Naumanns tidskrift 1866 s. 712

Poliskommissarien R. G. Wittboldt tilltalade den 27 November 1865 vid poliskammaren i Götheborg förre handlanden G. Andersson, for det han skulle inom sin hyrda lågenhet i huset N:o 1 vid Drottninggatan under Oktober och November månader 1865 olofligen sålt spirituösa drycker.

Andersson bestred åtalet, under förmålan, att han endast åt ett klubbsållskap, som af honom hyrt lokal, serverat de varor, som af sållskapets ledamöter gemensamt uppköpts. Vid denna servering hade tillgått så, att Andersson eller hans piga af hvarje sållskapets ledamot mottagit betalning efter beståmdt pris för hvad som reqvirerats, hvarefter medlen förvarats i en särskild för detta ändamäl inrättad kassa. Derjemte företedde Andersson dels detta

»Kontrakt:

l:o. Jag Andersson upplåter och uthyr till herrar ledamöter af »Jernvägsklubben» tre rum etc., hvilka rum alltid skola vara tillgångliga för klubbledamöter, som ensamme der åga tillträde.

2:o. Jag förbinder mig hålla nödig betjening för herrar klubbledamöters uppassning inom lokalen, samt för mig anförtrodda medlen i samråd med skattmåstaren uppköpa, för klubbens råkning, mat och dryckesvaror enligt af sållskapet fastsålld förteckning, samma varor på sållskapets önskan genom betjeningen låta servera, samt på de tider då direktionen bestämmer.

3:o. Tiden råknas från den 1 Oktober 1865 till den 1 April 1866 mot en öfverenskommen summa af 100 rdr; dock med vilkor att hyran ökas i den mån sållskapets ledamöter ökas och då kassan sådant medgifver.

s. 713 Sida 713 i årgången börjar härKopiera citering

4:o. Inga andra spirituösa varor få serveras till ledamöterna utom af deras egna lager, eller sådane, hvilka genom gifven befallning åt restauratören för sällskapets räkning blifvit uppköpta eller rekvirerade; åliggande det restauratören att enligt af sällskapet föreskrifven taxa af hvarje ledamot uppbära kontant afgift för hvad i klubblokalen reqvireras, hvilka medel af restauratören till skattmästaren hvarje första dag i månaden redovisas. Götheborg den 1 Oktober 1865.

G. Andersson.

A Jernvågsklubbens vågnar:

S. Hirschfeldt,

t. f. ordförande»;

dels ock protokoll, hållet vid sammanträde den 22 November 1865 med ledamöterna i klubben, af hvilket protokoll inhemtades, att sållskapet, med åndring af 5 § i ordningsstadgarne, beslutat att ej lemna inträde i klubben för någon, som icke på föreskrifvet sått blifvit till ledamot antagen.

Ofvanbemålde Hirschfeldt och en annan person, som jemvål var ledamot i direktionen för klubbsällskapet, hördes och vitsordade riktigheten af Anderssons uppgifter, Hirschfeldt dock sålunda, att Hirschfeldt å sållskapets vågnar skulle inköpa spirituösa drycker och öfverlemna dem till Andersson för att af honom till sållskapets ledamöter utskankas.

I målet hördes vittnen, hvilka berättade: Polisöfverkonstapeln Zetterberg, att han tre gånger besökt ifrågavarande lokal, första gången en Söndagsförmiddag i November månad klockan mellan 10 och 11, vid hvilket tillfälle Zetterberg och polisöfverkonstapeln Ek blifvit af en ledamot i klubben bjudna på frukost, hvarvid mat med brånvin och öl serverats; att andra gången vittnet jemte annan person, som ej var ledamot i sällskapet, intagit punsch, derför betalning erlagts till skånkjungfrun ; att vittnet tredje gången bjudits på toddy, hvarför skånkjungfrun erhållit liqvid; att serveringen tillgått på samma sått som på vanliga utskånkningsstållen, och att förtåring utlemnats till en hvar af leda-

s. 714 Sida 714 i årgången börjar härKopiera citering

möterna, som derom tillsagt; och polisöfverkonstapeln Ek, att han jemte Zetterberg en Söndagsförmiddag i November månad af en ledamot i sållskapet i Anderssons lokal bjudits på frukost, dervid mat, brånvin och öl serverats.

