Naumanns tidskrift 1866 s. 523

Till 1862-års vinterting med Jerrestads hårad inståmde Magnus Holger Areskoug sin faderbroder Carl Mathias Areskoug, med påstående: att som Magnus Holger Areskougs nu mera aflidne fader Magnus Ulrik Areskoug, hvilken såsom fideikommiss innehaft, bland andra fastigheter, utsockne frälsehemmanen g:dels mantal N:o 34 Tomarp och 29:dels mantal N:o 9 Wirestad, genom kontrakt den 15 Juli 1857 på tio års tid, råknadt från den 25 Mars samma år, till Carl Mathias Areskoug bortarrenderat berörde hemman, hvilka efter bemålde Magnus Ulrik Areskougs i Juni månad 1859 inträffade död såsom fideikommissegendom öfvergått till Magnus Holger Areskoug, men Carl Mathias Areskoug, oaktadt han den 3 December 1860 blifvit uppsagd till afflyttning från nämnde fastigheter efter tillgodonjutande af laga fardag, likvål fortfarande innehade och brukade samma fastigheter, hvilka Magnus Holger Areskoug enligt sårskilde arrendekontrakter den 8 Juni och 8 Juli 1861 under sexton års tid från den 25 Mars 1862 åt Jöns Mårtensson i Stora Köpinge och Nils Persson i Hammenhög på arrende upplåtit, och Carl Mathias Areskoug, under antydan att han icke vore sinnad godvilligt fråntråda arrendet, förhindrat Jöns Mårtensson och Nils Persson att å hemmanen verkställa höstsådd; honom måtte varda ålagdt att fardagen 1862 aftråda ifrågavarande fastigheter och dess-

s. 524 Sida 524 i årgången börjar härKopiera citering

utom godtgöra Magnus Holger Areskoug den förlust och skada, som tillskyndats honom genom Carl Mathias Areskougs underlåtenhet att till Magnus Holger Areskougs förfogande merberörde fastigheter aftråda.

Carl Mathias Areskoug genmälde: att han och hans syskon uti annan rättegång, som vore på hofråttens öfver Skåne och Blekinge pröfning beroende, klandrat fideikommisstiftelsen och väckt anspråk pä arfsrätt i hemmanen efter deras fader, samt att, så långe berörde rättegång vore oafgjord, honom ej kunde frånkånnas råttighet att innehafva hemmanen; men om ån Magnus Holger Areskoug till hemmanen hade sådan rått, som han uti stamningen föregifvit, så borde han likväl respektera sin faders arrendekontrakt; ty såsom arfvinge efter fadren vore han med denne lika förbunden. På dessa skål bestreds kåromålet.

Sedan ofvanbemålde Jöns Mårtensson och Nils Persson uti stämning å Magnus Holger Areskoug till samma års sommarting i nåmnde hårad yrkat, att denne måtte förpligtas att enligt råkning ersåtta dem ej mindre för saknaden af hemmanens bruk under den tid tvisten angående deras tillträdesrått påginge, ån åfven den förlust, de genom saknad af boningsplats, kreaturs och spanmåls inköpande, tjenstehjons aflönande samt varors och kreaturs forslande till arrenderade hemmanen m. m. måst och framdeles komme att vidkännas; så framställde Magnus Holger Areskoug uti ytterligare stämning påstående, att som Carl Mathias Areskoug genom sitt fortsatta tredskande vållat alla de förluster, hvarför ersättning blifvit Magnus Holger Areskoug affordrad, Carl Mathias Areskoug måtte kännas skyldig att till Magnus Holger Areskoug återgålda det ersättningsbelopp, han i följd af Jöns Mårtenssons och Nils Perssons yrkande möjligen kunde blifva dömd att till dem utgifva, samt förpligtas att från den 25 Mars 1862 vidkännas de högre arrendevilkor, Jöns Mårtensson och Nils Persson sig iklådt i ofvanåberopade, med dem uppråttade arrendekontrakter.

