Angående rättigheten att försälja maltdrycker till förtäring på stället.
12 september 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 716–718 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 23 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 122 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 30 för det här referatet, men referatet börjar på s. 716 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 23.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 716–718 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «inför Högsta Domstolen den 12 September 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid rådstufvuråtten i Upsala tilltalade stadsfiskalen J. P. Magni sadelmakaren J. Johanssons hustru Carolina Doffner for det hon, som ej vore berättigad att idka vårdshusrörelse, utan blott anmålt sig till handels utöfvande, skulle natten till den 20 Mars 1865, vid försäljning af maltdrycker, låtit desamma af köparne å stället förtäras.
Det upplystes vid rätten, att hustru Johansson genom rådstufvuråttens utslag den 9 förutgångne Januari blifvit for lika beskaffad förseelse, jemlikt 18 § i Kongl. Förordningen om utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864, fälld att böta 25 rdr; åfvensom att hennes man, som förut hållit s. k. nykterhetsvårdshus, för dervid förelupna oordningar, mistat rättigheten att drifva sådan rörelse.
Hustru Johansson förnekade till en början tillmålet, men erkånde sedermera, hvad två vittnen intygade, eller att desse nämnda natt besökt makarne Johanssons lågenhet, der de hade sig bekant vore »nykterhetsvårdshusrörelse», och funnit så vål gårdsporten som lågenheten 1 trappa upp öppen; att hustru Johansson jemte två uppasserskor der emottagit vittnenas och dem åtföljande personers reqvisition af s. k. »mumma», bestående af öl, porter och socker, som, hopblandadt i en bål, framsattes af en uppasserska i ett inre rum, der andre personer ock vid särskilda bord haft åt sig framsatt förtåring; samt att vittnena, som ej kånde, hvilken person mottog betalning för förtåringen, med sitt sållskap qvarstannat till omkring klockan 12.
Hustru Johansson yrkade dock, att då hon var till handel berättigad, samt förtåring af de sålda varorna ej skett i försäljningslokalen, utan i makarnes enskilda rum, åtalet, såsom obefogadt, måtte lemnas utan vidare afseende.
s. 717 Sida 717 i årgången börjar här
Rådstufvurätten meddelade utslag den 10 April 1865: Då hustru Johansson vidgått, att, på sått de i målet hörda vittnen beråttat, den handelsrörelse, hvartill hon vore beråttigad, så bedrefves, att vid hvarje tid på dygnet personer finge hos henne och mannen intaga förtåring af maltdrycker och andra i deras handel förekommande näringsämnen, samt en sådan handel på intet sått skiljde sig från den af mannen förut bedrifna, men honom frånkånda nykterhetsvårdshusrörelse, blef hustru Johansson, som förut pliktat för på enahanda sått öfverskriden handelsrätt, enligt 18 § i Kongl. Förordningen den 18 Juni 1864, dömd att böta 100 rdr.
Hustru Johansson och hennes man klagade i Svea hofrått. De påstodo, att då mannen i sina rum bjudit vittnena på mumma, samt åberopade 18 § blott förbjöde förtåring på stållet af spirituosa och dylikt, men ej af maltdrycker, hustru Johansson måtte från allt ansvar i målet frikännas.
Hofrätten (Hofråttsrådet Pfeffer samt Assessorerna Livijn och Törnqvist) yttrade i utslag den 30 Januari 1866: att emedan genom hvad berörde vittnen intygat och sadelmakaren Johansson, såsom målsman för sin hustru, inför råtten vidgått, utredt vore, att å den i åtalet afsedda tid personer, hvilka i makarne Johanssons bostad af hustru Johansson köpt maltdrycker, tillåtits att förtära desamma å stället, men hustru Johansson icke vore till slik rörelse, den der vore att såsom värdshusrörelse anse, beråttigad på grund af den utaf henne gjorda anmålan om idkande af handel; samt ej ens uppgifvet blifvit, att hon skulle sådan råttighet sig annorledes förvårfvat; ty och då, enligt hvad upplyst blifvit, hustru Johansson tillförne för sådan förseelse pliktat, funne hofråtten, jemlikt af rådstufvuråtten åberopadt lagstadgande, ej skål att i fråga om det hustru Johansson ådömda ansvar i rådstufvuråttens utslag åndring göra.
En ledamot, vice håradshöfdingen Örbom, fann ej skål att i öfverklagade utslaget göra annan åndring ån att han ansåg böterna böra nedsättas till 50 rdr.
s. 718 Sida 718 i årgången börjar här
Hustru Johansson fullföljde underd. besvår och yrkade: att då ej styrkt vore, att personer tillåtits i hennes handelslokal förtåra derstådes köpta varor, utan mannen åt sina bekanta upplåtit sina rum, ansvar i sådant fall borde honom drabba.
Sedan vederbörande blifvit i anledning af besvåren hörde, föredrogs målet inför Högsta Domstolen den 12 September 1866, då justitieråden Almqvist och Naumann ansågo kommerskollegiets underdåniga utlåtande böra i målet infordras; hvaremot Högsta Domstolens ôfriga ledamöter (justitieråden Qvensel, Carleson, von Hofsten och Rabe) förklarade sig beredde att i målets nuvarande skick uti detsamma vidare sig yttra; i följd hvaraf målet till pröfning företogs, dervid justitieråden Qvensel, Carleson och von Hofsten yttrade, att då hustru Johansson, som år berättigad till handels idkande, icke genom åtalade förfarandet att låta de sålda varorna å stället förtäras, kunde anses hafva sin handelsrått öfverskridit, pröfvade bemålde justitieråd, med åndring af domstolarnes beslut, råttvist att henne från ansvar i målet befria; i öfverensståmmelse med hvilket yttrande Kongl. Maj:ts utslag expedierades.
Justitieråden Almqvist, Naumann och Habe funno skål icke vara anfördt, som kunde verka åndring i hofråttens öfverklagade utslag. .