Bergen för Enligt stämning gäld eller borgen för person !
3 september 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 718–721 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 24 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 123 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 24 för det här referatet, men referatet börjar på s. 718 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 24.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 718–721 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 3 September 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
till Stockholms rådstufvurått, yrkade
restauratören Erik Ulander att af öfveruppsyningsmannen
s. 719 Sida 719 i årgången börjar här
vid tullverket H. Rosenberg utbekomma 380 rdr 25 öre rmt jemte rånta.
Till grund för krafvet företedde Ulander denna handling: .
»Till herr kammarmusikus F. W. Zimmerman eller ordres betalar undertecknad, tre månader a dato, en summa stor 400 rdr rmt, med derå löpande laglig ränta tills betalning sker; och som säkerhet för nåmnde belopp lemnas en skuldförbindelse å 500 rdr rmt, utgifven den 11 April 1861 af amanuensen Sam. Törling med borgen af boktryckaren N. W. Lundberg. Full valuta bekommen, försäkras. Stockholm den 29 April 1863.
C. Sundström, myndig.
För demoiselle Carolina Sundström går undertecknad i full och laga borgen, försäkras af, Stockholm som ofvan,
H. Rosenberg, tullöfveruppsyningsman.
Att i undertecknads konkurs, deri utredning och afslut nu mera ägt rum, ingen den ringaste tillgång finnes till utdelning eller liqvid af förestående förbindelse får jag, som sjelf ågt mig ombetrodd vården och utredningen af konkursmassan, hårmed till bevis meddela. Stockholm den 15 Juli 1864.
C. Sundström.
A tergo: Transporteras å innehafvaren.
• F. W. Zimmerman».
Ulander upplyste, att det i berörde förbindelse omförmålda hypothek blifvit å offentlig auktion den 26 Augusti 1864 försåldt och inbringat en behållning af 19 rdr 75 öre rmt.
Rosenberg medgaf, att han tecknat borgen å förbindelsen, men bestred krafvet, enår han, hvad åfven borgensmeningen gåfve vid handen, endast gått i borgen för Carolina Sundströms person, men icke för sjelfva skulden.
Rådstufvurätten yttrade i dom den 2 Februari 1865: att som Rosenbergs ifrågavarande borgen, enligt ordalydelsen, afsåge, icke Carolina Sundströms gåld, utan hennes person, och således Rosenberg, jemlikt 10 kap. 12 § Han-
s. 720 Sida 720 i årgången börjar här
delsbalken, icke ägde skyldighet att betala gålden i annat fall, ån att han icke vid påfordran kunnat framskaffa Carolina Sundström, när hon tillåfventyrs varit för gålden sökt; men Ulander icke ens påstått, mindre visat, det Rosenberg derutinnan brustit, kunde Rosenberg, hvars ansvarighet på grund af samma borgen borde måtas efter de vilkor, derunder den blifvit ingången, icke åläggas den yrkade betalningsskyldigheten, utan blefve käromålet ogilladt.
Ulander vådjade till Svea hofrått och företedde der till styrka för kåromålet följande bref:
»Högtårade herr Zimmerman. Hindrad i tjensten att personligen installa mig för erhållande af det lån, hvarom fråga var i går, så har demoiselle Sundström utfårdat skuldförbindelse, hvarå borgen och bevittnade namnteckningar finnas; och äger således demoiselle Sundström att medlen uppbåra. Stockholm den 29 April 1863.
H. Rosenberg».
Hofrätten utlåt sig i dom den 18 Januari 1866: att som Rosenberg genom påskrift å ofvanomförmålda, af Carolina Sundström till F. W. Zimmerman eller ordres utgifna skuldsedel å 400 rdr med rånta för henne ingått full och laga borgen; samt den af Rosenberg sålunda åtagna förbindelse, vid betraktande ej allenast af löftesskriftens ordalydelse utan ock af hvad en af Rosenberg vid rådstufvuråtten, under handläggning derstådes af en förut emellan parterna anhångiggjord sak rörande betalningsskyldighet för berörde skuldsedel, företedd skrifvelse innehöll och för öfrigt i saken förekommit, icke kunde antagas hafva, på sått Rosenberg påstått, åsyftat borgen allenast för Carolina Sundströms person, utan skåligen måste anses hafva innefattat borgen för fullgörande af hvad hon enligt skuldförbindelsen sig åtagit; alltså och då Rosenberg icke ifrågasatt riktigheten af Ulanders uppift derom, att Carolina Sundström, som år 1863 blifvit af rådstufvuråtten försatt i konkurstillstånd, saknade tillgång till gåldande af förutnåmnde skuldsedels nu omståmda, ostridigt oguldna belopp, blef, med ändring af rådstufvuråttens dom, Rosenberg för-
s. 721 Sida 721 i årgången börjar här
pligtad att, emot skuldsedelns erhållande, till Ulander genast utgifva fordrade 380 rdr 25 öre rmt jemte sex procent ränta å 400 rdr från den 29 April 1853 till den 26 Augusti 1864 samt å 380 rdr 25 öre från sistnämnde dag till dess betalning skedde.
Denna dom uttryckte hofråttsrådet Lagerbjélkes samt vice håradshöfdingarne Wahrolins, Ahlgrens och von Bahrs vota i saken.
Hofråttsrådet Munthe var från hofråttens beslut skiljaktig och pröfvade råttvist faststålla rådstufvuråttens dom.
Rosenberg fullföljde underdånig talan och yrkade, att, med upphåfvande af hofråttens dom, rådstufvuråttens beslut måtte faststållas.
Uti underdånigt betänkande den 25 Augusti 1865 hemställde Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne friherre Leuhusen, Lilienberg och Poignant), att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist gilla hofråttens dom.
Saken föredrogs den 3 September 1866 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Almqvist, Carleson, Bolin, von Hofsten och Babe) pröfvade råttvist att, med ändring af hofråttens dom, faststålla rådstufvuråttens i saken meddelade beslut.
Justitierådet Naumann biföll nedre revisionens underd. betånkande.
Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 11 Oktober 1866.
Tidskrift för Lagstiftn. etc., 3 årg.