Erbjuden ed. Vederpartens antagande deraf sedermera: " Får talan fullföljas särskildt mot domstols beslut rörande en dylik erbjuden ed !
6 mars 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 419–421 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsöknings-Balken, nr 7 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 65 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 7 för det här referatet, men referatet börjar på s. 419 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsöknings-Balken, nr 7.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 419–421 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 6 Mars 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti en å bergsmånnen Daniel Jansson och Jonas Persson i Fisklösen till Grythytte och Hellefors bergslags hårads-
s. 420 Sida 420 i årgången börjar här
rått uttagen stämning yrkade torparen Erik Jakobsson i Spången, att då, enligt afhandling den 23 Oktober 1850, hvarigenom Daniel Jansson och Jonas Persson till Erik Jakobsson försålt hålften af det så kallade Spångtorpet, såljarne förbundit sig låta Erik Jakobsson årligen erhålla vedbrand till nödigt behof från deras omkring torpet belågna skog, Daniel Jansson och Jonas Persson måtte förpligtas samma förbindelse uppfylla.
Dessa sistnämnda yrkade efter stämning deremot, att då de vid berörda köpslut utfåst sig hålla Erik Jakobsson med vedbrand hvarje år endast för den händelse, att Erik Jakobsson icke komme att af annan ägare köpa andra hälften af Spångtorpet, men i sådant fall allenast hvart annat år, samt nyssberörda handel blifvit kort derefter afslutad, Daniel Janssons och Jonas Perssons åliggande uti ifrågavarande hånseende måtte inskränkas till att hvardera med en fjerdedel fylla Erik Jakobssons årliga vedbehof.
Daniel Jansson och Jonas Persson erbjödo sig att med ed fåsta riktigheten af berörda uppgifter om beskaffenheten af det aftal, som emellan dem och Erik Jakobsson ågt rum rörande vedhållningen.
Erik Jakobsson medgaf till en början den erbjudna edgången, men återkallade sedermera detta medgifvande.
Genom beslut den 11 April 1864 yttrade häradsrätten, att enår Erik Jakobsson antagit sina vederparters erbjudande af omförmålda edgång, och Erik Jakobssons återkallande af sitt bifall till edens aflåggande, vid det förhållande att han ej gittat förete något skäl dertill, icke förtjenade afseende, samt sanningen icke annorledes ån medelst edgång syntes kunna utrönas, ålades, med stöd af 17 kap. 34 § Rättegångsbalken, Daniel Jansson och Jonas Persson, derest de sådant gitte, att med ed betyga, att de vid försåljningen till Erik Jakobsson af hålften i Spångtorpet icke för annan håndelse medgifvit honom råttighet till vedbrand från deras omkring samma torp belågna skogsmark till sitt fulla årliga behof ån såvida Erik Jakobsson ej finge inköpa jemvål andra hålften af torpet, och att de, sedan sistberörde
s. 421 Sida 421 i årgången börjar här
köp kommit till stånd, i följd deraf ej voro skyldiga att tillhandahålla Erik Jakobsson vedbrand till större belopp ån som motsvarade hålften af hans årliga behof.
Svea hofrätt, hvarest Erik Jakobsson efter vad öfverklagade häradsrättens utslag, utlåt sig medelst dom den 6 April 1865, att som vid det förhållande, att Erik Jakobsson återkallat sitt medgifvande till omförmålda, af Daniel Jansson och Jonas Persson erbjudna ed, laga skål att döma till edgång icke förekommit, blef öfverklagade beslutet till all verkan undanröjdt, i följd hvaraf håradsråtten uppå anmålan ågde att, utan hinder af samma beslut, saken till fortsatt laglikmätig behandling företaga.
Deruti sökte Daniel Jansson och Jonas Persson i underdånighet åndring.
Nedre revisionen hemställde i underdånigt betånkande den 24 Februari 1866, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist fastställa hofråttens dom.
Saken föredrogs den 6 Mars 1866 i Högsta Domstolen, hvarvid justitieråden Södergren och Cramér förklarade, att, enår i denna sak hofråtten icke hufvudsakligen dömt, justitieråden ansågo den af sökänderna emot hofråttens dom fullföljda talan icke kunna, emot 16 kap. 4 § Råttegångsbalken, till pröfning upptagas; hvaremot Högsta Domstolens öfrige flesta ledamöter (justitieråden Iggeström, Wretman, Naumann och Bolin) funno hinder derför icke möta; och då till följd håraf saken till pröfning förekom, biföll Högsta Domstolen nedre revisionens betånkande.
Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 11 April 1866.
Anm. Beträffande fullföljd af talan mot dom rörande fyllnads-ed, såvål som vårjemåls-ed, samt i allmänhet om skilnaden emellan de processuela preliminår-beslut, hvilka i 16 kap. 4 § Rättegångsbalken åsyftas, samt vid interlokutoriska utslag af den beskaffenhet, att de på sakens utgång hafva ett väsendtligt inflytande, se Chr. Naumanns vota i Högsta Domstolen i två sårskilda mål, anförda i Schmidts juridiska arkif, 34:de Bandet, sidd. 460 och 469.