Naumanns tidskrift 1866 s. 173

Sedan Kongl. Maj:t den 12 Augusti 1864 faststållt den hufvudriktning för sammanbindningsbanan genom Stockholm, hvilken jernvågsstyrelsen föreslagit, och derjemte berättigat styrelsen att vidtaga nödiga åtgärder för erhållande af det erforderliga jordområdet, underråttade arbetschefen, löjtnanten Unge, den 30 September 1864 uti skrifvelse till konsul Fenger, som äger huset N:o 3 vid Peter Myndes backe, der jernvågstunneln slutar, att språngningsarbetet under vintern skulle begynnas, och enär arbetet utan tvifvel komme att medföra obehag för dem, som bebodde nåmnda hus, hemstållde, om icke Fenger ville utrymma huset den 1 Oktober och till Unge, i hans egenskap af arbetschef, uthyra egendomen till den 1 April 1865, för hvilken håndelse uppgift begärdes på den hyra, som fordrades.

Fenger svarade i bref, att han, i följd af chefens för statens jernvågsbyggnader, öfverste Beijers, muntliga tillsågelse i Augusti månad, redan fogat anstalt om husets utrymmande; men att Fenger vägrade att till styrelsen borthgra egendomen, dertill han ej enligt lag vore pligtig. Expropriation af huset kunde dock Fenger ej vågra; och han anhöll, att Unge måtte föranstalta om frågans inståmmande till domstol för expropriations-summans bestämmande. För sig och hyresgäster fordrade Fenger 10,210 rdr i ersättning för hyra och kostnader, i anseende till nödvändigheten att flytta utan att få tillgodonjuta fardag.

Angående sistnämnda skadeersättning träffades sedermera emellan styrelsen och Fenger det aftal, att beloppet skulle bestämmas af kompromissarier ; men då vånlig öfver-

s. 174 Sida 174 i årgången börjar härKopiera citering

enskommelse icke kunde träffas om expropriation af den del af Fengers hus, som erfordrades för jernvägen, uttog styrelsen ståmning å Fenger till Stockholms rådstufvurått, med påstående, att som för tunneln genom södra bergen erfordrades en del af källarvåningen under Fengers hus och en del af ägoområdet under gårdsplanen, rådstufvuråtten måtte föranstalta om tillsåttande af en nåmnd för bestämmande af den ersåttning, hvartill Fenger vore berättigad för afståendet af nåmnde för jernvågen erforderlige delar af huset.

Fenger genståmde styrelsen, med yrkande, att styrelsen måtte förklaras skyldig att expropriera hela ifrågavarande egendom och derför gifva ersåttning i den ordning k. f. den 20 November 1845 föreskrefve.

Fenger anförde, att expropriationslagen icke kunde förpligta honom att för beboende återtaga en till vissa delar nedrifven byggnad, under hvilken en tunnel för jernvåg passerar, emedan sådant måste medföra våda och osåkerhet för husets innevånare och vore förenadt med störande obehag dygnet om, hvarföre det naturligtvis blefve svårt för Fenger att få uthyrde för honom sjelf obehöflige lågenheter, såvida han icke ville uthyra dem till underpris. Hela egendomen vore för honom onyttig, sedan en stor del af husets kållare och gårdsplan blifvit för tunneln borttagen. Det förvånade Fenger, att styrelsen ansåg sig beråttigad att förmå Fenger till utrymmande af hela egendomen, men deremot icke vara skyldig att expropriera mer ån den del, som efter fullbordadt arbete funnits hafva varit erforderlig för jernvågsarbetet. Utrymmandet af egendomen hade skett under förutsättning, att den i sin helhet skulle exproprieras. I annat fall skulle Fenger vågrät styrelsen tilltråde till egendomen. Ett ytterligare skål, som ådagalade styrelsens skyldighet att expropriera hela egendomen, vore det, att möjligt vore, att de arbeten, som för tunnelns byggande förehades, i en framtid icke komme att åga bestånd, hvarigenom naturligtvis det till en del på tunneln stående huset skulle förlora största delen af sitt vårde.

