Naumanns tidskrift 1866 s. 397

Kommissionslandtmåtaren Carl Jakobsson verkställde år 1807 uppmätning af allmänningen Frôsvedsstôpen, som dervid befanns innehålla 503 tunneland 24! kappeland, deraf, enligt kartebeskrifningen, åtskilliga intågter upptagit 155 tunneland 84 kappeland. Någon tid derefter hade håradshöfdingen J. G. Richert, for egen del och såsom fullmäktig for Horns, Frösveds och en del af Såters socknemån, till Wadsbo häradsrätt i Binnebergs tingslag instämt Kongl. Maj:t och kronan med påstående, att skogstrakterna Sikahultet och Frôsvedsstôpen, som utgjorde särskilde delar af allmänningen Stöpen, måtte förklaras för sockneallmänningar med all den rått till deras oinskränkta ägo och begagnande för Richert och bemålde socknemån, som följde af allmänningarnes så beskaffade natur; i anledning af hvilken stämning håradsråtten genom dom den 7 Oktober 1813 på anförde skål förklarade, att Sikahultet och Frôsvedsstôpen, hvilka allt ditintills bibehållit egenskapen af sockneallmånning, så vidt de stråckte sig inom Horns, Frösveds och en del af Såters socken, allt efter som den af kommissionslandtmåtaren Jakobsson författade karta derôfver nårmare utvisade, finge mellan innevånarne i nåmnde socknar inom dessas gräns lagligen fördelas, når ansökning derom hos kon. befallningshafvande gjordes. Detta beslut blef af Skaraborgs låns då varande lagmansrått genom dom den 23 December 1813 sålunda fastståldt, att omtvistade skogstrakterne Sikahultet och Frôsvedsstôpen, så vidt de stråckte sig

s. 398 Sida 398 i årgången börjar härKopiera citering

inom Horns, Frösveds och en del af Såters socknars lagliga råskilnad, förklarades för sockneallmånningar, de der, på sått häradsrätten stadgat, fingo fördelas emellan hemmansågarne i berörde socknar. Denna dom fastställdes af Götha hofrått i dom den 17 Juni 1814; och Kongl. Maj:t gillade underråtternas och hofråttens beslut i dom den 4 Juli 1816.

Hårefter och sedan en emellan Frösveds och Såters socknar uppgången råskilnad i sockne-allmånningen Frôsvedsstôpen blifvet lagligen faststålld, förråttade Jakobsson delning af den lott i allmånningen, som tillfallit hemman inom sistnämnde socken; vid hvilken förrättning såsom delågare i berörde allmånningslott upptagits endast ågorna af hemmanen Kroken, 1 mantal, samt Lagmansboda, Rådegården, Eketorp och Backatomten, hvartdera J mantal Dessa hemman fingo sig af allmånningen tilldelade, Kroken 54 tunne- 20 kappeland, samt de öfriga hvardera 27 tunne- 10 kappeland; hvaremot åtskilliga intägter och deribland de, som på Jakobssons karta öfver allmänningen af år 1807 betecknats med N:ris 29, 39, 40, 41, 43, 44, och 45, från delningen uteslötos. Jakobssons delningsförråttning blef af håradsråtten faststålld den 23 Juni 1819.

Af intågterna under N:ris 40 och 41 (14 tunne- 30 kappeland) år bildadt ett hemman, uppskattadt till A mantal, som år 1772 anslogs till skogvaktarebostålle, men, sedermera indraget, blifvit af kammarkollegiet genom kontrakt den 1 Augusti 1839 på 30 år utarrenderadt för 7 tunnor 16 kappar, hålften råg och hålften korn, årligen, hvilket arrende den 26 Maj 1859 för återstående tiden öfverlåtits på magistern P. A. von Zweigbergk. Den med N:o 29 betecknade intågt om 30 kappeland har blifvit tillskiftad komministersbostället Dunshult. Intågterna N:ris 44 och 45 (2 tunne- 26 kappeland), Blombacka kallade, åro skattlagde och innehafvas af Lars Kling. Den under N:o 39, benämnd Hjerpes intågt (5 tunne- 15 kappeland), och den under N:o 43, benåmnd Backen (17 kappeland) besittas af Isak March och hans hustru såsom kronoåboer.

