»instucken eller i annan insmugen» ! Tullstadgans 24 §. llalfsiden i ena och halfylle i andra delen af ett tygstycke.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 6,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 724–727 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 25 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 125 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 25.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 724–727 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid tullbehandling af en den 8 Maj 1865 med ångfartyget Bråviken från Lübeck till Norrköping ankommen, af handlanden derstådes C. A. Söderholm angifven kolly, anhöll tullförvaltaren G. W. Lönegren under beslagsanspråk sex stycken deri, bland andra varor, inneslutna våfnader, enår de första hvarfven af styckena, omkring 4 eller 5 alnar i ena, samt några tum i andra åndan, befunnos vara af halfylle, men öfriga delarne, ehuru till färg och mönster alldeles lika halfylletyget, utgjorde halfsiden.
Efter anmålan hårom af tullkammaren i Norrköping, instämde t. f. tullfiskalen H. C. Öhnell till rådstufvuråtten derstådes Söderholm, med yrkande, att anhållna godset måtte dömas förbrutet och Söderholm ansvara för oloflig varuinförsel.
Söderholm vidgick, att ifrågavarande tygstycken, af hvilka två uppvisades för råtten och befunnos sådane som de ofvan uppgifvits, innehöllo blott några alnar halfylle och resten halfsiden, men anmårkte till sitt urskuldande, att han reqvirerat både halfsiden- och halfylletyger och ej haft sig bekant hvilketdera slaget packorna innehöllo, hvadan han hos tullkammaren angifvit innehållet såsom honom obekant; att innehållet icke heller öfverensståmt med reqvisitionen, enår han begårt 39 stycken, men erhållit endast 27; att icke alla 6 i beslag tagna styckena bestått af halfylletyg i yttre hvarfven, utan hade ett stycke innehållit halfsiden ytterst och halfylle å inre hvarfven; samt att han ej undandragit sig godsets förtullning såsom halfsiden, helst skilna-
s. 725 Sida 725 i årgången börjar här
den i tull för halfsiden och halfylle uppginge till allena 25 öre skålpundet. -
Lönegren medgaf väl, att Söderholm uppgifvit innehållet såsom varande obekant; men ansåg påtagligt att tullförsnillning afsetts, då de inåt lagda tyghvarfven innehöllo en vara med högre tullsats ån de yttre hvarfven. Vid tiden för reqvisitionen hade skilnaden i tull å halfsiden och halfylle utgjort 1 rdr 50 öre per skålp., och först genom den i början af April 1865 utkomna, med den 15 April tillämpliga tulltaxa, som ej kunnat vara vid reqvisitionen kånd, hade skilnaden blifvit blott 25 öre.
Söderholm anmärkte häremot, att om nu gällande tulltaxa ej varit kånd af honom då varorna reqvirerades, var den dock kånd vid tiden för varornas afsåndande från Hamburg; och att, om Söderholm ägt kännedom om varornas beskaffenhet, han naturligtvis, med afseende å den nya tullens låga belopp och risken af en upptåckt utaf ifrågavarande beskaffenhet, antingen gifvit ordres till Hamburg att varorna icke finge sändas, eller ock anmält dem till fullbehandling sådana de befunnos. Söderholm företedde derjemte dels ett reseombuds för hans räkning hos Stübell & Müller gjorda skriftliga reqvisition af tillsamman 39 stycken tyg, deraf 10 stycken poile de chèvre, men det öfriga mozambique à soie, mousseline à soie, mousseline superfine, moire glacé-och mozambique glacé; dels det bref af den 4 April 1865 från Murane i Sachsen, hvarigenom bemålda bolag underrättat Söderholm att varorna blifvit afsånda till Lübeck; dels ock faktura å varorna, daterad Murane den 4 April, deri kollyn uppgifvits innehålla 27 stycken halfyllna varor, benämnda poile, mousseline med silke, moire och moire glacé.
