Inom hvilken kommun skall skatt för hund erläggas!
22 augusti 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 703–704 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 703–704 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 22 Augusti 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Poliskommissarien R. G. Wittboldt tilltalade vid poliskammaren i Götheborg grosshandlanden James J:n Dickson för det han skulle uraktlåtit att till beskattning för år 1865 anmåla sex honom tillhöriga hundar.
Svaranden invånde, att han, som bodde å egendomen Öfverås inom Örgryte socken, derstådes för ifrågavarande tid erlagt skatt för de två hundar, som der innehades, och att skatten för de öfriga blifvit betald inom Partilleds socken, hvarest dessa af honom såsom jagthundar begagnades; yrkande förty svaranden, att åtalet måtte ogillas.
s. 704 Sida 704 i årgången börjar här
Genom utslag den 30 Mars 1865 utlät sig poliskammaren: att emedan svaranden, ehuru boende å ofvannåmnde egendom, enligt eget medoifvande vore för sin person mantalsskrifven inom Gôtheborgs stad och således medlem af denna kommun, hvarest, i den ordning Kongl. Kungörelsen den 12 Juli 1861 beståmde, öfverenskommelse vore emellan de röstågande innevånarne tråffad om utgörande af årlig skatt för hundar med fem riksdaler för hvarje, samt dylik skatt så mycket hellre måste betraktas såsom personlig och borde, oansedt hundarne större eller mindre del af året innehades inom annan kommuns område, utgöras af den kommun, till hvilken ågaren hörde, som kommunerna, enligt 2 § i berörde kungörelse, blifvit förbehållet att sjelfva bestämma om de inflytande medlens anvåndande för kommunernas behof; ty och som svaranden följaktligen bordt för år 1865 till staden Götheborg utgöra skatt för omförmålda sex hundar, men sådant uraktlåtit, alltså, utan afseende derå att dylik skatt blifvit annorstädes betald, dömdes svaranden, med stöd af 6 § i ofvanåberopade kungörelse, att för nåmnde förseelse böta tio riksdaler samt att erlågga dubbel skatt för ifrågakomne sex hundar, efter tio riksdaler för hvarje, med sextio riksdaler. .
Dickson besvårade sig i Götha hofrätt, som medelst utslag den 30 November 1865 yttrade: att enår, vid jemförelse af stadganderna i Kongl. Kungörelsen den 12 Juli 1861, uppenbart syntes, att skatt för hundar kunde utkråfvas endast af den kommun, inom hvilken någon innehade hund, samt icke uppgifvet, ån mindre visadt blifvit, att Dickson under år 1865 haft ifrågavarande sex hundar i Götheborg, blef, med upphåfvande af poliskommarens utslag, Dickson befriad från påföljd af åtalet.
Dickson fullföljde underdånig talan.
Målet föredrogs den 22 Augusti 1866 inför Högsta Domstolen (justitieråden Alexanderson, Qvensel, friherre Leuhusen, Wretman, Adlercreutz, Naumann och Bolin), som fann skål ej vara anfördt, hvilket i hofråttens öfverklagade utslag kunde verka åndring.