s. 399 Sida 399 i årgången börjar härKopiera citering

För egen del och såsom ombud för sju bonder i Såters socken, hvilka jemte honom voro ågare af ofvannåmnde hemman Kroken, Lagmansboda, Rödegården Eketorp och Backatomten, stämde von Zweigbergk (till 1859-års hösteting i tingslaget) Kongl. Maj:t och kronan samt Kling och March, jemte komministern Dalén med påstående om skyldighet dels för dem alla att till Zweigbergk och hans medparter afträda hvad af omförmälda intägter en hvar af dem innehade, nemligen kronan intågterna N:ris 40 och 41 eller indragna bostället Flinkebo, Dalén intågten N:o 29, March intågterna N:ris 39 och 43 samt Kling intågterna N:ris 44 och 45, äfvensom att från intägterna afflylta der befintliga, dem tillhöriga byggnader, dels ock for kronan sårskildt att till Zweigbergk och hans medparter återgälda den allt sedan midfastan 1840 från, hemmanet Flinkebo årligen erlagda arrendeafgift, sju tunnor 16 kappar, hålften råg och håften korn, antingen for hela tiden eller åtminstone för de tio sistförflutna åren.

A kronans sida bestreds kåromålet såsom obefogadt. Komministern Dalén instämde håri under åberopande af en utaf kommissionslandtmåtaren Rosell år 1842 verkställd renovation af den utaf landtmåtaren Jakobsson år 1820 upprättade karta jemte beskrifning öfver komministersbostållet Dunshults lott i allmånningen Stöpen, enligt hvilken karta bostållet skulle hafva bekommit, utom annat, den under N:o 29 upptagna »intågt till Åkersberg»; hvarjemte Dalén åberopade en af bemålde Rosell likaledes år 1842 upprättad karta ôfver alla ågorna till bostållet, hvilken karta, i fråga om rågångarne kring bostållet, blifvit af håradsråtten fastställd den 31 Maj 1843, och hvarå intågten N:o 29 jemväl fanns upptagen såsom tillhörande bostållet.

Von Zweigbergk och hans medparter anförde deremot: Vid rågångens uppgående emellan Frösveds och Såters socknar tillföll intågten N:o 29 Såters socken. Landtmåtaren Rosells kartor med beskrifningar voro oriktiga, hvilket åter hårrörde af förbiseende; och genom de vilseledande uppgifterna i beskrifningen hade kartan öfver rågångarne

s. 400 Sida 400 i årgången börjar härKopiera citering

omkring bostället-Dunshult visserligen blifvit faststålld, men denna faststållelse kunde ej äga giltighet, såvidt den stode i strid mot Kongl. Maj:ts ofvanomförmålda dom samt den fastställda socknerågången.

Kling, som till försvar för sitt innehaf af intågterna N:ris 44 och 45 åberopade ett kammarkollegiets utslag af den 17 Juli 1829 angående skattläggning och bestämmande af rånta å en soldaten Blom genom kon. befallningshafvandes resolution den 1 December 1807 beviljad intågt, bestående af en mosse och en derintill belågen lycka på krono-allmånningen »Billingen» i Såters socken, hvilka intågter, med ett gemensamt namn benåmnde Blombacka, Kling fått på sig öfverlåtne, bestred kåromålet, enår hans intågter, enligt nyssnämnde utslag, voro belägna på Billingen, och det ingalunda kunde antagas såsom gifvet, att de någonsin tillhört allmånningen Stöpen, fastån de af densamma omgåfves. Hårpå svarade von Zweigbergk och hans medparter: Jakobssons karta med beskrifning visade, att lågenheterna N:ris 44 och 45 voro belågna å allmånningen Stöpen. Uppgiften i skattlåggningshandlingarne att de ligga å Billingen vore ett uppenbart misstag, ty Billingen angrånsade ingenstådes Stöpen, utan vore derifrån skiljd genom flera mellanliggande hemmans odalågor.

March, såsom innehafvare af intågterna N:ris 39 och 43, styrkte, att landshöfdinge-embetet medelst resolution den 15 April 1851 beviljat honom och hans hustru inskrifning uti åbo- och besittningsrätten till dessa intågter, och bestred på sådan grund kåromålet.

