Samma ämne som under nästföregående n:r.
22 augusti 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 705–706 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 705–706 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning inför Högsta Domstolen den 22 Augusti 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Poliskommissarien R. G. Wittboldt tilltalade vid poliskammaren i Götheborg grosshandlanden Conrad Uggla, för det han år 1865 skall underlåtit att till beskattning anmäla en honom tillhörig hund.
Genom utslag den 26 Maj nämnde år yttrade poliskammaren: att emedan Uggla vore boende och skattskrifven inom Götheborgs stad, hvarest, i den ordning Kongl. Kungörelsen den 12 Juli 1861 bestämde, öfverenskommelse mellan de röstågande innevånarne träffats om utgörande af årlig skatt för hundar med fem riksdaler för hvarje sådant kreatur, samt dylik skatt så mycket hellre måste betraktas såsom personlig och böra, oaktadt kreaturen större eller mindre del af året hades inom annan kommuns område, utgöras till den kommun, ågaren tillhörde, som kommunerna, enligt 2 § i nämnda kungörelse, blifvit förbehållet att sjelfva bestämma om de inflytande medlens användande för kommunens behof, fann poliskammaren Uggla hafva bordt för år 1865 till staden Götheborg utgöra skatt för den hund, som han erkånt sig åga, men hvilken han för vård bortlemnat till J. Sandin, boende inom Lundby socken; i följd hvaraf och då Uggla uraktlåtit att sådan skatt betala, poliskammaren, jemlikt 6 § i ofvanåberopade Kongl. Kungörelse, dömde Uggla att för denna försummelse böta sju riksdaler 50 öre samt erlägga dubbel skatt med tio riksdaler.
Uggla besvårade sig i Götha hofrätt, som genom utslag den 20 November 1865 yttrade: att emedan upplyst vore, att under uppgifna tiden ifrågavarande hund varit lemnad i vård hos en inom Lundby socken boende person, och det följaktligen icke ålegat Uggla att i Götheborg anmåla hun-
Tidskrift för Lagstiftn. ete. 3:dje årg. 45
s. 706 Sida 706 i årgången börjar här
den till beskattning, blef, med åndring af poliskammarens utslag, åtalet ogilladt.
Uggla fullföljde underdånig talan.
Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 22 Augusti 1866, fann Högsta Domstolen (Justitieråden Alexanderson, Qvensel, friherre Leuhusen, Wretman, Adlercreutz, Naumann och Bolin) skål ej vara anfördt, som i hofråttens öfverklagade utslag kunde verka åndring.