Våld mot tjensteman eller blott förolämpning !
15 november 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 143–146 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 21 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 143–146 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 15 November 1865». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I sammanhang med väckt åtal vid Fårs häradsrätt emot husmannen Jöns Persson i Ostraby och hans hustru Kjersti Olsdotter för oloflig brånvinsutskånkning, yrkade t. f. länsmannen L. Möller ansvar å Jöns Persson och Kjersti Olsdotter, för det de den 9 Juli 1863 med våld sökt hindra Möller att bortföra ett ankare hos dem i beslag taget bränvin.
Jöns Persson och Kjersti Olsdotter förnekade sanningsenligheten af hvad mot dem angifvet blifvit.
Vittnen hördes, af hvilka två Jöns Persson och Frisk sammanstämmande berättade, att, sedan de den 9 Juli 1863 hos Jöns Persson supit brånvin, hvarvid de förmårkt ett ankare med brånvin ligga vid bordet i stugan, samt åklagaren der infunnit sig, men ånyo bortrest, hade, då åklagaren efter en stund åter tillstådeskommit, brånvinsankaret vid efterforskning funnits i samma hus inne hos Jöns Perssons vårdfolk, som uppgifvit, att Jöns Persson efter åklagarens första besök dit inburit detsamma. Derjemte tillade dessa vittnen, Frisk: att då ankaret skulle utbåras, Jöns Persson och Kjersti Olsdotter fattat i det och försökt draga det från fjerdingsmannen Nils Olsson; att åklagaren och hans bitråden samt Jöns Persson och Kjersti Olsdotter rgckts om ankaret ånda ut till vågkanten, hvarpå åklagaren och hans bitråden fallit omkull i vågdiket; att de slutligen fått ankaret med sig upp på vågkanten, under det Jöns Persson och Kjersti Olsdotter stannat i diket; samt Jöns Persson: att inne i stugan Kjersti Olsdotter fattat i ankaret och dragit i det; att sedan åklagaren och hans bitråden slitits med Jöns Persson och Kjersti Olsdotter om ankaret ånda ut till vågkanten, åklagaren fallit omkull i våggropen;
s. 144 Sida 144 i årgången börjar här
samt att Jöns Persson och Kjersti Olsdotter släppt ankaret först, då det blifvit lagdt på vagnen.
Vidare berättade fjerdingsmannen Nils Olsson: att sedan brånvinsankaret efter något sökande anträffats i Jöns Perssons vårdfolks stuga, samt brånvinet tagits i beslag och ankaret förseglats och skulle utföras, hade först Kjersti Olsdotter och derefter Jöns Persson fattat i ankaret och med våld försökt att rycka det till sig, men slutligen hade åklagaren och hans bitråden fått öfverhanden och dragit ut ankaret; att Jöns Persson och Kjersti Olsdotter följt med och icke släppt ankaret förr ån i landsvägsdiket och sedan åklagaren med bitråden måst anlita, sina krafter för att slita ankaret från Jöns Persson och Kjersti Olsdotter.
Ett annat vittne berättade, att vittnet, som kommit körande på vågen just då beslaget gjordes, sett åklagaren och Nils Olsson komma ut ur ett hus med ett brånvinsankare, uti hvilket åfven Jöns Persson och Kjersti Olsdotter hållit; att sedan de slitits om ankaret till dess de kommit till vågkanten, åklagaren och hans bitråden stupat omkull i vågdiket; samt att Kjersti Olsdotter icke släppt ankaret, förrän det blifvit upplagdt i åklagarens vagn.
Jöns Persson och Kjersti Olsdotter medgåfvo riktigheten af Nils Svenssons berättelse.
Genom utslag den 6 September 1864 yttrade häradsrätten: att enär Jöns Persson och Kjersti Olsdotter vid beslagstillfållet medelst ryckningar och slitningar i ankaret sökt taga det från åklagaren och förorsakat hans omkullstupning i landsvågsgropen samt såmedelst gjort våld å honom under hans tjensteutöfning såsom t. f. länsman i orten, dömdes Jöns Persson och Kjersti Olsdotter, enligt 42 § i k. f. den 29 Januari 1861, att hvar för sig för bemålde våld plikta med två månaders fängelse.
Håröfver besvärade sig Jöns Persson och Kjersti Olsdotter i hofrätten öfver Skåne och Blekinge och yrkade, att de måtte från allt ansvar frikännas.
Medelst utslag den 15 Maj 1865 förklarade hofrätten skål ej hafva förekommit till ändring i häradsrättens utslag.
s. 145 Sida 145 i årgången börjar här
En ledamot, assessorn Grefve Horn, var hårifrån skiljaktig och ansåg 10 kap. 5 §. Strafflagen för brott af förevarande beskaffenhet stadga lindrigare straff, ån åberopade lagrummet, och domde forty Jöns Persson och Kjersti Olsdotter hvar för sig till en månads fångelse.
Jöns Persson och Kjersti Olsdotter fullföljde underdånig klagan.
Målet föredrogs den 15 November 1865 i Högsta domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Friherre Leuhusen, Almqvist och Naumann) funno icke skål att i hofråttens utslag göra annan åndring, ån att, med tillåmpning af 10 kap. 5 §. Strafflagen, straffet för klagandernas åtalade förfarande emot länsmannen Möller nedsattes till tjugo riksdaler böter för hvardera klaganden.
I detta slut inståmde justitierådet Alexanderson, under åberopande af 6 §. i nåmnda kapitel 3).
Justitierådet Berg ansåg annat förhållande ej vara i målet ådagalagdt ån att klaganderna, då lånsmannen Möller velat taga ett brånvinsankare i beslag, fattat uti och sökt qvarhålla ankaret, dervid Möller, under de af honom gjorda bemödanden att rycka ankaret till sig, råkat att falla omkull; och som klaganderna hårigenom, efter justitierådets omdöme, icke kunde anses hafva, såsom i det af hofråtten åberopade lagrum förutsåttes, gjort våld eller misshandel å Möller, fann justitierådet, med åndring af hofråttens utslag, klaganderna, hvilkas brottslighet borde bedömas efter den lag, som vid åtalade tillfället var gållande, icke böra svårare anses, ån att de, med tillåmpning af andra punkten i
1) 10 kap. 1 §: Gör någon våld eller annan misshandel å embetsman för att honom till någon embetsåtgärd tvinga eller derifrån hindra etc. etc. — 10 kap. 5 §: Förbryter man sig såsom i 1 § sägs emot tjensteman —---------, domes till straffarbete i högst två år, eller fångelse i högst sex månader; men, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter. — 10 kap. 6 §: Gör någon, vid offentlig förrättning, våldsamt motstånd, utan att förrättningsman våldföres, straffas med fängelse i högst sex månader eller böter.
Tidskrift för Lagstifth. etc.. 3 årg. 10
s. 146 Sida 146 i årgången börjar här
9 §. af 18 kapitlet Missgerningsbalken samt k. f. den 20 Januari 1779, fålldes att, för tjenstemans förolämpande, hvar för sig bota tio daler silfvermynt med fem riksdaler riksmynt.