Häradsrätten meddelade utslag den 30 April 1860: Enår Kongl. Maj:ts nådiga dom af den 4 Juli 1816 (angående skogstrakterna Sikahultet och Frôsvedsstôpen) ej med ett enda ord omförmälde de å allmänningen befintliga intägter, ehuru de alla långt förut fôrefunnits, kunde någon råttighet till intågterna genom samma dom icke hafva tillfallit v. Zweigbergks och hans medparters hemman; och emedan dessa parter i öfrigt icke på ringaste sått styrkt sin förmenta rått

s. 401 Sida 401 i årgången börjar härKopiera citering

till intågterna, helst yttrandet i slutet af 1818-års landtmåteriprotokoll, att de tills vidare skulle vara från delning uteslutne, ingalunda kunde, i saknad af annan bevisning, utgöra något giltigt skål till förmån för von Zweigbergk och hans medparter; ty och då alla intågterna tillkommit och vunnit laglig stadfåstelse under den tid allmånningen af Kongl. Maj:t och kronan på god tro innehades och disponerades, samt rubbning icke kunde, i det skick frågan befunnes, åga rum hvarken af det hemmantal, som blifvit åsatt lågenheten Flinkebo, eller af den stadfåstelse, som åkommit företedda kartan öfver komministern Daléns bostålle, å hvilken karta intågter jemvål blifvit upptagna, ogillades kåromålet.

Von Zweigbergk och hans medparter vådjade till Götha hofrått och anförde: Då Kongl. Maj:ts ifrågavarande dom ej undantoge intågterna, måste den jemvål gålla dem; till stöd för hvilken tolkning af domen åberopades en Kongl. Maj:ts dom af den 12 April 1826, hvarigenom äfven den inom Suntetorps socken belågna del af Stöpen förklarats för sockneallmänning och tillerkänts hemmansågarne. Det hette nemligen i sistnämnde dom tillika, att »med en så »beskaffad hemmansågarne tillerkänd jordägande rått icke »kunde stå tillsammans den rått till bibehållande af de å »sockne-allmånningen befintlige intågter, som innehafvarne »yrkat, under åberopande af de för dem utfårdade resolu- »tioner.» Någon rubbning i det Flinkebo åsatta mantal och i skattläggningen af öfriga lågenheterna vore icke ifrågasatt. Rörande faststållelsen af kartan öfver Dunshult åberopades hvad vid håradsråtten anförts.

Dalén, Kling och March afgåfvo gensvar och anförde, bland annat, att då Kongl. Maj:ts dom af år 1816 tillerkände några hemmansägare i Såters socken endast den del af Stöpen, som bibehållit naturen af sockne-allmänning, förutsatte detta, att det fanns en annan del af allmånningen, som icke var sockne-allmånning; och det vore påtagligt, att intågterne lågo på den del af allmånningen, som icke till-

Tidskrift för Lagstiftn. etc., 3 årg. 26

s. 402 Sida 402 i årgången börjar härKopiera citering

erkänts socknens innevånare. Dessutom invändes, att von Zweigbergk och hans medparter ej varit behöriga att ensamme föra talan i saken, emedan Säters socken, enligt företedt bevis af dess pastor, bestod af en mångd andra hemman ån dem, som innehades af von Zweigbergk och hans medparter.

Advokatfiskalsembetet i Götha hofrått å kronans vågnar svarade äfven: Ehuru delning af Såters sockens andel i skogen skett redan 1818, och vederbörande, som vid samma tid måste hafva fått kännedom om intågterna, då haft anledning göra sin rått till dem gållande, hade likvål icke sådant anspråk väckts förr ån genom förevarande rättegång, eller 41 år efter det anledning till klander yppats, hvarföre hemstålldes, huruvida ett sådant dröjsmål vore förenligt med kongl. förklaringen den 14 Maj 1805. I öfrigt och då intågterne från allmånningen gjorts med vederbörligt tillstånd under den tid allmånningen stod under kronans vård, vore det uppenbart, att desamma icke kunde anses vidare tillhöra allmånningen, enår denna genom Kongl. Maj:ts dom den 4 Juli 1816 förklarats vara sockneallmånning, destomindre som något yttrande i domen rörande intägterna ej influtit.

