Naumanns tidskrift 1866 s. 390

John Pålsson och Kerstin Hansdotter, hvilka sammanvigdes den 29 Mars 1833, hade den 25 förutgångne Februari upprättat en handling, som skulle utgöra äktenskapsförord, och hvarigenom förordnades, att John Pålsson, emot det han i boet införde omkring 2,500 rdr riksgäld, skulle, derest han öfverlefde Kerstin Hansdotter, erhålla hålften af hennes giftorätt ej mindre i skatterusthållshemmanet N:o 9 Fjelie, ån åfven i det behållna lösöreboet, men att, om Kerstin Hansdotter lefde efter utan bröstarfvingar, hon skulle till John Pålssons arfvingar, sex månader efter hans död, betala 2,000 rdr bko, genom hvilken belalning deras an-

1) Då 8 kap. 1 § Giftermåls-Balken uttryckligen stadgar: »Ej må förord (pactum antenuptiale) göras om annat än makarnes giftorätt», och 10 kap. 1 § samma balk: att när man och hustru äro sammanvigde, då äger hvardera giftorätt i boet; så kan visserligen genom förordet den giftorätt, som enligt Lagen blifvande makar borde hafva i hvarandras egendom, antingen alldeles upphäfvas eller bestämmas på annat sätt än lagen föreskrifver; men detta förändrade förhållande inträder genast efter vigseln. Således om t. ex. mannen A. genom äktenskapsförord i behörig ordning gifver sin blifvande hustru B. giftorätt till hälften i hans ärfda landfastighet Stensmåla, ehura Lagen ej tillägger henne en slik rätt, så erhåller hustrun, när bon blifvit med A. sammanvigd, ägande rätt till halfva Stensmåla. Henne kan ej åläggas att med denna sin egendom ansvara för mannens blifvande gäld (Giftermåls-Balken 11 kap. 4 §), utan hon är berättigad att begära boskilnad för att fa sitt gods afskildt från gäldenärens. Helt annorlunda är förhållandet om blifvande makar stadga huru egendomen skall fördelas först efter den enes eller andres död. Man må gifva ett sådant förordnande namn och form af äktenskapsförord och låta det som sådant intecknas; det blir dock testamente (pactum successorium). Makarnes rättigheter inträda i slikt fall icke så snart de sammanvigde äro, med äganderätt för den ena makan i den an-

s. 391 Sida 391 i årgången börjar härKopiera citering

språk, af livad namn de vara måtte, skulle upphöra. Denna handling, som var behörigen underskrifven och bevittnad, blef såsom äktenskapsförord lagfaren. Den 21 Mars 18G3 afled John Pålsson utan bröstarfvingar. Tillgångarne i boet uppgingo till ett värde af omkring 70,000 rdr, och vid arfskifte den 22 påföljde Maj blef, på grund af nåmnde äktenskapsförord, John Pålssons arfvingar, som utgjordes af syskon och syskonbarn, tillskiftadt det dem derigenom tillerkända belopp 3,000 rdr rmt.

John Pålssons arfvingar stämde derefter Kerstin Hansdotter till Torna häradsrätt, höstetinget 1863, med yrkande, att som den åberopade handlingen, hvilken blifvit såsom äktenskapsförord betraktad och bevakad, icke innehöll bestämmelser om den giftorätt, hvardera makan skulle åtnjuta så snart de voro sammanvigde, utan stadgade om boets fördelning efter den enes eller andres först inträffade död samt således innefattade egenskap af testamente, utan att dock hafva blifvit såsom sådant bevakad, det måtte omförmålda arfskifte varda upphåfdt, samt, utan hinder af det s. k. äktenskapsförordet, lagligt arfskifte i behörig ordning förråttadt.

Kerstin Hansdotter genmälde å stämningen: Med ifrågavarande afhandling voro i allo så förfaret som om äktenskapsförord finnes föreskrifvet. Hvad lagen i öfrigt stadgade derom, att förord skall bestämma den aiftorätt, hvardres lott, eller t. ex., med upphäfvande af all gemenskap i hvarderas införda egendom, allt under begge makarnes lifstid, — utan först efter enderas död regleras förhållandet genom ett dylikt pactum successorium, hvilket icke heller har någon verkan förr än all den förut, aflidnes gäld är betald, enär den aflidna makans borgenärer hafva framför den efterlefvande rätt till den egendom, som åt denna sistnämnda blifvit testamenterad (Ärfdabalkens 10 kap. 1 §, jemförd med 1 § i K. F. den 18 Sept. 1862). Det är således ej svårt att skilja mellan pactum antenuptiale, sådant Svensk lag tillåter det, och testamente, huru förklädt detta sistnämnda än månde vara genom förvillande ordalag och benämningar. Jfr. Calonii disp. de pactis antenuptialibus ; Åbo 1781; Svensk öfversättning. Lund 1834.

