Naumanns tidskrift 1866 s. 633

I ett vid Elfvedahls håradsrått anhångigt mål emellan Soned Henriksson i Mjönås, kårande, samt Per Persson derstådes, svarande, angående skyldighet för den sistnämnde att aftråda obehörigen intagen mark, hade häradsrätten genom beslut under råttegången den 22 Oktober 1857 föreskrifvit, att Henriksson borde föranstalta, att utaf veder-

s. 634 Sida 634 i årgången börjar härKopiera citering

börligen förordnad landtmåtare blefve, med ledning af åldre kartor öfver Mjönås och dessas jemförande med en afhandling af den 9 April 1843, undersökt och utråknadt, huruvida Per Persson innehade andra ån de genom samma afhandling till honom upplåtna ägor.

I anledning håraf företedde Henriksson å vintertinget 1858 två sårskilda, med kommissionslandtmåtaren O. L. Bratténs namn undertecknade skriftliga betyg, enligt hvilka berörda undersökning och utråkning skulle af Brattén blifvit verkstållda den 5 November 1857.

Häradsrätten afgjorde målet genom utslag den 10 April 1858 och, bland annat, förpligtade Per Persson att återgålda Henriksson kostnaden för landtmåteriförråttningen med 24 rdr 44 öre; men Svea hofrätt, der Per Persson fullföljde talan och företedde intyg af Brattén, att han ej verkställt omförmålda landtmåteriförråttning, visade målet åter till håradsråtten, som, då vid målets återföretagande Henriksson uppgaf, att förråttningen blifvit verkställd af v. kommissionslandtmåtaren L. C., anmålde förhållandet hos kon. befallningshafvande för åtals anstållande.

Länsmannen Pallin instämde då, enligt kon. befallningshafvandes förordnande, L. C., med påstående om ansvar för det han i Bratténs namn obehörigen företagit en landtmåteriförråttning.

Vid råtten uppvisades ofvanomförmålda två handlingar åfvensom en arvodesråkning å 24 rdr 44 öre, allt undertecknadt »O. L. Brattén». Såsom bitrådande gode mån voro i ena handlingen antecknade Peter Persson i Skymnåshögen och Peter Petersson i Mjönås.

Brattén nekade, att nåmnde handlingar blifvit af honom sjelf eller med hans vilja eller vetskap i hans namn utfårdade, åfvensom att han bekommit något af det i råkningen upptagna penningebelopp. C:s åtgård måtte hafva tillkommit af synnerlig obetånksamhet, ty under den tid C. bitrådde Brattén med landtmåterigöromål hånde vål, att C. företog mindre förrättningar, men dervid undertecknades

s. 635 Sida 635 i årgången börjar härKopiera citering

handlingarne alltid: »Brattén genom C...». Brattén för sin del ville dock ej framställa något påstående mot C.

C. erkände, att han, utan Bratténs vetskap, tecknat dennes namn, åfvensom att C. sjelf uppburit arvodesbeloppet, deraf Brätten ej erhållit någon del. C. hade dock lemnat Brattén underrättelse om ifrågavarande »förrättning» och kort tid derefter erhållit transport till annat lån, efter att hafva 34 år såsom medhjelpare bitrådt Brattén. Vidare vidgick C., att han sökt efterapa Bratténs namnteckning så mycket som möjligt för att få underskrifterna å de båda betygen och råkningen till utseendet lika Bratténs egna namnteckningar. Det hånde ofta, under den tid C. bitrådde Brattén, att dylika mindre förrättningar verkstålldes helt och hållet på egen hand af medhjelparen och af honom i principalens namn underskrefvos. Denna praxis hade C. åfven nu följt, och, om ej C:s förflyttande till annat lån ågt rum, skulle fråga om förrättningen ej hafva uppstått. C. hade af åtgården ej haft »mera nytta ån om den skett i hans eget namn». Något uppsåt att begå en brottslighet visste han icke med sig 1).

Peter Persson i Skymnåshögen uppgaf: att han, efter budskickning af Henriksson, infunnit sig i Mjönås, hvarest han blott »såsom vittne» undertecknat sitt och, på Peter Peterssons i Mjönås begåran, åfven dennes namn å ifrågavarande handling; men i sjelfva förrättningen hade Peter Petersson icke deltagit.