Hofrätten gaf dom den 13 Juni 1862: Emedan endast en del af Såters socken deltagit uti den genom Kongl. Maj:ts dom den 4 Juli 1816 slutligen afgjorda råttegång och fått sig tillagd delaktighet i allmånningen i den mån den stråckte sig inom socknens gråns, samt, enligt landtmåtaren Jakobssons af häradsrätten fastställda delning, lotter i allmånningen tillskiftats endast de hemman, för hvilka von Zweigbergk och hans medparter förde talan, hvaraf måste antagas, att dessa hemman utgjort den del af socknen, som i berörda dom afsåges; ty blef Klings och Marchs invändning om von Zweigbergks och hans medparters behörighet att ensamme föra talan i saken af hofråtten ogillad; och då von Zweigbergks och hans medparters talan icke innefattade sådant klander i jordafång, som i 1805-års åberopade kongl. för-

s. 403 Sida 403 i årgången börjar härKopiera citering

klaring afhandlades, blef advokatfiskalsembetets ofvanomförmalda invändning lemnad utan afseende.

Beträffande sjelfva saken, så alldenstund genom Kongl. Maj:ts ofvannåmnda dom förklarats, att Frôsvedsstôpen, såvidt den stråckte sig inom Horns, Frösveds och en del af Såters socknar, eftersom en af kommissionslandtmåtaren Jakobsson deröfver författad karta närmare utvisade, vore sockne-allmänning, den der finge emellan hemmansågarne inom socknen fördelas, samt protokollet öfver den af Jakobsson år 1807 förrättade uppmätning af allmånningen utmärkte, att ifrågavarande inom Säters socken belägna intägter inbegripits uti de femhundranittiotre tunne- tjugofyra och ett fjerdedels kappeland, hvartill allmånningens hela omfång upptagits, och dessa intågter, af hvilka jemvål de, som innehades af Kling, efter hvad företedde kartor och landtmåteriprotokoll uppenbart visade, tillhörde Frôsvedsstôpen, ehuru uti en åberopad skattlåggningshandling oriktigt influtit, att de skulle vara belägna på allmånningen »Billingen», således utgjorde en del af det ågoområde, som skolat tillfalla den i domen afsedda andel af samma socken, hvilken andel, efter hvad ofvan blifvit omförmåldt, bestode af de hemman, för hvilka von Zweigbergk och hans medparter förde talan; fördenskull och emedan, vid det sålunda upplysta förhållande, att Kongl. Maj:t och kronan icke haft äganderätt till intågterna, de upplåtelser, på grund hvaraf von Zweigbergk samt March och Kling samma intägter innehade, lika litet som den omständighet att skattläggning å intågterna skett och att hemmantal blifvit åsatt de två af dem, som benämndes Flinkebo, kunde utgöra hinder för von Zweigbergk och hans medparter att komma i besittning af den enligt omförmälde dom dem tillkommande rått till lägenheterna; ty pröfvade hofråtten, med upphâfvande af håradsråttens utslag, i hvad det rörde intågterna N:ris 39, 40, 41, 43, 44 och 45, råttvist sålunda bifalla ståmningspåståendet, att dels Kongl. Maj:t och kronan samt March och Kling förpligtades att fardagen år 1863

s. 404 Sida 404 i årgången börjar härKopiera citering

till von Zweigbergk och hans medparter aftråda de af omtvistade intågterna, enhvar af bemålda parter innehade, nemligen Kongl. Maj:t och kronan N:r 40 och 41 på Jakobssons karta eller le:dels mantal Flinkebo, March N:r 39 och 43 på samma karta samt Kling N:r 44 och 45 på kartan, samt dessförinnan afflytta de å intågterna befintliga, dem tillhöriga åbyggnader, dels ock Kongl. Maj:t och kronan ålades att till von Zweigbergk och hans medparter återgålda vårdet af det spannemålsarrende, som för hemmanet Flinkebo, enligt kontrakt den 1 Augusti 1839, redan blifvit utgjordt eller framdeles skulle utgöras, med 7 tunnor 16 kappar, hålften råg och hålften korn, årligen från och med 1850 till dess hemmanet aftråddes, och skulle detta vårde bestämmas efter de markegångspriser för råg och korn, som för hvarje år af ifrågavarande tid varit gällande för Skaraborgs lån; hvaremot, i fråga om den under N:o 29 på Jakobssons karta utmårkta intågt, som begagnades till komministersbostållet Dunshult, hofråtten, enår den af håradsråtten den 31 Maj 1843 meddelade faststållelse å Rosells nåstföregående år förrättade rågångsutstakning, hvarvid sistnämnda intågt upptagits såsom en bostållets tillhörighet, icke veterligen blifvit i laga ordning undanröjd, funne von Zweigbergk och hans medparters talan icke föranleda åndring i det slut, hvari håradsråtten i denna del stannat.