Red. anm.

s. 392 Sida 392 i årgången börjar härKopiera citering

dera makan bör bekomma, hade åfven iakttagits, enär i handlingen uttryckligen nåmndes, å ena sidan, den del i boet, John Pålsson skolat bekomma, om han öfverlefvut hustrun, och, å andra sidan, den del hustrun skulle erhålla, om hon öfverlefde sin man. Med anledning håraf yrkades ogillande af käromålet.

Häradsrätten meddelade utslag den 29 Oktober 1863: Som den af Kerstin Hansdotter, till stöd för hennes bestri - dande af ståmningspåståendet, åberopade handling den 25 Februari 1833 innehölle, att, om John Pålsson öfverlefde Kerstin Hansdotter, hålften af hennes lott i hemmanet N:o 9 Fjelie och hålften af lösöreboet skulle tillfalla honom eller, derest han vore död, deras barn, hvaremot, i händelse Kerstin Hansdotter barnlös lefde efter John Pålsson, hon skulle till hans arfvingar inom viss tid betala 2,000 rdr bko, dermed deras anspråk skulle upphöra; men sådant innehåll ej vore öfveresståmmande med 8 kap. 1 § Giftermålsbalken, enligt dess lydelse i K. Förordn. den 13 Juli 1818, förklarade håradsråtten samma handling icke kunna såsom äktenskapsförord anses; hvadan, oberoende af densamma och utan hinder af skedda fördelningen emellan John Pålssons arfvingar af förberörde 2,000 rdr bko, lagligt arfskifte efter John Pålsson skulle uppråttas.

Kerstin Hansdotter fullföljde vadetalan i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som yttrade i dom den 7 April 1865: Enär enligt 8 kapitlet 1 § Giftermålsbalken, sådant detta lagrum lydde i Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818, äktenskapsförord ej finge göras om annat ån makarnes giftorått, men uti ifrågavrarande, emellan Kerstin Hansdotter och John Pålsson uppråttade och endast såsom åktenskapsförord bevakade handling blifvit förordnadt, att, för den håndelse John Pålsson utan att efterlemna bröstarfvingar aflede före Kerstin Hansdotter, hon skulle inom viss tid erlågga 3,000 rdr till John Pålssons arfvingar, hvilka någon vidare rått i boet icke skulle tillkomma; ty och då berörde handling i anmårkta delen råtteligen inne-

s. 393 Sida 393 i årgången börjar härKopiera citering

fattade egenskap af testamente, samt densamma således hårutinnan icke såsom äktenskapsförord kunde lågga hinder i vågen for John Pålssons arfvingar att vinna lagligt arfskifte efter honom, blef det slut, hvari häradsrätten stannat, af hofråtten fastståldt.

Efter nedsatt revisionsskilling sökte Kerstin Hansdotter hos Kongl. Maj:t i underd. åndring af hofråttens dom. Enligt hennes förmenande, finge äktenskapsförord lagligen slutas om all egendom, som kunde blifva föremål för giftorått, således åfven om den egendom, kontrahenterna vid äktenskapets ingående ågde eller kunde förvårfva; och intet hindrade att förordet kunde innefatta ett vilkor, såsom i förevarande fall, der John Pålsson, om han dog före Kerstin Hansdotter, afsade sig giftorätt, med vilkor, att Kerstin Hansdotter till hans slågtingar betalade 3,000 rdr. Hon anmärkte jemvål att tiden för handlingens bevakande såsom testamente ej varit ute, då vederparterne i råttegången erkände handlingens riktiga tillkomst, åfvensom att vederparterne genom stämningen ej beredt sig talan å afvittringen, hvarigenom Kerstin Hansdotters andel i boet beståmdes, utan afsåge stämningen rätteligen fördelningen af den arfvingarne tillagda egendom, i fråga hvarom de bordt stämma hvarandra inbördes. Domstolarne hade derföre bordt förklara, att stämningen, sådan den ågått, icke kunde till någon laglig åtgärd föranleda. Med anledning håraf yrkade Kerstin Hansdotter, att Kongl. Maj:t måtte antingen förklara, det stämningen i målet icke vore af beskaffenhet att föranleda sådan pröfning, som domstolarne företagit, och derföre undanrödja deras beslut, eller ock ogilla ståmningspåståendet.

Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne friherre Leuhusen, Adlers och Fahrceics) hemställde, i underd. betänkande den 8 November 1865, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist gilla hofråttens dom; och vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 10 i samma månad blef detta betänkande gilladt af Högsta Domstolens flesta leda-

s. 394 Sida 394 i årgången börjar härKopiera citering

möter (justitieråden Södergren, Cramer, Carleson, Adlercreutz och Naumann).

Justitierådet Hoffstedt yttrade, att som arfskiftet i klandrade delen vore grundadt på lagligen uppråttadt och intecknadt äktenskapsförord om makarnes giftorätt, pröfvade justitierådet råttvist att, med åndring af hofråttens dom, ogilla käromålet.

Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 18 December 1865.