Tvist angående betalningsorten i fråga om kontant arrende-afgift och dessa medels afsändande med posten under öppen rekommendation.
27 juni 1865
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 3,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 426–428 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 14 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 68 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 14 för det här referatet, men referatet börjar på s. 426 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 14.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 426–428 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 27 Juni 1865». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Majoren friherre C. G. Wrangel von Brehmer, såsom innehafvare af numera aflidne auditören A. Wollmars rått, sökte hos kon. befallningshafvande i Malmöhus lån att, på grund af ett den 29 Januari 1849 uppråttadt kontrakt, hvarigenom Wollmar på 20 års arrende till landtbrukaren B. Meijer upplåtit egendomen Heckeberga emot en årlig arrendeafgift af 13,333 rdr 16 sk. bko, deraf hålften skulle vara gulden före den 1 Januari och den andra hålften före den 14 derpåföljande Mars hvarje år, af Meijer jemte landtbrukaren G. Malmqvist, hvilken vore antagen till Meijers medarrendator, utbekomma det arrende, som den 14 Mars 1864 till betalning förfallit, med afdrag fôr vissa qvittningsgilda belopp, eller 9,710 rdr rmt jemte rånta från förfallodagen och ersättning för lagsökningskostnaden.
Med bestridande af ansökningen, yttrade Meijer och Malmqvist, att då sökanden icke varit att tråffa eller ställt ombud för sig å Heckeberga, hvarest Malmqvist, enligt bevis af Nils Andersson och Jöns Kristoffersson derstådes, den 7 Mars sistnämnde år instållt sig för att arrendeafgiften erlägga, penningarna den 9 i samma månad blifvit i bref till sökanden under öppen rekommendation inlemnade å Lunds postkontor, derifrån sökanden jemvål om förhållandet erhållit underrättelse, hvilka uppgifter Meijer och Malmqvist sökte styrka med särskilda bevis af postmästaren i Lund,
s. 427 Sida 427 i årgången börjar här
hvarjemte de, för att visa, det sådant betalningssätt åfven förut varit begagnadt, företedde dels ett den 29 December 1863 från postkontoret i Malmö utfårdadt rekommendationsbevis angående ett af Malmqvist till sökanden afsåndt belopp å 9,725 rdr, dels ock ett af sökanden den 31 i samma månad utgifvet qvitto å ett halft års arrende för Heckeberga.
Sökanden genmålde, att han ståndigt vore boende på Hyby gård, derifrån afståndet till Heckeberga utgjorde en knapp mil eller endast hålften af afståndet emellan Heckeberga och Malmö eller Lund; att sökanden icke vore skyldig å postkontoret i någon af nåmnde ståder afhemta arrendemedlen, hvilka borde hos sökanden erlåggas; att i förevarande fall icke vore styrkt, det sökanden blifvit om penningarnes inlemnande å postkontoret i Lund underråttad, emedan postmåstarens derom meddelade bevis endast utvisade, att så kallad advis blifvit till sökanden afsånd, men ingalunda att den kommit honom tillhanda, samt att dessutom Meijer och Malmqvist icke ens erbjudit sådant betalningsmedel, hvarmed sökanden varit skyldig åtnöjas, emedan företedda beviset upplyste, att å postkontoret i Lund inlemnats Skånes enskilda banks sedlar, hvilka egentligen icke vore mynt, ån mindre sådant mynt, som allmänt i riket gållde.
Genom utslag den 15 Juli 1864 utlåt sig konungens befallningshafvande, att som åberopade arrendekontraktet icke innehölle någon bestämmelse, hvarest arrendet borde erläggas, samt vid sådant förhållande och då sökanden icke varit boende å Heckeberga eller för ifrågavarande arrendes uppbårande personligen eller genom ombud derstådes sig infunnit, åtgården, att i behörig tid afsånda penningarna under öppen rekommendation å det intill sökandens hemvist närmast belågna postkontor, icke kunde såsom obehörigt betalningssått anses, helst sökanden nästföregående år genom posten emottagit arrende för Heckeberga; förty och då anmårkningen mot det sedelslag, hvari betalning erbju-
s. 428 Sida 428 i årgången börjar här
dits, icke förtjenade afseende, blef sökandens påstående ogilladt.
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hvarest sökanden besvårade sig, fann, i utslag den 8 September 1864, skål icke hafva förekommit, ledande till åndring i kon. befallningshafvandes utslag.
Sökanden fullföljde underdånig talan.
Nedre revisionen hemställde i underdånigt betånkande den 10 Juni 1865, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofråttens utslag att gilla.
Saken föredrogs den 27 Juni 1865 i Högsta Domstolen, som, på de af kon. befallningshafvande anförde skål och enår det af Meijer och Malmqvist i bref till sökanden under öppen rekommendation å Lunds postkontor inlemnade penningebelopp icke kunnat af annan ån sökanden utbekommas, pröfvade råttvist på det sått gilla hofråttens utslag, att sökandens hos kon. befallningshafvande framstållda påstående förklarades icke kunna utmåtningsvis bifallas; sökanden obetaget att efter ståmning vid vederbörlig domstol sin talan i laga ordning anhångiggöra och utföra, i fall af befogenhet.
Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 2 Augusti 1865.