Andersson och Hirschfeldt vitsordade riktigheten af dessa vittnesmål och erkånde, att starka drycker emot betalning utskånkts till hvar och en af sållskapets ledamöter; men uppgåfvo tillika, att sållskapet beslutat, att derest öfverskott uppstode, sedan varorna blifvit betalda och afdrag skett för hyra af lokalen, öfverskottet skulle användas till något vålgörande åndamål.

Den person, som bjudit Zetterberg och Ek på frukost, hördes jemvål såsom vittne, och förmälde, att han flera gånger besökt Anderssons lokal, hvarest spirituösa drycker till de å utskånkningsstållen vanliga pris utlemnats till hvarje ledamot, som sådana begårde, hvarvid betalningen erlades till en vid en skånk stående uppasserska ; samt att man icke affordrat vittnet några medel för inköp af spirituösa drycker.

Andersson anmårkte vid detta vittnesmål, att dryckesvarorna blifvit tagna på räkning och betalning derför icke hunnit på de sårskilda ledamöterna utdebiteras, då dryckesvarorna bekommits af sistbemålde vittne.

En annan ledamot, på ed hörd, beråttade, att han ofta besökt nämnde lokal och der erhållit punsch och andra spirituösa drycker, för hvilka betalning erlagts till skänkjungfrun. Afven detta vittne hade ej utgifvit några penningar för inköp af spirituösa drycker, men hört Hirschfeldt uppgifva, att han skulle affordra vittnet penningar för sådant åndamål.

Åklagaren förmålde sig sakna anledning att ifrågasätta riktigheten af Hirschfeldts uppgifter, men yrkade dock ansvar å Andersson, såsom den der olofligen utskånkt spirituösa drycker.

Poliskammaren yttrade i utslag den 11 December 1865: att Andersson, som icke ens kunnat förebara, mindre visa, att han förvårfvat sig rättighet till utskånkning af spirituösa

s. 715 Sida 715 i årgången börjar härKopiera citering

drycker, erkånt, hvad afven genom vittnen blifvit ådagalagdt, att han, såsom antagen restaurator hos och efter tråffadt aftal med ett under namn af »Jernvägsklubben» i Götheborg bildadt sållskap, som af Andersson hyrt rum för sina sammankomster, den tid åtalet afsåge, jemvål å helgedagar, dels sjelf och dels genom sin tjenstepiga emot betalning utskånkt brånvin och andra spirituösa drycker, dock under senare tider endast till ledamöter i sållskapet; och emedan, åfven om såsom fullt sanningsenligt antoges, hvad af Andersson uppgifvits derom, att de spritvaror, hvilka sålunda utskånkts, varit af sållskapets ledamöter gemensamt inköpta och att de derför influtna medel ingått till en sårskild, för åndamålet inråttad kassa, hvars öfverskott, sedan varorna och hyra för rum blifvit betalde, skulle anvåndas till något välgörande åndamål, sådant likvål så mycket mindre kunde föranleda till ansvarsfrihet för Andersson, hvilken utskånkningen bedrifvit, som sållskapet varit oberåttigadt meddela Andersson tillstånd till så beskaffad rörelses utöfvande; ty och då Andersson sålunda måste anses såsom den der genom utskånkning föryttrat spritdrycker, utan att hafva i stadgad ordning dertill förvårfvat råttighet, blef, i förmågo af 41 § i Kongl. Förordningen den 18 December 1863, jemförd med 7 kapitlet Strafflagen, Andersson dömd att för första gången föröfvad oloflig utskånkning af sådana drycker jemvål å helgedag plikta 45 rdr samt erlägga utskånkningsafgilt med 80 rdr rmt.

Andersson besvårade sig i Götha hofrätt, som medelst utslag den 7 Februari 1866 fann skål icke hafva förekommit till åndring i poliskammarens utslag.

Andersson fullföljde underdånig talan.

Målet föredrogs den 29 Augusti 1866 inför Högsta Domstolen (justitieråden Alexanderson, Qvensel, friherre Leuhusen, Adlercreutz, Naumann, Bolin och von Hofsten), som pröfvade det emot Andersson åtalade förfarandet vara af beskaffenhet att böra till oloflig utskånkning hänföras och förty fann skål ej förekomma till åndring i hofråttens utslag.