Gäldenär A., berättigad att, vid liqvid af sin skuld till innchafvaren C. af en revers, som A. endast till viss man B. utfärdat, utan gifvet lof att låta den komma i annans hand, men hvilken B. likväl på C. transporterat, njuta qvittning för sine hos B.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 387–389 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 10 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 58 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 8 för det här referatet, men referatet börjar på s. 387 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 10.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 387–389 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
2§ 3 mom. i 8 kap. Rättegångsbalken.
Christen Jönsson utfärdade den 20 April 1858 en förbindelse att såsom återstående köpeskilling för l§:dels mantal N:o 6 Tullstorp till Lars Månsson i Kroppsmarken, nio månader efter hans moder Mareda Knutsdotters död, betala 1,500 rdr rmt. Ränta skulle ej erläggas utan hade Christen Jönsson i stållet förbundit sig att till Mareda Knutsdotter lemna en del natura prestationer. Skuldsedeln år icke utfärdad till »ordres».
Denna förbindelse, hvarför i försålda hemmansdelen faststålts inteckning den 27 Augusti 1860, transporterades af Lars Månsson på Mareda Knutsdotter och af henne på Måns Larsson i Skifvarp. Mareda Knutsdotter dog den 22 April 1863, och Måns Larsson sökte derpå hos kon. befallningshafvande i Malmöhus lån, att Christen Jönsson måtte varda ålagdt till Måns Larsson utgifva förskrifna och då till betalning förfallna beloppet jemte ränta.
Kon. Befallningshafvande yttrade i utslag den 7 Juni 1864: Christen Jönsson hade emot krafvet anfört, att han hade rått till qvittning för sin hos transportgifvaren Lars Månsson ågande fordran, utgörande sammanlagdt 833 rdr 33 öre jemte rånta, enligt tre särskilda af Lars Månsson utfårdade, å Christen Jönsson öfverlåtna skuldebref, det ena den 10 Mars 1855 till Jeppa Jönsson i Tullstorp à 100 rdr, det andra den 26 Januari 1856 likaledes till Jeppa Jönsson å 333 rdr 33 öre, och det tredje den 30 Mars 1857
s. 388 Sida 388 i årgången börjar här
till Jöns Andersson i Öremölla å 500 rdr, deraf 100 rdr blifvit samma dag år 1858 afbetalde ; dock som ofvannämnde tre skuldebref, för hvilka Christen Jönsson begärt qvittning, ej vore till inlösen förfallna, ålades Christen Jönsson att, emot qvitto och afskrifning å förbindelsen den 20 April 1858 i hufvudskrift, till Måns Larsson genast utgifva fordrade 1,500 rdr jemte sex procent ränta derå från den 22 Januari 1864 till dess betalning skedde.
Christen Jönsson fullföljde talan i hofråtten öfver Skåne och Blekinge med yrkande om qvittningsrätt för ofvan omförmålde förbindelser, hvilket yrkande dock af Måns Larsson uti afgifven förklaring bestreds, enår den till grund för krafvet åberopade förbindelsen blifvit intecknad redan år 1860, men Christen Jönsson, som påstått sig hafva under år 1854 inlöst de skuldsedlar, för hvilka han yrkat qvittning, underlåtit att innan inteckningen meddelades göra sitt qvittningsanspråk gällande.
Genom utslag den 6 Februari 1865 förklarade hofrätten: att, enår ofvannåmnde tre, af Lars Månsson utfärdade, å Christen Jönsson öfverlåtne och tre månader efter uppsågelse till inlösen förfallna skuldebref blifvit hos Lars Månsson till betalning uppsagda, de två förstanmårkta den 15 April 1858 och det af den 30 Mars 1857, den 10 Maj 1864, samt berörda skuldebref således vore till inlösen förfallna och qvittningsgilda, fann hofråtten, med ändring af kon. befallningshafvandes utslag, Christen Jönsson berättigad att, emot återstållande af nåmnde tre skuldebref, vid skeende liqvid njuta qvittning för sammanlagdt 833 rdr 33 öre jemte sex procent med bevillningsafdrag minskad rånta å 333 rdr 33 öre från den 26 Januari 1858 till den 10 påföljde Mars, derifrån å 433 rdr 33 öre till den 30 i samma månad samt derifrån å 833 rdr 33 öre till den 1 Januari 1862 och derefter sex procent oafkortad rånta.
Måns Larsson sökte i underd. ändring hos Kongl. Maj: t.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Asplund samt t. f. revisionssekreterarne friherre Leuhusen och Adlers)
s. 389 Sida 389 i årgången börjar här
hemställde i underd. betänkande den 4 November 1865, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skål i hofråttens utslag göra annan ändring, ån att, enår Måns Larsson uppgifvit och med bevis af sin fader Lars Månsson och två andra personer sökt styrka, att de belopp, för hvilka qvittning beviljats, skola redan under år 1858 blifvit af Lars Månsson godtgjorda då varande innehafvare af fordringsbevisen, Måns Larsson torde, med anledning af Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848, lemnas fritt att inom sex månader från Kongl. Maj:ts doms datum hos domaren söka vinna åter hvad för sistnämnda uppgifna fordringar å Måns Larssons ifrågavarande fordran afdragits.
Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 9 i samma månad (i nårvaro af Justitieråden Hoffstedt, Iggeström, Södergren, Cramér, Carleson, Adlercreuts och Naumann) stannade Högsta Domstolen vid följande beslut:
Enår, emot Christen Jönssons i målet framstållda yrkande att å Måns Larssons klara och förfallna fordran få qvitta beloppet af de tre utaf Lars Månsson utgifna skuldebrefven med 833 rdr 33 öre jemte rånta, förekommer, att Måns Larsson med bevis af Lars Månsson och två andra personer sökt styrka, att de i omförmålda skuldebref förskrifna belopp skola redan under år 1858 blifvit af Lars Månsson godtgjorda dåvarande innehafvare af fordringsbevisen, pröfvade Högsta Domstolen, med tillämpning af 8 kap. 2 § Rättegångsbalken, skåligt, med åndring af hofråttens utslag, i hvad det blifvit öfverklagadt, för omförmålda 833 rdr 33 öre rmt med derå beråknad rånta, på sått hofråtten stadgat, döma till utmåtning med rått för Måns Larsson att medlen emot borgen lyfta; och ågde Christen Jönsson att inom sex månader från Kongl. Maj:ts doms dag vid laga domstol söka återvinning, i håndelse af befogenhet.
Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 18 December 1865.