Offentlig stämning enligt Vexellagens 70 §; får den utfärdas af flera domstolar än en, när uti den förkomna vexeln flera betalningsorter äro utsatta?
12 december 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 169–172 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 29 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 70 för det här referatet, men referatet börjar på s. 169 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 169–172 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 12 December 1865». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till rådstufvuråtten i Stockholm ingaf kamereraren vid Rikets Stånders lånekontor i Göteborg N. Winberg den 28 December 1863 en ansökning af följande innehåll: »Sedan Winberg den 7 April 1863 å direktionens för filialbanken i Uddevalla råkning i lånekontoret i Göteborg insatt 21,000 rdr rmt mot derför erhållen vexel, ställd på Rikets Stånders Bank samt lånekontoren i Göteborg, Malmö och Wisby, att till bankokommissarien Göthe i Stockholm utbetalas, så hade vexeln samma dag blifvit af Winberg per posto afsând till Göthe; men, efter hvad man erfarit, hade brefvet förkommit, hvadan vexeln ej heller blifvit i banken eller lånekontoren infriad. Af sådan anledning och då, enligt
s. 170 Sida 170 i årgången börjar här
bifogadt utdrag af rådstufvuråttens i Göteborg dombok för den 26 Maj 1863, det visats anledning, att vexeln verkligen förkommit, samt sistnämnde rådstufvurått på grund deraf utfårdat offentlig stämning för vexelns uppvisande inom i lag stadgad tid, anhöll Winberg, enår betalningsorten för vexeln jemvål vore Stockholm, med stöd af 70 §. Vexellagen, att åfven Sockholms rådstufvurått ville förordna om den ifrågavarande originalvexelns dödande, på sått och i den ordning åberopade lagrummet stadgade.»
I Göteborgs rådstufvuråtts domboksutdrag fanns införd en afskrift af vexeln, så lydande:
»Göteborg den 7 April 1863. N:o 253. R:dr 21,000 rmt. Vid uppvisandet betalas emot denna solavexel till herr kamrer N. Winberg eller ordres rmt 21,000 rdr enligt advis. Valuta bekommen. Denna vexel får ej in blanco transporteras.
Rikets Stånders Bank i Stockholm.
„ „ Lånekontor i Göteborg.
„ „ „ i Malmö. För Rikets Stånders „ „ „ i Wisby. Lånekontor i Göteborg.
G. E. Ferlin. N. Winberg.
P. Österberg. à tergo. För mig till bankokommissarien herr A. Göthe att insåttas i riksbanken å filialbankens i Uddevalla kreditivråkning.
N. Winberg.»
Rådstufvuråtten i Göteborg hade yttrat i beslut den 26 Maj 1863: Enår Winberg visat sannolik anledning, att ifrågavarande vexel verkligen förkommit, beslöt rådstufvuråtten, med stöd af 70 § i Vexellagen, att genom offentlig stämning, som skulle anslås å råttens dörr samt tre gånger, minst fjorton dagar mellan hvarje gång, i allmänna tidningarne införas, låta kalla innehafvaren af vexeln, att hos rådstufvuråtten den uppvisa inom natt och år, sedan stämningen i tidningen sist införd blifvit; hvarefter, derest an-
s. 171 Sida 171 i årgången börjar här
sökningen fullföljdes, rådstufvuråtten ville i årendet sig vidare utlåta.
Stockholms rådstufvurått resolverade den 11 Januari 1864: Som Winberg förut hos rådstufvuråtten i Göteborg gjort enahanda talan, som den han vid Stockholms rådstufvurått nu framstållt, anhängig, och Göteborgs rådstufvurått redan pröfvat de skål och bevis, han till stöd för denna sin talan åberopat samt, i den ordning Vexellagen föreskref, beslut om offentlig stämning å vexelns innehafvare meddelat; alltså och då, efter hvad samma beslut vidare innehölle, det för rådstufvuråtten i Göteborg ännu återstod att efter ståmningstidens utgång i saken slutligen sig utlåta, fann rådstufvuråtten vid det förhållande, att frågan huruvida vexeln framdeles månde dödas eller ej, således vore af annan domstol upptagen och på dess pröfning beroende, sig ej kunna, i anledning af Winbergs hos Stockholms rådstufvurått för enahanda ändamål gjorda framstållning, någon åtgård vidtaga.
Deröfver besvärade sig Winberg i Svea hofrått och anförde: Då betalningsorten för ifrågavarande vexel jemvål vore »Stockholm», enår den varit stålld på Rikets Ständers bank derstådes, så syntes det Winberg otvifvelaktigt, att Stockholms rådstufvurått bordt bifalla ansökningen, utan hinder af rådstufvuråttens i Göteborg beslut, en åtgård, som vidtagits af rådstufvuråtterna i Malmö och Wisby, der enahanda ansökning, som vid Stockholms rådstufvurått, blifvit gjord. Winberg yrkade förty, att hofråtten, med upphåfvande af rådstufvuråttens beslut, måtte förklara rådstufvuråtten skyldig att, utan hinder af de skål, som lågo till grund för beslutet, upptaga Winbergs ansökning till pröfning och den begårda offentliga stämningen utfärda.
Hofrätten i utslag den 20 Februari 1865 fann skål ej vara anfördt, som till åndring i rådstufvuråttens beslut föranleda kunde.
Winberg sökte håruti i underdånighet åndring med samma yrkande, som i hofråtten framstålts.
s. 172 Sida 172 i årgången börjar här
I underdånigt betänkande den 30 Augusti 1865 hemstållde Nedre revisionen, det Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist hofråttens utslag att gilla.
Saken föredrogs den 12 December 1865 i Högsta Domstolen; och enär ifrågavarande vexel skolat af Rikets Stånders Bank i Stockholm betalas, samt för upptagande och behandling vid domstolen i den sålunda bestämda betalningsorten af Winbergs ansökning om utfärdande af sådan ståmning, som i 70 § af Vexellagen den 23 Augusti 1851 omförmåles, något hinder deraf att domstolarne i ôfriga orter, der, enligt vexelns innehåll, betalning åfven kunnat påfordras, med dylikt årende förut tagit befattning, destomindre skåligen må möta, som af ståmning i hvardera betalningsorten kunde vara beroende Winbergs rått enligt 71 §. nåmnde lag att, fastån vexeln i hufvudskrift ej kunde företes, uppbära betalning å hvilkendera betalningsorten, han helst ville, funno Högsta domstolens flesta ledamöter (justitieråden Iggeström, Qvensel och friherre Leuhusen), med åndring af domstolarnes beslut, skäligt visa årendet åter till rådstufvuråtten, som ågde att detsamma på anmålan åter företaga och dermed laglikmåtigt förfara.
Justitieråden Södergren och Bolin biföllo nedre revisionens betånkande.
Kongl. Maj:ts dom år utfärdad den 7 Febr. 1866.