Om en af nåd frigifven f. d. lifstidsfånge begår brott, kan på honom lämpas stadgandet i 14 kap. 12 § Strafflagen angående straffets skärpning genom hans inneslutande i mörkt enrum !
5 mars 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 385–386 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 9 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 57 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 9.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 385–386 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 5 Mars 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom utslag den 22 Juni 1852 tillåt Kongl. Maj:t af nåd, att fästningsfången Anders Olsson från Slöinge, hvilken undergick lifstidsarbete å fåstning för tredje resan stöld, med andra gången tillgrepp af kreatur ute å marken, finge, med förskoning af vidare straffarbete, förflyttas till klassen af försvarslösa fångar, för att hållas till allmånt arbete i fyra år, dock att, derest Anders Olsson beginge brott, som störde allmånna såkerheten, han då, jemte ansvar derför enligt lag, skulle å fåstning fortsåtta det honom ådömda straffarbete. Olsson var derefter anställd såsom frivillig dels vid kronoarbetskåren i Karlskrona och dels i Malmö till Maj månad år 1865. I September samma år tilltalades Olsson af stadsfiskalen J. Törnblad vid rådstufvuråtten i Lund, för det han den 28 i samma månad tillgripit från hustru Elsa Olsdotter i Östra Sallerup en vadmalskappa, som förvarats i en å torget i Lund stående vagn. Efter det Olsson erkånt, att han föröfvat nåmnde stöld, dömde rådstufvurätten, genom utslag den 23 Oktober 1865, Olsson, jemlikt 4 kap. 12 § samt 20 kap. 11 och 18 §§ Strafflagen, för fjerde resan stöld, att, jemte det han skulle fortsåtta det honom för lifstiden ådömda straffarbete, inneslutas i mörkt enrum i tre dagar samt varda medborgerligt förtroende för alltid förlustig.
Utslaget underställdes hofrättens öfver Skåne och Blekinge profning, hvarefter hofråtten genom utslag den 4 December 1865, i förmågo af 20 kap. 11 och 18 §§ Straffla- Tidskrift för Lagstiftn. etc. 3:dje årg. 25
s. 386 Sida 386 i årgången börjar här
gen, med rättelse af understållda utslaget, förklarade Olsson skyldig att fortsåtta det honom för lifstiden ådömda straffarbete samt varda medborgerligt förtroende för alltid förlustig.
Håröfver anförde stadsfiskalen Törnblad underdåniga besvär och yrkade, att Anders Olsson måtte bestraffas med inneslutande i mörkt enrum, såvål i öfverensståmmelsc med benådningsutslaget, hvilket stadgade ansvar enligt lag för förnyadt brott, som ock i följd af uttryckliga stadgandet i 4 kap. 12 § Strafflagen 1).
Målet föredrogs den 5 Mars 1866 i Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, Wretman, Naumann och Bolin) funno skål icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofråttens öfverklagade utslag.
Justitierådet Iggeström pröfvade för sin del råttvist, med åndring af hofråttens utslag, fastställa rådstufvuråttens beslut.
’) nFöröfvar den, som till straffarbete på lifstid dömd är, brott, som dödsstraff ej medförer; varde straffet skärpt genom hans inneslutande i mörkt enrum på högst 21 dagar». Detta stadgande åsyftar straff-fånge, som begår brott; men kan icke lämpas på en af nåd frigifven, som är stadd på fri fot. Jfr. Lagkomitéens försl. till Allm. Crim.-Lag. 6 kap. 20 §.