Åfven hårpå svarade Carl Mathias Areskoug, att Magnus Holger Areskoug varit pligtig respektera sin faders

s. 525 Sida 525 i årgången börjar härKopiera citering

arrendekontrakt, och att om Carl Mathias Areskoug, genom att utarrendera hemman, som icke stodo till hans förfogande, ådragit sig ersättningsskyldighet, vore detta icke Carl Mathias Areskougs fel, ty han hade, på sått ett företedt intyg utvisade, protesterat emot hemmanens utarrenderande.

Häradsrätten meddelade utslag den 23 Agusti 1862: Emedan §:dels mantal N:o 34 Tomarp och |^:dels mantal N:o 9 Wirestad af Magnus Holger Areskougs fader, framlidne Magnus Ulrik Areskoug såsom fideikommiss innehafts och, enligt fideikommissförfattningen, vid hans i Juni månad år 1859 timade död öfvergått på Magnus Holger Areskoug såsom äldste sonen; ty och som den omståndighet, att det emot fideikommiss-stiftelsen af Carl Mathias Areskoug och hans syskon väckta klander icke genom laga kraftägande beslut vore afgjordt, icke lagligen utgjorde hinder för Magnus Holger Areskoug att under tiden af fastigheterna komma i besittning; samt den af Magnus Ulrik Areskoug åt Carl Mathias Areskoug upplåtna arrenderätt ej kunde efter hans död åga bestånd emot den rått, Magnus Holger Areskoug genom fideikommissförfattningen till fastigheterna förvårfvat; alltså och enår sålunda Carl Mathias Areskoug, hvilken den 3 December 1860 blifvit af Magnus Holger Areskoug uppsagd till afflyttning fardagen 1862, saknat rått att derefter besitta ifrågavarande hemman, pröfvade håradsråtten råttvist förpligta Carl Mathias Areskoug dels att samma hemman genast till Magnus Holger Areskoug aftråda, vid påföljd att eljest varda derifrån vråkt, dels ock att för brukningen under tiden från den 25 Mars 1862 utgifva ersåttning, hvilken i brist af godvilligt åsåmjande borde bestämmas af tre gode mån, deraf parterne ågde utse hvardera en och de sålunda valde tillkalla den tredje; och blef på anförde skål Jöns Mårtenssons och Nils Perssons talan på det sått bifallen, att Magnus Holger Areskoug ålades godtgöra dem ej mindre för saknaden af ifrågavarande hemmansbruk från den 25 Mars 1862 och till dess de deraf kommo i besittning, ån åfven för den förlust, dem skåligen kunde anses vara tillskyndad derigenom, att de för hem-

s. 526 Sida 526 i årgången börjar härKopiera citering

manens tagande i bruk erforderliga åtgärder for dem blifvit onyttiga, med de belopp, som kunde bestämmas, likaledes genom gode mån, valde i ofvan stadgade ordning.

Emot håradsråttens utslag fullföljdes både af Carl Mathias Areskoug och Magnus Holger Areskoug vadetalan i hofråtten öfver Skåne och Blekinge. Den förstnämnde klagade deröfver, att Jöns Mårtenssons och Nils Perssons stamning, ehuru den ej skulle åga sammanhang med förevarande mål, blifvit deri pröfvad, hvadan och då jemvål, enligt hans förmenande, häradsrätten i dess protokoll icke nog fullständigt anmårkt hans arrendekontrakt, han yrkade, dels att målen måtte skiljas, och dels tvisten visas åter till håradsråtten för ny laglikmåtig behandling, men om detta ej kunde bifallas, att vederpartens talan på de hos håradsråtten anförde skål måtte ogillas.

Magnus Holger Areskoug påkallade den åndring i håradsråttens utslag, att Carl Mathias Areskoug måtte ersåtta allt hvad Magnus Holger Areskoug enligt håradsråttens utslag skulle till Jöns Mårtensson och Nils Persson utgifva.