Advokatfiskalsembetet samt Kling och March fullföljde underd. åndringssökande hos Kongl. Maj:t, och, under åberopande af hvad förut blifvit invåndt och anfördt, yrkade upphåfvande af hofråttens dom.

Nedre revisionen (t. f. re visionssekreterar ne J. F. von Sydow, Östergren och Adlers) afgaf underdånigt betånkande den 23 November 1864: Då den genom Kongl. Maj:ts dom den 4 Juli 1816 Såters socken tillerkånda mark, hvarå ifrågavarande intågter vore belågna, blifvit fördelad emellan de hemman, hvilka innehades af von Zweigbergk och hans medparter, samt ågare af öfriga hemman i socknar icke veterligen våckt anspråk på andel i nämnda mark, hem-

s. 405 Sida 405 i årgången börjar härKopiera citering

ställdes, att Kongl. Maj:t, lika med hofråtten, måtte ogilla Marchs och Klings invåndning att vederparterna icke skulle vara behöriga till vidsträcktare talan i saken, ån rörande skyldighet för kronan samt March och Kling att aftråda så mycket af intågterna, som kunde belöpa på vederparternes hemman, derest intågterna emellan alla hemmanen i socknen fördelades; och hvad anginge hofråttens dom i öfrige öfverklagade delar, hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t icke måtte finna skål till annan ändring i samma dom, ån att, då Kongl. Maj:t och kronan före sakens anhångiggörande pä god tro innehaft hemmanet Flinkebo, Kongl. Maj:t och kronan befriades från återbårande af annan arrendeafgåld ån den som efter sakens instämning kunde vara för kronans råkning uppburen, vid hvilken utgång tiden för intågternas aftrådande borde bestämmas till fardagen år 1865.

Sedan kammarkollegiets utlåtande blifvit infordradt och de till saken hörande handlingar emellan Högsta Domstolens ledamöter till granskning cirkulerat, företog Högsta Domstolen den 5 Mars 1866 saken till afgörande, dervid, i fråga om den af March och Kling framställda invåndning emot von Zweigbergks och hans medparters behörighet till den af dem förda talan i saken, det underdåniga betänkandet blef af Högsta Domstolen bifallet; och gillades hofråttens dom hvad angick invändningen om försuten klandertid.

Beträffande sjelfva saken, så funno Högsta Domstolens fiesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Hofstedt, Södergren och friherre Leuhusen) väl, lika med hofråtten, att de hos Kongl. Maj:t omtvistade intågterna, utmårkta med N:ris 39, 40, 41, 43, 44 och 45 å kommissionslandtmåtaren Jakobssons karta, borde anses utgöra delar af det ågoområde, som tillfallit den i Kongl. Maj:ts dom afsedda andel af Såters socken, och att sökandernas af hofråtten omförmålda anmårkningar i saken icke utgjorde hinder för svaranderne att komma i besittning af lågenheterna; men enår, i fråga om råttighet för March och Kling till godtgörelse för anvånda kostnader å sina intågter N:ris 39, 43, 44 och