s. 175 Sida 175 i årgången börjar härKopiera citering

Styrelsen genmälde, att den icke kunde förpligtas att expropriera annat område ån det, hvars afstående för all framtid erfordrades för jernbanans anläggning och framtida bibehållande, såvida ej det i 14 §. af k. f. den 20 November 1845 omnämnda förhållande inträffade, att blott en del af en lågenhet erfordrades, men hela lågenheten, genom afskiljandet af denna del, blefve för ägaren onyttig. Så vore icke förhållandet hår, hvadan ock genståmningen i allo bestreds. Framstållningen om hela egendomens utrymmande och dess öfverlåtande till styrelsens disposition hade icke innefattat något slags erkännande af styrelsens skyldighet att expropriera hela egendomen, utan hade tillkommit blott emedan styrelsen ansett Fenger och hans hyresgäster ej billigtvis böra utsättas för obehag och vådor under arbetet, hvilket icke kunde verkställas med mindre ån att gatan afstångdes, och tillträde till egendomen under arbetstiden afskars. Dessutom hade arbetet kunnat beqvämligare verkställas, om styrelsen under arbetstiden ägt att förfoga öfver hela egendomen. Styrelsen erkånde, att Fenger vore berättigad till ersåttning för det han under arbetet varit afstångd från den del, som icke skulle exproprieras; men då denna ersåttning lämpligast kunde bestämmas, når egendomen blifvit till Fenger återställd, hade styrelsen ansett berörde ersättningsfråga ej böra göras till föremål för pröfning i sammanhang med expropriationen. För Fengers och hans hyresgästers hastiga afflyttning hade styrelsen redan utbetalt skadeersättning med 8,240 rdr, och styrelsen hade erkänt sig pligtig att derjemte betala skälig hyra för hvad som ej exproprierades. Saken syntes styrelsen bero dels derpå, om den del af egendomen, som vore i fråga, vore för den återstående delen af sådan vigt, att den sistnämnda blefve genom den förras afskiljande för ägaren onyttig, dels ock derpå om afskiljandet af den till expropriation ifrågakomna delen hindrade ägaren att med återstoden förfara efter godtfinnande. Begge dessa frågor måste i förevarande fall med nej besvaras, ty den del, som skulle exproprieras, utgjordes endast af några källare, och tre sådana återstodo,

s. 176 Sida 176 i årgången börjar härKopiera citering

och ågaren vore oförhindrad att efter behag förfoga öfver den icke exproprierade delen.

Fenger påminde, att styrelsen sönderdelade frågorna om den ersåttning, som för den för tunnelbyggnaden erforderliga delen kunde behöfvas, och den ersåttning, hvartill Fenger kunde vara beråttigad når egendomen framdeles till Fenger återstålldes ; men en sådan dubbel process fann Fenger fråmmande för expropriationslagen. Fenger kånde icke någon lag, som tillförbunde honom att flytta ur sitt hus och emot hyra utrymma detsamma under den långre eller kortare tid, som egendomen behöfde ockuperas eller afstångas för ett allmånt arbete; och han ansåge sig ej behöfva underkasta sig flera råttegångar, utan hade anspråk att få på en gång af expropriationsnåmnd beståmdt hvad han i ersåttning borde bekomma.

Rådstufvuråtten höll besigtning å stållet, hvarvid utröntes, att i berget, hvarå byggnaden var uppförd, genomsprångning till den blifvande tunneln ågt rum; att byggnaden komme att hvila på sårskilda, under husets murar på berg uppförda granithvalf, hvilka, jemte mellan dessa murade hvalf af tegelsten, skulle utgöra tunnelns tak; att två af de till egendomen hörande fem kållrarne blifvit för jernvågsarbetet borttagne, hvaremot de återstående kållrarne skulle bibehållas med hvar sina ingångar; att tunnelhvalfvet komme att ligga så lågt, att icke allenast gatan, hvarifrån huset hade sin ingång, åfvensom gårdsplanen, hvilken var öppen, kunde öfver tunnelhvalfvet återstållas till samma låge som förut, utan åfven golfvet i den ofvanför tunneln varande bottenvåningen, hvilket var upprifvet, kunde åter bringas till det låge, som det förut haft.

