Tre personer A., B. och C. utfärda till D. en skuldsedel med solidarisk ansvarighet och inteckning i gäldenärernas gemensamt ägande andelar i ett sågverk, men D. låter annan man B. öfvertaga C:3 ansvarighet och honom derifrån befria, utan att A.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 414–419 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 12 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 64 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 12.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 414–419 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Enligt protokoll, hållet vid sammanträde med intressenterna i Mjösunds sågverk den 29 Mars 1856, åtog sig
s. 415 Sida 415 i årgången börjar här
handlanden E. A. Asplund att dådanefter, likasom dittills, tillhandahålla verket nödigt förlag i penningar med vilkor att han såsom förlagsrånta finge beräkna sex procent utan bevillningsafdrag och att, derest räntan för året icke betaltes, densamma skulle låggas till kapitalet och sålunda åfven få blifva råntebårande.
Den 29 Augusti 1857 utfärdade handlanden A. Klum samt handlanden Salander och inspektören Holmgren, hvilka ågde hålften i sågverket, till Asplund en solidarisk skuldsedel å 23,435 rdr med sex procent rånta, hvilken skuld borde amorteras med 1,500 rdr den 1 Februari hvarje år. För denna skuld intecknades gåldenårernas halft i sågverket.
Enligt anteckningar å skuldsedeln hafva å kapitalet afbetalats 6,000 rdr, hvarjemte all rånta guldits till den 1 Februari 1861. Derjemte finnes å skuldsedeln tecknadt följande: »Den handlanden J. Salander genom förestående skuldsedel åliggande betalningsskyldighet åtager jag mig att i allo fullgöra, hvadan Salander från all vidare ansvarighet befrias, hvilket försäkras. Haparanda den 17 Mars 1862. A. Markstedt, gen. H. W. Markstedt enl. fullmakt».
Sedan emellertid handlanden Klum aftrådt sina tillgångar till borgenärers förnöjande och rådstufvurätten i Piteå den 20 Oktober 1862 utfårdat offentlig stämning, bevakade Asplund i konkursen 19,589 rdr 97 öre med rånta från den 1 Februari 1863 på grund af nyss omnämnde skuldsedel och bolagsståmmoprotokoll, jemte en räkning, deri Asplund upptagit sin kapitalfordran enligt skuldsedeln till............................................17,435: —
1 års rånta derå från den 1 Februari 1861 till samma dag 1862 1,046:10.
18,481: 10.
1 års rånta derå från den 1 Februari 1862 till samma dag 1863 ...................................1,108:87.
Summa rmt 19,589: 97.
Några af de andra fordringsågarne anmårkte mot Asplunds bevakning, att den solidariska ansvarighet, som Klum
s. 416 Sida 416 i årgången börjar här
och hans medgåldenärer uti förbindelsen sig åtagit, upphört derigenom, att ene gåldenåren Salander från skulden befriats, och inteckningen i hans lott uti sågverket sålunda förfallit; och förmenade de derför, att Klum dåmera borde ansvara endast för så stor del i gålden, som efter hufvudtalet på honom belöpte, eller blott för en tredjedel.
Asplund genmålde, att Markstedts öfvertagande af Salanders andel i skulden icke inverkade på öfriga gåldenårers betalningsskyldighet, hvilken vore oförändrad sådan som förut, helst inteckningen uti Salanders andel i sågverket qvarstod.
Rådstufvurätten yttrade medelst dom den 30 Maj 1864: att emedan Klum icke bevisligen samtyckt till det aftal emellan Asplund och Markstedt, hvarigenom Salander befriats från all betalningsskyldighet på grund af åberopade förbindelsen och Markstedt iklådt sig den betalningsskyldighet, som ålegat Salander; samt Klum, hvilken icke åtagit sig någon betalningsansvarighet för Markstedt, vid sådant förhållande ej kunde vara pligtig gålda den andel eller en tredjedel af skulden, för hvilken Salander varit till sine medgåldenärer ansvarig, fastställdes till betalning ur det gåldbundna boet två tredjedelar af Asplunds anmålda fordran eller 13,059 rdr 98 öre med rånta att utgå ur pantförskrifna egendomen med den förmånsrätt, 17 kap. 9 och 11 §§ Handelsbalken beståmde.
Mot denna dom vådjades till Svea hofrått och yrkades, att Klums konkursmassa måtte befrias från den genom rådstufvuråttens dom konkursmassan ålagda ansvarighet för Holmgrens tredjedel i skulden, så att massan ej måtte få ansvara för mera ån en tredjedel. Det vore nemligen klart, att gåldenårernas ansvarighet för hvarandra betydligt föråndrats genom Asplunds åtgård att fria Salander från hans delaktighet i den förlust, som kunde drabba Klum eller hans massa, i händelse Holmgren icke kunde betala sin andel i skulden.
Genom dom den 18 Maj 1865 faststållde hofrätten rådstufvuråttens beslut.
s. 417 Sida 417 i årgången börjar här
Två ledamöter (hofråttsrådet Montelius och assessoren Hernmarck) voro skiljaktige och yttrade: »Då Klum icke, såvidt visadt vore, lemnat sitt samtycke dertill, att Salander blifvit från betalningskyldigheten för ifrågavarande skuldebref befriad; samt Asplund icke ens uppgifvit, mindre styrkt, att tillgång hos Holmgren till gåldande af hans skuld bruste, funno dessa ledamöter Klum icke kunna i detta mål åläggas betalningsskyldighet för mera ån en tredjedel af skulden, i följd hvaraf rådstufvuråttens dom sålunda borde åndras, att Asplunds bevakade fordran till betalning faststålldes att med den rått, rådstufvurätten stadgat, ur aftrådda tillgångarne utgå med allenast 6,529 rdr 99 öre med rånta, på sått skuldebrefvet innehöll; dock lemnades Asplund öppet att framdeles, i händelse sig visa skulle, att brist hos Holmgren vid gåldande af hans tredjedel i skulden skulle uppkomma, emot Klum anhångiggöra talan om utbekommande af hälften utaf hvad sålunda bruste.
