Återgång af hemmansöfverlåtelse derföre att orätt hemmantal blifvit i transportbrefvet utsatt.
10 januari 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 233–237 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 36 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 1 för det här referatet, men referatet börjar på s. 233 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 233–237 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 10 Januari 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
(Grunderna för 11 kap. 1 §. Jordabalken).
Genom skriftlig afhandling den 1 December 1862 öfverlåt och transporterade mjölnaren Anders Larsson i Frillestad till Johannes Nilsson i Pålstorp och hans hustru rustnings- och besittningsrätten till krono-rusthållshemmanet N:o 5 »z:dels mantal» Pålstorp mot följande vilkor, att hemmanet skulle tillträdas med åbyggnader och till-lydande jord och vexande vintersåd den 25 Mars 1863, då Anders Larsson skulle flytta; att transportsumman bestämdes till 4,000 rdr att betalas i olika terminer; samt att Anders Larsson förband sig att före tillträdesdagen eller så skyndsamt som möjligt köpa hemmanet till skatte.
Johannes Nilsson inståmde till 1864-års vinterting med Luggude hårad Anders Larsson, med yrkande, att som den senare försålt rustnings- och besittningsrätten till N:o 5 »z:dels mantal» Pålstorp; men Johannes Nilsson sedermera kommit till visshet, att Anders Larsson icke ågt så stor hemmansdel, hvarå han icke heller förmått skaffa åtkomsthandlingar, utan endast 858c:dels mantal; det måtte varda Anders Larsson ålagdt att antingen genast till Johannes Nilsson aflemna sådana åganderåttshandlingar, som Johannes Nilsson hade af nöden för att kunna söka antagning såsom åbo eller skatterått å hemmanet »,:dels mantal», eller ock, derest han sådant ej förmådde, återtaga hemmanet, återbetala hvad han å köpeskillingen uppburit samt ersätta Johannes Nilsson såvål den förlust, som genom köpslutet tillskyndats Johannes Nilsson, som ock flyttningskostnaden och å egendomen använda utgifter.
s. 234 Sida 234 i årgången börjar här
For att visa, det Anders Larsson icke haft laglig rått till mer ån 3530:dels mantal af krono-rusthållshemmanet N:o 5 Pålstorp, ingaf Johannes Nilsson utdrag af 1825-års jordebok, utvisande att af {:dels mantal N:o 5 Pålstorp blifvit under särskilda tider skattelôsta tillhopa 3Wo:dels mantal, så att endast 3530:dels mantal återstode.
Anders Larsson medgaf riktigheten af det utaf Johannes Nilsson uppgifna förhållande, men förklarade sig derom hafva varit okunnig vid upprättandet af ifrågavarande transportafhandling. Orsaken, hvarför 32:dels mantal utsatts i afhandlingen, hade varit den, att det stått så i Anders Larssons, hans fångsmåns och deras företrådares transportafhandlingar, till styrka för hvilken uppgift Anders Larsson ingaf en den 27 Augusti 1861 uppråttad skriftlig afhandling, hvarigenom Jöns Jönsson och hans hustru till Anders Larsson öfverlåtit besittnings- och rustningsråtten till kronorusthållshemmanet 32:dels mantal N:o 5 Pålstorp, samt kon. befallningshafvandes i Malmöhus lån resolution den 2 November 1861, hvarigenom Anders Larsson tillsvidare antagits såsom åbo å nåmnde hemman. Anders Larsson yrkade, att öfverlåtelsen måtte åga bestånd, helst Johannes Nilsson icke mistat någon del af den jordrymd, som blifvit för honom utvisad, samt det icke kunde anses lånda Johannes Nilsson till skada, att hemmantalet befunnits lågre ån vid transportaftalets ingående antagits.
Häradsrätten meddelade utslag den 15 April 1864: Enår Anders Larsson icke kunnat med laglig verkan till Johannes Nilsson öfverlåta rustnings- och besittningsrätten till sa:dels mantal N:o 5 Pålstorp; samt Johannes Nilsson icke vore skyldig åtnöjas med de 353v:dels mantal, deraf Anders Larsson vid upprättandet af transportaftalet ostridigt varit rått innehafvare, blef, jemlikt grunderna i 11 kap.
1 §. Jordabalken, det emellan parterna ingångna transportaftal ogilladt, samt Anders Larsson förpligtad till Johannes Nilsson återgälda hvad Anders Larsson af transportskillingen uppburit, och utgifva ersättning ej mindre för all af Johannes Nilsson å hemmanet gjord nyttig och nödig för-
s. 235 Sida 235 i årgången börjar här
bättring, ån âfven för den skada Johannes Nilsson af öfverlåtelsen tillskyndats; men som för bestämmandet af beloppet af nämnde ersättning nårmare utredning erfordrades, ån i målet vore förebragt, lemnades Johannes Nilsson öppet att, i brist af åsåmjande, i denna fråga sårskildt i laga ordning utföra talan.