Söderholm erkände tillika, att han fått fakturan innan han anmälde varorna till tullbehandling, men att, då han ej varit förvissad att kollyns innehåll öfverensstämde med fakturan, han ej vågat genom möjligtvis oriktig uppgift blottställa sig för ansvar.
s. 726 Sida 726 i årgången börjar här
Lönegren åter erinrade, att ansvar ej ägde rum derför att en kollys innehåll ej instämde med fakturans, blott detta vore enligt med varuägarens uppgift, och ansåg anmårkningsvårdt, att Söderholm, då han redan innehade faktura, upptagande tyger af halfsiden, angifvit kollyns innehåll såsom obekant.
Det i beslag tagna godset värderades till 185 rdr 70 öre.
Rådstufvurätten yttrade i utslag den 22 Maj 1865: Emedan vid undersökning af ifrågavarande utaf Söderholm såsom till innehållet obekant angifna kolly befunnits, att densamma innehållit, bland andra varor, sex tygstycken, å hvilka endast åndarne och hufvudsakligast de åndar, hvaraf de yttre hvarfven bildats, bestått af halfylle, men att deremot tygerna i öfrigt, ehuru till fårg och mönster alldeles lika med tyget i åndarna, bestått af halfsiden, hvilken åtgärd utförts på det sått, att trådar i råndningen, som bilda långsgående rånder, afklippts och tillskötts med silkestrådar af samma fårg; ty och enår detta halfsiden sålunda varit uti halfylletyget så förstucket, att afsigten att undandraga detsamma den undersökande tulltjenstemannes uppmärksamhet vore uppenbar, samt Söderholm ej ledt i bevis, att halfsidentyget blifvit utan hans ordres honom tillsåndt, förklarade rådstufvurätten, jemlikt 24, 155 och 156 §S i Tullstadgan den 7 December 1860, de förstuckna och i beslag tagna tygstyckena förbrutna, och dömde Söderholm att för första resan sådan förbrytelse böta godsets halfva värde 92 rdr 85 öre, deraf å:delar tillfölle beslagaren och |;del kronan.
Söderholm anförde besvår i Götha hofrått och yrkade att varda från ansvar i målet frikänd. Hans uppgift, att kollyns innehåll vore obekant, borde ej kunna anses ådagalägga brottslig afsigt, utan snarare betraktas såsom en indirekt uppmaning till tullkammaren att noggrannt undersöka kollyn. Uti ett af de sex styckena hade obestridt halfsidenet legat ytterst,, och åfven der halfylleåndarne förekommo ytterst, var anordningen ej konstmessig, utan innehållet lått att få reda på. De i beslag tagna varorna voro sålunda hvarken för-
s. 727 Sida 727 i årgången börjar här
stuckna eller insmugna i andra varor. Tillika företedde Söderholm skriftligt, inför domare i Murane erkåndt och vitsordadt intyg från varuafsåndarne Stübell & Müller att varorna, utan Söderholms uppdrag eller vetskap, genom förseelse af deras folk blifvit lagda och inslagna såsom de befunnits, och att Söderholm ej blifvit derom underrättad.
Efter det vederbörande blifvit i anledning af besvären hörde, gaf hofrätten utslag den 30 November 1865 och fann skål ej hafva förekommit, ledande till åndring i rådstufvuråttens utslag.
Söderholm sökte hos Kongl. Maj:t i underd. åndring, under åberopande hufvudsakligen af hvad han förut anfört.
Öhnell och Lönegren afgåfvo underd. förklaringar och bestridde allt afseende å det af Söderholm i hofråtten företedda intyg från varuafsåndarne, hvilka kunde af sakens utgång vånta nytta eller skada. Intyget upplyste dessutom intet om sjelfva tillverkningen, i hvilken dock det egentligen bedrågliga låge. Förbrytelsen emot våra tullförfattningar kunde sågas börja i sjelfva fabriken och vore antagligen både långt drifven och långe öfvad.
Då målet den 13 September 1866 föredrogs inför Högsta Domstolen, i nårvaro af justitieråden Qvensel, Almqvist, Carleson, Naumann, Bolin, von Hofsten och Habe, fann Högsta Domstolen ej skål att i hofråttens utslag göra åndring. .