Hofrätten gaf dom i saken den 20 Maj 1864, lemnade utan afseende Carl Mathias Areskougs framstållning angående målens skiljande och om återförvisning samt fann hans talan i sjelfva saken ej föranleda åndring i håradssråttens utslag; men yttrade, beträffande Magnus Holger Areskougs åndringssökande, att enår Carl Mathias Areskoug genom sin tredska att, oaktadt uppsågelse, den 25 Mars 1862 aftråda, ådragit sig förpligtelse att godtgöra Magnus Holger Areskoug den skada och förlust, honom genom berörda tredskande förorsakades; alltså och med åndring af håradsråttens utslag i denna del, ålades Carl Mathias Areskoug att ersåtta Magnus Holger Areskoug ej mindre enligt gode måns uppskattning, på sått håradsråtten stadgat, för saknadt bruk af omtvistade fastigheterna från den 25 Mars 1862 till dess Carl Mathias Areskoug dem till Magnus Holger Areskoug aftrådde, ån åfven det belopp, Magnus Holger Areskoug, enligt beslut vid den af håradsråtten föreskrifna

s. 527 Sida 527 i årgången börjar härKopiera citering

godmansvårdering, kunde blifva skyldig känd att såsom skadeersättning till Jöns Mårtensson och Nils Persson utgifva, vid bestämmande af hvilka ersättningsbelopp det emellan desse sistnämnde och Magnus Holger Areskoug afslutade arrendekontrakt borde ligga till grund.

Detta beslut utgjorde hofråttsråden Bergenstråles och Hagermans mening; hvaremot assessoren Lindencrona, med hvilken assessesoren friherre Wrede förenade sig, yttrade: »Med referenten (Hagerman) år jag ense i fråga om så vål C. M. Areskougs framställning derom att Nils Perssons och Jöns Mårtenssons emot M. H. Areskoug instämda tvist icke bordt handläggas i sammanhang med den af den sistnämnde till 1862-års vinterting anhångiggjorda råttegång, som ock C. M. Areskougs yrkande om målets återförvisning, åfvensom beträffande sistnämnde parts hårstådes fullföljda talan i sjelfva saken; och finner jag i anledning af M. H. Areskougs åndrigssökande annat yttrande icke kunna meddelas, ån att M. H. Areskoug må, sedan genom den af håradsråtten föreskrifna godmans-vårdering det ersåttningsbelopp, den sistnämnde år vorden skyldig dömd att till Nils Persson och Jöns Mårtensson utgifva, blifvit beståmdt, emot C. M. Areskoug anstålla den talan om dennes förpligtande att hålla M. H. Areskoug i berörde afseende skadeslös, hvartill fog kan förefinnas.»

Assessoren grefve Horn, som delade pluralitetens åsigt i råttegångsfrågorna och lika med dem gillade håradsråttens utslag, så vidt Carl Mathias Areskoug derigenom ålagts att till Magnus Holger Areskoug aftråda ifrågakomne fastigheter, anförde i öfrigt: att som C. M. Areskoug obehörigen sutit i besittning af nyssberörda fastigheter från den 25 Mars 1862, vid hvilket förhållande han vore pligtig godtgöra sin vederpart all den skada och förlust, som denne senare genom C. M. Areskougs omförmålde tillgörande vållats, samt M. H. Areskoug vederbörligen styrkt, att han till Nils Persson och Jöns Mårtensson öfverlåtit fastigheternas bebrukande emot en årlig arrendeafgift af tillsamman 2,000 rdr rmt jemte andra M. H. Areskoug tillförsäkrade

