmt med sex procent ränta, att betalas tre månader efter skuldebrefvets datum, och för lånesumman ingick restauratören Johan Zederfeldt borgen såsom för egen skuld. På skuldsedelns baksida är tecknadt: »För omstående 150 rdr är lemnadt såsom säkerhet ett branförsäkringsbref på lösörebo till belopp af 700 rdr rmt, utfärdadt den 11 April 1862.

J. P. Boström».

Skuldebrefvet infriades af Zederfeldt.

Samma dag som reversen utfärdades upprättades ett s. k. hyreskontrakt, hvarigenom Zederfeldt uthyrde till Boström på tre månaders tid, mot en hyra af 10 rdr, åtskillig specificerad lösegendom, bestående af möbler, glas, porslin och klädespersedlar. Detta kontrakt innehöll vidare, att, om ofvannämnda hyra 10 rdr icke i förskott erlades af Boström, skulle denne på sin bekostnad låta lösegendomen till Zederfeldt i samma skick oskadad öfverlemnas. Den i detta kontrakt omförmälde lösegendom tillhörde ostridigt Boström, och någon annan afhandling, hvarigenom äganderätten till lösegendomen öfvergick på Zederfeldt, upprättades ej.

Den 4 Juli 1862 och således innan den bestämda hyrestiden hade tilländagått, upprättade Boström ett lösöreköp, derigenom han till ogifta Charlotta Wessman försålde förutnämnde lösegendom för ett pris af 194 rdr rmt.

Zederfeldt instämde Boström och Wessman till Stockholms rådstufvurätt med påstående att, då Boström medelst nyssnämnda afhandling till Wessman försålt den lösegendom, som Bostöm genom kontraktet den 11 April 1862 af Zederfeldt förhyrt, samt sålunda uppsåtligen förskingrat annans gods, det

s. 682 Sida 682 i årgången börjar härKopiera citering

Boström haft i besittning, Boström och Wessman måtte för berörda förfarande fällas till ansvar, jemlikt K. F. den 7 September 1858, och den dem emellan upprättade köpeafhandling såsom olaglig återgå, samt egendomen eller dess fulla värde till Zederfeldt utgifvas.

Boström genmälde, att Zederfeldt till säkerhet för den af honom för Boström tecknade borgen erhållit endast brandförsäkringsbrefvet å Boströms lösegendom, samt att hyreskontraktet på lösören deremot lemnats för att bereda säkerhet åt Zederfeldt för den till denne särskildt utfästa summa 10 rdr, utgörande ersättning för besvär och tidspillan. Då nu denna summa blifvit Zederfeldt godtgjord, upphörde all dennes s. k. äganderätt till lösegendomen, hvaröfver Boström sålunda ägde att efter godtfinnande förfoga. Boström medgaf, att de af honom till Wessman försålda möbler till alla delar voro desamma, som funnos upptagna i det emellan Boström och Zederfeldt upprättade hyreskontrakt.

I målet hörde vittnen berättade: kommissionären Söderberg, att vittnet, i anledning af Boströms begäran att anskaffa lån på en af denne utfärdad skuldsedel, föreslagit Boström att pantförskrifva lösegendomen till Zederfeldt mot att denne tecknade borgen å skuldsedeln, till hvilket förslag Boström lemnat bifall; och att sedan vittnet härom samtalat med Zederfeldt och denne förklarat sig dertill villig, vittnet jemte Zederfeldt besökt Boström, dervid till säkerhet för Zederfeldt, som förut tecknat sin borgen å reversen, ifrågavarande hyreskontrakt å Boströms lösörebo upprättats; samt kommissionären Lönnberg, att, efter det Zederfeldt infriat reversen, Boström i vittnets närvaro erkänt hyreskontraktets riktighet med tillägg att, om ej Zederfeldt ville vänta, hade Boström andra handlingar, som kunde »stoppa det der», hvarvid ock Boström visat för vittnet köpeafhandlingen till Wessman.

Wessman fick vid rådstufvurätten med ed fästa, att emellan henne och Boström blifvit på god tro så tingadt och betaldt, som afhandlingen innehölle.