s. 406 Sida 406 i årgången börjar härKopiera citering

45 det förekom, att efter handlingarnes föranledande berörda intågter varit af sistbemålde sökanders fångesmån odlade och bebygda, innan skogstrakten, hvarinom de ligga, blef kronan fråndömd, åfvensom att de arbeten, hvilka sedermera kunde vara härpå ytterligare nedlagda, skett utan anmårkning deremot från allmånningsågarnes sida, samt svaranderne destomindre borde anses hafva genom Kongl. Maj:ts förenämnde dom vunnit befrielse från skyldighet att, såsom vilkor för besittningstagandet, ersåtta intågtshafvarne för af dem och fångesmån verkställd nödig och nyttig förbåttring, som dessa icke visats hafva i förra råttegången varit parter: och, hvad anginge svarandernas emot kronan våckta påstående om lega för intågterna N:ris 40 och 41, kallade Flinkebo, svaranderne icke visat sådant förhållande, på grund hvaraf kronan, under hvars besittning af allmånningen, Flinkebo blifvit från olåndig mark upptaget, finge anses oberättigad att intill aftrådet tillgodonjuta förmånerna af markens sålunda vunna förbättring och dermed förenade kostnader, för hvilka annan ersättning icke blifvit fordrad; pröfvade bemålde ledamöter råttvist i desse delar på det sått åndra hofråttens dom, att dels March och Kling, hvar för sig, förklarades icke vara skyldige afstå sina lågenheter annorlunda, än emot ersättning af den för odlingar, hägnader och åbyggnader använda kostnad, som vid aftrådandet komme svaranderne till nytta, hvilken lösen, i brist af åsåmjande, skulle bestämmas antingen af gode mån eller genom laga värdering; börande hvardera intågten aftrådas fardagen näst efter det ersättningen för samma intägt innan Thomœdag året förut blifvit bestämd, dels ock kronan, som hade att till svaranderne aftråda Flinkebo fardagen den 14 Mars 1867, befriades från utgifvande af arrendeafgåld för tiden intill nåmnde fardag. -

Justitierådet Berg fann, lika med Högsta Domstolens flesta ledamöter, nu ifrågavarande omtvistade lågenheter böra antagas utgöra delar af de ågo-områden, som tillfallit den i Kongl. Maj:ts dom den 4 Juli 1816 afsedda andel af Såters socken, och att sökandernes af hofråtten omför-

s. 407 Sida 407 i årgången börjar härKopiera citering

malda anmårkningar i saken icke utgjorde hinder for svaranderna att af lågenheten komma i besittning; och emedan, enligt handlingarnes föranledande, intågterna under N:ris 39, 43, 44 och 45 å Jakobssons karta, hvilka nu innehafvas af March och Kling, blifvit af desse sokanders fångesmån odlade och bebyggda, under det skogstrakten, hvarinom de ligga, ånnu, opåtaldt från hemmansågarnes sida, stod under Kongl. Maj:ts och kronans disposition och vård, samt intågtshafvarne, hvilka icke, så vidt visadt vore, blifvit hörde i den råttegång, uti hvilken skogsmarken genom Kongl. Maj:ts den 4 Juli 1816 meddelade dom blifvit kronan fråndömd, jemvål efter denna tid och ehuru skogsmarken i öfrigt blifvit emellan hemmanen fördelad, lemnats i oqvald besittning af lågenheterna intill dess nu ifrågavarande sak anhångiggjordes, vid hvilket förhållande March och Kling, efter justitierådets omdöme, måste vara beråttigade att, vid aftrådande af lågenheterna, erhålla godtgörelse för den derå af dem och deras företrädare i god tro gjorda nödiga och nyttiga förbättring, instämde justitierådet i det slut, hvari Högsta Domstolens flesta ledamöter i fråga om dessa lågenheter stannat; hvaremot och då Kongl. Maj:t och kronan, efter det den, på sått ofvan förmåles, blifvit fråndömd råttigheten till skogsmarken, efter jutitierådets åsigt, saknat allt laga skål att af den derå befintliga lågenheten Flinkebo afkastning uppbåra, justitierådet, beträffande denna lågenhet, fastställde hofråttens domslut.

Justitierådet Adlercreuts instämde uti det af Högsta Domstolens fleste ledamöter afgifna yttrande endast med den skiljaktighet, att justitierådet ansåg kronan skyldig utgifva den arrende-afgåld, som belöpte på tiden efter sakens instämmande, i afseende på hvilken tid hofråttens beslut om afgålden borde lånda till efterråttelse.