Vid denna besigtning uppgaf Unge, att husets grundlåggning icke på något sått lidit eller kunde komma att lida af jernvågens dragande derunder ; att, enligt den för jernvågens dragande genom egendomen beståmda plan, tunneln blefve fullkomligt skiljd från den öfriga egendomen, så att hvarken rök eller ånga kunde genomtrånga hvalfvet; att ingenting af bottenvåningen rubbades, utan komme dess

s. 177 Sida 177 i årgången börjar härKopiera citering

golfbjelkar att få samma låge som förut och ej behöfva hvila på tunnelhvalfvet ; att hela den förändring, egendomen underginge, bestode deruti, att den vestra delen af kållrarne borttoges, hvilken del utgjorde ungefår hålften af det källarutrymme, som förut tillhört huset; att de två kållare, som skulle exproprieras, samt en gång till dem hade sina nedgångar från förstugan; att de qvarblifvande kållrarne fingo behålla hvar sina ingångar, men dessutom erhöllo en ny nedgång från gården i stållet för den, som af tunnelns vågg blefve tillstångd; att de kållare, som af jernvågen borttogos, kunde af densamma fullt ersåttas medelst kållare ofvanpå tunnelhvalfvet under det angränsande Wallénska huset, hvilka kållare kunde blifva åtkomliga dels från Fengerska gården och dels från Lilla Mariegrånd och kommo att blifva 25 procent rymligare ån de borttagne; samt att då bottnen i tunneln komme att ligga 10 fot under bergets nuvarande yta, syntes man med afseende derå att berget vore af fast beskaffenhet med skål kunna antaga, att skakningen af ett alltid sakta framrullande tåg på skenor, utlagda öfver 24 fots grusbådd, ej kunde blifva af mera menligt inverkande eller störande beskaffenhet, ån når ett tungt åkdon körde fort på en hårdt frusen stenlagd gata.

Rådstufvurätten meddelade utslag den 1 Maj 1865: Det vore upplyst, att annan förändring i egendomen ej komme att åga rum, ån att två af de till egendomen hörande kållare borttogos; att huset komme att hvila på särskilda, å ömse sidor under husets murar på berg uppförda granithvalf, hvilka, jemte murade hvalf af tegelsten, voro afsedda att utgöra tunnelns tak, samt att, genom tunnelns sträckning genom källarvåningen så lågt, att såvål gatan som gårdsplanen vid huset kunde efter arbetets fullbordan försättas i dess förra skick, hvarken någon minskning i bottenvåningens storlek eller låge eller inskränkning i tillträdet till byggnaden komme att ske; och vid sådant förhållande samt enår af jernvågens dragande genom egendomen någon

Tidskrift för Lagstiftn. etc.. 3 årg.

s. 178 Sida 178 i årgången börjar härKopiera citering

sådan på byggnadens säkerhet eller i afseende å dess beboende menlig inverkan icke syntes vara att befara, att genom afskiljande af den del af egendomen, som för jernvågens behof erfordrades, den återstående delen deraf kunde antagas blifva för Fenger onyttig, ogillade rådstufvuråtten Fengers genkäromål och förklarade, att styrelsen icke, emot sitt bestridande, kunde i detta mål åläggas expropriera eller att utgifva ersåttning för större del af omförmålde egendom, ån som för ifrågavarande åndamål erfordrades, Fenger dock öppet lemnadt att, derest icke, efter utförandet af jernvågsarbetet i nåmnda egendom, den del deraf, som för jernvågens behof ej erfordrades, till honom återstålldes i lika godt skick, som den befanns före arbetets början, talan om ersåttning derför sårskildt i laga ordning utföra.

