Tillämpning af stadgandet i 23 kap. 6 § Strafflagen derom, att brott, som i 2, 3, 4 mom. af samma kapitels 3 § omförmälas, (gäldenärs vårdslöshet i vissa fall) ej må åtalas af annan än målsägande.
22 januari 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 412–414 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 10 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 63 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 10.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 412–414 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 22 Januari 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti den berättelse, som gode mannen i muraren F. Sallanders vid Lunds rådhusrätt anhångiga konkurs jemlikt stadgandet i 49 § Konkurslagen på instållelsedagen den 19 Dec. 1864 afgaf till borgenårerna, fåste han borgenärernas uppmärksamhet på det förhållande, att Sallander, som, efter hvad kåndt vore, drifvit betydlig rörelse och omsatt stora penningesummor, underlåtit deröfver hålla ordentlig bok. På förfrågan hade Sallander förklarat, att det enda, som i afseende å hans fordringar kunde tjena till någon råttelse, vore några på lösa papper gjorda anteckningar, hvilka han dock ej velat till gode månnen utlemna.
Uti en af auditören Åkerman, såsom befullmåktigadt ombud för chefsembetet. vid Södra Skånska infanteriregementet, i konkursen ingifven anmårkningsskrift, yrkade Åkerman ansvar å Sallander, emedan han ej fört några böcker öfver sin rörelse, hvartill han varit skyldig, då han gjort till sitt yrke att på beting öfvertaga byggnadsarbeten, samt Sallander åfven i öfrigt visat vårdslöshet.
Slutligen i Februari 1865 instämde stadsfiskalen Törnblad Sallander till rådstufvurätten i Lund med påstående att som Sallander, oaktadt han på beting utfört större byggnadsarbeten, underlåtit att i föreskrifven ordning föra bok öfver sin rörelse, Sallander måtte fållas till ansvar för dymedelst ådagalagd vårdslöshet emot sina borgenårer. Denna stämning härrörde, enligt Törnblads uppgift, af gode mannens berättelse och auditören Åkermans i anmårkningsskriften gjorda yrkande om ansvar.
s. 413 Sida 413 i årgången börjar här
Sallander, i målet hord, medgaf, att han ej öfver sin rörelse fört bok eller räkning, emedan han i anseende till de många nybyggnadsarbeten, han åtagit sig, ej medhunnit sådant, och dessutom hans verkgesåller vid hvarje nybyggnad fört anteckningar öfver arbetet.
Akerman var ej tillstådes vid rådstufvurätten och förde ej der någon talan.
Rådstufvurätten meddelade utslag den 23 Mars 1865: att då Sallander, hvilken, enligt vunnen upplysning, haft till yrke att på beting öfvertaga uppförandet af hus och byggnader, medgifvit, att han icke öfver sin rörelse fört bok, i enlighet med stadgandet i K. F. den 4 Maj 1855, dömdes Sallander, jemlikt 5 § i K. F. om nya strafflagens införande och hvad i afseende deruti iakttagas skall d. 16 Febr. 1864 samt 23 kap. 3 § i nåmnde lag, att för sålunda ådagalagd vårdslöshet emot sina borgenärer undergå fångelse i två månader.
Sallander besvårade sig håröfver i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som genom utslag den 3 November 1865 fann skål icke hafva förekommit, ledande till ändring i öfverklagade utslaget, hvilket alltså faststålldes.
Sallander fullföljde underdånig talan.
Målet föredrogs den 22 Januari 1866 i Högsta Domstolen. Som olika meningar bland Högsta Domstolens ledamöter sig yppade, skreds till omröstning, dervid justitierådet von Hofsten yttrade: »Då åtal emot Sallander för vårdslöst förhållande emot borgenärerna icke blifvit af stadsfiskalen Törnblad våckt förrån nya Strafflagen blifvit gållande, men, enligt 23 kap. 6 § i samma lag, förbrytelse af sådan art icke må af annan ån målsågare åtalas, samt Törnblad följaktligen varit obehörig att såsom allmån åklagare i detta mål föra talan, pröfvar jag skäligt att, med undanrödjande af domstolarnes beslut, förklara berörde åtal icke hafva bort till pröfning upptagas».
Håruti instämde justitierådet Naumann.
Justitierådet Wretman anförde: »Enligt 23 kap. 6 § Strafflagen, jemförd med 14 och 19 §§ i K. F. den 16 Februari 1864, finner jag vål ifrågavarande af stadsfiskalen
s. 414 Sida 414 i årgången börjar här
Törnblad, i egenskap af allmån åklagare, forst i Februari 1865 mot Sallander anhångiggjorda åtal icke hafva bordt af rådstufvurätten till prôfning upptagas; men enår, på sått handlingarna utvisa, auditor Åkerman, hvilken enligt behörigt uppdrag fört Södra Skånska Infanteriregementets talan i saken, jemte det fordringar i konkursen bevakades, tillika å Sallander yrkat ansvar för vårdslöst förhållande emot borgenärer, samt rådstufvurätten, med den åsigt derstädes gjort sig gållande i fråga om allmånna åklagarens rått att i nämnde hånseende föra talan, icke vidtagit någon åtgård i anledning af auditören Akermans berörde ansvarspåstående, varder, med undanrödjande af domstolarnes beslut, målet af mig visadt åter till rådstufvurätten, som har att uppå anmålan till handläggning företaga den af auditören Åkerman i omförmålde måtto väckta talan samt dermed vidare lagligen förfara».
Hårmed förenade sig justitierådet Cramér.
Justitierådet Iggeström fann skål ej vara anfördt, som i hofråttens utslag kunde verka åndring.
Justitierådet HofTstedt instämde med justitierådet von Hofsten.