Justitierådet Naumann yttrade: »Genom kammarkollegiets infordrade utlåtande, och hvad i öfrigt förekommit, har blifvit ådagalagdt: l:o i fråga om intågterna N:ris 40 och 41, Flinkebo kallade, att denna lågenhet redan vid skogsransakningen år 1797 befunnits odlad och bebygd

s. 408 Sida 408 i årgången börjar härKopiera citering

samt innehades af kronohejderidaren i Södra Wadsbo hejderi; att lågenheten år 1833 undergått skattläggning och år 1838 blifvit faststålld till mantal, rånta och kronotionde, samt, till följd af Kongl. Brefvet den 22 December 1837, till skogsplanteringskassan indragen; 2:o rörande intågterna N:ris 39 och 43, att denna lågenhet, som i 1815-års jordebok öfver Skaraborgs lån förekommer efter kronohemman i Såters socken, under namn af en »dymosse», med kontant penningrånta kronan behållen, på grund af kon. befallningshafvandes resolution den 1 December 1807 odlats och innehafts af Jonas Hjerpe mot årlig afgift; att Hjerpe öfverlåtit lågenheten åt kaptenen von Axelson, hvilken åter, »då öfverlåtelsen icke blifvit af någon bestridd», den 17 Januari 1818 erhållit befallningshafvandens medgifvande att denna intaga innehafva och begagna med samma vilkor som företrådaren; att den år 1828 undergått skattläggning ; att Kongl. Maj:t genom bref af den 20 Januari 1832 fastställt beståndet af lågenheten, hvilken under den 25 Juni 1862 blifvit af Isak March från krono- till skatte inlöst; 3:o i afseende på intågterna N:ris 44 och 45, att denna lågenhet, som jemvål i 1815-års jordebok öfver Skaraborgs lån förekommer inom Såters socken efter kronohemman derstådes, under namn af en »mosse» och en »lycka», med kontant penningrånta kronan behållen, på grund af kon. befallningshafvandes resolution den 1 December 1807 innehafts och odlats af soldaten Blom mot årlig afgift; att lågenheten år 1828 undergått skattlåggning ; att uti deröfver uppråttadt instrument samma intaga uppgifves vara belågen å kronoparken » Balingen» i Såters socken; att Kongl. Maj:t genom bref den 6 Mars 1829, hvari denna intaga jemvål uppgifves ligga å nämnde kronopark, faststållt beståndet af upplåtelsen, samt att ifrågavarande lågenhet blifvit den 25 Juni 1862 af Lars Kling i Blombacka till skatte inlöst; 4:o angående intågten »Backen», att soldaten Krusbergs enka, på grund af kon. befallningshafvandes resolution den 24 Augusti 1806, på sin lifstid erhållit denna backstuguplats, med kåltåppa, mot rånta till kronan; att hennes måg

s. 409 Sida 409 i årgången börjar härKopiera citering

Sven Gunnarsson sedermera innehaft den, samt att, efter inhemtande deraf att ifrågavarande intaga, belägen på f. d. kronoallmänningen Stöpen, »icke ingått i allmänningens delning», och att råntan för lågenheten årligen till kronan utgått, befallninghafvanden genom resolution den 4 September 1837 bifallit beståndet af nåmnda intågt och bibehållit Sven Gunnarsson dervid för sig och efterkommande, med de rättigheter och skyldigheter författningarne föreskrifva, samt derjemte förordnat, att lågenheten genast borde i jordeboken införas med sin rånta, hvarpå den år 1837 undergått skattläggning, åfvensom genom kammarkollegiets utslag den 9 April 1840 jordeboksråntan derå blifvit faststålld, samt nuvarande innehafvaren Isak March den 25 Juni 1862 erhållit skattemannarätt å samma lågenhet.

Vid öfvervågande af alla dessa förhållanden och på de i häradsrättens utslag för öfrigt anförda skål, finner jag mig icke kunna åt Kongl. Maj:ts i detta mål företedda dom af den 4 Juli 1816, angående skogstrakten Frösvedsstöpen, gifva den vidsträckta tolkning, att åfven de omstämda odlade lågenheterna skulle vara genom samma dom Såters socken tillerkända och till delning upplåtna, — en tolkning, hvilken man år 1818, då Såters lott i allmånningen delades, icke tilltrodde sig att åt domen gifva, utan tills vidare från delningen uteslöt ifrågavarande lågenheter —; hvadan jag, meo voto, med upphåfvande af hofråttens dom, gillar det slut, hvari häradsrätten i saken stannat.»

Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 11 April 1866.