Under åberopande af livad uti hofråtten andraget blifvit söktes i hofråttens dom i underdånighet ändring.
Asplund svarade, att som Salanders tredjedel i skulden blifvit liqviderad af Markstedt, som inköpt Salanders andel i sågverket, hade Asplund icke kunnat vågra att befria Salander från hans skuld; och då Markstedt, som vore en fullt vederhäftig man, iklådt sig Salanders betalningsansvar, vore Klums rått och såkerhet ingalunda genom Asplunds åtgörande minskad.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Huss samt t. f. revisionssekreterarne Svedelius och Östergren) afgaf den 14 Februari 1866 underdånigt betänkande af detta innehåll: »Då, efter det Asplund, utan Klums medgifvande, befriat Salander från fullgörandet af åberopade, utaf honom gemensamt med Klum och Holmgren ingångna förbindelse, den deri af alla tre gåldenårerna åtagna skyldighet att ansvara för hvarandras andelar uti gemensamma gålden syntes ej vidare vara tillämplig, samt Klum följaktligen icke borde kunna anses pligtig att betala mer ån sin andel i samma
Tidskrift för Lagstiftn. etc. 3:dje årg. 27
s. 418 Sida 418 i årgången börjar här
gåld, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist på det sått åndra hofråttens dom, att Asplunds bevakade fordran faststålldes till endast sex tusen fem hundra tjugonio rdr 99 öre jemte sex procent rånta derå från den 1 Febr. 1863, till dess betalning skedde, att utgå med den förmånsrätt, som af domstolarne blifvit bestämd.
Saken afgjordes den 5 Mars 1866 i Högsta Domstolen: Som uti ifrågavarande, den 29 Augusti 1857 utfärdade skuldsedel Klum samt inspektoren Holmgren och handlanden Salander, en för alla och alla för en, åtagit sig att till handlanden Asplund betala 23,435 rdr jemte sex procent rånta, till såkerhet hvarför inteckning uti gåldenårernas halft i Mjösunds sågverk blifvit beviljad; men Asplund sedermera, utan Klums medgifvande, frikallat Salander från den honom enligt skuldsedeln åliggande betalningsskyldighet och såmedelst beröfvat Klum tillfålle att hos Salander söka godtgörelse för hvad Klum möjligen utöfver sin andel i gålden finge utbetala, samt vid sådant förhållande Asplund icke år berättigad att af Klum utfordra större del af de å skuldsedeln vid konkursens början efter gjorda afbetalningar återstående 17,435 rdr och derå ogulden rånta, ån som deraf på Klum i förhållande till hans medgåldenårer efter hufvudtalet belöper, eller en tredjedel och dessutom, derest brist hos Holmgren vid fråga om betalning af hans tredjedel i gålden skulle uppstå, hälften af denna brist; alltså och då Asplund icke i detta mål visat, om och i hvad mån tillgång till sådan betalning hos Holmgren saknas, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Hofstedt, Iggeström, Wretman och von Hofsten) råttvist på det sått åndra domstolarnes öfverklagade beslut, att Asplunds bevakade fordran faststålles till endast 6,529 rdr 99 öre rmt jemte sex procent rånta derå från den 1 Februari 1863 att utgå med förmånsrätt, enligt 17 kap. 9 § Handelsbalken, ur den del af intecknade fastigheten, som utgör konkursmassans tillhörighet.
s. 419 Sida 419 i årgången börjar här
Justitieråden Qvensel, Södergren och Carleson förenade sig om följande yttrande:
»Som, efter det Klum, Holmgren och Salander gemensamt utfärdat ifrågavarande skuldsedel med åtagande att en för alla och alla för en ansvara för dess infriande, och till ytterligare säkerhet derför inteckning blifvit beviljad i gåldenårernas gemensamt ågande andelar i Mjösunds sågverk, Salander med skuldsedelns innehafvare aftalat, att inspektoren Markstedt skulle få, med Salanders befrielse, öfvertaga dennes ansvarighet för skulden, hvartill ock Markstedt genom påskrift å skuldebrefvet sig förbundit, och vid detta förhållande Klum, som ej samtyckt att med Markstedt stå i enahanda ansvarighet, som med Salander, icke numera kan anses häfta i personlig ansvarighet för mer ån sin andel i gålden efter hufvudtalet, men Salanders omförmålda befrielse deremot år utan inverkan på den rått, Asplund ägt på grund deraf, att i Klums och medgåldenårernas anparter af sågverket inteckning blifvit fastställd till säkerhet för förbindelsen utan inskränkning till viss andel i gålden för hvarderas del i sågverket; alltså prôfvade bemålde ledamöter råttvist sålunda åndra öfverklagade domslutet, att Asplund för hålften af faststållda fordringen till kapital och rånta ej åger njuta betalning ur annan konkursboets tillhörighet ån den intecknade panten».
Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 11 April 1866.