Anders Larsson vådjade till hofråtten öfver Skåne och Blekinge och yrkade, att då Johannes Nilsson icke ens kunnat förebara, mindre styrka, att han ej bekommit så mycken jord, som handeln afsâge, men det naturligtvis vore hufvudsakligen och endast jordens storlek och godhet som bestämde ett hemmans värde, håradsråttens utslag måtte upphåfvas och Johannes Nilssons ståmningspåståenden ogillas. Emellertid och derest ej hofråtten af dessa skål ansåge sig böra ogilla Johannes Nilssons talan, anhöll Anders Larsson tillika att få höra vittnen derom, att ågorymden till hemmansdelen blifvit före handeln för Johannes Nilsson uppgifven och å marken utvisad samt att köpeskillingen blifvit beståmd efter antalet tunnland jord och ej efter hemmantalet. JEtt vittne hördes och beråttade, att vittnet vid ett tillfålle i April 1864 sammanträffat med Johannes Nilsson å ågorna till dennes inköpta hemman N:o 5 Pålstorp, hvarvid samtal uppstått om egendomens areal, som då af Johannes Nilsson uppgifvits utgöra 8 tunnland 9 kappland; åfvensom att vid egendomshandel i vittnets ort plågade fåstas afseende mera på rymden och godheten af den jord handeln afsåge, ån på hemmantalet. Anders Larsson påstod, att vid köpet aldrig varit fråga, att Johannes Nilsson skulle erhålla mer ån ofvannåmnde 8 tunnland 9 kappland; och som Johannes Nilsson jemvål bekommit en så stor areal jord, vore hans påståenden i allo obefogade.
Hofrätten gaf dom den 28 April 1865: Emedan genom hvad i målet förekommit kunde för utredt antagas, att till den andel i hemmanet N:o 5 Pålstorp, hvartill Johannes Nilsson genom ifrågavarande afhandling förvårfvat sig besittningsrått, icke blifvit vid upplåtelsen beråknad annan eller större jordrymd ån den, hvaraf Johannes Nilsson allt
s. 236 Sida 236 i årgången börjar här
ifrån fastighetens tillträdande varit innehafvare, blef, med upphâfvande af häradsrättens utslag, Johannes Nilssons påstående om återgång af köpeaftalet ogilladt.
Johannes Nilsson sökte håruti i underd. åndring och påstod, att, med upphâfvande af hofråttens dom, håradsråttens utslag måtte faststållas. I sin deduktion anförde Johannes Nilsson derjemte, bland annat, att Anders Larsson, som uppgifvit sig innehafva 3:dels mantal, innan köpeaftalet bringats till verkställighet, anvisat en del utmarkslotter, såsom hemmansdelen tillhöriga, i afseende å hvilka Johannes Nilsson först efter egendomens tilltrådande erfarit, att de långt förut blifvit öfverlåtna till annan, som tagit dem i besittning och fått sig dem tillskiftade.
Anders Larsson bestred denna Johannes Nilssons uppgift.
Uti underdånigt betänkande den 29 November 1865 hemställde Nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte, på de af håradsråtten anförda skål och enår det icke torde, mot Johannes Nilssons bestridande, kunna anses utredt att vid öfverlåtelsen af rustnings- och besittningsrätten till ifrågavarande gördels mantal krono-rusthåll hemmansdelen blifvit beråknad utgöras af viss beståmd ågorymd, pröfva råttvist, att, med åndring af hofråttens dom, faststålla häradsrättens utslag.
Saken föredrogs den 10 Januari 1866 i Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (friherre Leuhusen, Berg, Almqvist och Bolin) biföllo nedre revisionens underdåniga betånkade.
Justitieråden Iggeström, Qvensel och Adlercreutz förenade sig om följande yttrande: Som af hvad i målet förekommit antagas måste, att med det i afhandlingen den 1 December 1862 omförmålda s:dels mantal Pålstorp N:o 5 varit afsedd den lott i samma hemman, hvartill under enahanda mantalsbeståmning rustnings- och besittningsrätten förut blifvit på Anders Larsson öfverlåten; alltså och då icke visadt år, att till ifrågavarande hemmansdel, hvars anpart i hela hemmanets ågor år på innehafvet beroende, vid
s. 237 Sida 237 i årgången börjar här
afhandlingens upprättande blifvit beräknad större eller annan jordrymd ån den Johannes Nilsson vid tillträdet fått emottaga eller, att genom oriktig uppgift af hemmantalet skada eljest Johannes Nilsson tillskyndats, så att afhandlingen på sådan grund bör återgå, pröfvade bemålde justitieråd råttvist hofråttens domslut att gilla.
Kongl. Maj:ts dom år utfärdad den 7 Febr. 1866.