Håröfver besvårade sig Fenger i Svea hofrått och, jemte åberopande af hvad han förut yttrat, anförde, att genom tunnelns byggande vida större förändringar inom egendomen vore nödvändiga, ån dem rådstufvuråtten omnämnt. Den åt gatan utbyggda trappan komme nemligen att borttagas. Enligt gållande byggnadsordning finge den icke ens ånyo uppbyggas, hvarföre det blefve nödvändigt att nedflytta porten åt gatan och lågga trappuppgången inom huset. Deraf blefve åter en följd, att dörrarne till lågenheterna i förstugan måste flyttas på ett sått, som i högst våsendtlig mån komme att defigurera rummen. En annan föråndring vore, att ingången till ena källaren komme att anbringas nere på gården (i stållet för i förstugan), för att ej tala om de förändringar af ingången till kållarne från grannens gård, som af löjtnanten Unge vid besigtningen omnämnts. Att döma efter egendomens utseende, sedan arbetet börjats, skulle man kunna tro, att huset, som allt mera satt sig och besvårades af förut icke befintliga sprickor i murarne, kunde når som helst ramla. Rådstufvuråtten hade antagit, att någon på byggnadens såkerhet eller dess beboelighet menlig inverkan icke vore att befara. Detta antagande vore godtyckligt. Ett sådant förhållande vore vål af ena parten uppgifvet, men af den andre bestridt, och hade icke på rin-

s. 179 Sida 179 i årgången börjar härKopiera citering

gaste sått blifvit styrkt. Tvåtredjedelar af husets grund hade blifvit förvandlad från hälleberg till murade hvalf, hvarigenom den del af egendomen, som styrelsen ville återlemna, komme att belastas med en af de mest besvärliga och vådliga servituter. På dessa skål yrkades ogillande af rådstufvuråttens utslag och bifall till Fengers påstående.

Hofråtten fann i utslag den 13 Juni 1865 (ex incommunicato) skål icke vara anfordt, som till åndring i rådstufvuråttens utslag föranleda kunde.

En ledamot ansåg besvåren böra med vederparten kommuniceras, innan de till afgörande företogos.

Fenger fullföljde underdånig talan hos Kongl. Maj:t och fogade vid sina besvår ett besigtningsinstrument, underskrifvet af Sven Johan Magnusson, C. Hallström och A. M. Atterberg, hvilka den 4 Juli 1865 synat egendomen och funnit, att bottenvåningens skiljomurar blifvit till en del ommurade; att uti våningen en trappa upp några såttsprickor blifvit igensmetade samt dörrkarmar uttagits och omrigtats; att förhållandet vore enahanda i andra våningen; att en genomgående mindre såttspricka funnits uti fönsterbröstvårnet i ett rum 3 trappor upp; att mindre såttsprickor förmårkts i kuporna och sidovåggarne å trappbyggnaden; att såttsprickor, ehuru mindre, jemvål funnos å façaden åt Peter Myndes backe och å façaden åt gården, åfvensom å vestra flygeln. De flesta af dessa skador ansågo besigtningsmånnen hafva uppkommit genom stötar, som genomgått hela huset vid aflossandet af sprängskott i tunneln.

I afgifven förklaring yrkade styrelsen faststållelse af underdomstolarnes utslag.

Vid sakens afgörande i Högsta Domstolen, den 17 Januari 1866, förenade sig dess flesta ledamöter (justitieråden Hoffsiedt, Iggeström, Södergren, Cramér, Berg och von Hofsten) i följande yttrande: Af handlingarna i saken inhemtades, att sedan de, till följd af sammanbindningsbanans anläggning, beslutade språngningsarbeten under boningshuset och gårdsplanen till Fengers ifrågavarande egendom funnits icke kunna utan egendomens fullständiga utrym-