Rådstufvurätten gaf utslag den 23 Oktober 1862: Enär upplyst vore, att Boström till säkerhet för en af Zederfeldt

s. 683 Sida 683 i årgången börjar härKopiera citering

den 11 April 1862 ingången borgen, tecknad å en af Boström samma dag utgifven skuldsedel å 150 rdr rmt, ställd att infrias tre månader derefter, dels till Zederfeldt öfverlemnat ett brandförsäkringsbref å Boström tillhörig lösegendom, i värde uppgifven till och försäkrad för 700 rdr rmt, dels ock dervid med Zederfeldt upprättat ett kontrakt, enligt hvilket Zederfeldt till Boström uthyrt åtskillig, denne sistnämnde tillhörig lösegendom på tre månader från nämnde dag, samt deraf antagas måste, att ifrågavarande lösegendom skolat, jemte brandförsäkringsbrefvet, under den tid, hvarå skuldsedeln lydde, tjena Zederfeldt till säkerhet för den af honom ingångna borgen, men Boström sedermera, den 4 påföljande Juli, och sålunda före utgången af tre månader från den dag, förenämnde afhandling uppgjordes, till Charlotta Wessman genom lösöreköpsafhandling försålt samma egendom för 194 rdr rmt; alltså och då ifrågavarande lösegendom varit, åtminstone under loppet af tre månader från den 11 April 1862, att betrakta såsom Boström till besittning anförtrodt gods, och den af Boström vidtagne försäljning af egendomen uppenbart skett i afsigt att hindra Zederfeldt, som numera tillfullo inlöst reversen, att göra sin rätt till egendomen gällande, dömde, med stöd af 23, 33 och 36 §§ i K. F. om förfalskning så ock om bedrägeri och annan oredlighet den 7 September 1858, rådstufvurätten Boström att för svikligt förfarande böta 50 rdr rmt eller vid bristande tillgång till böter undergå fängelse vid vatten och bröd i tio dagar; hvaremot den mot Wessman förda talan blef ogillad.

Emot detta utslag anfördes besvär i Svea hofrätt såväl af Boström som Zederfeldt. Boström förmenade, att Zederfeldts rätt till Boströms lösegendom upphört, då Zederfeldt erhållit liqvid för de i hyreskontraktet omförmälde 10 rdr, samt yrkade förthy, att rådstufvurättens utslag måtte upphäfvas. Zederfeldt påstod fortfarande, att ifrågakomne lösöreköpsafhandlingen borde ogiltig förklaras.

Hofrätten meddelade utslag den 25 Februari 1864: Jemlikt 36 § i K. F. den 7 September 1858, fann hofrätten ej skäl göra ändring i rådstufvurättens utslag, såsom följd hvaraf och

s. 684 Sida 684 i årgången börjar härKopiera citering

enär Zederfeldt icke varit ägare af den genom afhandlingen till Wessman försålda lösegendom, Zederfeldts yrkande om köpets återgång och utbekommande af godset eller dess värde icke kunde bifallas.

En ledamot, v. häradshöfdingen Jancke, var skiljaktig och yttrade: Som i detta mål, der Zederfeldt uppgifvit och sökt styrka, att, enligt med Boström träffadt aftal, ifrågavarande lösegendom skulle tjena Zederfeldt till säkerhet för den af honom för Boström ingångna borgen, ostridigt var, att lösegendom icke blifvit för berörda ändamål till Zederfeldt öfverlemnad, utan fortfarande hos .Boström förblifvit, och följaktligen panträtt till samma egendom icke lagligen tillkommit Zederfeldt; alltså och då omförmälde aftal, såsom utan laga verkan, icke utgjort hinder för Boström att öfver egendomen, den der varit att betrakta såsom Boström tillhörig, förfoga, pröfvade denne ledamot rättvist att, med ändring af rådstufvurättens utslag, Zederfeldts mot Boström instämda påstående ogilla.

Boström sökte i underd. ändring i hofrättens utslag.

Målet föredrogs den 3 April 1865 i Högsta Domstolen, som, enär, enligt hvad upplyst vore, ifrågavarande lösegendom icke blifvit af Boström till Zederfeldt öfverlemnad och denne följaktligen ej deruti erhållit laglig panträtt, samt vid sådant förhållande och då den emellan Boström och Zederfeldt under sken af hyresaftal slutna öfverenskommelse icke kunde hafva utgjort hinder för Boström att öfver samma egendom såsom sin tillhörighet förfoga, Boströms åtalade förfarande ej heller vore af beskaffenhet att till det å honom yrkade ansvar lagligen föranleda, pröfvade rättvist att, med ändring af domstolarnes utslag, Zederfeldts mot Boström förda talan ogilla.