Häradsrätten meddelade utlag den 12 Januari 1863: Enår C., sedan han företagit uppmåtning och undersökning rörande en torplågenhet under hemmanet Mjönås, hvarom håradsråtten i sårskild tvist lemnat föreskrift, öfver samma förrättning utfårdat protokoll och betyg åfvensom uppråttat kostnadsråkning, samt å alla dessa handlingar tecknat och efterapat kommissionslandtmätaren 0. L. Bratténs namn, utan

1) Hvarföre undertecknades ej handlingen äfven denna gång: Brattén yenom C...?

s. 636 Sida 636 i årgången börjar härKopiera citering

att C. hvarken haft uppdrag af Brattén att förrättningen företaga eller dennes medgifvande att derå teekna Bratténs namn, och dertill komme, att C. erkänt sig hafva uppburit det i arvo desräkning en påförda belopp, 24 rdr 44 öre, blef, jemlikt 8 kap. 3 § Missgerningsbalken, jemförd med 48 § 2 mom. i Kongl. Förordningen den 7 September 1858, C. dömd att mista åran och bota 20 rdr rmt till treskiftes.

Öfver detta utslag, som underställdes Svea hofrätts prôfning, anförde C. besvär och yttrade: Han hade af glömska uraktlåtit att å förrättningen teckna, såsom vanligt, Brattén genom C. Men då förrättningen ej skedde i följd af förordnande, hade det varit likgiltigt om principalens eller medhjelparens namn å handlingarne underskrefs ; och då han ej haft någon afsigt hvarken att förfalska Bratténs namn, eller att dermed skada Brattén eller jordågarne, eller att bereda sig någon nytta 1), samt Brattén ej framstållt ansvarspåstående, yrkade C. att varda från all påföljd af åtalet befriad.

Hofrätten, medelst utslag den 5 Mars 1863, gillade häradsrättens beslut.

C. fullföljde underd. ändringssökande hos Kongl. Maj:t och bifogade ett af Brattén utgifvet bevis, innehållande, att C., som från början af April 1855 till den 31 Augusti 1858 bitrådt Brattén, alltid visat arbetsamhet och redbarhet samt fullgjort arbetet till Bratténs belåtenhet; att C. antingen genom obegrånsadt förtroende till Brattén eller af obetånksamhet tecknat Bratténs namn under ifrågavarande handlingar, utan att tillika utsätta sitt eget, och att då han vid afflyttningen från Wermland till Gelle troligen genom glömska uraktlåtit att Brattén om berörda förhållande underrätta, hade detta vållat, att Brattén i sitt bevis till hofrätten nekade för den af C. gjorda namnteckningen. Brattén vore och förblefve dock fullt öfvertygad, att C:s åtgörande icke tillkommit i bedräglig afsigt eller af uppsåt att förfalska.

3) Hvarföre uraktlät C. att för Brattén redovisa de uppburna penningarne eller om denna uppbörd underrätta honom?

s. 637 Sida 637 i årgången börjar härKopiera citering

Åklagaren i afgifven förklaring uttalade ock »sin öfvertygelse», att C:s förfarande hårledt sig från oförstånd och lättsinne.

Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 2 November 1863; och emedan C., då han utfärdade ifrågavarande handlingar, var som medhjelpare anstålld hos kommissionslandtmåtaren Brattén, samt denne sistnämnde, hvilken, i målet hörd, förklarat sig icke vilja något påstående mot C. framställa i anledning af hans åtalade förfarande, tillika upplyst, att C. under den tid han bitrådde Brattén med landtmåterigöromål, plågade å Bratténs vagnar och i hans namn mindre förrättningar verkstålla; ty och då, med afseende å hvad sålunda och för öfrigt i målet förekommit, icke antagas kunde, att C:s åtgård att, sedan han verkställt den begärda förrättningen, till hvars företagande något förordnande icke, så vidt visadt vore, blifvit Brattén af kon. befallningshafvande meddeladt, i Bratténs namn upprätta och sedermera utlemna ofvanberörda handlingar, skett i brottslig afsigt, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter, (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Adlercreutz och Rabe), med ändring af domstolarnes beslut, C. icke kunna till ansvar i målet fållas.

Justitierådet Almqvist yttrade: »Jag anser C:s åtalade förfarande icke hafva skett i sådant brottsligt uppsåt, att det kan till förfalskning hånföras; men, då C. derigenom ådagalagt synnerligt oförstånd och vårdslöshet vid landtmåterigöromåls handlåggning, pröfvar jag skåligt fålla C. att derför, enligt 54 § Landtmåteri-instruktionen, böta 100 rdr rmt».

Justitieråden Södergren och Naumann funno skål ej vara anfördt, som kunde verka åndring i hofråttens öfverklagade utslag.