s. 180 Sida 180 i årgången börjar härKopiera citering

mande verkställas, och arbetschefen löjtnanten Unge forty, uti skrifvelse till Fenger den 30 September 1864, hemställt om icke sagde egendom kunde blifva till arbetschefen under uppgifven tid förhyrd, men Fenger uti hårå aflåtet svar, jemte förklarande, att han, med anledning af muntlig tillsägelse af chefen för statens jernvågsbyggnader, redan fogat anstalt om egendomens utrymmande, tillika, med afslag å den framställda begäran om egendomens förhyrande, yrkat att för densamma erhålla ersåttning i öfverensståmmelse med föreskrifterna i expropriationsförfattningarna ; så hade jernvågsstyrelsen, utan att, såvidt visadt vore, något aftal i berörde hänseende emellan parterna kommit till stånd, tagit hela egendomen i besittning, afstångt Fenger från tillträde dertill samt efter godtfinnande ej allenast förfogat öfver de delar af källarvåningen och ågoområdet under gårdsplanen, hvilka styrelsen anmält sig vilja inlösa, utan åfven låtit ombygga och förändra andra delar af boningshuset; och emedan, enligt 1 § i k. f. den 20 November 1845, sådan den lyder i k. f. den 27 November 1854, ägare af jord eller lågenhet, som till begagnande för allmänt behof måste afstås, vore berättigad att derför, i saknad af annan öfverenskommelse, efter der stadgade grunder erhålla ersåttning, samt den af jernvågsstyrelsen åberopade 14 § i samma författning, enligt hvilken, i den händelse att för något ändamål erfordrades, att blott en del af lågenhet afstås, återstående delen deraf ej behöfde inlösas, med mindre densamma befunnes blifva för ägaren onyttig, icke vore tilllämplig i förevarande fall, der vid ofvan omförmålde förhållande hela lågenheten måste anses hafva blifvit för jernvågsarbetets behof afträdd och begagnad, i följd hvaraf lika litet från detta som annat stadgande i lag kunde hårledas skyldighet för Fenger att af den sålunda en gång aftrådda lågenheten numera, sedan behofvet af dess vidare begagnande för nämnde ändamål upphört, större eller mindre del mot afråkning å den honom tillkommande ersättningssumma återtaga; ty och då Fenger, hvilken förmenat sig vara berättigad till särskild godtgörelse för de olågenheter, honom

s. 181 Sida 181 i årgången börjar härKopiera citering

och bans hyresgäster tillskyndats till följd deraf, att de utan laga uppsägning måst från de af dem bebodda lågenheter afflytta, samt fått enligt aftal med jernvågsstyrelsen en slik godtgörelse uppbära, hvarken derigenom eller eljest bevisligen afstått från den honom i lag tillförsäkrade rått till ersåttning for sjelfva den aftrådda egendomen, samt om beloppet af denna ersåttning någon ôfverenskommelse ej kunnat parterna emellan träffas, pröfvade bemålde ledamöter rättvist att, med åndring af domstolarnes beslut, förklara jernvågsstyrelsen skyldig att för Fengers hela ifrågavarande fasta egendom erlägga lösen enligt de i ofvan åberopade k. f. den 20 November 1845 och den 27 November 1854 stadgade grunder.

Justitierådet Carleson var hårifrån skiljaktig och yttrade, att som, efter det löjtnanten Unge, i egenskap af arbetschef för sammanbindningsbanan genom Stockholm, till Fenger den 30 September 1864 skriftligen hemställt, om icke denne, till undvikande af det obehag ett tillernadt språngningsarbete i närheten af Fengers egendom å tomten N:o 3 vid Peter Myndes backe skulle förorsaka dem, som under arbetstiden voro i den å nåmnda tomt uppförda manbyggnaden boende, ville föranstalta, att byggnaden utrymdes någon af de första dagarne i nåstföljande månad och till Unge i hans omförmålda egenskap förhyrdes till den 1 April 1865, Fenger, oaktadt Unge, i anledning af den förres yrkande på exprepriering af hela egendomen, uttryckligen förklarat, att derest icke vederbörlig domstol annorlunda bestämde, endast den del af egendomen, som vore för sammanbindningsbanan erforderlig, komme att exproprieras, samt, oaktadt något aftal om husets eller egendomens expropriering icke heller ägt rum, frivilligt låtit mot skadeersättning, som till följd af parternas ôfverenskommelse blifvit af kompromissarier bestämd, utrymma och till styrelsens öfver statens jernvågsbyggnader disposition öfverlemna förenämnde egendom, vid hvilket förhållande hvarken Fengers förrberörda framställning om egendomens exproprierande eller den omständighet, att Fenger må hafva varit beråt-

s. 182 Sida 182 i årgången börjar härKopiera citering

tigad att undandraga sig att utrymma och till styrelsen öfver jernvågsbyggnaderna öfverlemna egendomen, utan att densamma af styrelsen inlöstes, innefattade laglig grund för styrelsens förpligtande att egendomen numera inlösa, alltså och med afseende tillika å hvad rådstufvuråtten till stöd för sitt beslut i målet anfört, funne justitierådet ej skål att i det slut, hvari domstolarne stannat, göra åndring.