s. 528 Sida 528 i årgången börjar härKopiera citering

fördelar; alltså pröfvade denne ledamot för sin del råttvist att, med åndring af motvådjade utslaget hårutinnan, förpligta C. M. Areskoug att från den 25 Mars 1862 för den tid han sutit och komme att sitta i besittning af fastigheterna, vid de uti de emellan M. H. Areskoug samt Nils Persson och Jöns Mårtensson upprättade kontrakter bestämda förfallotider, till M. H. Areskoug utgifva godtgörelse för de förmåner, han genom omförmålde kontrakter sig betingat, med 2,000 rdr årligen i penningar samt efter bestämmande af gode mån, af hvilka parterna å ömse sidor hvardera utse en och desse sålunda utvalde en tredje, värdet af öfrige förmånerna, jointe sex procent rånta å hvad M. H. Areskoug i berörda hånseende blifvit tilldömd från de dagar, då arrendeafgifterna och öfrige förmånerna enligt kontrakten bordt honom tillhandahållas; hvarjemte assessoren, enår C. M. Areskoug genom sitt tredskande jemvål vållat, att M. H. Areskoug icke förmått till Nils Persson och Jöns Mårtensson öfverlemna besittning af fastigheterna, och förthy blifvit ålagdt till dem utgifva ersåttning i enlighet med håradsråttens stadgande ej mindre för saknaden af fastigheternas bruk ån åfven för den förlust, dem skåligen kunde anses vara tillskyndad derigenom, att de för fastigheternas tagande i bruk erforderliga åtgärder för dem blifvit onyttiga, förpligtade C. M. Areskoug att till M. H. Areskoug utbetala det belopp, som denne i följd af håradsråttens berörde utslag kunde komma att till Nils Persson och Jöns Mårtensson utgifva, likaledes med sex procent rånta från den dag, berörde belopp blefve till dem guldet.

Carl Mathias Areskoug fullföljde underd. talan hos Kongl. Maj:t, under åberopande af allt hvad han vid domstolarne anfört, så vål i råttegången som i sjelfva saken. Att beloppet af skadeersättningen skulle bestämmas af gode mån, utsedde af vederparten samt Nils Persson och Jöns Mårtensson, vore orimligt.

Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Östergren, Adlers och Fåhroeus) hemställde i underd. betånkande den 25 Februari 1865, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist

s. 529 Sida 529 i årgången börjar härKopiera citering

gilla hofråttens dom. Vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 1 påföljande Mars blef detta betånkande godkåndt af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Södergren, Wretman, Naumann och von Hofsten); och skulle den af parterna, hvilken icke åtnöjdes med den till gode måns bestämmande öfverlemnade uppskattning af såvål det skadestånd, bönderna Jöns Mårtensson och Nils Persson fått sig af Magnus Holger Areskoug tillerkåndt, som den ersättning Carl Mathias Areskoug blifvit ålagdt att till Magnus Holger Areskoug utgifva, åga att talan deremot efter ståmning vid domstol utföra efter befogenhet.

Justitieråden Iggeström och Cramer förenade sig uti följande yttrande: »Enår den uppskattning, som till följd af håradsråttens laga kraftvunna utslag skall åga rum å skada, hvilken för åboerne Jöns Mårtensson och Nils Persson uppkommit derigenom, att de icke fått, i enlighet med slutadt aftal emellan dem och Magnus Holger Areskoug, den 25 Mars 1862 tilltråda hemmanen Tomarp och Wirestad, ej lagligen må, i betraktande deraf, att Carl Mathias Areskoug hvarken äger deltaga i val af gode mån för berörda uppskattning eller i det årendet har rått till talan, ovilkorligen gålla till efterråttelse vid pröfning af rättsförhållandet parterna emellan, funno justitieråden, med gillande i öfrigt af hofråttens dom, skåligt derutinnan stadga den åndring, att vid bestämmande på sått håradsråtten föreskrifvit af den ersåttning, Carl Mathias Areskoug åligger till Magnus Holger Areskoug utgifva, jemvål skall tagas i beråkning ofvan berörda, Magnus Holger Areskoug ådömda skadestånd till bemålde åboer; parterne obetaget att, derest de med gode månnens beslut icke åtnöjas, om ersättningens belopp vid domstol i vederbörlig ordning föra talan.

Kongl. Maj:ts dom år utgifven den 6 April 1865.

Tids krift för Lagstiftn. etc., 3 årg.