Angående påstådd förmånsrätt i konkurs för ränta å intecknad fordran, ehuru inteckningen blifvit meddelad endast för kapitalskulden. Konkurslagen, 117 §. 3 mom.
9 januari 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 162–165 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 27 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 2 för det här referatet, men referatet börjar på s. 162 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 162–165 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 9 Januari 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I bergsmannen Lars Anderssons i Nya Wiker vid Nora och Hjulsjö håradsrått anhångiga konkurs bevakade håradsdomaren Anders Hindersson i Elfhyttan 5,350 rdr rmt, jemte obetald rånta från den 4 December 1862, under yrkande om förmånsrätt till betalning för såvål kapital och rånta, på grund af en utaf Lars Andersson och Anders Persson i Wikersgården, i egenskap af förmyndare för Lars Anderssons omyndige son, den 4 December 1862 utgifven förbindelse att till Anders Hindersson eller ordres vid anfordran betala en summa stor 5,350 rdr rmt, jemte 5| procent årlig rånta från utgifningsdagen. Till säkerhet för ■»ofv anstående summa» medgåfvo sedelutgifvarne fordringsägaren utan vidare hörande laga inteckning i gåldenårernas ägande | kr. sk. bergsmanshemman N:o 1 Nya Wiker. Vid vintertinget 1863 meddelade häradsrätten inteckning i pant-
s. 163 Sida 163 i årgången börjar här
fôrskrifna hemmanet till vederbörandes såkerhet för »skuldkapitalet 5,350 rdr rmt.»
Mot denna bevakning framställdes anmärkning af några borgenärer, hvilka yrkade, att som ränta icke blifvit intecknad, densamma icke med förmånsrätt borde utgå, utan borde Anders Hindersson för denna upptagas såsom oprioriterad fordringsägare.
Anders Hindersson svarade, att det enligt 117 § 2 mom. Konkurslagen den 18 September 1862 vore uppenbart, att han borde åtnjuta förmånsrätt jemvål för bevakad rånta. hvadan ock bestreds allt afseende å borgenärernas förutnämnda yrkande.
Häradsrätten meddelade utslag den 21 December 1864: att med afseende å stadgandet i 117 § 2 mom. Konkurslagen och då förmånsrätt på grund af lagligen meddelad inteckning ostridigt tillkomme ifrågavarande fordran, Anders Hindersson ej kunde frånkånnas anspråk på betalning med enahanda förmånsrätt för derå upplupen och ogulden ränta intill dess utdelning skedde.
Häremot vädjade åtskilliga borgenärer till Svea hofrått och anförde, att häradsrättens slut efter deras uppfattning innebure ett misstag. I närvarande fall vore det endast den vunna inteckningen, som lagligen kunde medföra förmånsrätt. Och då nu hvarken skuldebrefvets utgifvare medgifvit eller domstolen meddelat inteckning till såkerhet föinågon ränta, kunde förmånsrätt derför icke heller Anders Hindersson tillkomma.
Hofrätten gaf dom den 11 Maj 1865: Emedan bevakningshandlingarne tydligen utmärkte, att, sedan Lars Andersson och Anders Persson i skuldförbindelsen medgifvit intecknings fastställande för den deri fôrskrifna summan, häradsrätten allenast för de fôrskrifna kapitalbeloppen beviljat inteckning; ty och då följaktligen sådan såkerhet ej blifvit fastställd för den i skuldebrefven utfåsta räntan, blef häradsrättens utslag åndradt, i hvad de åndringssökandes rått anginge, och förklaradt, att i konkursen förmånsrätt
s. 164 Sida 164 i årgången börjar här
emot dem icke ågde rum för den af Anders Hindersson på grund af ifrågakomne skuldförbindelse bevakade ränta.
En ledamot i hofråtten fann, jemlikt grunderna i det af häradsrätten åberopade lagrum, skåligt på det sått åndra håradsråttens utslag, att då inteckning ej blifvit fastställd till såkerhet för fôrskrifna räntan, förmånsrätt till densamma förklarades böra åga rum allenast från den dag, den offentliga stämningen utfårdad blef.
En annan ledamot faststållde, i förmågo af 17 kap. 15 § Handelsbalken, jemförd med 117 § Konkurslagen, håradsråttens domslut.
Anders Hindersson sökte i underd. åndring och yrkade att, med upphåfvande af hofråttens dom, håradsråttens utslag måtte faststållas.
Vederparterna påstodo, att Anders Hindersson ej måtte till andras förfång tilläggas en förmånsrätt, den han före konkursens början aldrig fått sig medgifven, eller sökt eller af domstol erhållit.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Nils von Sydow och t. f. revisionssekreteraren friherre F. O. Leuhusen) hemställde i underdånigt betånkande den 20 December 1865, att Kongl. Maj:t måtte, i förmågo af det utaf håradsråtten åberopade lagrum och 17 kap. 15 § Handelsbalken, pröfva råttvist att, med upphåfvande af hofråttens dom, fastställa häradsrättens utslag.
T. f. revisionssekreteraren Svedelius var af skiljaktig mening och hemstållde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist fastställa hofråttens dom.
Saken föredrogs den 9 Januari 1866 i Högsta domstolen.
Justitierådet Bolin biföll den af t. f. revisionssekreteraren Svedelius vid sakens föredragning i nedre revisionen yttrade särskilda mening.
Justitierådet Adlercreuts gillade det underd. betånkandet.
Justitierådet Almqvist förenade sig med justitierådet Bolin.
s. 165 Sida 165 i årgången börjar här
Justitieråden Berg och friherre Leuhusen yttrade: att som den för sökandens ifrågavarande fordran af häradsrätten meddelade inteckning uttryckligen blifvit inskränkt till det fôrskrifna kapitalbeloppet, samt den intecknade fastigheten således vid densammas aftrådande till Lars Anderssons borgenärer ej utgjort pant för den å nämnde kapitalbelopp då upplupna rånta, funno bemälde ledamöter ej skål till annan ändring i hofråttens dom, ån att sökanden förklaras, jemlikt 117 § 2 mom. Konkurslagen, åga, vid liqvid for sin fordran, att med samma rått, som blifvit kapitalet tillerkånd, tillgodoberåkna sig utdelning jemvål för den rånta, som derå upplupit efter den dag, då den offentliga stämningen utfärdades.
Justitierådet Qvensel instämde med justitierådet Bolin.
Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 7 Febr. 1866.